Dagen jag aldrig trodde skulle komma.

MM

Trådstartare
Men på måndag är det dags!

Ska på arbetsintervju för typ andra gången i mitt liv. Varit inskriven på arbetsförmedlingen i tre år nu och det är som dom säger, plötsligt händer det.

Så, vad ska man ha på sig?

Jag är en sån som bor i leggins, oversize tröja och går runt i Uggs.
Kanske inte det mest lämpliga inför en intervju. Men något borde jag kunna trolla fram ur garderoben.

Det är ett städjobb på ett hotell.
 
tja, det vore nog ännu konstigare om du dök upp på intervjun i nån chic kort snäv kjol och matchande kavaj till. Och supersminkad...

Jeans och en prydlig tröja duger säkert jättebra
 
Vad roligt :) ! För en intervju till ett städjobb hade jag valt ett par prydliga jeans och någon topp. Inte uppklätt alltså, men helt och rent.
 
Jag äger ett par svarta jeans så dom kan jag ta. Men jag har nog ingen lämplig tröja faktiskt. Får nog ge mig ut i någon butik i helgen.

Och någon tajt kjol och kavaj lär jag nog aldrig sätta på mig :crazy: :p
 
Grattis till intervjun!

Jag hade kört på ett par jeans och någon finare tröja eller blus till! Typ lite vardagsfint.

Lycka till! :bump:
 
Vad roligt :) ! För en intervju till ett städjobb hade jag valt ett par prydliga jeans och någon topp. Inte uppklätt alltså, men helt och rent.

Både roligt och skrämmande. Har ingen aning om vad för frågor jag kommer få. Tex varför jag inte jobbat sen 2006. Har liksom ingen lust att säga att jag åkt ut och in på psyket sen dess och det är därför jag inte orkat med att jobba :crazy:
 
Grattis och lycka till.

Var själv på första intervjuen på ett halvår för 2 1/2 vecka sedan, hade varit arbetslös i nästan precis 2 år och fick jobbet.

Jag hade svarta jeans och en lite snyggare röd topp. Men intervjuen jag var på var som katalogredaktör. Så jag håller med ovanstående tips om svarta jeans och en vanlig topp, hel och ren givetvis och var dig själv det brukar man vinna på i längden.

Har varit på många intervjuer de senaste 6 åren, har fått några jobb men bara tillfälliga. Men det jag har lärt mig är att om jag försöker framställa mig på det sätt jag tror de vill så har det aldrig gått bra, och om jag klätt mig i "lilla dressen" och sminkat mig så har jag känt mig tillgjord så det gav jag upp för flera år sedan. Nu tajta svarta jeans, snygg topp och osminkad, vilket passar den jag är bäst.

Åter igen lycka till :)
 
med risk för att leda in tråden på heöt annat ämne, men vad sjukt att man måste försvara psykisk ohälsa. Vem hade ifrågasatt dig om du hade haft cancer liksom.

Men, vi skall inte förutsätta att du kommer bli ifrågasatt! Grattis som tusan och lycka till. Som alla tidigare sagt, helt och rent, var dig själv och gör det inte mer komplicerat än så.

Kram
 
Både roligt och skrämmande. Har ingen aning om vad för frågor jag kommer få. Tex varför jag inte jobbat sen 2006. Har liksom ingen lust att säga att jag åkt ut och in på psyket sen dess och det är därför jag inte orkat med att jobba :crazy:

Grattis till intervju! Det är bra att du tänker på vilka frågor som du kommer att få. De kommer förmodligen att ställa frågor om glapp i ditt CV, men med tanke på att du ändå är kallad till intervju. Hade de varit helt negativa till det så hade de inte kallat dig till intervju. Däremot vill de gärna att man kan förklara glappet. Du har ingen plikt att återge hela din sjukdomshistoria men samtidigt ska du inte ljuga. Men en liten frisering behöver inte vara klandervärt! Finns det andra skäl till din frånvaro på arbetsmarknaden som du kan lyfta fram istället? Du kanske ha varit hemma med barn eller vårdat sjuk anhörig?
 
@Philosophia

Åren mellan 2006 kan jag förklara lätt. Gravid första gången 2006 och var hemma från vecka 16 pga gravidkrämpor. Sedan ett till barn två år senare. Så hemma med barn till 2010.
Så det är fyra år jag måste förklara. Men förra året var jag ute på arbetsträning i sju månader så där försvinner ytterligare lite tid.

Åren 2011 och 2012 låg jag i behandling för min ätstörning med dagvård. Och det är ju inte en psykisk sjukdom som påverkar ett jobb direkt. Inte förens det går käpprätt åt helvete till säga.
 
Sen kommer dom väl fråga varför mina betyg ser ut som dom gör.
Och jag vet inte hur mycket jag ska säga där men dom blev dåliga efter att vi kommit ifrån mammas ex som slog oss, och sen hade jag några svåra år psykiskt och fixade inte skolan. Men det kanske är lite mycket att berätta?
 
Grattis!

Jag kan inte tänka mig att betyg spelar roll för det jobbet.

I min ungdom jobbade jag på hotell i London. När det saknades folk ryckte jag in som städerska några gånger för extra pengar. Som jag minns det var det viktigaste att man gjorde det man skulle och inte fuskade. Sedan vara trevlig mot gästerna, men bara genom att hälsa. Annars vara lite osynlig.

Att du har häst kan kanske ses som ett exempel på att du klarar att hålla dig till rutiner mm. Och att du inte är rädd för smuts under naglarna. Rådgör med din handläggare!

Lycka till!
 
Sen kommer dom väl fråga varför mina betyg ser ut som dom gör.
De kommer de nog inte göra. När jag sökte städjobb (konferensanläggning med hotellrum) så var huvudsaken att man förstod och talade svenska... :cool: Jag har inte gått ut grundskolan men det brydde de sig inte om alls.

På intervjun hade jag byxor, tröja och vinterkängor + färgglad jacka från secondhand.
 
Sen kommer dom väl fråga varför mina betyg ser ut som dom gör.
Och jag vet inte hur mycket jag ska säga där men dom blev dåliga efter att vi kommit ifrån mammas ex som slog oss, och sen hade jag några svåra år psykiskt och fixade inte skolan. Men det kanske är lite mycket att berätta?

Man kan väl bara säga att man hade en tuff familjesituation just då. Om de frågar om detaljer kan man säga att det är så privat att du inte vill berätta. Men jag tror inte de frågar faktiskt. Det är ju inte relevant för jobbet. För mitt nuvarande jobb har jag inte visat några betyg, men då hade jag redan visat vad jag kunde genom arbetsträningen hos dem. De kände dessutom till hela min sjukdomshistoria, men det var inget problem.
 
@Philosophia

Åren mellan 2006 kan jag förklara lätt. Gravid första gången 2006 och var hemma från vecka 16 pga gravidkrämpor. Sedan ett till barn två år senare. Så hemma med barn till 2010.
Så det är fyra år jag måste förklara. Men förra året var jag ute på arbetsträning i sju månader så där försvinner ytterligare lite tid.

Åren 2011 och 2012 låg jag i behandling för min ätstörning med dagvård. Och det är ju inte en psykisk sjukdom som påverkar ett jobb direkt. Inte förens det går käpprätt åt helvete till säga.

Beroende på vad det är för folk som intervjuar, får ju känna av lite; men kan man inte bara säga att typ "jag har varit mammaledig, arbetstränat och tagit tag i lite skit som hängt efter mig så att jag är redo att verkligen ge mig ut och jobba igen!" ;) :D
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har haft åldersnojja i stort sett hela mitt liv. Jag har verkligen varit skräckslagen inför tanken på att bli gammal, och tyckt att... 2
Svar
20
· Visningar
6 001
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av... 2
Svar
20
· Visningar
4 888
Senast: Ramona
·
Hästmänniskan Detta är väl ett så kallat "ilandsproblem" och många kommer noga tycka jag är lite löjlig nu.... För ett tag sen när jag, min syster... 2
Svar
30
· Visningar
4 524
Senast: Mia_R
·
O
Träning Hej, jag registrerade mig här idag och skall nu skriva lite om en sak, dels för jag vill skriva av mig, och dels för att jag vill veta... 2 3
Svar
45
· Visningar
7 229
Senast: zolan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Somna in hemma
  • Senast tagna bilden XVI
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp