Definiera vem/hur jag är

Lyckelie

Trådstartare
För ett par dagar sen hade jag den stora fräckheten att be mannen ta med barnet på en aktivitet som tar ungefär 30 minuter. Han bollade snabbt tillbaka att då kunde jag väl diska. Dealen är att en lagar mat, vilket tar 30-40 min normalt, och den andra diskar, ungefär 10 min. Anledningen till att de skulle gå iväg var för att jag skulle få någon tyst tid på dygnet utan att behöva gå ut i regnet, barnet är väldigt mammigt för tillfället och det blir sällan någon tid jag får vara ifred. När jag sa ifrån att jag hade tänkt han skulle göra båda så blev han sur och sen brakade det lös.

Saker jag sagt tidigare, helt tagna ur sitt sammanhang dök upp. Bland annat så är tydligen inte omelett riktig mat (!) och saker jag gör hemma är värt någonting. En sak jag sa för länge sedan som sårade honom då han tog det som att det var alltid och inte i situationen, det är genomgått även hos psykolog men det sitter väldigt hårt och bubblar upp emellanåt. Det kan jag ta men han hämnas med att säga att jag rövknullat honom i 6 år och nu tänker han inte ta skit längre.

Hur ska man svara på det? Försvara sig mot vad? Vi har inte bråkat i 6 år, han får i stort sett alltid som han vill. Är han dryg och vägrar sluta skrika och bråka så kan jag bita till och vara elak, det är jag medveten om och är ingen ursäkt, men han kan inte se sin egen del. Vi gick hos psykolog och hon tyckte hen sa konstiga saker, särskilt när denne sa exakt det jag försökt få fram tidigare utan att det ska bli tokigt.

Ska vi ha sex är det i stort sett alltid på mitt initiativ, även om han kan hinta att han vill när det inte finns möjlighet som med folk omkring oss. Igår när jag var ute passade han på att ha det trevligt med sig själv vilket då omöjliggör att vi har något på kvällen för två gånger per dag fungerar inte.

Min känsla just nu är att jag är en hemsk person som han inte vill ha sex med, någon som ständigt gjort illa honom under alla år och inte kan ändra mig. Varför ska jag då fortsätta? Vem är jag egentligen? Jag upplever inte det han upplever och vet inte hur jag ska kunna ändra på något.

Vad gör jag nu? Just nu går jag runt på rutin och gör det jag ska men inget mer. Gråten sitter ständigt i halsen och riskerar att bubbla upp om jag tänker för mycket. Hur tar jag mig vidare från det här?
 
Att ha barnet varannan vecka känns inte aktuellt. Att barnet inte skulle få ha sin pappa är inte aktuellt. Vi har ett bra liv, det är absolut inte såhär alltid. Att jag bara varit dum i 6 år kom som ett slag i ansiktet, jag förstår verkligen ingenting. Nånting har ändrats och jag vet inte vad.
 
För ett par dagar sen hade jag den stora fräckheten att be mannen ta med barnet på en aktivitet som tar ungefär 30 minuter. Han bollade snabbt tillbaka att då kunde jag väl diska. Dealen är att en lagar mat, vilket tar 30-40 min normalt, och den andra diskar, ungefär 10 min. Anledningen till att de skulle gå iväg var för att jag skulle få någon tyst tid på dygnet utan att behöva gå ut i regnet, barnet är väldigt mammigt för tillfället och det blir sällan någon tid jag får vara ifred. När jag sa ifrån att jag hade tänkt han skulle göra båda så blev han sur och sen brakade det lös.

Saker jag sagt tidigare, helt tagna ur sitt sammanhang dök upp. Bland annat så är tydligen inte omelett riktig mat (!) och saker jag gör hemma är värt någonting. En sak jag sa för länge sedan som sårade honom då han tog det som att det var alltid och inte i situationen, det är genomgått även hos psykolog men det sitter väldigt hårt och bubblar upp emellanåt. Det kan jag ta men han hämnas med att säga att jag rövknullat honom i 6 år och nu tänker han inte ta skit längre.

Hur ska man svara på det? Försvara sig mot vad? Vi har inte bråkat i 6 år, han får i stort sett alltid som han vill. Är han dryg och vägrar sluta skrika och bråka så kan jag bita till och vara elak, det är jag medveten om och är ingen ursäkt, men han kan inte se sin egen del. Vi gick hos psykolog och hon tyckte hen sa konstiga saker, särskilt när denne sa exakt det jag försökt få fram tidigare utan att det ska bli tokigt.

Ska vi ha sex är det i stort sett alltid på mitt initiativ, även om han kan hinta att han vill när det inte finns möjlighet som med folk omkring oss. Igår när jag var ute passade han på att ha det trevligt med sig själv vilket då omöjliggör att vi har något på kvällen för två gånger per dag fungerar inte.

Min känsla just nu är att jag är en hemsk person som han inte vill ha sex med, någon som ständigt gjort illa honom under alla år och inte kan ändra mig. Varför ska jag då fortsätta? Vem är jag egentligen? Jag upplever inte det han upplever och vet inte hur jag ska kunna ändra på något.

Vad gör jag nu? Just nu går jag runt på rutin och gör det jag ska men inget mer. Gråten sitter ständigt i halsen och riskerar att bubbla upp om jag tänker för mycket. Hur tar jag mig vidare från det här?


Vill du bo med honom över huvud taget? Är du kär?
Jag skulle faktiskt fundera allvarligt på stt separera, det låter väldigt destruktivt. Upp med hakan, du är bra!
 
För ett par dagar sen hade jag den stora fräckheten att be mannen ta med barnet på en aktivitet som tar ungefär 30 minuter. Han bollade snabbt tillbaka att då kunde jag väl diska. Dealen är att en lagar mat, vilket tar 30-40 min normalt, och den andra diskar, ungefär 10 min. Anledningen till att de skulle gå iväg var för att jag skulle få någon tyst tid på dygnet utan att behöva gå ut i regnet, barnet är väldigt mammigt för tillfället och det blir sällan någon tid jag får vara ifred. När jag sa ifrån att jag hade tänkt han skulle göra båda så blev han sur och sen brakade det lös.

Saker jag sagt tidigare, helt tagna ur sitt sammanhang dök upp. Bland annat så är tydligen inte omelett riktig mat (!) och saker jag gör hemma är värt någonting. En sak jag sa för länge sedan som sårade honom då han tog det som att det var alltid och inte i situationen, det är genomgått även hos psykolog men det sitter väldigt hårt och bubblar upp emellanåt. Det kan jag ta men han hämnas med att säga att jag rövknullat honom i 6 år och nu tänker han inte ta skit längre.

Hur ska man svara på det? Försvara sig mot vad? Vi har inte bråkat i 6 år, han får i stort sett alltid som han vill. Är han dryg och vägrar sluta skrika och bråka så kan jag bita till och vara elak, det är jag medveten om och är ingen ursäkt, men han kan inte se sin egen del. Vi gick hos psykolog och hon tyckte hen sa konstiga saker, särskilt när denne sa exakt det jag försökt få fram tidigare utan att det ska bli tokigt.

Ska vi ha sex är det i stort sett alltid på mitt initiativ, även om han kan hinta att han vill när det inte finns möjlighet som med folk omkring oss. Igår när jag var ute passade han på att ha det trevligt med sig själv vilket då omöjliggör att vi har något på kvällen för två gånger per dag fungerar inte.

Min känsla just nu är att jag är en hemsk person som han inte vill ha sex med, någon som ständigt gjort illa honom under alla år och inte kan ändra mig. Varför ska jag då fortsätta? Vem är jag egentligen? Jag upplever inte det han upplever och vet inte hur jag ska kunna ändra på något.

Vad gör jag nu? Just nu går jag runt på rutin och gör det jag ska men inget mer. Gråten sitter ständigt i halsen och riskerar att bubbla upp om jag tänker för mycket. Hur tar jag mig vidare från det här?
För det första reagerade jag på att han verkar tycka det är en "arbetsuppgift" att umgås med sitt barn på egen hand, eftersom han ville byta det mot disken. Trist inställning.

Kan du fråga vad han menar med de där 6 åren? Om han mått dåligt i 6 år? Jag tänker att det man kastar ur sig i ett gräl ofta blir uppförstorat och galet.
Kan samtal vara aktuellt igen kanske? Ni verkar ha saker som bubblar som inte blivit ordentligt hanterat, saker som pyser då och då.
 
Att ha barnet varannan vecka känns inte aktuellt. Att barnet inte skulle få ha sin pappa är inte aktuellt. Vi har ett bra liv, det är absolut inte såhär alltid. Att jag bara varit dum i 6 år kom som ett slag i ansiktet, jag förstår verkligen ingenting. Nånting har ändrats och jag vet inte vad.
"Inte aktuellt" är ett väldigt hårt ställningstagande.
Alternativen är kanske inte helt klara för dig? Du har en bild av hur de skulle vara? Har du sett illa fungerande skilda föräldrar? Jag lovar att det finns utmärkta exempel också.

För det första måste ni/du göra något åt den här situationen. Det första rådet brukar vara familjerådgivning. Vill mannen inte det igen, får man fundera på att gå dit själv.

Barn som växer upp i ett hem utan sämja eller med en förtryckt eller nedvärderad förälder lär sig mönster som de får leva med resten av sitt liv. Är ert förhållande verkligen den förebild du vill ge barnen? Att så här lever man tillsammans när man är två??
 
Att ha barnet varannan vecka känns inte aktuellt. Att barnet inte skulle få ha sin pappa är inte aktuellt. .

Säger vem? Att låta barn växa upp i så dysfunktionell miljö som du beskriver, det hade absolut inte varit aktuellt i min värld.

Återstår alltså att lösa det dysfunktionella. Eller gå vidare. Huvudsaken är väl att barnet får en dräglig uppväxt, och en bra början på sitt vuxenliv. Värderingar att ta med sig ut i livet.

Att man som kvinna ska tiga och bita ihop och som man alltid ha rätt att göra som man vill, det känns inte som sunda ideal att växa upp med.
 
Uppenbarligen tycker ju inte han det..
Det här kommer när han känner sig orättvist behandlad. Han blir som ett barn och det var något psykologen tog upp, jag hamnar då i en föräldraroll och vi måste ta oss tillbaka till vuxennivån. Men han vill inte, även mot psykologen kom den där orättvisheten fram. Något från barndomen säkert, hans reaktion på saker så som min blir att förminska mig tills jag exploderar och blir elak för att få stopp.
 
Det här kommer när han känner sig orättvist behandlad. Han blir som ett barn och det var något psykologen tog upp, jag hamnar då i en föräldraroll och vi måste ta oss tillbaka till vuxennivån. Men han vill inte, även mot psykologen kom den där orättvisheten fram. Något från barndomen säkert, hans reaktion på saker så som min blir att förminska mig tills jag exploderar och blir elak för att få stopp.

Men vad hoppas du på? Att han ska kamma till sig och plötsligt bli vuxen? Nu undrar jag om inte DU gör lite likadant? D v s tycker det är orättvist att du ska behöva vara den vuxna, att han bär skulden.

Grunden måste vara att du vill leva med denna mannen. Nu vet du vad han kan erbjuda. Vill du ha det?(han tänker inte ändra sig) Annars, gå.
 
Det praktiska kan vi börja med. Hur stort lån får jag ha som ensamstående? Jag vet att jag klarar huset själv men vad säger banken? Om jag måste flytta blir det till minilägenhet och i princip samma kostnad som jag har idag.

Och det som ligger kvar. Om jag är så elak och jävlig och inte rättar till det, hur ska jag då kunna träffa och leva ihop med någon ny? Jag vet inte vem jag är eller varför. Det är där jag behöver hjälp. Hittar jag mig själv och kommer fram till att det här är skit så kan jag lösa att ta mig ifrån förhållandet. Men att bara fly löser ingenting.
 
Det praktiska kan vi börja med. Hur stort lån får jag ha som ensamstående? Jag vet att jag klarar huset själv men vad säger banken? Om jag måste flytta blir det till minilägenhet och i princip samma kostnad som jag har idag.

Stannar du främst för den materiella standarden?

Och det som ligger kvar. Om jag är så elak och jävlig och inte rättar till det, hur ska jag då kunna träffa och leva ihop med någon ny? Jag vet inte vem jag är eller varför. Det är där jag behöver hjälp. Hittar jag mig själv och kommer fram till att det här är skit så kan jag lösa att ta mig ifrån förhållandet. Men att bara fly löser ingenting.

Om du tycker han är skälet till att du antingen ÄR elak och djävlig eller om det är så att han tycker att du är elak och djävlig men det enbart är hans åsikt, hur funderar du själv kring att du ska komma framåt på din egen resa i den relationen? Varför vill du överhuvudtaget vara i en relation där det antingen är så att du blir en häxa eller att han tycker att du är en häxa?

En av de saker livet lärt mig är att inte vara i närheten av personen som får mig att bli någon jag inte vill vara. Allra minst leva med personer som tar fram mina sämsta sidor.
 
Jag blev osäker på om ni/han eller du går/gick hos psykolog?

Om man bortser från psykologen, som jag inte vet något om, så tycker jag att ni borde gå tillsammans till någon (terapeut? psykolog?) där ni får lära er att prata med varandra.
Just nu verkar ni inte kunna det.
Ni verkar missförstå varandra rejält och hamnat i den berömda "onda cirkeln".
 
Det praktiska kan vi börja med. Hur stort lån får jag ha som ensamstående? Jag vet att jag klarar huset själv men vad säger banken? Om jag måste flytta blir det till minilägenhet och i princip samma kostnad som jag har idag.

Och det som ligger kvar. Om jag är så elak och jävlig och inte rättar till det, hur ska jag då kunna träffa och leva ihop med någon ny? Jag vet inte vem jag är eller varför. Det är där jag behöver hjälp. Hittar jag mig själv och kommer fram till att det här är skit så kan jag lösa att ta mig ifrån förhållandet. Men att bara fly löser ingenting.
Alla de där bitarna behöver du klara ut så du inte bara antar.

När ni går isär har du halva boet med dig. Du ställs inte på bar backe.
Huset ägs av er båda? Då måste han lösa ut dig om du ska bo kvar. Vill/kan inte du lösa ut honom så säljs huset. Vill han inte bo där så säljer ni och båda får det som återstår när lånen är betalda.

Ta för guds skull reda på alla praktiska detaljer innan du bestämmer dig för att det inte går!

Att du skulle vara för elak och djävlig för att kunna leva med är så BEFÄNGT att jag itne ens orkar kommentera. Seriöst - det kan du väl ändå inte tro??
 
Jag blev osäker på om ni/han eller du går/gick hos psykolog?

Om man bortser från psykologen, som jag inte vet något om, så tycker jag att ni borde gå tillsammans till någon (terapeut? psykolog?) där ni får lära er att prata med varandra.
Just nu verkar ni inte kunna det.
Ni verkar missförstå varandra rejält och hamnat i den berömda "onda cirkeln".
Vi gick tillsammans just för att vi har problem att förstå varandra. Det hjälpte inte. Efter 5ggr ville han inte mer, det var fel på den vi pratade med, hon sa konstiga saker. Jag tyckte hon sa självklara saker. Jag fick också en hel del att jobba med, som att vara tydligare med vad jag vill, tycker och tänker. Det hjälper dock inte när jag uttrycker mig "fel" enligt den jag talar med.
 
Alla de där bitarna behöver du klara ut så du inte bara antar.

När ni går isär har du halva boet med dig. Du ställs inte på bar backe.
Huset ägs av er båda? Då måste han lösa ut dig om du ska bo kvar. Vill/kan inte du lösa ut honom så säljs huset. Vill han inte bo där så säljer ni och båda får det som återstår när lånen är betalda.

Ta för guds skull reda på alla praktiska detaljer innan du bestämmer dig för att det inte går!

Att du skulle vara för elak och djävlig för att kunna leva med är så BEFÄNGT att jag itne ens orkar kommentera. Seriöst - det kan du väl ändå inte tro??
Jag har pratat med banken idag som ska räkna och hjälpa mig så jag vet var jag står.
 
Det låter inte som förhållandet är bra för någon av er.

Har du frågat honom om han verkligen menar att du varit elak mot honom i 6 år? Ibland säger man saker i kampens hetta som man egentligen inte alls menar.
 

Liknande trådar

Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
11 374
Senast: tott
·
Kropp & Själ Jag opererade bort ett diskbråck i ländryggen i januari, och funderar nu över hur jag ska agera i framtiden. Enligt anteckningar från...
Svar
3
· Visningar
333
Senast: __sofia__
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 530
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 188

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 29
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp