Blyg treåring

[Mirre]

Min son är väldigt blyg och tycker det är jobbigt när det blir mycket folk. Oftast räcker det med att han får vara i knäet eller i famnen en stund, men ibland funkar ju inte det riktigt. Ska vi äta hos någon och det är mycket folk vill/kan han inte äta utan vill bara sitta i knäet eller blir ledsen och går därifrån. Problemet då blir ju att han antingen går iväg och fortfarande är hungrig, eller att han bara vill sitta i knäet och jag helst vill sitta själv när jag äter.

Igår hade vi kalas för honom och var totalt 13 personer, även fast det bara var familj och vänner tyckte han ändå att det var jobbigt och ville först inte sitta med vid bordet, samtidigt som han såklart ville fika. När han satt i knäet gick det bra, men blev ju lite rörigt när jag skulle hämta mer kaffe osv (tur man har en snäll bror som fixar det istället då )

Men hur kan man hjälpa honom att känna sig mer avslappnad i stora sällskap? Att våga sitta på egen stol och äta/fika även fast det är mycket folk? Storebror har aldrig varit blyg, han pratar glatt med vem som helst om vad som helst
Så man har ju ingen erfarenhet av hur man bäst hanterar det sas. Tips?

 

[Tualma]

Jag tror att det viktigaste är att vara lyhörd för sonens behov. Om han behöver tanka trygghet hos dig i större sällskap just nu, låt honom göra det! Närhet=trygghet. Någon kan säkert servera dig fika som senast.

Social träning får han genom att han törs vara kvar i det sociala sammanhanget och vara trygg i ditt knä. När du märker att han börjar slappna av en bit in i fikat/maten kan du förslå att han ska sitta bredvid dig på en stol. Gärna med någon positiv twist; "om du sitter här får du plats med tårtfatet..."
Om han inte vill skulle jag inte göra så stor grej av det. Det är bara att prova nästa gång igen.
Passa på och njut av att sniffa din lille pojke i nacken även om det är lite obekvämt och krångligt att äta med honom i knät...
Tiden går så fort och snart nog behöver han inte längre mammas trygga famn.
Kram från fyrbarnsmamman som undrar var tiden tagit vägen och hur det kommer sig att den äldsta gullungen har 42 i skor, finnar och flickvän

 

[Snurrfian]

Min son är väldigt blyg och tycker det är jobbigt när det blir mycket folk. Oftast räcker det med att han får vara i knäet eller i famnen en stund, men ibland funkar ju inte det riktigt. Ska vi äta hos någon och det är mycket folk vill/kan han inte äta utan vill bara sitta i knäet eller blir ledsen och går därifrån. Problemet då blir ju att han antingen går iväg och fortfarande är hungrig, eller att han bara vill sitta i knäet och jag helst vill sitta själv när jag äter.

Igår hade vi kalas för honom och var totalt 13 personer, även fast det bara var familj och vänner tyckte han ändå att det var jobbigt och ville först inte sitta med vid bordet, samtidigt som han såklart ville fika. När han satt i knäet gick det bra, men blev ju lite rörigt när jag skulle hämta mer kaffe osv (tur man har en snäll bror som fixar det istället då )

Men hur kan man hjälpa honom att känna sig mer avslappnad i stora sällskap? Att våga sitta på egen stol och äta/fika även fast det är mycket folk? Storebror har aldrig varit blyg, han pratar glatt med vem som helst om vad som helst
Så man har ju ingen erfarenhet av hur man bäst hanterar det sas. Tips?

Om du sätter en stol nära dig, kan han tänka sig att sitta på den? Mina ungar satt nog i knät lite då och då under hela uppväxten, den yngsta som är 10 år kan fortfarande komma och söka lite trygghet en stund för att sedan ge sig ut på äventyr igen. Jag hade inte gjort det till ett problem, vill de sitta i knät får de det, däremot måste de sitta still. Behöver jag resa på mig och fixa saker så får de alternativet att följa med eller sitta kvar på min plats.

 

[Badger]

Min son är väldigt blyg och tycker det är jobbigt när det blir mycket folk. Oftast räcker det med att han får vara i knäet eller i famnen en stund, men ibland funkar ju inte det riktigt. Ska vi äta hos någon och det är mycket folk vill/kan han inte äta utan vill bara sitta i knäet eller blir ledsen och går därifrån. Problemet då blir ju att han antingen går iväg och fortfarande är hungrig, eller att han bara vill sitta i knäet och jag helst vill sitta själv när jag äter.

Igår hade vi kalas för honom och var totalt 13 personer, även fast det bara var familj och vänner tyckte han ändå att det var jobbigt och ville först inte sitta med vid bordet, samtidigt som han såklart ville fika. När han satt i knäet gick det bra, men blev ju lite rörigt när jag skulle hämta mer kaffe osv (tur man har en snäll bror som fixar det istället då )

Men hur kan man hjälpa honom att känna sig mer avslappnad i stora sällskap? Att våga sitta på egen stol och äta/fika även fast det är mycket folk? Storebror har aldrig varit blyg, han pratar glatt med vem som helst om vad som helst
Så man har ju ingen erfarenhet av hur man bäst hanterar det sas. Tips?

Om man får vara lite knäpp och tänka häst så skulle man väl tänka sig att man har ett par personer förbi någon gång i veckan så kanske han klarar 13 en gång om året? om några år?

A är ganska blyg men på ett annat sätt. Det är svårt att komma in i ett stort gäng när alla är där, men om han är först och folk droppar in långsamt är det inget problem. (Förskola som kalas).

 

[Sar]

Min son är väldigt blyg och tycker det är jobbigt när det blir mycket folk. Oftast räcker det med att han får vara i knäet eller i famnen en stund, men ibland funkar ju inte det riktigt. Ska vi äta hos någon och det är mycket folk vill/kan han inte äta utan vill bara sitta i knäet eller blir ledsen och går därifrån. Problemet då blir ju att han antingen går iväg och fortfarande är hungrig, eller att han bara vill sitta i knäet och jag helst vill sitta själv när jag äter.

Igår hade vi kalas för honom och var totalt 13 personer, även fast det bara var familj och vänner tyckte han ändå att det var jobbigt och ville först inte sitta med vid bordet, samtidigt som han såklart ville fika. När han satt i knäet gick det bra, men blev ju lite rörigt när jag skulle hämta mer kaffe osv (tur man har en snäll bror som fixar det istället då )

Men hur kan man hjälpa honom att känna sig mer avslappnad i stora sällskap? Att våga sitta på egen stol och äta/fika även fast det är mycket folk? Storebror har aldrig varit blyg, han pratar glatt med vem som helst om vad som helst
Så man har ju ingen erfarenhet av hur man bäst hanterar det sas. Tips?

Jag ser det som att det är viktigare att 3-åringen får tanka den trygghet han behöver än att du får sitta ifred. Att eftersom ge alternativ där han ändå har nära till dig (en pall just bredvid som det tipsades om) låter utmärkt. Så även att bygga kontakter med fler människor runt om så kanske han kan känna sig trygg även om han sitter med någon annan än honom själv.
Jag tror det här blir bättre eftersom ju mer trygg och självständig som han känner sig men det är viktigt att han vet att han alltid har alternativet att kunna söka tröst och trygghet när han behöver.

 

[Tassetass]

Jag ser det som att det är viktigare att 3-åringen får tanka den trygghet han behöver än att du får sitta ifred. Att eftersom ge alternativ där han ändå har nära till dig (en pall just bredvid som det tipsades om) låter utmärkt. Så även att bygga kontakter med fler människor runt om så kanske han kan känna sig trygg även om han sitter med någon annan än honom själv.
Jag tror det här blir bättre eftersom ju mer trygg och självständig som han känner sig men det är viktigt att han vet att han alltid har alternativet att kunna söka tröst och trygghet när han behöver.

Det där får mig att tänka på en gång när jag var på ett lunchhak och en familj satt vid bordet bredvid. Det var två barn, deras pappa och vad tror var farföräldrarna. Ena barnet, en pojk runt 3-4 år, var lite ledsen och ville så gärna sitta i sin pappas knä, men det fick han inte för "På restaurang sitter man inte i knät.". Överlag rätt vidrig karl, faktiskt, han verkade inte ens tycka om sina barn...

(Mirre, den här anekdoten har inget med dig att göra alls egentligen, jag vet att du älskar dina ungar!)

 

[turbofling]

Mina barn har ocksa varit väldigt blyga och inte kännt sig bekväma med mkt folk runt sig i den aldern.
Äldsta är nu 6.5 ar och blygheten har till största del försvunnit. Det enda jag märker nu är att hon inte tar sa mkt plats i skolan, lären säger att hon kan ta lite mer plats.

Mellandottern är 5 ar och hon behöver ofta lite tid innan hon känner sig bekväm i sammanhang där det är manga hon inte känner.

Lilla är bara 1,5 ar och sitter helst i mitt/sin pappas knä om vi är flera..

Jag har latit dom fa sitta hos mig om de behövts, jag tror bara det blir värre om man pressar. Om du behöver hämta ngt, lat honom följa med. Som andra skrivit, han behöver tryggheten, lat honom fa det. Det kommer ordna sig av sig själv.