Bukefalos 25 år!

Börja ge lucern?

Men om du inte har Fjordingar, utan en helt annan hästtyp/hästras, så kan ju de hästarna ha en annan typ av kropp, så mankhöjd säger inte skvatt om vikt, så länge det inte är tydligt vilken ras man pratar om.

Hästen är inte överviktig, snarast är hon i underhull f.n. p.g.a. digivning.

Det är ett fölsto, som är lite åt det magra hållet. Men hon vägdes av nyfikenhetsskäl i samband med premieringen i September, och är en av få hästar jag faktiskt vägt på riktigt.

Viktmåttband är endast lämpliga för att avgöra om en häst går upp eller ner.
De är svåra att använda korrekt, för att ge en absolut vikt, och skalorna är inte anpassade till kallblodsraserna.

Jag har sju Nordsvenskar just nu, och tar föl varje år, och rätt lång erfarenhet av att bedöma hull på hästrasen.
Jag har haft en fjording. Hon var 144 cm hög och vägde i normalhull 380 kg. Tyvärr finns hon inte med oss längre.
Nu har jag ingen fjording men jag hästar av naturras. Jag tror inte en sekund på att din häst kan väga så mycket och vara i underhull. Att du har haft rasen länge säger inget heller. Många anser att naturraser ska se ut som de gör när de är överviktiga oavsett om det är shetlandsponnyer, russ, fjordingar, islandshästar eller nordsvenskar, båda uppfödare och hobbyhästägare tycker det men det är fel och det är sorgligt att det är så för hästarnas skull. Folk pratar om smäckra fjordingar osv. men de är oftast inte smäckrare än grannens fjording. Skillnaden är att grannens fjording är överviktig och den som ses som smäcker är i normalhull.
 
Jag har aldrig ägt en fjordig, men hade en på tillridnng ett tag. Den var fenomenal i sin arbetsmoral så kanske har jag fel upplevelse ;) Ett nätt, sportigt fjordsto var det och hon var nog lättare i typen än alla andra fjordingar jag sett före och efter :o
Mitt svar var dock generellt och inte utifrån specifik ras :)

Det kan ju vara så att du hade en varierad träning som också gav hästen motivation. Arbetsmoralen är det sällan något fel på.

Stona jag hade var lite mer som den du berättar om än de hingstar och valacker jag haft. Men individnivå är självklart något att beakta.
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Menar du att Helsingborg har fel på sin våg eller att veterinären inte hade koll på vad som var bra hull?

Ohhh, så många veterinärer som inte har koll på vad som är bra hull. Du anar inte…..
Att det var så i ditt fall kan jag ju givetvis inte säga något om.

Under alla dessa år, sedan 1984, är det bara två som kommenterat mina hästar rätt. En frågade om jag tyckte min hingst var i bra hull och jag sade att han nog låg, vid det tillfället, ca 75 kilo för högt och veterinären nickade och sa att det var rätt Och blev lugn med det.

Den andra sa att det var den enda fjording hon någonsin sett som låg i rätt hull när hon såg honom och det var han just då.

Resten har kommenterat att han inte borde gå ner mer då han legat för högt och andra har sagt att han borde gå upp lite när han legat över den rätta vikten (426 kg på 138 cm). Han borde legat runt 380 kg.

Den näst senaste jag köpte fick U.A på sin vikt på veterinärintyget med ordentligt fett i mankammen och mycket platt rygg. Veterinären skrattade åt fjordhästar som ”knappt har manke” vid tillfället.
Han visade sig ha riktigt bra manke och gick ner i täcke från 135 cm till 125 cm.
 
Ohhh, så många veterinärer som inte har koll på vad som är bra hull. Du anar inte…..
Att det var så i ditt fall kan jag ju givetvis inte säga något om.

Under alla dessa år, sedan 1984, är det bara två som kommenterat mina hästar rätt. En frågade om jag tyckte min hingst var i bra hull och jag sade att han nog låg, vid det tillfället, ca 75 kilo för högt och veterinären nickade och sa att det var rätt Och blev lugn med det.

Den andra sa att det var den enda fjording hon någonsin sett som låg i rätt hull när hon såg honom och det var han just då.

Resten har kommenterat att han inte borde gå ner mer då han legat för högt och andra har sagt att han borde gå upp lite när han legat över den rätta vikten (426 kg på 138 cm). Han borde legat runt 380 kg.

Den näst senaste jag köpte fick U.A på sin vikt på veterinärintyget med ordentligt fett i mankammen och mycket platt rygg. Veterinären skrattade åt fjordhästar som ”knappt har manke” vid tillfället.
Han visade sig ha riktigt bra manke och gick ner i täcke från 135 cm till 125 cm.
Fast en vet. torde kunna se om en häst är i så kraftigt underhull som min enligt vissa måste ha varit när hon vägde 460kg.
 
Det kan ju vara så att du hade en varierad träning som också gav hästen motivation. Arbetsmoralen är det sällan något fel på.

Stona jag hade var lite mer som den du berättar om än de hingstar och valacker jag haft. Men individnivå är självklart något att beakta.

Kan vara. Jag tycker de flesta brukar benämna dem som svårmotiverade och lata, men detta är min enda erfarenhet. Jag red den enbart i dressyr så vem vet, den kanske älskade just det ;) Om jag hade gått lite mindre in i väggen och ville byta hästtyp i framtiden skulle en sån fjording kunna vara nåt. Nu blir det nog inte nån mer häst öht.
 
Naturraser är raser som inte har förädlats av människan. Russ, shetlandsponny, fjording, islandshäst, nordsvensk, connemara, dartmoreponny, newforest är exempel på sådana raser. Raser som har kvar sin ursprunliga form och definition.
Intressant, aldrig hört innan!
Jag har ju en helt annan sorts ursprungsras (akhal teké, som har kvar sin ursprungliga form men liknar inte de du räknade upp).
Men människan har väl avlat på alla raser?
 
Jag hade en haflinger på ca 144cm innan, hon vägde 495kg (på våg) som något överviktig. Skulle tro att lagom för henne var ca 460 kg om hon var välmusklad, mindre om hon inte var det. Hon var/är ganska grov.

Den något nättare islänningen på ca 135cm är nog i lagom hull om han väger ca 390kg som välmusklad. Vägd på våg innan han reds in och vägde då 383, definitivt inte överviktig utan ganska kantig. Vet dock inte om jag skulle säga att han var för tunn.


Om fjordingar kan jag bara säga att den hingsten jag ridit några gånger var allt annat än lat, nästan het. Utan att vara olydig, var en rolig häst :)
 
Naturraser är raser som inte har förädlats av människan. Russ, shetlandsponny, fjording, islandshäst, nordsvensk, connemara, dartmoreponny, newforest är exempel på sådana raser. Raser som har kvar sin ursprunliga form och definition.
Nordsvensk brukshäst har avlats med avelsmål avseende exteriör och anvndning,sedan början av 1900-talet.
Under det sena 1800-talet och tidigt 1900-tal, så korsades det in hästar av flera raser i de svenska lanthästarna, där delar av hästmaterialet senare togs tillvara för att avlas till en mer enhetlig "Nordsvensk Brukshäst".

Samtliga idag levande Nordsvenskar (inkl kallblodstravare) och Dölehästar, har en förfader i fullblodet Odin (eller Oden, stavningen varierar i olika källor), som i mitten av 1800-talet, i Norge, betäckte "lanthästar av nordsvensk/döle-typ". Om man backar via stamböckerna, så hamnar man alltid där, om det går att följa härstamningen tillräckligt långt tillbaka. Det brukar vara lättast med godkända hingstar, som man varit bäst på att hålla ordning på.

Russen höll i princip på att försvinna under sent 1800-tal - tidigt 1900-tal, och flera inkorsningar gjordes för att "förädla" rasen, vilket än idag påverkar rasen.
Khediven, nr 1 i russstamboken, var med stor sannolikhet en arab- eller angloarabkorsning...
https://pernillajobs.wordpress.com/2019/01/15/en-svensk-tiger/

Även Fjordhästarna renavlades under tidigt 1900-tal, t.ex. är det först under 1900-talets första decennier, som black-färgen i olika nyanser blev allenarådande.

De engelska ponnyraserna har jag mindre koll på, men de svenska raserna desto mer.
De svenska hästraserna är resultat av genomtänkt (ja, mer eller mindre bra tankar i vissa fall) avel, så det är långt ifrån den sorts "naturliga" lantraser som vi tänker på när vi t.ex. pratar om Hedemorahöns, Fjällkor, eller Göingeget.
 
Naturraser är raser som inte har förädlats av människan. Russ, shetlandsponny, fjording, islandshäst, nordsvensk, connemara, dartmoreponny, newforest är exempel på sådana raser. Raser som har kvar sin ursprunliga form och definition.
Även Islandhästen har förädlats av människan. Först så imporerade man diverse hästar, keltiska och från norden från 800-talet och framåt. Man försökte korsa in angloarber men det gick inget vidare, det var för 900 år sedan och det ledde till ett förbud att importera hästar. Man har hela tiden haft ett systematisk avelsarbete, hästen var en förutsättning för livet på ön och något man lade stort fokus vid.

Islandshästen har en mycket gammal stambok och att kalla den icke förädlad av människan är långt ifrån korrekt.
 

Liknande trådar

Foder&Strö Hej alla kloka hästmänniskor, Jag har en 6-årig PRE-hingst, han är ca 165 cm hög och nätt i typen. Väger just nu ca 440 kg, han bör...
Svar
18
· Visningar
655
Foder&Strö Hej, jag har två valacker som sedan 1,5 månad går på fri tillgång dagtid (kl 7-20) och kommer in nattetid. När jag försökt analysera...
Svar
11
· Visningar
1 191
Foder&Strö Jag har en travarvalack som är lite tunn över revbenen. I somras var han direkt mager, men har lyckats få upp honom så pass mycket att...
Svar
14
· Visningar
1 104
Foder&Strö Nu behöver jag råd! Jag har en häst som är mycket känslig i magen och kan inte äta vilket hö/silage som helst utan får lätt diarré. Där...
Svar
16
· Visningar
1 377

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp