Ja visst har man blivit lärd att det är fel. Min första upplevelse var ändå ganska tidig, en av mina första pojkvänner hade en manlig bekant som han var lite intim med också.
Jag tror dock inte att varken jag eller Köpenhamn är polyamorösa, utan snarare polysexuella/har ett öppet förhållande. Jag vet inte om jag är storsint nog att ha ett förhållande där kärleken fördelas lika? Just nu är i alla fall dealen att vi ska prioritera varandra först. För egen del så är det så sällsynt att jag blir kär öht, att jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna bli det i mer än en person samtidigt. Vi är nog dessutom swingers (om man nu ska sätta titlar på allt), så jag har sett honom ha sex med andra och där kan jag med handen på hjärtat säga att jag verkligen mår bra av att se att han mår bra. Jag känner noll svartsjuka när han och en annan uppenbart är attraherade av varandra, bara glädje.
Japp 40-årskris här med alltså. 2018 var ett promiskuöst år för mig med.
Jag får kanske inte vara i den här tråden egentligen, sedan jag skrev i del 5 har jag partner men jag brukar kika in ibland och läsa om allas dejter och äventyr.
MEN... jag blir så himla glad när jag läser om människor som hittar sin egen form för relationen och inte bara tillåter att man bör leva i samma form som alla andra är vana med.
Några av mina tidigare relationer har varit öppna sådana, och jag mötte så många fördomar och dumma kommentarer om det att jag till slut lessnade på att försöka förklara för de som frågade. Känns fint att du vågar prata öppet om det här. Hoppas er relation fortsätter vara lika härlig och fin som hittills!
). Jag har nån idé om att jag inte ska försöka ligga på andra dejten som det alltid brukar bli. För att det vore mysigt att dra ut lite på det. Att jag inte bjöd hem honom utan nappade på hans förslag att ses på puben är i alla fall en bra början, sen får vi väl se hur det går.
