C-höfter i avel?

[machafuko]

En fråga mest utifrån nyfikenhet. Hur tar man ställning till C-höfter i avel i er ras? (speca såklart också ras). Avlas det ens på C-höfter, och hur ställer ni er till kullar där kullsyskon har C-höfter men även vissa fria?

Jag frågar som sagt mest av nyfikenhet, men att det också har bubblat upp för mig nu när vi letar ny hund. Jag vill minnas att sist jag tittade på tollare så var det inte över huvud taget svårt att hitta parningar där samtliga kullsyskon till föräldrardjuren var fria (A, B). Nu tycker jag att man hittar C-höfter lite här och där och märker även att parningar på sådana avelsdjur förekommer. Har absolut ingen data som styrker eller säger något om huruvida det blivit vanligare eller inte, men det är bara en anekdotisk kort spaning så här långt.

Hör gärna hur det resoneras i era raser

 

[Wingates]

En fråga mest utifrån nyfikenhet. Hur tar man ställning till C-höfter i avel i er ras? (speca såklart också ras). Avlas det ens på C-höfter, och hur ställer ni er till kullar där kullsyskon har C-höfter men även vissa fria?

Jag frågar som sagt mest av nyfikenhet, men att det också har bubblat upp för mig nu när vi letar ny hund. Jag vill minnas att sist jag tittade på tollare så var det inte över huvud taget svårt att hitta parningar där samtliga kullsyskon till föräldrardjuren var fria (A, B). Nu tycker jag att man hittar C-höfter lite här och där och märker även att parningar på sådana avelsdjur förekommer. Har absolut ingen data som styrker eller säger något om huruvida det blivit vanligare eller inte, men det är bara en anekdotisk kort spaning så här långt.

Hör gärna hur det resoneras i era raser

Vi har drivit igenom i rasklubben att C höfter ska få avlas på och det görs vid jämna mellanrum. Dobermann har väldigt lite kliniska ledproblem jmf med andra stora bruksraser och vi har inte heller problem med slappa leder - våra C är oftast pga lite grunda skålar vilket inte leder till problem i livet.
Dessa hundar brukar dessutom få A/B utomlands så i praktiken går C höfter i avel oavsett, även om många inte vill inse detta.
Anledningen till att vi ville få avla på C höfter är våra stora problem med DCM, som är ett mycket allvarligare problem än HD C och det är inte värt att krympa avelsbasen mer än nödvändigt bara för att hålla C ur avel.

Hos tollare verkar C höft ligga rätt stadigt runt 10% sen 2017.

 

[Linda_A]

Jag har ju boxer och ja, numera (sen vi fick index) avlas det på C-höfter. Rekommendationen är ju att snittindexet av tik och hane är minst 100, men det är tyvärr en hel del som frångår det. Jag ser endast det som motiverat om det beror på att hanen har A höfter men är utländsk och därför blir ju hans index troligen missvisande.

Har själv lånat ut min ena hane till en tik med C höfter då han har ett väldigt bra index och det är ju tanken med det hela, att kunna ta tillvara på C-hundar också.

Sen skulle jag inte själv köpa efter en C-höft i första laget men det är ju för att jag hoppas på egna avelshundar och speciellt hanarna måste ju vara riktigt bra för att vara intressanta.

Och precis som @Wingates säger så känner jag till flera hundar med C i Sverige som fått B1 eller B2 i Tyskland.

 

[machafuko]

Vi har drivit igenom i rasklubben att C höfter ska få avlas på och det görs vid jämna mellanrum. Dobermann har väldigt lite kliniska ledproblem jmf med andra stora bruksraser och vi har inte heller problem med slappa leder - våra C är oftast pga lite grunda skålar vilket inte leder till problem i livet.
Dessa hundar brukar dessutom få A/B utomlands så i praktiken går C höfter i avel oavsett, även om många inte vill inse detta.
Anledningen till att vi ville få avla på C höfter är våra stora problem med DCM, som är ett mycket allvarligare problem än HD C och det är inte värt att krympa avelsbasen mer än nödvändigt bara för att hålla C ur avel.

Hos tollare verkar C höft ligga rätt stadigt runt 10% sen 2017.

Intressant och låter rimligt.

Jag borde kunnat kolla själv på avelsdata, men jag glömde helt av att rassidorna ligger där. Brukar mest nörda på hunddatan

Men jaa, det verkar ligga stadigt men snarare är det kanske så att det generellt är färre intresserade kombinationer, betydligt färre föds nu än när jag aktivt kikade sist runt 2017-2018. Nu känns det mer som att man får acceptera C-höft bland syskon givet att det som du säger - finns andra saker som är värre och som gör att man inte kan krympa avelsbasen för mycket. Men det är intressant att höra hur det ändå resoneras i andra raser.

 

[Irrbloss]

Jag har klassisk labrador och enligt senaste RAS ligger antalet hundar med HD stadigt runt 17% och då är C vanligaste resultatet. För valphänvisning kräver rasklubben att båda hundarna i en kombination är röntgade utan anmärkning, så jag tolkar det som att dom inte stödjer avel på C-höfter.

Jag tycker det är rimligt, det är en ras med stor population både i Sverige och globalt, dom är ofta livliga särskilt i unga år och dom kan bli rätt stora och tunga även när dom hålls i normalhull. Det säger sig självt att det är viktigt att lederna på avelshundar är så bra dom kan bli. Ändå så är det inte helt ovanligt att man ser hundar med C-höfter gå i avel så helt klart håller inte alla uppfödare med. Ett stort frågetecken för mig är hur många hundar som rent genetiskt ligger bra till men som pga övervikt från ung ålder fått påverkan på lederna.

Jag skulle inte själv köpa valp ur en kull där en förälder hade HD C, men jag tycker att det ändå kan vara okej att avla på om det är en i övrigt riktigt bra hund, med högt HD-index och övervägande frisk släkt.

 

[Sol]

Hos samojed har vi index och då är det ju det som styr snarare än den enskilda individens resultat. Avel på C-höfter är godkänt men inte sämre höfter än så.

Jag har även en finsk lapphund och ska erkänna att jag inte är så insatt i aveln när, men jag ser inga större problem då det är en mindre och lättare ras. Sannolikheten att de får kliniska problem är rätt liten.

Det är ju viktigt att se avelsdjur i sin helhet. Det kan finnas hälsoproblem som är värre än C-höfter. Det kan även vara så att den genetiska variationen är svag (gäller för många raser) och då är det viktigt att använda så många individer som möjligt i aveln.

Sedan är ju C-höfter på en dvärgschnauzer något annat än C-höfter på en engelsk mastiff. Risken att en liten eller medelstor hund kommer få kliniska problem av C-höfter är betydligt mindre än den hos en stor hund.

 

[Red_Chili]

Inom min ras röntgas det generellt sett inte, men när det röntgas så är resultatet i princip alltid A- eller B-höfter. Jag har dock sett både D och E som resultat, samt några få C. De alla är från två olika uppfödare som avlar på liknande hundar. Så, jag undviker de hundarna (förvisso av fler skäl än höfterna).

Inom min ras är det dock väldigt varierande med olika blodslinjer osv. Vi har "de vanliga svenska" och lite annat från västvärlden, men också hundar från ursprungsländerna. De sistnämnda har extremt låg genetisk inavelsgrad, lever generellt sett flera år längre än "vanliga" salukis och har totalt sett mycket att bidra till i aveln här. Där blir jag därför mindre nitisk med tex resultat från höftröntgen. Skulle en sådan hund få C-höfter och i övrigt vara bra så finns det fortfarande stora fördelar med att ha den i avel. Dock får man ju då utvärdera avkommorna noga så att man får koll på vad som nedärvs.

 

[Piaff]

Vi har fått röntgenkrav så pass nyligen och har så liten avelsbas att vi absolut avlar på C annars skulle utbudet bli minimalt. Även D med A eller B, men det tänker jag kommer försvinna ju fler hundar som röntgas.

 

[border_kelpie]

Just Mas avlas det ju hejvilt med C-höfter och de säger det är pga avelsbasen är så liten.. De får ju korsa in Australian Shepherd och regga valparna som Mas.
Där avlas ju förviso även på hundar med ED 1-3, så de har mycket större problem än sina C-höfter.

 

[DeCloe]

En fråga mest utifrån nyfikenhet. Hur tar man ställning till C-höfter i avel i er ras? (speca såklart också ras). Avlas det ens på C-höfter, och hur ställer ni er till kullar där kullsyskon har C-höfter men även vissa fria?

Jag frågar som sagt mest av nyfikenhet, men att det också har bubblat upp för mig nu när vi letar ny hund. Jag vill minnas att sist jag tittade på tollare så var det inte över huvud taget svårt att hitta parningar där samtliga kullsyskon till föräldrardjuren var fria (A, B). Nu tycker jag att man hittar C-höfter lite här och där och märker även att parningar på sådana avelsdjur förekommer. Har absolut ingen data som styrker eller säger något om huruvida det blivit vanligare eller inte, men det är bara en anekdotisk kort spaning så här långt.

Hör gärna hur det resoneras i era raser

Jag har jaktavlad labbe och min upplevelse är att man inte avlar på C-höfter. Min tiks kull har inte världsbäst HD-index men hanen är utländsk och det är därför missvisande.

Med tanke på att labben är Sveriges populäraste hundras så borde det knappast finnas behov av att avla på C-höfter. Det finns ju säkert tusentals (eller åtminstone hundratals) superlabbar med A eller B.

Jag hade inte köpt en labbe där något av föräldradjuren har C, däremot en mindre (till växten) ras hade jag kunnat förbise det om kombinationen i övrigt är bra. Men ännu större NO NO är givetvis om det finns fynd på armbågarna.

 

[Roheryn]

En fråga mest utifrån nyfikenhet. Hur tar man ställning till C-höfter i avel i er ras? (speca såklart också ras). Avlas det ens på C-höfter, och hur ställer ni er till kullar där kullsyskon har C-höfter men även vissa fria?

Jag har isländsk fårhund med rekommendation (ej krav) på känd HD-status hos avelsdjur. Jag är inte aktiv i rasklubben, men vet ju att C-höfter anses acceptabelt att avla på - och då helst i kombination med A-höfter. Det är ju en rätt liten och lätt ras, det är sällsynt att de får problem med sina höfter oavsett röntgenstatus.

Min tik har C-höfter (C+B) och har fått tre valpkullar innan hon kom till mig, det ses som sagt inte som konstigt på något vis. Jag valde dock att inte fortsätta avla på henne, där HD var en av orsakerna (om än inte den avgörande) till beslutet.

Den andra hunden, en hane, har B-höfter med mamma som har C (pappa A) och han har också använts i avel (avkommorna ej röntgade ännu). Hans enda röntgade kullsyskon har A.

Jag ser inte C-höfter som något alarmerande, men hade såklart helst sett A eller B om jag skaffade en hund specifikt för avel.

 

[Bulldoozer]

Har border collie där det finns gott om fria hundar men c-höft avlas på. Sen finns också index man kan använda sig av.
Bägge killarna har a höft men nu tog jag valp efter tik med c-höft eftersom jag gillade hur hon och tidigare avkommor jobbar med djur. De valpar hon hade tidigare var fria när vi bestämde oss för valp men sen röntgades nån med c efter parning.
Eftersom jag haft corgi med c och d höft som inte märkts av så är jag väl inte jätteorolig för just hd fel. Hellre en hund som har det jag vill ha mellan öronen än att fokusera på bokstav på höften. Sen kanske jag valt annan om jag sett någon jag gillat i arbete som var fri och som jag även gillade i vardagen. Nu blev det denna tiken för jag sett både henne och avkommor och gillade hanen hon valde.

 

[machafuko]

Tack för allas svar! Tycker det är intressant att höra hur det resoneras i olika raser. I min ras, tollaren, har siffran för C-höfter tidigare (innan 2025), legat på ca 9 %. Det avlas ändå på C-höfter, trots att man tänker att det borde finnas gott om alternativ (ca 200-300 hundar födda per år).

Avelsbasen är svår, det har blivit en hel del sjukdomar och rasklubben funderar på inkorningsprojekt. Min uppfattning är att problemet egentligen inte är få avelsdjur. Problemet är att många uppfödare har premierat att avla på hanar med så många meriter som möjligt, snarare än på linjer. Dessutom har man avlat på väldigt unga avelsdjur vilket jag framförallt ser som problematiskt i en ras där många sjukdomar dyker upp vid kanske 4 års ålder. Kunde man åtminstone fundera på att vänta något år med att använda hanarna så skulle det nog gynna aveln på sikt.

Nu ska ett syskonbarn till min hund gå i avel. Verkar vara en trevlig tik, men C-höft. Jag har väldigt svårt att se bort från just höften, trots att rasen har index.

 

[Wingates]

Tack för allas svar! Tycker det är intressant att höra hur det resoneras i olika raser. I min ras, tollaren, har siffran för C-höfter tidigare (innan 2025), legat på ca 9 %. Det avlas ändå på C-höfter, trots att man tänker att det borde finnas gott om alternativ (ca 200-300 hundar födda per år).

Avelsbasen är svår, det har blivit en hel del sjukdomar och rasklubben funderar på inkorningsprojekt. Min uppfattning är att problemet egentligen inte är få avelsdjur. Problemet är att många uppfödare har premierat att avla på hanar med så många meriter som möjligt, snarare än på linjer. Dessutom har man avlat på väldigt unga avelsdjur vilket jag framförallt ser som problematiskt i en ras där många sjukdomar dyker upp vid kanske 4 års ålder. Kunde man åtminstone fundera på att vänta något år med att använda hanarna så skulle det nog gynna aveln på sikt.

Nu ska ett syskonbarn till min hund gå i avel. Verkar vara en trevlig tik, men C-höft. Jag har väldigt svårt att se bort från just höften, trots att rasen har index.

Varför tycker du höften är ett så stort problem?

Att många individer föds betyder inte att avelsbasen är stor fö, många kan ju vara nära släkt ändå.

 

[machafuko]

Varför tycker du höften är ett så stort problem?

Att många individer föds betyder inte att avelsbasen är stor fö, många kan ju vara nära släkt ändå.

Nej, det är korrekt. Avelsbasen blir ju som jag skrev knepig eftersom man avlat på specifika indivder med meriter. Jag önskar att det inte hade varit så i rasen för då hade förmodligen basen sett helt annorlunda ut idag.

Jag tycker att höften är ett problem eftersom den helt enkelt inte är en fri höft. Det kan komma att se bra i nedåtstigande led, men när det inte är särskilt svårt att hitta kullar som föds med föräldrar med fria höfter och index på liknande nivå - då måste det verkligen finnas ett starkt motiv till varför jag ska välja en kull efter en C-tik?

Det kanske är starkt nog att hon är släkting med min tjej och att tiken ser ut att ha ett starkt BPH. Men det skaver ändå, så jag mottar gärna motargument för även om den här kullen kanske inte är aktuell så kanske jag möter samma frågeställning nästa år. Who knows.

 

[Wingates]

Nej, det är korrekt. Avelsbasen blir ju som jag skrev knepig eftersom man avlat på specifika indivder med meriter. Jag önskar att det inte hade varit så i rasen för då hade förmodligen basen sett helt annorlunda ut idag.

Jag tycker att höften är ett problem eftersom den helt enkelt inte är en fri höft. Det kan komma att se bra i nedåtstigande led, men när det inte är särskilt svårt att hitta kullar som föds med föräldrar med fria höfter och index på liknande nivå - då måste det verkligen finnas ett starkt motiv till varför jag ska välja en kull efter en C-tik?

Det kanske är starkt nog att hon är släkting med min tjej och att tiken ser ut att ha ett starkt BPH. Men det skaver ändå, så jag mottar gärna motargument för även om den här kullen kanske inte är aktuell så kanske jag möter samma frågeställning nästa år. Who knows.

Jag tänker att ingen hund är perfekt, och är de andra bitarna på plats och om linjerna mest är fria på höfterna samt att man parar med hane som har bra index så överväger det positiva.
Du verkar ju ha svårt att hitta BPHn som du är nöjd med (om jag förstått dina andra inlägg rätt) och då får man kanske prioritera vad som är viktigast för en själv.

 

[machafuko]

Jag tänker att ingen hund är perfekt, och är de andra bitarna på plats och om linjerna mest är fria på höfterna samt att man parar med hane som har bra index så överväger det positiva.
Du verkar ju ha svårt att hitta BPHn som du är nöjd med (om jag förstått dina andra inlägg rätt) och då får man kanske prioritera vad som är viktigast för en själv.

Nej, inte svårt att hitta BPH jag är nöjd med. Det är mest att jag letar valp för 2027 och inte så många uppfödare än har gått ut med sina planer.

 

[DeCloe]

Jag tänker som @Wingates här. Jag var nära att köpa tollare men tyckte det var svårt att hitta en bra kombination både hälsomässigt och mentalt. Gillar du kombinationen och allt i övrigt är bra så hade jag tolererat c-höfter, särskilt på en ras som är relativt liten och lätt storleksmässigt.

 

[machafuko]

Jag tänker som @Wingates här. Jag var nära att köpa tollare men tyckte det var svårt att hitta en bra kombination både hälsomässigt och mentalt. Gillar du kombinationen och allt i övrigt är bra så hade jag tolererat c-höfter, särskilt på en ras som är relativt liten och lätt storleksmässigt.

Den går bort ändå för jag gillar varken typen på hanen eller hans MH (finskt mh, såg det först efter jag ens nämnt kullen här men det gjorde att kullen går bort oavsett).

Sedan har tiken syskon med C också, så oavsett att hanen har ett bra index så gör det för mig inte upp de andra bristerna i kombinationen.

 

[LaMagia]

Just Mas avlas det ju hejvilt med C-höfter och de säger det är pga avelsbasen är så liten.. De får ju korsa in Australian Shepherd och regga valparna som Mas.
Där avlas ju förviso även på hundar med ED 1-3, så de har mycket större problem än sina C-höfter.

I Sverige är inte avel på ED 2 och 3 tillåtet sedan några år tillbaka. ED 3 har varit förbjudet i Sverige sedan 2015.