Frida, du får nog problem om du ska gå från skritt till trav utan taktbyte
Skämt åsido. Min erfarenhet är att de flesta när de ska be hästen att trava talar om för hästen vilken form den ska gå i och att den ska börja trava, men sedan överlåter de åt hästen att själv lösa uppgiften med att byta takt (dvs att gå från den fyrtaktiga skritten till den tvåtaktiga traven). Tyvärr resulterar detta i att en del hästar tar ett litet skutt när de ska ta det första travsteget och många andra ökar först steglängden lite i skritten och har därmed förlorat mycket av bärigheten när de tar sitt första travsteg.
När jag ber en häst att börja trava så ber jag den helt enkelt att byta takt. Anledningen är att takten är den viktigaste skillnaden mellan skritten och traven (tempot behöver ju inte skilja). Med skänklarna anvisar jag hästens takt (vänster skänkel talar om när hästen ska lyfta vänster bak och höger skänkel talar om när hästen ska lyfta höger bak). Samtidigt kommer skänklarna att be hästen sätta sina bakben närmare tyngdpunkten, så som en extra bonus ökar bärigheten lite istället för att minska. Vill jag ha en riktigt samlad trav (typ halva steg) så kan jag använda båda skänklarna i igångsättningen. Innerskänkeln lägger jag då till när hästen just ska till att lyfta ytter fram och ytterskänkeln lägger jag till just när hästen ska till att lyfta inner fram (då kommer bakbenen att få samma takt som frambenen). Oftast vill man dock bara gå över till en bärig trav i ungefär samma samlingsgrad som man hade i skritten. Då använder jag bara innerskänkeln i travigångsättningen (vilket samtidigt för med sig fördelar som att böjningen ökar). Med innerskänkeln talar jag om för hästen att den ska lyfta inner bak samtidigt som inner fram (vilket kräver timing hos ryttaren). När hästen byter takt med det ena bakbenet så kommer det andra att följa med. Mjukast och bärigast travigångsättning får man om man med skänkeln får hästen att ändra takt så att den blir diagonalt tvåtaktig och efter ett par steg ökar energin och då får man ett svävmoment mellan stegen, dvs man får först ett eller två tvåtaktiga skrittsteg och sedan kommer traven.
Problemet för de flesta är att hästarna inte svarar så bra på skänkeln så att timingen i skänkeln automatiskt byter takt på hästens bakben. Då får man lära hästen detta från marken. Man lägger då spöt på inner bak just när hästen ska till att lyfta ytter fram, för att be hästen om tvåtakt. Om man lägger till en liten smackning samtidigt som man lägger spöt på inner bak, så lär sig hästen snabbt att svara med bakbenet på smackningen. Då kan man sedan i ridningen använda innerskänkeln och smackningen för att få rätt reaktion. Behöver man förstärka detta mer i ridningen så går det ju att lägga spöt på inner bak även då.
Den här metoden fungerar även bra på hästar som har väldigt svårt för traven. Även en häst som inte travar i hagen av naturen (eller pga att den blivit förstörd på något sätt) kan lära sig att trava på det här sättet, i och med att man lär hästen vilken takt man vill ha.
Det här var alltså den längre versionen av Spiders redan korrekta förklaring.
