Break ups?

[iNHALE]

När jag bröt upp med ett gammalt ex flippade han helt. Han mådde extremt dåligt och försöker göra allt för att jag skulle tycka synd om honom och stanna. Han skar upp armarna och blodade ned hela badrummet, han pendlade mellan att vara arg och förtvivlad, han hotade med självmord osv.

Det finns inget man verken kan eller ska göra egentligen, bara lämna som man sagt från början. Man kan uppmuntra att söka hjälp hos vården tex men man ska själv aldrig offra något eller själv försöka lindra. Det lider man bara mer av själv.

 

[Lovisaleonora]

Jag går emot vad alla andra skrivit och säger att det går bra att separera och samtidigt vara varsam om den andres känslor.

Jag tar gärna och ser dig citera var någonstans någon annan i tråden skrivit att det bara är att skita i andra partens känslor, så som du tycker du uttrycker motsatsen till.

 

[Asko]

Lindra kan du göra genom att hålla dig till klara besked och tydliga handlingar. D v s inte göra saker som kan tolkas som att du vacklar, att det finns en chans, att du överlåter till honom att övertala dig att stanna - för hans skull.

Det du kan vara behjälplig med är att hänvisa till vårdcentral eller annan samtalsterapi där maken kan få proffshjälp. Det är inget du kan hjälpa till med, det kommer att bli såååå fel. Att du stöttar är som att kissa i byxorna. Varmt och skönt till att börja med, men djävligt kallt och djäkligt sedan. Banden ska ju klippas, inte stärkas genom en obalanserad och ny typ av relation där du ska vara den stöttande axeln att gråta ut mot.

Förlåt men Vilken metafor!

 

[em-pirre]

@sjoberga jag håller med dig, men samtidigt kan jag tänka mig en situation där den ena helt enkelt har känslor som svalnar i sakta mak utan att något för den skull är fel. Jag kan tänka mig att jag själv skulle låta tiden gå ett tag och känna efter ifall känslorna kommer tillbaka innan jag berättar för partner att jag nog inte är så himla kär längre.

 

[Voeux]

När jag bröt upp med ett gammalt ex flippade han helt. Han mådde extremt dåligt och försöker göra allt för att jag skulle tycka synd om honom och stanna. Han skar upp armarna och blodade ned hela badrummet, han pendlade mellan att vara arg och förtvivlad, han hotade med självmord osv.

Det finns inget man verken kan eller ska göra egentligen, bara lämna som man sagt från början. Man kan uppmuntra att söka hjälp hos vården tex men man ska själv aldrig offra något eller själv försöka lindra. Det lider man bara mer av själv.

Håller helt med dig. Flikar dock in att om en person är suicidal eller på annat sätt en fara för sig själv så kan det vara bra att meddela andra anhöriga, om sådana finns.

 

[monster1]

Nu kan såklart det vara en orsak till att ett uppbrott blir av, men om en part funderat på att bryta upp i månader eller år, så borde väl en livspartner inte vara helt överraskad? Det borde i alla fall inte vara normalfallet, att man liksom går i tysthet i åratal och säger absolut ingenting och lyckas hålla bedrägeriet fullkomligt gömt mot sin livspartner, som därmed får en total överraskning. Jag tänker att ofta har man väl pratat om framtiden tillsammans och tillsammans försökt förändra det som skaver.

Jag tänker att det finns ganska gott om människor som inte har särskilt god insikt i vare sig sitt eget eller andras känsloliv eller behov. För dessa kan nog mycket i relationer komma som en blixt från klar himmel. Men sen finns ju även möjligheten att man sett att det finns problem men att man ändå hoppats att den andra ska vilja stanna trots dessa.

 

[Exile]

Fast det vet du ju inte, hur utsatta andra är i sina situationer.

Jag tycker inte heller jag har påstått det? Vi kan ju alla bara teoretisera utifrån våra egna erfarenheter, det är inte som att det finns ett facit här. Det här är min åsikt.

Jag vet ju bara hur det varit för mig, både att ha blivit lämnad och ha lämnat. Ja det har varit jobbigt att lämna också men det är liksom en helt annan sak. Man kan ta det i sin egen takt och sörja över tid, när man väl tar det slutgiltiga beslutet så är mycket av sorgeprocessen redan förbi så att säga, så har det varit för mig.

 

[supercalifragilistic]

@lisabeth Vid ungefär 16.50 kommer ett relevant svar på dina frågor: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1523991?programid=3143. Lycka till!

 

[Voeux]

Jag tycker inte heller jag har påstått det? Vi kan ju alla bara teoretisera utifrån våra egna erfarenheter, det är inte som att det finns ett facit här. Det här är min åsikt.

Jag vet ju bara hur det varit för mig, både att ha blivit lämnad och ha lämnat. Ja det har varit jobbigt att lämna också men det är liksom en helt annan sak. Man kan ta det i sin egen takt och sörja över tid, när man väl tar det slutgiltiga beslutet så är mycket av sorgeprocessen redan förbi så att säga, så har det varit för mig.

Jo visst, men du skrev "att det skulle vara lika svårt att lämna känns mest som något man säger för att få folk att må lite bättre över att de sårar andra tror jag", samt "det går liksom inte att låtsas som att man inte gör någon annan illa, eller att man själv skulle vara lika utsatt för så är det bara inte." Så jag tolkade inte det du skrev som dina egna erfarenheter utan hur det är, och då ville jag bara påtala att det sannolikt ser väldigt olika ut i olika relationer. Det finns ju exempelvis många som lämnar destruktiva relationer och att även om lämnandet i sig givetvis sårar den andre personen, så kanske det inte ens kommer i närheten av hur sårad den lämnande parten blivit tidigare i relationen. Vem som blivit sårad, eller vem som är i den mest utsatta situationen borde tämligen kunna se väldigt olika ut. Tänker jag.

 

[Exile]

Jo visst, men du skrev "att det skulle vara lika svårt att lämna känns mest som något man säger för att få folk att må lite bättre över att de sårar andra tror jag", samt "det går liksom inte att låtsas som att man inte gör någon annan illa, eller att man själv skulle vara lika utsatt för så är det bara inte." Så jag tolkade inte det du skrev som dina egna erfarenheter utan hur det är, och då ville jag bara påtala att det sannolikt ser väldigt olika ut i olika relationer. Det finns ju exempelvis många som lämnar destruktiva relationer och att även om lämnandet i sig givetvis sårar den andre personen, så kanske det inte ens kommer i närheten av hur sårad den lämnande parten blivit tidigare i relationen. Vem som blivit sårad, eller vem som är i den mest utsatta situationen borde tämligen kunna se väldigt olika ut. Tänker jag.

Jag tänkte att det blev uppenbart i och med formuleringarna "känns som" och "jag tror".

I fallet där någon lämnar en destruktiv relation har jag nog aldrig hört talas om att just den där frasen förekommer, då ses det liksom inte som en "break up" utan det är någon som flyr. Som sagt i min erfarenhet används den endast för att lindra ett samvete.

Vi får nöja oss med att vi tycker olika helt enkelt.