Boendestöd

Jag har haft boendestödet här hos mig idag. Det var andra gången vi träffades. Första gången pratade vi bara och fyllde i lite papper. Nu blev det liksom mer på riktigt.

Jag är inte bekväm. För det första känner jag mig som en misslyckad person som inte har klarat av mitt hushåll själv. Det borde jag ha gjort. Jag menar, hur svårt kan det vara att ta tag i disken t.ex.?

Jag har i alla år försökt att piska mig själv till att göra saker, skapa ordning och organisera. Nu är det en annan som tar över och gör detta i stället för mig och jag känner att jag blir på dåligt humör som en trotsig treåring, även om jag tar tag i den där disken. Nu är disken gjord, men det tog energi. Det var som om jag inte hade mer energi kvar till att jobba färdigt på mitt jobb (som jag ju hade avbrutit för boendestödet). Så kändes det i alla fall, men jag tog mig så klart i kragen och jobbade färdigt för dagen.

Jag är så mycket "Kan Själv" att det blir lite kränkande att bli pushad av en annan att göra något jag egentligen kan själv. Det enda är att jag inte skärpt till mig tillräckligt. Så jag känner mig dålig när jag måste skärpa till mig på någons uppaning.

Det här känns jäkligt knepigt. Samtidigt som jag behöver få ordning så tål jag inte att nån pushar mig för att få ordning. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

 

[Magnum]

Jag kan förstå det där.
Jag är otroligt mycket kan själv.
Och det kan vara både bra, men även begränsande.
Dvs ibland får man backa och inse att det inte är ett nederlag att få hjälp/att ta emot hjälp/att behöva hjälp.

Kan du berätta om dina tankar?
Kanske kan komma fram till ett sätt som fungerar.

 

[Magiana]

Jag kan förstå det där.
Jag är otroligt mycket kan själv.
Och det kan vara både bra, men även begränsande.
Dvs ibland får man backa och inse att det inte är ett nederlag att få hjälp/att ta emot hjälp/att behöva hjälp.

Kan du berätta om dina tankar?
Kanske kan komma fram till ett sätt som fungerar.

Jag har berättat. Men någon lösning kan jag inte komma på.

 

[Raderad medlem 19815]

För det första känner jag mig som en misslyckad person som inte har klarat av mitt hushåll själv. Det borde jag ha gjort. Jag menar, hur svårt kan det vara att ta tag i disken t.ex.?

Det är meningslöst att utgå ifrån hur det borde vara. Det är som det är.

 

[Magiana]

Det är meningslöst att utgå ifrån hur det borde vara. Det är som det är.

Jag känner mig ändå misslyckad. Jävligt misslyckad och usel.

 

[MiaMia]

För det första känner jag mig som en misslyckad person som inte har klarat av mitt hushåll själv. Det borde jag ha gjort. Jag menar, hur svårt kan det vara att ta tag i disken t.ex.?

Detta tror jag att du behöver börja med att hantera. Annars kommer bara det faktumet att boendestödet är där bli som en manifestation för dig på din känsla av misslyckande.
Och då blir det oerhört svårt för både dig och boendestödet att kunna jobba konstruktivt. Tror dessutom att de behöver informeras om att du sitter i den tankefällan så att de kan förhålla sig till den i hur insatsen genomförs.

Sen tror jag du behöver ändra på "ta i kragen"-tänket. Det handlar sällan som att man bara inte lägger in ansträngning nog. Du har de facto svårigheter med aktivitetsgenomförandet, annars hade du inte varit i den situation du är i. De ska komplettera/stötta så att de svårigheterna mildras och så att mer aktiviteter kan genomföras.
Det är inte alls det samma som att det ska "pushas", vare sig i meningen att någon är uppmuntande hejaklack eller tjatig kontrollant. Frågan är om du kommer uppleva det som krävande oavsett vilka metoder de använder, för att du själv speglar in din egen krävande syn på dig själv?

 

[Raderad medlem 19815]

Jag känner mig ändå misslyckad. Jävligt misslyckad och usel.

Alla har vi våra svagheter. Jag tror att de flesta av oss har sådant som vi känner att vi borde klara av fast vi inte gör det. Lösningen är att utgå från de förutsättningar vi har blivit tilldelade. Allt annat är dömt att misslyckas.

 

[Korven]

Jag har ett "boendestöd" (min pedantiska syster) som gör att jag städar järnet när jag vet att de kommer hit . Men jag försöker se det som att då får jag i alla fall ändan ur vagnen nån/några dagar. Nu käkar jag kortison så jag får rida på den vågen några dagar till .Som tur är fyller man år bara en gång per år.
Men jag skulle också känna mig pushad om jag var Magiana.
Fast jag vet de som har det MYCKET stökigare än jag så jag nojar inte så mycket.

 

[Magiana]

Alla har vi våra svagheter. Jag tror att de flesta av oss har sådant som vi känner att vi borde klara av fast vi inte gör det. Lösningen är att utgå från de förutsättningar vi har blivit tilldelade. Allt annat är dömt att misslyckas.

För mig finns inte misslyckande som ett alternativ. Jag tänker att jag kör på tills jag lyckas. Bara man anstränger sig tillräckligt mycket så kan man lyckas med allt.

Jag vill inte leva med känslan av att inte duga. Det har jag gjort hela livet. Men jag skulle någon gång vilja uppleva känslan av att lyckas med något.

 

[mackan]

För mig finns inte misslyckande som ett alternativ. Jag tänker att jag kör på tills jag lyckas. Bara man anstränger sig tillräckligt mycket så kan man lyckas med allt.

Jag vill inte leva med känslan av att inte duga. Det har jag gjort hela livet. Men jag skulle någon gång vilja uppleva känslan av att lyckas med något.

Fast ekvationen blir orimlig då du inte är någon ubermänniska som kan lyckas med allt när inte rimliga förutsättningar finns. Såklart du känner dig misslyckad när du resonerar så .

Tror du på riktigt att tex jättegenomfriska människor, som dessutom även har pengar - lyckas med allt om de bara ger tillräckligt ? Och att om/när folk ”Misslyckas” så är det bara för att ”de inte försökte tillräckligt”?

 

[Magiana]

Fast ekvationen blir orimlig då du inte är någon ubermänniska som kan lyckas med allt när inte rimliga förutsättningar finns. Såklart du känner dig misslyckad när du resonerar så .

Tror du på riktigt att tex jättegenomfriska människor, som dessutom även har pengar - lyckas med allt om de bara ger tillräckligt ? Och att om/när folk ”Misslyckas” så är det bara för att ”de inte försökte tillräckligt”?

Jag vet inget om andra människors mål och vad de verkligen vill.

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

 

[mackan]

Jag vet inget om andra människors mål och vad de verkligen vill.

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

Så du tycker på riktigt det jag skrev ?

 

[bettysmatte]

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

Nej, så fungerar det inte. Livet är lite mer komplicerat än så.

 

[Masqueradee]

Det är skitsvårt att ta tag i disken när man mår dåligt, och dammsugningen, och tvätten, och...
Hos mig återspeglar mitt hem mitt mående! I låga perioder går all min energi att sköta "fasad och jobb", alltså allt som sker utanför hemmet.
Energi ska prioriteras där det behövs mest, och ibland är det att ta hand om sig själv. Disken står där i morgon också.

 

[Blimblom]

Jag vill inte leva med känslan av att inte duga. Det har jag gjort hela livet. Men jag skulle någon gång vilja uppleva känslan av att lyckas med något.

Fast man duger gott och väl även om man inte lyckas med något. Du kanske borde tänka om gällande detta, och försöka uppleva den känslan istället?
Isåfall kommer nog känslan av att lyckas lite lättare, den med

 

[cirkus]

Jag vet inget om andra människors mål och vad de verkligen vill.

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

Jag tror du är i en tankefälla. Att bara man vill tillräckligt och bara man är tillr'ckligt diciplinerad så går det. Finns inte förutsättningarna kan man vilja hur mycket som helst, det hjälper inte. Tänk på en rullstolsburen som inte an gå, det hjälper inte hur mycket den än vill - förutsättningarna för att gå finns inte. Oavsett så är man inte misslyckad

 

[Mabuse]

Jag vet inget om andra människors mål och vad de verkligen vill.

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

Det beror väl på vilka mål man har?

Om du skulle intressera dig för andra människor, vad de verkligen vill och vilka mål de har, skulle du upptäcka att det rätt ofta inte blir som man hade velat, eller att man inte når sitt mål, för de allra flesta. Man är ju inte mer än människa.

 

[svea]

För egen del så anser jag att man kan lyckas om man verkligen vill lyckas.

Om det hade stämt hade jag varit både ÖB, OS-medaljör i dressyr och berömd forskare vid det här laget. Jag ville verkligen och satsade jättemycket. Tuffa läxor.

 

[Magiana]

Det är skitsvårt att ta tag i disken när man mår dåligt, och dammsugningen, och tvätten, och...
Hos mig återspeglar mitt hem mitt mående! I låga perioder går all min energi att sköta "fasad och jobb", alltså allt som sker utanför hemmet.
Energi ska prioriteras där det behövs mest, och ibland är det att ta hand om sig själv. Disken står där i morgon också.

Jag har alltid haft svårt att hålla ordning, även i bättre perioder. Jag skapar obönhörligen kaos omkring mig.

Fast man duger gott och väl även om man inte lyckas med något. Du kanske borde tänka om gällande detta, och försöka uppleva den känslan istället?
Isåfall kommer nog känslan av att lyckas lite lättare, den med

För mig känns tanken på att vara ett mediokert mäha outhärdlig. Bristen på vänner och anhöriga återspeglar ju också att jag inte duger.

 

[Rosett]

Jag har haft boendestöd i ca 9 år. Det kändes jättekonstigt i början, jag kände mig som ett barn ungefär. Nu är det annorlunda, jag har blivit mer framåt och det är jag som väljer vad som ska göras och när. Vi har ju en genomförandeplan som jag varit med och planerat men om jag ser att något annat behöver göras så gör vi det i stället.
Vi har kommit överens om att mina boendestödjare frågar vad jag tycker är viktigast att göra och då finns det oftast något som jag funderat på länge men inte klarat av att göra.
De brukar även ”hinta” om de ser något som behöver göras men det är alltid jag som styr och bestämmer.

Jag tror det kommer kännas bättre för dig också efterhand.
Det ÄR annorlunda att främmande människor kommer hem till en ocht.ex. flyttar på ens saker. Vet inte hur det är för dig men jag brukar bli rörig i huvudet om någon flyttar en sak på ”fel” ställe. Man får ju säga åt dem vad de får göra och vad de inte får göra.