C
Cattfia
http://www.ridsport.se/norrbotten/magsar_hos_hast.htm
http://hippocampus.slu.se/bibliotek/dokument/ACF51C.pdf
Fäljande text finns att hitta på länken ovan skriven av författaren Carina (tyvärr finns inget efternamn att tillgå)
Mer information om magsår som stödjer artikeln finns även att hämta på en pilotstudie gjord av slu på ovanstående andra länken.
"
Hur äter hästar?
Det finns många missuppfattningar när det gäller hästens födobeteende. Mycket få tamhästar tillåts äta på ett naturligt sätt och resultaten är ofta obehagliga...
När man gjort studier på hästar som har fullständig frihet att äta som de vill upptäckte man att hästar tillbringar 16-18 timmar per dygn (!) med att äta. Hästen äter långsamt och med urskillning. Hästen vill ha omväxling i sin föda. Har den möjlighet så är gräs huvudfödan, men den äter även vattenväxter, blommor, rötter, löv från buskar och träd, frukt, bär och nötter....
Hästen äter och smälter små mängder foder i taget beroende på att magsäcken hos den är liten (ung. lika stor som hos en gris). Hästen mår inte bra om den lilla magsäcken är tom (bl.a. beroende på att det bildas för mycket saltsyra i magsäcken) och därför kan den nästan aldrig koppla av.
Om man sedan jämför ovanstående behov hos hästen med hur de flesta hästar utfodras så förstår man snabbt att många hästar inte mår särskilt bra! Uppstallade hästar får ofta mat bara tre gånger om dagen (för små mängder - som de äter upp på 30 min) - och resten av dygnet kan de inte göra annat än att stå där och försöka sysselsätta sig med annat.
Många gånger får hästen dessutom hö med högt näringsinnehåll (vilket gör att man inte ger så stor mängd vid varje utfodringstillfälle) och dessutom koncentrerat kraftfoder. Risken för fysisk undernäring finns sällan men däremot blir hästen beteendemässigt undernärd! Något som många gånger resulterar i olika former av beteendestörningar. Antingen i stallet eller vid ridning. I stallet är krubbitning, vävning, luftsnappning, träätande, ätande av strömedel, grinighet m m vanligt. Alla sådana beteenden är tecken på att hästen inte får sitt ätbehov tillgodosett. Alla hästar har en genetiskt inprogrammerad "betningstid" som omfattar minst 12 timmar/dygn - ofta upp till 16-18 timmar - som den vill fylla med födosökande, oavsett om den har fått i sig tillräckligt med mat eller inte.
Hästar är specialiserad på föda med lågt näringsinnehåll - föda som innehåller mkt fibrer och "bukfylla". Att ge hästen föda med högt näringsinnehåll strider därför mot deras natur...
De flesta hästar som får foder med högt näringsinnehåll lyckas dock anpassa sig till den onaturliga mathållning (dvs. det yttrar sig inte i ovanstående stallovanor). Behovet av att beta större delen av dygnet finns kvar men är undertryckt. Detta kan visa sig i mera diffusa beteenden - som "olydighet" el istadighet. Många av de egentligt foderrelaterade problemen med hästar kan verka som de inte alls har med fodringen att göra!
En - hos många ryttare - negativ "biverkning" om man skulle fodra som hästen EGENTLIGEN mår bäst av - dvs fri tillgång av grovfoder med relativt lågt näringsinnehåll är att hästarna blir mera omfångsrika runt magen. Dagens ideal hos "hästmänniskorna" när det gäller hästens siluett är i stort sett detsamma som nuvarande idealet för människor - dvs "slimmad", snudd på anorektiskt är positivt. En häst som däremot har mera päronformad mage - vilket tyder på ett högre intag av grovfoder - anses som en oerhört fet häst, något som betraktas som fel! Även om den hästen i själv verket antagligen mår MYCKET bättre än den förstnämnda (såväl psykiskt som fysiskt!). Skilj också på en verkligt FET häst och en häst med ökat bukomfång pga. högre grovfoderintag! Något som många "hästmänniskor" idag inte kan....
Hur skall man då hitta någon "gyllene medelväg" - så "alla" blir nöjda? Både hästen och ryttaren.... Ja, man kan se över näringsinnehållet i höet - och välja ett hö som inte har så högt näringsinnehåll....
Enligt de foderrådgivningstabeller som finns så skall hästens MINIMIgiva hö vara 1,2 kg/100 kg levande vikt. Det innebär t.ex. 6 kg hö/dag för en häst som väger 500 kg. Vilket är ALLDELES för lite, för att täcka hästens tuggbehov! Väljer man i stället ett hö med lägre näringsinnehåll kanske man kan öka denna giva till 10 kg - utan att hästen blir "smällfet" för det. Det är bättre att ge mkt hö - och endast lite kraftfoder än tvärtom..... Halm kan också vara ett sätt att tillgodose hästens tuggbehov utan att den för den skull får i sig för mkt näring.
Att motionera hästen mera är ju också ett sätt att minska hästens omfång! Det är ju dessutom ett sätt att förbättra hästens livssituation ännu mer, eftersom många hästar rörs alldeles för lite! Hästen har ett enormt strövbehov. Tänk er själva - under 16 tim betande, så tillryggalägger en häst som har möjlighet till det, avsevärda sträckor! "
http://hippocampus.slu.se/bibliotek/dokument/ACF51C.pdf
Fäljande text finns att hitta på länken ovan skriven av författaren Carina (tyvärr finns inget efternamn att tillgå)
Mer information om magsår som stödjer artikeln finns även att hämta på en pilotstudie gjord av slu på ovanstående andra länken.
"
Hur äter hästar?
Det finns många missuppfattningar när det gäller hästens födobeteende. Mycket få tamhästar tillåts äta på ett naturligt sätt och resultaten är ofta obehagliga...
När man gjort studier på hästar som har fullständig frihet att äta som de vill upptäckte man att hästar tillbringar 16-18 timmar per dygn (!) med att äta. Hästen äter långsamt och med urskillning. Hästen vill ha omväxling i sin föda. Har den möjlighet så är gräs huvudfödan, men den äter även vattenväxter, blommor, rötter, löv från buskar och träd, frukt, bär och nötter....
Hästen äter och smälter små mängder foder i taget beroende på att magsäcken hos den är liten (ung. lika stor som hos en gris). Hästen mår inte bra om den lilla magsäcken är tom (bl.a. beroende på att det bildas för mycket saltsyra i magsäcken) och därför kan den nästan aldrig koppla av.
Om man sedan jämför ovanstående behov hos hästen med hur de flesta hästar utfodras så förstår man snabbt att många hästar inte mår särskilt bra! Uppstallade hästar får ofta mat bara tre gånger om dagen (för små mängder - som de äter upp på 30 min) - och resten av dygnet kan de inte göra annat än att stå där och försöka sysselsätta sig med annat.
Många gånger får hästen dessutom hö med högt näringsinnehåll (vilket gör att man inte ger så stor mängd vid varje utfodringstillfälle) och dessutom koncentrerat kraftfoder. Risken för fysisk undernäring finns sällan men däremot blir hästen beteendemässigt undernärd! Något som många gånger resulterar i olika former av beteendestörningar. Antingen i stallet eller vid ridning. I stallet är krubbitning, vävning, luftsnappning, träätande, ätande av strömedel, grinighet m m vanligt. Alla sådana beteenden är tecken på att hästen inte får sitt ätbehov tillgodosett. Alla hästar har en genetiskt inprogrammerad "betningstid" som omfattar minst 12 timmar/dygn - ofta upp till 16-18 timmar - som den vill fylla med födosökande, oavsett om den har fått i sig tillräckligt med mat eller inte.
Hästar är specialiserad på föda med lågt näringsinnehåll - föda som innehåller mkt fibrer och "bukfylla". Att ge hästen föda med högt näringsinnehåll strider därför mot deras natur...
De flesta hästar som får foder med högt näringsinnehåll lyckas dock anpassa sig till den onaturliga mathållning (dvs. det yttrar sig inte i ovanstående stallovanor). Behovet av att beta större delen av dygnet finns kvar men är undertryckt. Detta kan visa sig i mera diffusa beteenden - som "olydighet" el istadighet. Många av de egentligt foderrelaterade problemen med hästar kan verka som de inte alls har med fodringen att göra!
En - hos många ryttare - negativ "biverkning" om man skulle fodra som hästen EGENTLIGEN mår bäst av - dvs fri tillgång av grovfoder med relativt lågt näringsinnehåll är att hästarna blir mera omfångsrika runt magen. Dagens ideal hos "hästmänniskorna" när det gäller hästens siluett är i stort sett detsamma som nuvarande idealet för människor - dvs "slimmad", snudd på anorektiskt är positivt. En häst som däremot har mera päronformad mage - vilket tyder på ett högre intag av grovfoder - anses som en oerhört fet häst, något som betraktas som fel! Även om den hästen i själv verket antagligen mår MYCKET bättre än den förstnämnda (såväl psykiskt som fysiskt!). Skilj också på en verkligt FET häst och en häst med ökat bukomfång pga. högre grovfoderintag! Något som många "hästmänniskor" idag inte kan....
Hur skall man då hitta någon "gyllene medelväg" - så "alla" blir nöjda? Både hästen och ryttaren.... Ja, man kan se över näringsinnehållet i höet - och välja ett hö som inte har så högt näringsinnehåll....
Enligt de foderrådgivningstabeller som finns så skall hästens MINIMIgiva hö vara 1,2 kg/100 kg levande vikt. Det innebär t.ex. 6 kg hö/dag för en häst som väger 500 kg. Vilket är ALLDELES för lite, för att täcka hästens tuggbehov! Väljer man i stället ett hö med lägre näringsinnehåll kanske man kan öka denna giva till 10 kg - utan att hästen blir "smällfet" för det. Det är bättre att ge mkt hö - och endast lite kraftfoder än tvärtom..... Halm kan också vara ett sätt att tillgodose hästens tuggbehov utan att den för den skull får i sig för mkt näring.
Att motionera hästen mera är ju också ett sätt att minska hästens omfång! Det är ju dessutom ett sätt att förbättra hästens livssituation ännu mer, eftersom många hästar rörs alldeles för lite! Hästen har ett enormt strövbehov. Tänk er själva - under 16 tim betande, så tillryggalägger en häst som har möjlighet till det, avsevärda sträckor! "
