Då var det över..

[Thelma]

Min gammeltik avlivades i helgen. Man har gått och velat länge och undrat "när är det dags".. Men hon talade om det tydligt. Känslan bara infinner sig genom att TITTA på hunden.

Det är skönt att det är över, men fruktansvärt tomt.

Tur att jag har labben att trösta mig med.

Jag har en fjollromantisk bild om att alla mina hundar samlas "på andra sidan".. och busar sig genom tillvaron. Där är det fullt av pinnar, märgben, vatten att simma i, fåglar att jaga, rostbiffar ligger och skräpar överallt..

Vilket helsikkes party

 

[dalom]

da har hon tur anda din flicka for mina pojkar reste dit for knappt tva manader sedan,

det ar hemskt vad man saknar dem!

 

[Qvip]

Fy vad tråkigt.

 

[kvarngården]

Vad tråkigt

Din fjollromantiska bild av livet efter låter bra tycker jag!

 

[martina]

Min 2 åriga Briard Kille åkte för snart ett halvårsen. Man tänker på honom ofta ändå.

Men se det positivt. Dem har varandra att leka med tills vi någon gång bankar på porten till paradiset och vill in.

 

[lilltrasken]

nee, va hemskt. men hon har de bra nu där hon ä & leker me dom andra hundarna.

 

[Mithra]

*tröstkramar Vet hur det känns, inget kul alls, var med om samma sak förra hösten, med min gammel hund 14 år. Skickar med regnbågens bro, för den tycker jag är så fin!!!
REGNBÅGENS BRO
Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord. På den här sidan himlen finns en alldeles särskild plats som kallas Regnbågens bro.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer den till Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner så att de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken och de har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör. De som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak - de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig och du och din älskade vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen. Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro.....för att aldrig mer skiljas åt.

 

[dalom]

och nu har de aven sallskap av min stora, vackra, adla hast som gick till anglarnas land igar fm. fy vad livet ar hemskt.

 

[Thelma]

Tack alla! Det känns rätt ok med tanke på att hon var så gammal. Det värsta var att ta beslutet & saknaden.

Kram