Precis, vad är man orolig för egentligen?
Privat är jag inte särskilt orolig, även om det finns i bakhuvudet att det kan bli kämpigt för dottern som fick åka till närakuten för andningsbesvär sist hon blev riktigt sjuk och få luftrörsvidgande men sannolikheten känns ändå relativt låg.
Jag är mer bekymrad över mina vänner som jobbar inom vården, kommer de orka, kommer material finnas och räcka till.
Sen är jag bekymrad för hur illa det kan bli om antalet i behov av sjukvård blir betydligt större än vad som finns kapacitet att ta hand om.
Jag är oroad över hur utsatta u-länderna är nu när smittan sprider sig.
Sen såklart ett antal scenarior till..
Däremot är jag inte rädd, det mer att man mentalt förbereder sig på värsta scenarior som man hoppas slippa se uppfyllas i verkligheten. Att vara rädd är helt onödigt i det här läget just nu, det leder till panik och ogenomtänkta beslut. Sen så är det klart att man naturligtvis kan vara mer oroad om man själv befinner sig i riskgruppen eller har anhöriga där.