- Svar: 87
- Visningar: 5 726
Redan 2013 varnade Hästnäringens nationella stiftelse för att det skulle bli brist på svenska hästar eftersom uppfödare inte vågade satsa efter finanskrisen.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vilket är det egentliga felet i min kalkyl?
Alltså förutom att jag inte anser att foderkostnaden nämnvärt skiljer sig åt mellan dräktigt och icke dräktigt sto?
Lite högre noggrannhet avseende tillskott med E-vitamin och Selen, samt att dräktiga hästar får av ensilagebalarna med något högre protein- och energihalt. I vissa fall så ger jag även tillskott i form av lantbruksdjurens mest högvärdiga grovfoder.
Ensilaget produceras ju på gården, flera skördar från flera vallar, där både det som såtts in, gödsling och skördetidpunkt, till slut avgör vilket av gårdens djurslag som får vilket parti.
Att se på hästuppfödning, lite mer som vilken boskapsuppfödning som helst, t.ex. att det är självklart att producera eget foder, förändrar ju kalkyler en hel del.
Det är heller inte särskilt svårt (i stora delar av Sverige) att producera sitt eget kraftfoder, eller snarare, att producera en delmängd grovfoder, som har mycket högt protein och energiinnehåll, så att endast ett minimum av industriprodukter behöver köpas till.
Själv odlar jag ett flertal baljväxter (t.ex. lusern och Kärrintand), med gräsinblandning, som ger ett foder som fungerar lika bra eller bättre än köpta dyra produkter.
Jag köper nästan inget foder alls, vare sig grovfoder eller kraftfoder. Möjligen så säljer jag foder, även om det inte är en del av gårdens verksamhet...
Så vad menar du är fel med resten av min kalkyl?
Målet är att få två föl per år. Ibland blir det bara ett, någon gång har det blivit tre.
Det där med alla de skadade hingstarna låter som "råttan i pizzan" snarare än baserat på fakta.Vitsen med semin är ju att man ska slippa köra sitt sto till hingsten utan att sperman transporteras till stoet. Man minimerar dessutom skaderisken för både sto och hingst.
"Förr i tiden" hände det nästan varje år att hingstar blev illa skadade av ston som de skulle betäcka, en del blev så illa skadade att de behövde avlivas.
Jag föredrar alla gånger semin framför naturlig betäckning för att jag kan välja hingst utifrån hans egenskaper och inte hans närhet till mig. Jag har också använt mig av naturlig betäckning men det var hos en hingsthållare som sysslat med det i årtionden som jag kände mig trygg hos. Skulle aldrig någonsin skicka ett sto på naturlig betäckning till okända människor!
Har jag sagt något annat?Jag skulle såklart inte alls ens ha mina ston om de inte ingick i företaget. Såklart alla kostnader måste räknas!
Har jag väl inte sagt, men en kostnad på ca 150 kr för att producera eget ensilage per storbal, jämfört med att köpa en storbal för 400-600 kr är en avsevärd skillnad.men fodret blir inte gratis bara för att du skördar det själv...
Det där med alla de skadade hingstarna låter som "råttan i pizzan" snarare än baserat på fakta.
Eller så handlar det om för dåligt utbildade och hanterade hästar, som dessutom ska hanteras av ovana och dåligt utbildade människor.
Iom att jag håller på med en ras där i princip endast naturlig betäckning förekommer, och dessutom har insyn i några andra raser, där i stort sett endast naturlig betäckning förekommer, och åtminstone inom dessa raser är "illa skadade hingstar" mycket ovanligt.
Kanske har kompetensen att hantera hästar (SWB) i betäckningssituationen dalat kraftigt, ju mer semin har börjat användas?
Idag kanske kompetensen att hantera naturlig betäckning helt enkelt inte finns längre.
Observera att även stona måste vara väl förberedda på uppgiften.
Har jag sagt något annat?
Jag har egentligen aldrig läst Ridsport, annat än strödda strönummer. Något mera har jag läst tidningen "Hästen".Då är du inte tillräckligt gammal för att ha läst om det i Ridsport eller Hästen?
Det är definitivt baserat på fakta, jag pratar om 70- och 80-tal.
Jag har egentligen aldrig läst Ridsport, annat än strödda strönummer. Något mera har jag läst tidningen "Hästen".
Men hur som, på 70-80-talet hade jag inget intresse för praktisk avel i någon ras, och hoppade antagligen över artiklar om "halvblodsavel" när jag väl läste, eftersom mitt intresse för den sortens hästar var minimalt.
Det jag minns att jag läste i tidningen "Hästen" var sammanställningar av premieringar runt om i Sverige.
Jag har aldrig prenumererat på någon av dessa tidningar.
Avel började jag med för ca 20 år sedan, när jag insåg att kroppen inte håller för evigt vad avser att köra häst i skogen. Då började jobba med att ta fram goda brukshästar istället.
Det jag egentligen menade, var ju att oavsett om hästen "blir dräktig" ett visst år eller ej, så finns den kvar på gården. Vid naturlig betäckning, så är det ju trots allt endast en dräktighetsprocent på ca 60%. Vilket innebär att vissa år, så är enstaka betäckta ston tomma. Det måste ingå i kalkylen.Det du skrev var ”Och så ska jag ju mata och vårda stoet under dräktigheten, men det ska jag ju hur som helst om jag äger hästen.”
Det besvarade @Shaggy och försökte förklara att om man driver företag måste man räkna den kostnaden (hela). Jag förtydligade med att man äger ju inte ens stona om de inte ingår i någon form av produktion.
Även om man har mjölkkor eller dikor måste naturligtvis hela kostnaden räknas. Man har liksom inte 400 dikor ”ändå”.
Då är det väl lite vågat att avfärda sånt som hände då och som det skrevs om i dessa tidningar som påhitt?
Över huvud taget är det väl inte den bästa debatt-tekniken att avfärda allt som inte passar in på den egna tesen som påhitt.
Det jag egentligen menade, var ju att oavsett om hästen "blir dräktig" ett visst år eller ej, så finns den kvar på gården. Vid naturlig betäckning, så är det ju trots allt endast en dräktighetsprocent på ca 60%. Vilket innebär att vissa år, så är enstaka betäckta ston tomma. Det måste ingå i kalkylen.
Naturligtvis är hela gårdens ekonomi "genomräknad".
På marginalen, så spelar ju inte en ko mer eller mindre så väldigt mycket roll. Är målet 20 vuxna dikor, så kan det vissa år vara 19, andra 21, beroende på olika omständigheter.
Likaså kan det vara en unghäst mer eller mindre i en unghästgrupp.
Eftersom frekvensen skadade hingstar är minimal i andra raser, så kan det ju faktiskt vara så att det var en del av en propagandakampanj, för att övergå till semin, som valde att ta fram "skadade hingstar" som argument?
Kom med lite fakta, eftersom du verkar ha sådan:
Under, låt säga 1980-talet, hur många hingstar försvann ur avel för att de blev skadade av ston vid betäckning?
Utav hur många aktiva hingstar?
Är/var det kanske något särskilt med SWB-ston, om de i högre frekvens än inom andra raser "biter och slår sönder" hingstar?
Det jag egentligen menade, var ju att oavsett om hästen "blir dräktig" ett visst år eller ej, så finns den kvar på gården. Vid naturlig betäckning, så är det ju trots allt endast en dräktighetsprocent på ca 60%. Vilket innebär att vissa år, så är enstaka betäckta ston tomma. Det måste ingå i
Att betäcka, och dräktighetskontrollera ett sto kostar inklusive allt, kostar max 5000 inkl. moms.Jaha ok. Då var vi nog flera som missförstod.
Men det du egentligen menade innebär också att fölen blir ännu dyrare att ta fram (vilket ingår i kalkylen).
Att betäcka, och dräktighetskontrollera ett sto kostar inklusive allt, kostar max 5000 inkl. moms.
En icke dräktig häst är en icke dräktig häst. Om jag då har en alternativkostnad på för icke existerande föl, så driver man det företagsekonomiska tänkte alltför långt.
Det tänket köper jag inte.
Jag har en medelbesättning med får. Min kalkyl är 1,8 lamm/tacka till slutändamål. Men vissa år kan det bli 1,7, andra 1,9 lamm/tacka.
Täckningsbidraget för ett stycke lamm är 2.500 kr i min affärsmodell. Det ger en halvtidslön ungefär.
Jag kan ju inte ha något slags drömkalkyler på antalet lamm, kilopriset hos slakteriet, eller runt vädret på sommaren (som avgör slakttider till viss del). Men eftersom antalet lamm är såpass stort, så kan man jobba med "stora tal" när man gör ekonomiska kalkyler.
Min affärsmodell för hästuppfödning, är 1,5 föl per år. Det är så litet antal hästar, så att samma räknesätt som för lammen inte kan tillämpas. Redan det att att hingstföl eller stoföl fungerar olika, gör stor skillnad på det ekonomiska utfallet.
Förutom enstaka mycket "bra" hingstföl, så säljs dessa som föl, medan jag i regel behåller, utbildar och visar stoföl fram till tre års ålder.
Det blir mera att göra efterkalkyler, än förhandskalkyler.
Nu har du rätt, och samtidigt jättefel.Alltså svensk ridhästavel har gjort ENORMA framsteg sen vi började med semin. När vi de senaste ca tio åren också fått tillgång till hela Europas hingststock med färsk sperma har det gått ytterligare rasande snabbt. Att gå till aka till naturlig betäckning för att avla sporthästar är helt ointressant.
Sen kan det säkert finnas hingstar som undantagsvis kan betäcka naturligt, men det är ändå en förhållandevis liten skillnad på det stora hela om man ser till kostnadsbiten. Enligt mig är det mycket bättre att de enkla, ridbara sk ”hobbyhingstarna” också går på semin och marknadsförs för just vad de är. Jag är säker på att de skulle få sin beskärda del av ston runtom i landet. Står de på naturlig betäckning begränsar man sig också väldigt mycket geografiskt.
Jag tror dock också att, även om vi producerar en hel del trevliga hobbyhästar ”trots” vår målinriktade sporthästavel så kommer de billiga ridhästarna inte heller i framtiden att vara svenskfödda och svenskuppfödda. Av skäl som jag anger i tidigare inlägg.
Nu har du rätt, och samtidigt jättefel.
Felet är ju att aveln av ridhästar inom SWB verkar syfta till att skapa hästar som "massmarknaden" egentligen inte vill ha.
Ingen verkar ju avla alls på hobbyhästarna, utan dessa är nästan som "misslyckanden" i prestationsaveln.
När det är svårt att sälja de prestationsinriktade hästarna, så minskar istället aveln, och då "uppstår" färre mellanmjölkshästar.
Att kunna åka till en hingst inom rimlig geografisk närhet, kan i sig vara ett sätt faktiskt öka aveln.
En verklig levande hingst, som man kan se IRL alltså.
Samtidigt så tycker jag att det är tråkigt, att inte vilja ha en stor och levande inhemsk "produktion" av rimliga ridhästar.
Nu har du rätt, och samtidigt jättefel.
Felet är ju att aveln av ridhästar inom SWB verkar syfta till att skapa hästar som "massmarknaden" egentligen inte vill ha.
Ingen verkar ju avla alls på hobbyhästarna, utan dessa är nästan som "misslyckanden" i prestationsaveln.
När det är svårt att sälja de prestationsinriktade hästarna, så minskar istället aveln, och då "uppstår" färre mellanmjölkshästar.
Att kunna åka till en hingst inom rimlig geografisk närhet, kan i sig vara ett sätt faktiskt öka aveln.
En verklig levande hingst, som man kan se IRL alltså.
Samtidigt så tycker jag att det är tråkigt, att inte vilja ha en stor och levande inhemsk "produktion" av rimliga ridhästar.
Nu har du rätt, och samtidigt jättefel.
Felet är ju att aveln av ridhästar inom SWB verkar syfta till att skapa hästar som "massmarknaden" egentligen inte vill ha.
Ingen verkar ju avla alls på hobbyhästarna, utan dessa är nästan som "misslyckanden" i prestationsaveln.
När det är svårt att sälja de prestationsinriktade hästarna, så minskar istället aveln, och då "uppstår" färre mellanmjölkshästar.
Att kunna åka till en hingst inom rimlig geografisk närhet, kan i sig vara ett sätt faktiskt öka aveln.
En verklig levande hingst, som man kan se IRL alltså.
Samtidigt så tycker jag att det är tråkigt, att inte vilja ha en stor och levande inhemsk "produktion" av rimliga ridhästar.