Min uppfattning utifrån egen erfarenhet är att hästar med oroliga munnar kan föredra stångbett p.g.a att det ligger väldigt stilla i munnen. Och bara för att det är hävstång betyder det inte att det måste vara skarpt. Just nu rider jag en häst på kiblewick med tygeln i det översta hacket, ingen stor hävstång där. Dessutom tror jag att om du måste ta i mycket på en häst med "hård" mun påverkar det hästen negativt när ryttaren blir stel i armar och överkropp, om samma ryttare kan vara mjuk i kroppen med en hävstång borde detta vara positivt för hästen även om trycket i munnen är densamma. Visst kan det bero på brister i utbildningen men det är ju inte omöjligt att utbilda en felaktigt utbildad häst på stång för att sedan gå tillbaka till tränsbett.
Funderade lite på detta, och tänker att allt går inte att lösa med utbildning och det finns absolut hästar som inte fungerar med bett - men det jag tänker på (detta är bara lösa tankar) är att när anser man att man gett det en ordentlig chans? Eftersom bettet är onaturligt (och allt vi gör är ju det... bettlöst är ju inte heller naturligt om vi ska vara såna), så kan man ju inte räkna med att inte få en reaktion första gången hästen får ett bett i munnen - så hur många gånger ska man testa, hur många olika bettyper, och hur ska invänjningen gå till? Innan man avgjort att det inte kommer gå?
Men också mkt mer tillåten hårdför betsling i de lättaste klasserna- kan säga att den starka betslingen används långt mkt mer än ett bettlöst( om man bortser från hacket)
Ah! Nej jag menade inte så, att hästen på något sätt skulle vara lydigare eller så, utan att det känns dumt att säga att hästen inte ”kan” gå på bett om man heller inte lärt den det, dvs någon har gjort ett dåligt jobb med att lära den hur ett bett fungerar. Det låter för mig inte som att hästen inte kan ha bett, eftersom den är kollad fysiskt, utan att den inte lärt sig, så om någon gjorde ett bättre jobb med att rida in den på bett skulle det troligtvis gå bra.
Så det var något du hittar på? Har du sett en enda häst som fått skador? I Sverige. Blir lite konstigt när du skriver att skador inte är ovanliga och så har du inget att referera till.
Detta inlägg tycker jag stämmer dåligt med kommentarer som "det försvunnit väldigt fort med bara lite utbildning?" För nej det gör det inte.
Men varför ska målet vara att rida på bett om häst och ryttare föredrar något annat? Just i bettfrågan upplever jag många häst människor väldigt konservativa och är livrädda för att deras uppfattning om bett och bettets inverkan på hästen ska bli ifrågasatt.
När mitt sprättedjur höll på att slå ihjäl både sig själv och mig när jag tränsade så la jag ner projektet. Borde gjort det ett par gånger tidigare men ville testa ytterligare en sorts bett.
Igen: Jag pratat om de hästar jag arbetat med som inte har stora skador, stora fysiska avvikelser, missbildningar etc. Det har jag skrivit ett antal ggr nu.
Men handlar det om lydnad bara för alla?
Nu lät det ju som att hon ville tävla dressyr, försökte rida på bett eftersom det krävs för att tävla dressyr och inte lyckades, och då dragit slutsatsen att det är hästen som ”inte kan ridas på bett” när det snarare verkar som att den troligtvis skulle kunna ridas alldeles utmärkt på bett om den faktiskt blev ordentligt inriden på bett. Vilket även på en unghäst tar mer än två månader. Så felet är kompetensen men man skyller på hästen.
Jag har alltid ridit med kontakt i mitt sidepull, varför skulle inte det fungera? Givetvis lätt kontakt då det gärna blir för skarpt annars, men kontakt har jag alltid ridit med.
För att många vill ha mer kontakt än jag gissar att du vill ha. Och jag för den delen.
Nej, hon skyller på systemet. Varför ska det krävas bett? Det räcker väl med att man kan genomföra ett dressyrprogram och domare som kan göra en bedömning.
Haha, jaaaaa... Några gram här och där är lagom som kontakt tycker jagFör att många vill ha mer kontakt än jag gissar att du vill ha. Och jag för den delen.
Hade nyligen prat om det med yrkesverksam inom ridning sedan flera år som tyckte 3 kg i varje hand är lagom. När jag sa att det ju är en plåtbit i någons mun, gällde bett, så svarar hen att ”ja, men de väger ju 600 kg”.
Som om munnen blir mindre känslig ju tyngre man blir.
Det är inte direkt den första. Sen är det så klart inte så illa för alla. Men generellt rider rätt många med mer än sträckt tygel och vill ha ett fysiskt stöd lite grann.
Har man arab kan det ibland bli så att man får lära sig av med det. Kanske du känner igen?
Även om man nu gjort om sidepulls lite sen de första kom till Sverige, western-varianterna, så är vissa sidepull inte så stabila i konstruktionen vad gäller sitta still utan att man behöver dra åt dem en del mer än jag vill.
Kapson med fast, brett, platt nosjärn kan ligga mer still trots mkt mindre spänt. Och fördela trycket bättre etc. Plus att man får direktkontakt med nosrygg sidledes och med det nacken.
Med rätt längd och placering på pinnarna tyglarna sitter på kan man komma närmst tränskänsla också i form av vilka reflexer som lättare triggas.
Man kan ju testa lite olika och se vad man gillar för feeling, häst och människa. Fattar dock att det kan bli svårt om man inte vill/kan köpa på sig och inte har många att låna.
(Läs, det har hästarna fostrat mig till).
