Breesby kan inte ridas på bett – därför kan Amy inte tävla

Hennes häst visar tydligt att den inte trivs med att ridas på bett. Men Amy Boysen vill börja tävla i dressyr – och då är kravet på bett ett faktum. Nu står hon inför dilemmat att rida på bett eller inte kunna tävla alls.
– Det känns helt omöjligt just nu.
 
Jag har redan skrivit att jag tycker bettlöst ska vara tillåtet, så då vet jag inte riktigt vad du argumenterat emot?

För att du fortsätter tjata om utbildningsbrist och annat i samband med bett eller inte bett på tävling. Varför är det ens en faktor i diskussionen?
 
För att du fortsätter tjata om utbildningsbrist och annat i samband med bett eller inte bett på tävling. Varför är det ens en faktor i diskussionen?
Det har jag förklarat flera gånger nu så om det fortfarande är otydligt tror jag inte att jag kommer kunna förklara bättre.
 
Jag pratar enbart om ifall bett borde fortsätta vara obligatoriskt inom dressyren eller om borde öppna upp för andra alternativ. På en dressyrtävling ska domaren då döma efter vad hen ser. Om en häst går i korrekt form, arbetar korrekt med kroppen, har fin kommunikation med sin ryttare som rider med fina små hjälper och utför momenten på ett korrekt sätt ska domaren döma efter det och inte efter vad hästen har eller inte har i munnen. Om jag fått bestämma.

Men man har ju ”öppnat upp” för andra alternativ iom bettlösa klasser? Att de som vill tävla bettlöst sen inte är nöjda med att man inte får ha t.ex. hackamore eller vara i en gemensam klass och därmed verkar strunta fullkomligt att delta överhuvudtaget blir märkligt tycker jag. Här har man som commmunity en chans att visa hur stort intresset är men väljer att låta bli? Min klubb har vid flera tillfällen arrangerat bettlösa klasser men ingen anmäler sig, så vi som klubb har ingen anledning att driva frågan om att inkludera bett och bettlöst i samma klass heller eftersom intresset för att tävla bettlöst ser ut att inte finnas i området.
 
Haha, jaaaaa... Några gram här och där är lagom som kontakt tycker jag :D (Läs, det har hästarna fostrat mig till).

Det finns ju så många olika typer av sidepull, så det blir lite skevt när man bara säger "sidepull" och drar en jäkla massa verktyg över samma kant. Men som det är just nu så finns det väl inte riktigt olika ord för de olika typerna av sidepull, så vitt jag vet iaf?
Mitt sidepull är tvinnat läder över nosryggen, väldigt väldigt hårt, i stil med kapson. Jag har nosludd över för att göra det snällare. Det ligger så gott som helt still över nosryggen. Så det är nog rätt likt kapson på många sätt. Ligger väldigt stabilt, behöver inte spänna åt det, har haft samma inställning på det oavsett vilken häst jag har haft det på. Jag spänner aldrig upp det, utan det dras på som det är bara. Många sidepulls har tygelringarna för långt bak upplever jag, detta sidepull har de längre fram än de flesta andra, vilket gör det mer likt bett, tycker jag. Lättare att få känsla för.

Jag gillar inte de där som bara är en läderrem över näsan. Det känns som att det är svårt att få till en tydlig hjälpgivning. Jag har ett distanssidepull som jag bara har ridit i några få gånger. Bara en rem över näsan typ. Och ringarna till tyglarna nästan under hakan. Det går givetvis att rida på det med, men det kräver en annan teknik. Det blir nästan som att rida i bosal, förutom att det är alldeles mjukt över näsan. Och jag har aldrig riktigt lyckats med rätt teknik i den, mest kanske för att jag hade ett bättre verktyg och helt enkelt inte försökte så mycket :laugh:
Ja, och med tanke på hur lite du har i handen så ligger nog sidepullet still. Men tänkt dig med lite mer i handen och ev mer oliksidigt dragande så att säga. Då kan det bli väl hårt och lite för ostadigt. Och signalerna blir onödigt luddiga.

Ja, det finns idag väldigt olika sidepull. Det första jag köpte var ju såna vaxade, hårda rep och lös passform a la western-sidepull. Det red jag på snudd på utan kontakt och med tjockt ludd över repen. På den tiden var jag för dålig ryttare för att förstå och kunna ta hand om ev skillnader iaf. :laugh:

Med kapson tycker jag ändå man får mer fördelar. Särskilt med rätt längd och placering på "tygel-piggarna". Har inte känt samma känsla i något annat bettlöst.
 
Varför är bettet så viktigt? För mig låter det mest som att det är av tradition. "För att vi alltid har gjort så här". Och inte för att man inte kan kommunicera med en häst på annat sätt.
Olika verktyg inverkar olika. Det är rätt få bettlösa alternativ som ger samma fördelar som vissa bett har. OBS, inte alla bett i alla hästmunnar!
Det handlar om att lättast möjligt lyckas trigga rätt muskelkedjor och nervreaktioner.
Det handlar inte bara om kraft, metall i känslig mun etc. Och inte heller om bara bett kontra bettlöst. Det handlar om vilka bett/bettlösa, hur de används och i vilket syfte på vilken individ.
Vill man inte jobba med kontakt i tygeln, inte vill formge hästen etc så finns bett och bettlösa alternativ som är mer lämpliga för sånt och som kanske inte är det som ger bäst och tydligast utslag i hästkroppen/hästen psyke.

På den tiden man stred i krig till häst så var det en helt annan ridning och med fler och andra mer avancerade hjälper än vad man nyttjar i Sverige idag. De hjälperna stridshästarna reds med gick man ifrån när man började strida med skjutvapen. Mycket för att man då inte hade tid att utbilda häst/ryttare så pass om de iaf skulle transporteras från punkt A till B och sedan skjuta ihjäl varann typ. Man behövde också byta ner sig i blod till hästar som tålde mer felridning etc. Så från Spanskt blod i så hög grad man kunde till stadigare halvblod.
Stång var inte enbart pga att man ville ha styrka då man stred till häst. Det var också för att man ville dra nytta av stångens effekt vid samlande arbete. Och stridshästarna ville man ha utbildade tom skolsprång. Då kunde man få ut halsen och dra nytta av det i samlingen. Man kunde också enklare rida enhändigt för att kunna hålla vapen i ena handen.

Jag jobbar med andra hjälper än normalt i Sverige(numer alltså.. det fanns ju även här för länge sen). Eftersom jag jobbat mycket med problemlösning och rehab har jag haft många hästar som folk har stora problem med. Jag har också tränare som gjort detsamma. Numer är jag lite mer påläst om tändernas betydelse för biomekaniken. Och med det också mer påläst om käken och dess effekt på nacken.
Jag fattar nu varför en hel del hästar jag jobbat med som andra gåt bet totalt på funkade med mig. Och varför de funkat med ena tränaren tex. Jag minns ju hur de såg ut och kändes även om jag då inte fattade vad jag såg och kände riktigt. För vi lösgör käken med bett. Vi ber hästarna slappna av i den och kan rent av be dem öppna den ngt, ngt. Ihop med att man formger hästen exakt för att skapa större utrymme och minimera tygeltryck i bettet. Det ger de hästar som har okorrigerade bettfel en lättnad i käkled/nacke.
Det blir oerhört mycket svårare att hantera sådana hästar bettlöst. Man kan inte hjälpa dem med just käken. Och då känns det i käkled, tunga och nacke. Blir det skit i nacken så kan det bli det i resten av kroppen med. Vissa bettlösa trycker ju tom ihop runt huvudet vid tygeltag alt måste spännas så att käken kan hindras för att ligga still.
Att ta dem för hand i träns/kapson och då också nyttja andra signaler än via bett/tyglar etc tycker jag är kanon vid inskolning för att sätta signaler och de muskel- och nerv-responser man vill ha.
Tänker man på riddare förr i tiden kan man ju misstänka att tandvården för häst var rätt kass då. Men i böcker finns det tydligt beskrivet hur man lär hästen bli lösgjord i käken tex. Och hur man formger dem för att bli balanserade och lösgjorda så att de funkar med bettet.

Jag tycker man bör läsa på rejält om de verktyg man använder och vad ens hjälper startar för saker i hästens kropp.
Jag tror det vore oerhört gynnsamt för folk att kraftigt se över hjälperna man jobbar med, särskilt i det här landet som på något märkligt vis tappat mycket mer kunskap om vissa saker än tex tom DK som inte är långt bort.
 
Ja med bett har vi ju gapande som ofta kommer, vilket kanske inte är lika vanligt på bettlöst. Men annars har jag svårt att se skillnad? Bristande utbildning, att någon häst trivs bättre på bettlöst är väl inget konstigt? Det finns garanterat hästar som trivs bättre på bett också. Det känns mer som personligt tyckande av just den individen man sitter på än något annat?

Bettlöst tränar ju man rent tekniskt hästarna i sedan de är några veckor gamla, genom att använda grimma. Har man gjort den träningen riktigt bra så finns det många likheter med många bettlösa alternativ när man sedan är på ryggen.
Att man ska ha nytta av de signaler man lär in vid vanlig ledning av häst i bettlöst förutsätter ju lite att man jobbar med ledande tygeltag och att hästen ska följa trycket.
Jag vill INTE ha en häst som föjer ett tygeltag så att säga, tex om jag tar i höger tygel och hästen går till höger.
Jag vill styra med indirekt tygeltag mot halsen för att flytta bogarna så. Jag vill inte använda hjälper som bygger på att sätta hästen ur balans och mer benägen att ramla på inner bog tex.

Sen innebär inte det att det ska ta lång tid att lära in och det ska bli så mkt svårare än om man jobbar med "gå dit jag drar". Det är ett system och hjälper som hästen brukar uppskatta väldigt iom att man lägger dem i balans hela tiden. Så det brukar gå väldigt fort att lära in. Särskilt om man lär in avsuttet med tyglar.
Jag upplever att få saker är så jobbiga för en häst, flyktdjur, som att vara i obalans(om än så pytteliten). Hjälper man dem med att lägga dem i balans kan d bli lösgjorda. Det är ytterligare en skön sak för dem, fysiskt som psykiskt. De kan då också svara på mkt små hjälper. Och brukar få en himla trevlig bjudning och arbetsvilja. Även sådana som gått rätt långa liv med en inställning att de ställer upp under protest liksom och har tappat motorn totalt om de fattar att de ska till ridhuset.

Kan vara himla svårt att se om det är inlärd hjälplöshet eller ej om det är så att man plockat bort den som brutalt forcerat igenom. Då kan ju även väldigt kuvade individer som verkligen gått in i sig själva och upplevs som snälla börja uppskatta saker även om de inte riktigt skulle våga annat fortfarande, utan den typen av 100% tvång.

Om de är traumatiserade kan det också lätt återtriggas.
Min häst hade väl rätt mkt trauma då han kom till mig. Han är rätt extremt känslig också. Nu har jag haft honom 14 år. Han har liksom haft det rätt chill länge. Han kommer alltid springandes i hagen även om de fått mat och hänger hellre med mig än hästkompisarna. Och han älskar jobb! Han inhalerar bett och även övriga tränsdelar om man inte är beredd. Men jag lät en tjej rida honom nyligen för mig. Hon gjorde inte riktigt som jag sa. Hästen blev lite stressad iom att hon hade lite för mkt i handen och blockerade honom lite genom kroppen. Alltså lite så många ändå rider.
Sen ville han inte komma i hagen dagen efter, han åt dåligt och han höll ihop truten när jag kom med bett dagen efter och sökte inte kontakt som vanligt öht. Han gick in i sig själv lite.
Sen jobbade jag lite extra "duttigt och gulligt" med honom 2 dagar och han var sig själv igen.
Så man får ta med alla sådana parametrar också tycker jag. Vad visar hästen utanför ridbanan så att säga.
Han talade ju tydligt om att det där vill han inte. Ok, då vet jag och du slipper!
 
Men man har ju ”öppnat upp” för andra alternativ iom bettlösa klasser? Att de som vill tävla bettlöst sen inte är nöjda med att man inte får ha t.ex. hackamore eller vara i en gemensam klass och därmed verkar strunta fullkomligt att delta överhuvudtaget blir märkligt tycker jag. Här har man som commmunity en chans att visa hur stort intresset är men väljer att låta bli? Min klubb har vid flera tillfällen arrangerat bettlösa klasser men ingen anmäler sig, så vi som klubb har ingen anledning att driva frågan om att inkludera bett och bettlöst i samma klass heller eftersom intresset för att tävla bettlöst ser ut att inte finnas i området.

Varför skulle man bara vilja tävla mot andra bettlösa? Man har ju inte olika klasser för olika bett. Varför har man det med bettlöst?
 
Vad har strid med saken att göra?
Jag pratar om att kontakten är central. Dvs att hästen svarar korrekt på tygeltag, att den går att formge utan att man möter motstånd, att den är väl framme i en väldigt lätt kontakt osv. Det går säkert att lära in samma saker utan bett (antar jag?) men det är definitivt inget som gemene man har koll på.
Med bett blir problem i eftergift, kontakt och lösgjordhet mycket tydliga. Sånt som är ofta döljs när man rider bettlöst.
Det sägs väl att orsaken till att hästar i hög dressyr ska kunna ridas på kandar och med sporrar är för att visa att de klarar av att blir ridna på stång med sporrar, eftersom det skulle kunna krävas starkare hjälper i strid. Antar att @Lingon menar att vi inte längre rider hästar i strid så de behöver inte vara utbildade till att kunna ridas på stång med sporrar.
 
Det sägs väl att orsaken till att hästar i hög dressyr ska kunna ridas på kandar och med sporrar är för att visa att de klarar av att blir ridna på stång med sporrar, eftersom det skulle kunna krävas starkare hjälper i strid. Antar att @Lingon menar att vi inte längre rider hästar i strid så de behöver inte vara utbildade till att kunna ridas på stång med sporrar.

Ja, kravet på att alla hästar ska kunna gå med samma typ av utrustning är ju för att funka militärt. Om vi släpper den tanken och formulerar dressyren som att det är vägen till balans och samling som är det viktiga så borde det inte vara sånt fokus på att det ska göras på samma sätt.
 
Varför skulle man bara vilja tävla mot andra bettlösa? Man har ju inte olika klasser för olika bett. Varför har man det med bettlöst?
Jag tänker att man kanske får köpa att det är så under en övergångsperiod. Men om inga utnyttjar dessa klasser är det ju mindre troligt att förbundet går till nästa steg vilket skulle vara tävling i samma klass.
 
Det sägs väl att orsaken till att hästar i hög dressyr ska kunna ridas på kandar och med sporrar är för att visa att de klarar av att blir ridna på stång med sporrar, eftersom det skulle kunna krävas starkare hjälper i strid. Antar att @Lingon menar att vi inte längre rider hästar i strid så de behöver inte vara utbildade till att kunna ridas på stång med sporrar.
Ja jag fattade det, men tycker att tänket är mer relevant för bett vs bettlöst. Inte pga strid utan för att visa att hästen har kunnat utbildats till att kunna arbetas med bett.
 
Ja jag fattade det, men tycker att tänket är mer relevant för bett vs bettlöst. Inte pga strid utan för att visa att hästen har kunnat utbildats till att kunna arbetas med bett.
Ja alltså jag tror jag förstår precis vad du menar i övrigt, en intressant ingång faktiskt. Var bara den frågan jag gick in på.
 
Ja, kravet på att alla hästar ska kunna gå med samma typ av utrustning är ju för att funka militärt. Om vi släpper den tanken och formulerar dressyren som att det är vägen till balans och samling som är det viktiga så borde det inte vara sånt fokus på att det ska göras på samma sätt.

Det är precis så jag menar! 😊
 
Det sägs väl att orsaken till att hästar i hög dressyr ska kunna ridas på kandar och med sporrar är för att visa att de klarar av att blir ridna på stång med sporrar, eftersom det skulle kunna krävas starkare hjälper i strid. Antar att @Lingon menar att vi inte längre rider hästar i strid så de behöver inte vara utbildade till att kunna ridas på stång med sporrar.
Men grejen med att man har kandar och sporrar vid tävling i dressyr sägs väl alltid vara för att visa att man kan rida med så små hjälper att den ”skarpare” utrustningen inte stör.
Inte för att kunna använda starkare hjälper.
Sen funkar det väl tyvärr inte så bra dessvärre alltid, att visa att man rider på mkt små hjälper/lätt kontakt etc.
 
Men grejen med att man har kandar och sporrar vid tävling i dressyr sägs väl alltid vara för att visa att man kan rida med så små hjälper att den ”skarpare” utrustningen inte stör.
Inte för att kunna använda starkare hjälper.
Sen funkar det väl tyvärr inte så bra dessvärre alltid, att visa att man rider på mkt små hjälper/lätt kontakt etc.
Ja självklart! Man ska rida med små osynliga hjälper och använda kandaret med väldigt lätt hand och närapå lätt hängande tygel eftersom själva tyngden i lädret gjorde att man har kontakt även med en lätt hängande tygel. (tex den kanske rent av hänger lite under bridongtygeln)

Men Om det var så att man skulle vara i strid och Om då en kanonkula kom farande precis förbi och det var livsfarligt så Skulle man kunna ha på den utrustningen för att man då skulle kunna ha skarpa hjälper Om det var så att man var tvungen att "höras" genom allting annat och behövder rädda hästen och sig själv ur situationen. En situation som är på liv och död för båda. Då var man tvungen att kunna visa att hästen var tränad till så hög nivå att den accepterade att bära den utrustningen och det är därför den var obligatorisk i dressyren. För om hästen inte kan ha på sig bett/stångbett och inte kan ridas med sporrar så var den inte färdiginriden.

Dessutom är väl kandar egentligen har jag för mig mer av en grund/inlärningsbetsling, när hästen är helt färdigtränad så skippar man väl även bridongen och hästen ställer och böjer på bara sits och skänkel, på en hand. Det är ju därför de verkligt fina mästarna på 80-talet gärna skulle släppa bridongtygeln och göra ett par rörelser på bara en lätt hängande stångtygel på bara en hand.
 
Ja självklart! Man ska rida med små osynliga hjälper och använda kandaret med väldigt lätt hand och närapå lätt hängande tygel eftersom själva tyngden i lädret gjorde att man har kontakt även med en lätt hängande tygel. (tex den kanske rent av hänger lite under bridongtygeln)

Men Om det var så att man skulle vara i strid och Om då en kanonkula kom farande precis förbi och det var livsfarligt så Skulle man kunna ha på den utrustningen för att man då skulle kunna ha skarpa hjälper Om det var så att man var tvungen att "höras" genom allting annat och behövder rädda hästen och sig själv ur situationen. En situation som är på liv och död för båda. Då var man tvungen att kunna visa att hästen var tränad till så hög nivå att den accepterade att bära den utrustningen och det är därför den var obligatorisk i dressyren. För om hästen inte kan ha på sig bett/stångbett och inte kan ridas med sporrar så var den inte färdiginriden.

Dessutom är väl kandar egentligen har jag för mig mer av en grund/inlärningsbetsling, när hästen är helt färdigtränad så skippar man väl även bridongen och hästen ställer och böjer på bara sits och skänkel, på en hand. Det är ju därför de verkligt fina mästarna på 80-talet gärna skulle släppa bridongtygeln och göra ett par rörelser på bara en lätt hängande stångtygel på bara en hand.
Ja, det är jag med på. Och ja, det stämmer.
Men man red också med signaler a la tygel mot halsen, som försvunnit i Sverige idag. Finns mer i många andra länder fortf.

Jag ville bara lyfta varför man sägs göra det på tävling idag. Att det skulle bli en ytterligare svårighet att bedömas i. Alltså att korrekt använda dessa verktyg.
Men att det kanske tyvärr inte är så det funkar dessvärre. Att det i många fall blivit just styrke-verktyg.
Jag är inte helt så att det måste vara kandarkrav i högre klasser. Men jag fattar ändå lite grann tänket i att lägga in en svår grej att bedömas i om det vore så att man använt utrustningen korrekt.
 
Ja, det är jag med på. Och ja, det stämmer.
Men man red också med signaler a la tygel mot halsen, som försvunnit i Sverige idag. Finns mer i många andra länder fortf.

Jag ville bara lyfta varför man sägs göra det på tävling idag. Att det skulle bli en ytterligare svårighet att bedömas i. Alltså att korrekt använda dessa verktyg.
Men att det kanske tyvärr inte är så det funkar dessvärre. Att det i många fall blivit just styrke-verktyg.
Jag är inte helt så att det måste vara kandarkrav i högre klasser. Men jag fattar ändå lite grann tänket i att lägga in en svår grej att bedömas i om det vore så att man använt utrustningen korrekt.

Det beror ju på vad man anser att målet är. Jag tror att jag och FEI har olika syn på vad målet med dressyr är.
 
Men grejen med att man har kandar och sporrar vid tävling i dressyr sägs väl alltid vara för att visa att man kan rida med så små hjälper att den ”skarpare” utrustningen inte stör.
Inte för att kunna använda starkare hjälper.
Sen funkar det väl tyvärr inte så bra dessvärre alltid, att visa att man rider på mkt små hjälper/lätt kontakt etc.
De som bara som du skrev "transporteras" till striden är ju inte kavalleriet, Polen hade ju kavallerichock även under 1 världskriget, och inte heller officerarna på sina nätta eleganta angloaraber eller fullblod utan det är ju isf mannarna på sina lite mer stabbiga halvblod (med nosgrimma, ganska lös och hög, så man kan binda fast hästen i den som en grimma, men också så att om hästen gapar väldigt stort och störtar ned går inte käken av, eftersom den inte kan gapa så stort att den kan råka köra in käken i marken om den ramlar. (eftersom om hästen håller på att falla är det ju inte heller helt osannolikt att en soldat i strid med kanoner och kulor visslande kring öronen drar allt han kan i tyglarna heller).

Men jag tycker helt ärligt inte alls att mannarna i kavalleriet ser varken specielt transporterade eller speciellt oskickliga ut.

Jag beundrar de här kavalleriryttarna någonting oerhört och tänker att det är extremt få som nuförtiden kan rida så väl.


Visst var väl såklart att hoppa studs med händerna utsträckta, på hjälmen, blunda osv en övning vi gjorde. Men det är inte som om vi hoppade två i bredd, på ett ganska högt hinder, med sadeln i en hand. Eller tog av oss jackan över studsen. Ska finnas en film där de hinner både ta på och av jackan över hinder.

Körde denna för ungen :)
totala nybörjare och hur man sitter upp och sitter. Instruktionfilm, amerikanska militären. Det är till del skådisar sägs det som ska göra instruktionsfilmen. (så sergeanten kanske inte lever upp till allas mål om perfekt ridning men)
 
Ja, det är jag med på. Och ja, det stämmer.
Men man red också med signaler a la tygel mot halsen, som försvunnit i Sverige idag. Finns mer i många andra länder fortf.

Jag ville bara lyfta varför man sägs göra det på tävling idag. Att det skulle bli en ytterligare svårighet att bedömas i. Alltså att korrekt använda dessa verktyg.
Men att det kanske tyvärr inte är så det funkar dessvärre. Att det i många fall blivit just styrke-verktyg.
Jag är inte helt så att det måste vara kandarkrav i högre klasser. Men jag fattar ändå lite grann tänket i att lägga in en svår grej att bedömas i om det vore så att man använt utrustningen korrekt.
Jag tycker att idealt så borde det vara så att man skulle kunna rida på hela utrustningen och bli bedömd efter hur fina och nätta, osynliga, hjälper man rider på med skänkel och stång och hur nöjd, glad, sval, avslappnad och positiv hästen känns till att göra detta. Nästan som om den gjorde det helt utan hjälper.

(Dvs inte ansträngd, löddrig, stönande, svettig, kämpande, där det ser ut som om ryttaren kanske har mycket i handen. (för att inte säga att de skulle ha mycket i handen för det vet jag ju inte, jag har inte varit där och känt efter).)

Men att just nu verkar det inte vara så de rider eller bedömer eller använder redskapen. Så då förstår man att personer tycker att det borde vara så att man borde få rida på vad som helst eller ingenting, bara man når den belönade looken.

Och man förstår att folk tycker det verkar knäppt att man ska behöva KONTROLLERA en fin dressyrhäst med superskarpa bett och sporrar, när andra kan samarbeta med hästen med en halsring. När det egentligen är så att dressyrryttaren borde kunna rida alltihop med ingenting alls men sedan sätta på hela utrustningen för att visa att det går och rida en sval och elegant uppvisning på det.

För hästen är så komplett inriden att den tycker det är helt ok. Och dressyren var ju till för att visa att hästen är komplett inriden. Inriden till absolut högsta nivå (och skulle kunna klara av att en kanonkula landade bredvid den, om man bara påminner den med händer och skänklar om vad som är det tryggaste sättet att hantera det på). Den där allra högsta nivån man faktiskt kan strunta i att rida in en häst till. Utan man kan ju stanna halvvägs och ägna sig åt hoppning eller ngt för man kanske inte är officer tex.

Men å andra sidan är det kanske ett ideal att överge och helt enkelt bara betrakta dressyr som dans.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Utrustning Hej! Tänkte kolla, då jag gärna vill ha varierade åsikter kring mitt lilla dilemma jag har.. Min häst, hon är en väldigt egensinnig...
Svar
7
· Visningar
635
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 758
Senast: Fiorano
·
Utrustning Är det någon här som har hästar som går barfota och rids/tränas mer regelbundet? (Alltså inte föl/unghästar eller små sällskapsponnyer...
Svar
9
· Visningar
1 080
Senast: Miingla
·
Hästhantering Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Svar
18
· Visningar
3 289
Senast: Cambrie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Nybörjarponny!
  • Föl 2023
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp