Skola & jobb Bli socionom istället för ekonom?

Wonderwoman

Trådstartare
Hej

Läser just nu till ekonom men det känns inte riktigt rätt. Inget av ämnena vi haft ännu har intresserat mig särskilt mycket. Har alltid haft en dröm om att ge tillbaka och göra världen till en bättre plats. Ekonomiyrket platsar inte direkt i den kategorin.

Så jag funderade lite och socionom låter mer passande?
Har missat att söka in nu till våren så det blir först i höst isåfall, men väljer att gå kvar ekonomin så länge. Vilket ger mig rätt mycket tänketid också.

Så vad säger buke? för och nackdelar med båda yrkena?
Är det värt att bli socionom istället?
Ni socionomer här på buke får även gärna berätta lite om yrket :D
 
Bra fråga! Som socionom arbetar du ju mer med människofrågor o ur ett "hjälpande" perspektiv och du kan få jobb i princip var som helst där det handlar om människor. Idag är ju bristen på socionomer enorm dessutom, och lönerna ligger bra.

Nackdel kan väl vara att det kan vara psykiskt krävande att arbeta med människor som lider, har det svårt och som du inte kan hjälpa även om du vill. Tex kanske du jobbar med bistånd till barn och familjer där det finns missbruk / våld. Därför kanske det inte passar alla.

Själv nuddade jag vid socionomutbildningen men fann det för påfrestande mentalt att komma i kontakt med så mycket människor i svåra situationer. Därför satsade jag på HR-yrket istället, som också är människoyrke ju :)
Min syster arbetar idag som socinom i stockholm och hon älskar yrket och fick en ok ingångslön + verkar ha stora möjligheter att testa på olika uppdrag med den utbildningen i bagaget.
 
Hej

Läser just nu till ekonom men det känns inte riktigt rätt. Inget av ämnena vi haft ännu har intresserat mig särskilt mycket. Har alltid haft en dröm om att ge tillbaka och göra världen till en bättre plats. Ekonomiyrket platsar inte direkt i den kategorin.

Så jag funderade lite och socionom låter mer passande?
Har missat att söka in nu till våren så det blir först i höst isåfall, men väljer att gå kvar ekonomin så länge. Vilket ger mig rätt mycket tänketid också.

Så vad säger buke? för och nackdelar med båda yrkena?
Är det värt att bli socionom istället?
Ni socionomer här på buke får även gärna berätta lite om yrket :D
Det är ju svårt att svara på vad som är värt för just dig men själv älskar jag att vara socionom! Det är såklart känslomässigt tungt många gånger men jag upplever ändå att det för mig är värt det för att jag då och då faktiskt upplever att jag gör skillnad. Sen är ju socionom väldigt brett och man kan jobba med många olika saker, man kan ju välja bort det man själv tycker känns jobbigast. Själv jobbar jag med barnavårdsutredningar och det tycker många verkar jättetungt men jag upplever nog att för mig är det mindre psykiskt påfrestande för att jag faktiskt kan agera och göra något, mot hur det skulle vara att vara till exempel skolkurator eller förskolelärare och höra barn berätta hemska saker men inte själv kunna agera. Där är man ju olika som person. Jag tror dock att man behöver kunna värja sig lite mot tunga saker och ha lite distans till jobbet i den mån det går för att må bra i yrket. Det är bra att ha tydliga gränser för sig själv vilket jag tycker blivit lättare med åldern. Man måste nånstans finna sig i att man inte kommer kunna rädda alla, men man kan göra så gott man kan. Det är väl som de flesta människoyrken på det sättet.
Med det sagt tycker jag absolut att socionom är ett toppenyrke, och vi behöver alltid få in fler människor med önskan om att göra världen bättre.
 
Hej

Läser just nu till ekonom men det känns inte riktigt rätt. Inget av ämnena vi haft ännu har intresserat mig särskilt mycket. Har alltid haft en dröm om att ge tillbaka och göra världen till en bättre plats. Ekonomiyrket platsar inte direkt i den kategorin.

Så jag funderade lite och socionom låter mer passande?
Har missat att söka in nu till våren så det blir först i höst isåfall, men väljer att gå kvar ekonomin så länge. Vilket ger mig rätt mycket tänketid också.

Så vad säger buke? för och nackdelar med båda yrkena?
Är det värt att bli socionom istället?
Ni socionomer här på buke får även gärna berätta lite om yrket :D
Jag pluggade till socionom. Hoppade av för att jag mådde så fruktansvärt dåligt av all misär man kommer att stöta på/läser om. Jag klarar inte av det helt enkelt. Eloge till folk som gör det dock.
 

Wonderwoman

Trådstartare
Det är ju svårt att svara på vad som är värt för just dig men själv älskar jag att vara socionom! Det är såklart känslomässigt tungt många gånger men jag upplever ändå att det för mig är värt det för att jag då och då faktiskt upplever att jag gör skillnad. Sen är ju socionom väldigt brett och man kan jobba med många olika saker, man kan ju välja bort det man själv tycker känns jobbigast. Själv jobbar jag med barnavårdsutredningar och det tycker många verkar jättetungt men jag upplever nog att för mig är det mindre psykiskt påfrestande för att jag faktiskt kan agera och göra något, mot hur det skulle vara att vara till exempel skolkurator eller förskolelärare och höra barn berätta hemska saker men inte själv kunna agera. Där är man ju olika som person. Jag tror dock att man behöver kunna värja sig lite mot tunga saker och ha lite distans till jobbet i den mån det går för att må bra i yrket. Det är bra att ha tydliga gränser för sig själv vilket jag tycker blivit lättare med åldern. Man måste nånstans finna sig i att man inte kommer kunna rädda alla, men man kan göra så gott man kan. Det är väl som de flesta människoyrken på det sättet.
Med det sagt tycker jag absolut att socionom är ett toppenyrke, och vi behöver alltid få in fler människor med önskan om att göra världen bättre.
Det är lite så jag känner. Man hör ju oavsett om allt som sker men utan möjlighet att faktiskt göra något. Jag är mer en sån som hellre gör något än blundar för det.
 
Jag är ju inte färdig men man kan jobba med galet mycket olika saker som socionom, man måste ju inte jobba på soc.

Läser termin 3 och det är inte bara jag som inte vet vad jag vill göra ännu.
 
Jag skulle vilja lägga till att det också är viktigt att ha förmågan att släppa saker dvs att kunna engagera sig på jobbet men sen när man går hem kunna lämna det och tänka på annat.
Jag hade under en period några jobb där jag stöttade folk som hade det svårt. Och där var det olika hur personalen hanterade jobbet dvs de som trivdes bäst och stannsde längst var just de som inte tänkte på klienterna på fritiden. Jag hade svårare att stänga av när jag gick hem.
 
Hej

Läser just nu till ekonom men det känns inte riktigt rätt. Inget av ämnena vi haft ännu har intresserat mig särskilt mycket. Har alltid haft en dröm om att ge tillbaka och göra världen till en bättre plats. Ekonomiyrket platsar inte direkt i den kategorin.

Så jag funderade lite och socionom låter mer passande?
Har missat att söka in nu till våren så det blir först i höst isåfall, men väljer att gå kvar ekonomin så länge. Vilket ger mig rätt mycket tänketid också.

Så vad säger buke? för och nackdelar med båda yrkena?
Är det värt att bli socionom istället?
Ni socionomer här på buke får även gärna berätta lite om yrket :D
Jag är inte socionom men har jobbat inom socialtjänsten. Jag mötte många som hade det jobbigt och tuffti livet men jag är en människa som klarar av att lämna jobbet när jag går hem rent mentalt. Att klara av att ha distans till människor och situationer som är riktigt tuffa att möta tror jag är en förutsättning för att må bra utanför arbetet. Jag hade arbetskamrater som inte klarade av stänga av det utanför arbetet och de upplevde jag mådde rätt dåligt av sitt arbete. Så fundera på om du är en människa som klarar av att göra det och ha en professionell distans. Ett sätt att testa på det är göra volontärarbete för t.ex. stadsmissionen där du möter människor som inte alltid har det så enkelt.
 

Wonderwoman

Trådstartare
Jag är inte socionom men har jobbat inom socialtjänsten. Jag mötte många som hade det jobbigt och tuffti livet men jag är en människa som klarar av att lämna jobbet när jag går hem rent mentalt. Att klara av att ha distans till människor och situationer som är riktigt tuffa att möta tror jag är en förutsättning för att må bra utanför arbetet. Jag hade arbetskamrater som inte klarade av stänga av det utanför arbetet och de upplevde jag mådde rätt dåligt av sitt arbete. Så fundera på om du är en människa som klarar av att göra det och ha en professionell distans. Ett sätt att testa på det är göra volontärarbete för t.ex. stadsmissionen där du möter människor som inte alltid har det så enkelt.
Jo det är väl den delen som kan vara lite svår. Vet ju inte riktigt hur bra jag är på sånt, men de jobb jag haft hittills har jag kunnat stänga av rät bra när jag slutat för dagen. Har varit volontär utomlands men då med djur, visst man fick ju se och höra en del hemska saker men kändes ändå bra att man kunde hjälpa en del. Det som kändes jobbigast va dock där fall man inte kan göra något, då detta var ett land som ja inte har så mycket djurskyddslagar. Att man inte kunde göra något åt de djur som far illa liksom, att en del saker va helt lagliga som inte är det här i Sverige.
 
Jag tror inte att det alltid går att lämna jobbet på jobbet. Och det är inte önskvärt heller, som jag ser det. Om man ALLTID kan koppla bort mycket svåra mänskliga situationer blir jag rädd.
 
Jag är ekonom. Har du hunnit läsa grundkurser inom alla områden som kommer att vara med i utbildningen? Vilka möjligheter finns det att välja inriktning? Att välja mellan arbetsgivare på orten du vill bo när du är klar? Jag skulle säga att det finns goda möjligheter att göra världen till en bättre plats genom utbildningen i stort. Det varierar dock väldigt beroende på hur man väljer.
 
Jag tror inte att det alltid går att lämna jobbet på jobbet. Och det är inte önskvärt heller, som jag ser det. Om man ALLTID kan koppla bort mycket svåra mänskliga situationer blir jag rädd.
Det är klart man blir väldigt berörd av vissa situationer och bryr sig om människor men du måste ändå kunna vila från jobbet någon gång rent mentalt för att må bra, det tror jag gäller de flesta yrken men ännu mer när man jobbar med människor. Det handlar om att kunna ta professionella beslut som är tuffa och för att klara det måste man ha en viss distans till situationen. Sen betyder det inte att stänga av jobbet när man går hem att man är totalt kallhamrad eller känslokall människa. Sen är det klart att någon gång följde jobbet med hem när det varit en extra svår eller jobbig situation för personen i fråga men som regel kunde jag koppla bor det. Vilket jag tror krävs för att orka med att stanna i yrket och jobba med människor i längden.
 

Wonderwoman

Trådstartare
Jag är ekonom. Har du hunnit läsa grundkurser inom alla områden som kommer att vara med i utbildningen? Vilka möjligheter finns det att välja inriktning? Att välja mellan arbetsgivare på orten du vill bo när du är klar? Jag skulle säga att det finns goda möjligheter att göra världen till en bättre plats genom utbildningen i stort. Det varierar dock väldigt beroende på hur man väljer.
Har inte hunnit läsa alla grundkurser ännu men kommer ju att göra det inom dessa två terminer, innan jag ev. byter. Inriktning har jag redan valt, de andra två alternativen är inte ett dugg intressanta alls tyvärr.
Absolut kan man göra världen bättre som ekonom men det blir ju med mer distans? dessutom så tjatas det ju hela tiden bara om hur viktigt det är att göra så mycket vinst som möjligt. Är väl främst det som stör mig, absolut att en organisation skall gå bra och runt men detta jagandet på pengar gör att jag känner mest.. blä..
 
Hej

Läser just nu till ekonom men det känns inte riktigt rätt. Inget av ämnena vi haft ännu har intresserat mig särskilt mycket. Har alltid haft en dröm om att ge tillbaka och göra världen till en bättre plats. Ekonomiyrket platsar inte direkt i den kategorin.

Så jag funderade lite och socionom låter mer passande?
Har missat att söka in nu till våren så det blir först i höst isåfall, men väljer att gå kvar ekonomin så länge. Vilket ger mig rätt mycket tänketid också.

Så vad säger buke? för och nackdelar med båda yrkena?
Är det värt att bli socionom istället?
Ni socionomer här på buke får även gärna berätta lite om yrket :D
Det är ju ett helt annat jobb. Vill du sitta på ekonomiavdelningen på ett företag, eller jobba på socialtjänsten med att besluta om försörjningsstöd? Det är, lite krasst, de vanligaste första jobben man får efter respektive examen. Vad vill du göra?
 
Har inte hunnit läsa alla grundkurser ännu men kommer ju att göra det inom dessa två terminer, innan jag ev. byter. Inriktning har jag redan valt, de andra två alternativen är inte ett dugg intressanta alls tyvärr.
Absolut kan man göra världen bättre som ekonom men det blir ju med mer distans? dessutom så tjatas det ju hela tiden bara om hur viktigt det är att göra så mycket vinst som möjligt. Är väl främst det som stör mig, absolut att en organisation skall gå bra och runt men detta jagandet på pengar gör att jag känner mest.. blä..
Det låter ju inte som att du är som klippt och skuren för ett företag, nej. Särskilt på ekonomiavdelningen, där du lär hamna om du valt redovisning, så handlar förståss det mesta om pengar.
 
Jag är ju inte färdig men man kan jobba med galet mycket olika saker som socionom, man måste ju inte jobba på soc.

Läser termin 3 och det är inte bara jag som inte vet vad jag vill göra ännu.
Visst kan man göra allt möjligt, men det vanligaste första jobbet efter examen är på ekonomiskt bistånd. Vet att det är rätt många som inte insett att det innebär myndighetsutövning minst lika mycket som socialt arbete, och blir lite chockade. Även om man inte vet vad man vill göra så hamnar de flesta där först.
 

Görel

Moderator
Jag har jobbat som socionom i 20 år. Det jag tycker är sämst är att allt blivit så styrt och fyrkantigt. Självklart behöver det finnas en viss struktur i arbetet och människor ska bedömas lika. Men det har blivit oerhört mycket dokumentation och statistik och jag har aldrig känt att mitt jobb gått att mäta. Ett telefonsamtal på tio minuter kan leda till att föräldrar inte hamnar i vårdnadstvist t ex vilket skulle ta många timmar av socialtjänstens arbete. Det känns som att det numera går åt alldeles för mycket tid åt pappersarbete och för lite åt det sociala arbetet.

Vad gäller att inte ta med sig jobbet hem mentalt så är det något man måste lära sig för att inte gå under mentalt. Varken klienten, jag eller mina kollegor vinner något på att jag tänker på mina ärenden hela tiden på fritiden då jag behöver återhämta mig.
 
Det är klart man blir väldigt berörd av vissa situationer och bryr sig om människor men du måste ändå kunna vila från jobbet någon gång rent mentalt för att må bra, det tror jag gäller de flesta yrken men ännu mer när man jobbar med människor. Det handlar om att kunna ta professionella beslut som är tuffa och för att klara det måste man ha en viss distans till situationen. Sen betyder det inte att stänga av jobbet när man går hem att man är totalt kallhamrad eller känslokall människa. Sen är det klart att någon gång följde jobbet med hem när det varit en extra svår eller jobbig situation för personen i fråga men som regel kunde jag koppla bor det. Vilket jag tror krävs för att orka med att stanna i yrket och jobba med människor i längden.
Det var därför jag skrev 'alltid' med stora bokstäver 👍 Jag vet såklart att man behöver kunna vila och återhämta sig på fritiden. Det var inte det jag försökte få fram.
 
Har inte hunnit läsa alla grundkurser ännu men kommer ju att göra det inom dessa två terminer, innan jag ev. byter. Inriktning har jag redan valt, de andra två alternativen är inte ett dugg intressanta alls tyvärr.
Absolut kan man göra världen bättre som ekonom men det blir ju med mer distans? dessutom så tjatas det ju hela tiden bara om hur viktigt det är att göra så mycket vinst som möjligt. Är väl främst det som stör mig, absolut att en organisation skall gå bra och runt men detta jagandet på pengar gör att jag känner mest.. blä..
Okej. Det låter som om du redan har bestämt dig och dessutom vill undvika att ge mer specifik information om vad du har för möjligheter. Då önskar jag lycka till!
 
Jag är socionom. Jag är rätt bra på att lämna jobbet på jobbet, men allt går inte att lämna. Jag jobbar främst med myndighetsutövning inom äldreomsorgen, men även en del inom socialpsykiatri. Det är också rätt vanligt som nyexaminerad socionom.

För att kunna trivas som socionom tror jag, likt många andra skrivit, att man måste ha förmåga att (i alla fall i viss mån) kunna släppa jobbet när man går hem. Om man inte gör det får man aldrig den återhämtning man behöver för att orka fortsätta. Jag har sett flera kollegor krascha för att de inte kunnat släppa jobbet när de går hem - dessvärre ingen ovanlighet inom verksamhetsområdet.

Jag älskar mitt jobb, även om det ibland är tuffa beslut, hotfulla människor och människor som lider svårt. Jag älskar mötena med de svårast palliativa patienterna där vi diskuterar döden och var personen vill dö - helt galet i många andras ögon, men en fullt naturlig del i min yrkesroll. Jag älskar de trixiga mötena med de dementa personerna som saknar insikt i sin situation. Det finns så mycket som är fantastiskt i mitt jobb som väger upp allt det som är tungt.

Det är dock en hel del dokumentation som socionom, oavsett vilken målgrupp man arbetar med. Det är något som många missar tror jag. Och de flesta jobben är inom myndighetsutövning (socialtjänsten oftast) som någon skrev.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Tillhör jag en minioritet?

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp