Bukefalos 28 år!

Chefen häcklar min ekonomiska sits?

Är jag väldigt känslig inom något område, är jag också förtegen om just detta.

TS, om du anser att din ekonomi är ett känsligt ämne - varför inte själv ta ansvar för det och helt enkelt inte prata detaljer? Risken minskar då att saker på fel sätt och därigenom bli ovän med folk helt i onödan.
 
Min son gjorde något liknande när han var 9 år. Han gjorde ett hus åt mig i slöjden och gav det med orden, jag kan inte köpa ett eget hus åt dig nu mamma men du får det här sålänge :love: Mitt hjärta nästan brast :love: Han visste exakt vad jag drömde om. Hans hus förde tur med sig :heart Bara några år senare hittade jag hem :)
Men åh. :love:
 
Chefer brukar ju vara rätt dumma i huvuder generellt,

Vad är det för en jäkla inställning? Chefer är människor precis som alla andra.

Jag har haft många olika chefer under mitt arbetsliv och två av dom har varit av det sämre slaget medan resten, typ 6-7 st har varit bra eller väldigt bra. Min nuvarande är super både som chef och som människa. Hon låter alla medarbetare ta ansvar men stöttar och pushar när det behövs.
 
Jag har haft en jämrans massa chefer och arbetsledare. Kompetenta (med något enstaka undantag men han var son till ägaren och satt där han gjorde minst förtret) inom det område vi jobbat med.
Så nä, dumma i huvudet kan jag inte hålla med om.
Däremot har flera av dom varit riktigt dåliga på hur dom ska förhålla sig till de anställda sådär i sociala sammanhang, på företagsfester och umgänge på fikaraster, utdelande av julklappar osv.
Obekväma i situationen och klumpiga på gränsen till oförskämda. Tror att det är deras position som ställer till det för dom, antingen att dom inte klarar att inte vara kompis och chef eller att dom inte vill vara kompis utan tydligt markera sitt chefsskap.
 
Fick för tre veckor sen en ny kollega och tillika chef på mitt jobb. Vi är således nu fyra som jobbar i butiken istället för tidigare tre.

Haft det struligt ekonomiskt pga bilen rasade i samma veva som min oförsäkrade katt fick åka in till vet på jourtid och jag plötsligt hade över tio papp i oförutsedda utgifter. Tjänar under medel med if metalls avtal, flyttade dessutom till en dyrare lägenhet än vad jag haft på sju år för att bo närmre jobbet, så pengarna går direkt ut på boende och sånt man behöver för att leva. Inte synd om mig alls, men lite besvärligt då jag gärna hade besiktigat katten för försäkring exempelvis, men inte har råd alls, samma med bilen typ. Skaffade ett extrajobb kväll/helg för att försöka laga hålet i min ekonomi och hörde givetvis med nya chefen för att försäkra mig om att de inte har invändningar.

I julklapp av nya chefen får jag servetter, som ser ut som en bunt 500-lappar. Känner inte människan, så vet inte vad tanken bakom detta var. Just nu är jag lite ledsen och förvånad typ. Är jag bara känslig eller? Hur hade ni reagerat och vad 17 ska jag göra?


Du överreagerar. Jag hade tackat, använt servetterna, och gått vidare i livet.

Just servetter är lite märkligt att ge som julklapp kanske, men det var knappast menat som en personlig förolämpning. Det finns ju toapapper som ser ut som dollar också ex, det fick jag under studietiden av en vän... inte tog jag det som någonslags medveten kränkning.
 
En annan regel är att folk som anser att alla chefer brukar vara dumma i huvudet är rätt svåra att vara chef över..

Trevligt värre:D

Jag är sjukskriven så jag har inte haft en egen chef, men bekantskapskretsen ojjar sig alltid över chefer som är dittan och dattan och inte kan något.
 
Jag har en gång fått 150 små kort som det stod "Beklagar Sorgen" på som tack efter att ha sommarjobbat i blomsterbutik. Det var märkligt.
Jag fnissar mest över malplacerade presenter och tänker på något annat.
En del är suveräna på presenter, andra inte. Företagsjulklappar är sällan personligt utvalda, det ska passa så många som möjligt. Vi brukade få brickor eller ljusstakar. Numer skänks pengar till röda korset istället. Du kan kanske föreslå det till nästa år?
 
En av mina chefer sa vid överräckandet av obligatorisk julgåva till långtidsvikarie - med myyyycket tveksamt tonfall;
-Ja, jag känner ju inte dig men dom andra säger ju att du jobbar bra så tack för din insats i år ändå.
Vi andra höll på att dö. Så okänsligt och konstigt sagt.
 
Trevligt värre:D

Jag är sjukskriven så jag har inte haft en egen chef, men bekantskapskretsen ojjar sig alltid över chefer som är dittan och dattan och inte kan något.

Men ganska tvärsäkert påstående då att alla chefer är dumma i huvudet.

Jag tror att de flesta har synpunkter på sin chef ibland; det ingår väl liksom i själva chefandet att ibland komma med mer eller mindre otacksamma beslut, som underställda naturligtvis kan beklaga sig över (till personer i sin närhet). Men jag har då aldrig haft någon chef som har gett konstiga presenter eller sagt mer korkade saker eller varit allmänt mer dum i huvudet än vilken annan person som helst.
 
Jag har haft flera chefer som har varit helt odugliga och rakt av otrevliga. Det har dock inget att göra med att de har varit chefer, de hade varit så ändå. Nu lyckades de ju göra mitt liv surt pga att de var chefer men det är ju som det är. Jag har också haft bra chefer som varit trevliga rent allmänt också. Jag kan tillägga att jag har inget behov av att vara kompis med min chef men förväntar mig att bli korrekt behandlad i alla situationer.
 
En av mina chefer sa vid överräckandet av obligatorisk julgåva till långtidsvikarie - med myyyycket tveksamt tonfall;
-Ja, jag känner ju inte dig men dom andra säger ju att du jobbar bra så tack för din insats i år ändå.
Vi andra höll på att dö. Så okänsligt och konstigt sagt.
Jag jobbade en gång på ett ställe där en annan del av verksamheten hade en liknade chef. Hen var egentligen en rätt vettig som person och nog en helt okey och uppskattad chef, men var så socialt inkompetent att Hen var en fullständig katastrof vid avtackningar, tal och liknade. Hen menade helt klart väl men det var ständigt den enda grodan efter den andre till den grad att flera av de som varit med några gånger (och som visste vad som väntade) inte vågade titta på varandra för att inte riskera att bryta ihop i fniss.
Personen vad dessutom högsta hönset så det fanns ingen annan som kunde styra upp problemet.
 
Trevligt värre:D

Jag är sjukskriven så jag har inte haft en egen chef, men bekantskapskretsen ojjar sig alltid över chefer som är dittan och dattan och inte kan något.

Det roliga är att många ojar sig över att chefen inte kan dittan och dattan som de själva minsann är bra på - och helt glömmer bort att chefen har en helt annan tjänst än de själva. Vanligt i min bransch. Det vore mycket olämpligt att ha bästa experten på det smala tekniska området som chef.

Chefer är högst vanliga människor som allra oftast har ett extra starkt engagemang för sina kollegor och att utveckla verksamheten för att den ska bli bättre, både resultatmässigt och för personalen. Det är så jag känner mina chefer jag haft under alla år. Sedan är chefer precis som andra, olika kompetenta och olika bra på sitt jobb. Men "dumma i huvudet" är de väldigt sällan. Då är det bekvämare att stanna på golvet utan större ansvar och förbehålla sig rätten till att gnälla över hur illa ställt det är.

/Utvecklingschefen
 
Trevligt värre:D

Jag är sjukskriven så jag har inte haft en egen chef, men bekantskapskretsen ojjar sig alltid över chefer som är dittan och dattan och inte kan något.

Utan egen erfarenhet så påstår du dock ändå att alla chefer är dumma i huvudet.

Det gör det hela mycket märkligt och underligt.

Det är ungefär som att jag skulle påstå att alla som arbetar med sophantering är äckliga gubbar.
 
Chefer har brister precis som alla andra. Dock så påverkar chefens brister många fler personer och ofta på ett sätt som de underordnade inte kan göra något åt. Därför upplever man chefens "dumhet" på ett helt annat sätt än en kollegas "dumhet". Lättast är det ju att ta någon annans brister om de inte direkt drabbar en själv. Det är iaf vad jag tror.
 
Tänker man som chef över de anställdas ekonomi ens på det sättet?
Själv har jag lyckats med konststycket att fylla min nya diesel-bil med bensin samt få en parkeringsskada på samma nya bil inom loppet av två veckor. I samma tidsrymd som julklappar och mat ska köpas in. Klart jag har båda berätta och ojat mig en smula, både över min klantighet, då det gällde tankningen samt att parkeringsskada kunde inte ha haft sämre tajming.

Men jag räknar inte med att min chef ska agera eller tänka något särskilt om mig för det. Behöver jag hjälp eller förskott på lönen får jag väl berätta det.
 
Jag har en gång fått 150 små kort som det stod "Beklagar Sorgen" på som tack efter att ha sommarjobbat i blomsterbutik. Det var märkligt.
Jag fnissar mest över malplacerade presenter och tänker på något annat.
En del är suveräna på presenter, andra inte. Företagsjulklappar är sällan personligt utvalda, det ska passa så många som möjligt. Vi brukade få brickor eller ljusstakar. Numer skänks pengar till röda korset istället. Du kan kanske föreslå det till nästa år?
Förlåt! Men gud så roligt! Århundradets present, liksom :laugh:!
 
Vad är det för en jäkla inställning? Chefer är människor precis som alla andra.

Jag har haft många olika chefer under mitt arbetsliv och två av dom har varit av det sämre slaget medan resten, typ 6-7 st har varit bra eller väldigt bra. Min nuvarande är super både som chef och som människa. Hon låter alla medarbetare ta ansvar men stöttar och pushar när det behövs.
Där håller jag med dig chefer är människor och jag säger till allihopa va rädd om era chefer istället !

jag hade världens godaste chef som dog för 1,5 mån vill ha tillbaka henne men får inte tillbaka henne!
 

Liknande trådar

Äldre Detta blev ett väldigt öppet inlägg, men det känns ok. En del kanske kan ta lärdom av mina misstag, eller åtminstone känna att det är...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 898
Senast: Kakis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp