Dejtingtråden 33

[Modest]

Uppdatering för er som minns killen med "omogen humor"/sunkiga värderingar. Han åkte förbi min hemstad på väg till ett jobb under helgen och frågade om jag ville ses för en snabb kaffe. Jag tänkte att en kaffe kan väl inte skada, så får jag träffa honom och se om magkänslan stämmer (så vet jag senare att jag i alla fall gav det en ärlig chans).. och herregud vad jag ångrade mig direkt.. det tog väl kanske 2 minuter innan jag insåg att detta absolut inte handlade om grov eller "omogen" humor – utan att det låg värderingar bakom som är så långt ifrån allt jag står för man bara kan komma. Blev nästan obehagligt ett par gånger. Skämten handlade delvis om att ”det var tur att vi träffades på en offentlig plats för du ska bara veta vad jag gjort med tidigare dejter”, som han tyckte var ett skämt med glimten i ögat – det tyckte INTE jag var ett roligt skämt. Så blev en snabb kaffe och nästan halvsprang hem..

Visst nu har jag ändå gett det en chans att träffa honom och se om vi kanske bara missförstod varandras humor i meddelande och på telefon.. men återigen lärt mig att magkänslan stämmer nästan alltid. Känns det off så är det antagligen något som är off.. Nu skiter jag i att mina vänner säger att jag är kräsen – nu återgår jag till att vara mitt kräsna jag!

Låter helt rätt! Vilken vidrig snubbe

 

[Kiwifrukt]

Luktar mytoman lång väg imho.

Håller med. Jag har en person i min omgivning som ljuger ganska friskt, nu har vi inte den typen av relation och kommer heller aldrig ha, och det är inga grova lögner, men det är liksom.... lögner hela tiden, om allting? Eller mer rejält förskönade och kryddade historier för att ställa sig själv i ett bättre ljus. Samt att det oftast handlar om saker i ett gemensamt intresse som är ganska enkla att kolla upp och se att de faktiskt inte stämmer, jag fattar liksom inte hur det kan vara värt risken att bli påkommen att hela tiden ljuga och hitta på för att verka vara mer "lyckad"? Jag hade ju rent krasst tyckt bättre om den här personen om den hade framställt sig som mänsklig och med fel och brister som alla andra, inte att det är något förskönat änglaväsen som inte kan göra fel.

I just det här fallet var det ju mest en slump att @Fibusen kom på att han ljög, men anstränger han sig så för att ljuga ihop en historia för en person han träffat en gång, då undrar jag också vad han ljuger om i sina närmare relationer, på jobb och dylikt. Går det ens att lita på att en sån person säger ett enda sant ord?

 

[Lillefrun]

Jag brukar antingen börja med att skriva att det är något jag måste säga/prata om eller skriva det. Sedan brukar det komma lättare för mig antingen lite senare, när vi ses nästa gång eller flera dagar senare. Ibland behöver jag bara liksom få det ur mig att det är något för då vet jag att nästa steg är att berätta när jag är redo. Det krävs ju en del av den andra parten men din kille känns som en väldigt förstående och bra person. Det kommer gå bra när du är redo!

Sant, det är ingen brådska än. Det går inte att stressa fram saker som hör till PTSD kategorin. Försökt i terapi i många år men får alltid avbryta behandlingen. Så att det skulle gå lätt nu är kanske som du säger att vara för hård mot mig själv. Det får ta den tiden det tar.

 

[Lillefrun]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

 

[MidnightSoul]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

Är nog något som har kommit upp bara. Men tycker du borde behålla dina planer och inte planera om för honom.

 

[Stefffie]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

Haller med, hade inte nojat, men inte heller planera om, utan bara sagt "Kan tyvarr inte langre pa torsdag, funkar xxxdag?"

 

[Cherarriduracell]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

Jag hade inte planerat om. Du är inte längre tillgänglig på torsdag. Berätta vilka tider och dagar du har möjlighet att ses så får han ta ställning. Din tid är också värdefull.

 

[cirkus]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

Känner så väl igen den där följsamheten och jag påminner mig själv om att NEJ - du ruckar inte dina planer. Om personen sen inte vill träffa mig för att jag inte råkade kunna en enstaka gång är det ändå inte rätt för mig. Jag lovar att det inte är så enkelt hela tiden.

 

[the_connemara]

Eh, vet inte om jag är bortskämd men jag skulle träffat killen idag men fick sms imorse där han bara skrev att han var upptagen idag och imorgon så vi får ses på torsdag. I söndags när vi bestämde att vi skulle ses sa jag att jag han kunde välja dag, men sen dess hade jag gjort upp andra planer men nu frågade han inte ens om jag kan på torsdag utan tog det bara för självklart så jag fick planera om. Blev irriterad på mig själv, både för att jag blev irriterad över att han ställde in, för att jag börjar noja om han inte vill vara med mig och för att jag bara platt fixade till allt och fick ändra planer med andra. Men jag vill ju träffa honom.

Inte platt ändra planer hörru! Däremot ta tag i känslan om att du blir irriterad när han ställer in och nojig. Åtminstone för mig är det viktigt att känna att det är helt fritt för båda att ställa in utan anledning, vårt umgänge är inget krav. Kommunikationen måste däremot flyta så att jag inte blir osäker och då måste jag dels våga ta upp om jag blir osäker men också för egen del lära mig hantera de känslorna som faktiskt bara är (iaf hos mig) grundade i min egen osäkerhet och därför bara är negativa. Min osäkerhet får inte bli något dåligt samvete/press på den jag träffar. Utifrån det ska kommunikation också bidra till att göra det enklare till att hantera dessa känslorna.

Men det är skitsvårt! Efter snart 1 år av helt oproblematisk relation till honom jag träffar nu är det fortfarande den första grejen som poppar upp som negativ i min hjärna. Var inte hård mot dig själv! Lägg inte på mer negativa tankar utan bekräfta din osäkerhet för dig själv och kommunicera. Jag tror detta är det vi tagit upp mest faktiskt och det hjälper.

 

[Lillefrun]

Tack för kloka ord, nu har jag ju redan fixat om allt så lite sent att ta tillbaka att jag sagt att jag kan ses. Men nästa gång ska jag faktiskt respektera mina tider och planer. Inte att han ska ta för givet att jag bara kan. Tror inte han medvetet gör så utan att han faktiskt bara antar att jag är fri.

Han får självklart ställa in och jag med, det förstår jag och det är viktigt, det var bara det att jag fick en konstig känsla nu som troligtvis bara ligger hos mig men hans sms var så glatt när han skrev att han inte kunde ses. Men jag tolkar antagligen in mer än det var.

Får sluta grubbla. Sist vi sågs hade vi det jätte mysigt så inget hemskt har ju hänt.

 

[Cherarriduracell]

Tack för kloka ord, nu har jag ju redan fixat om allt så lite sent att ta tillbaka att jag sagt att jag kan ses. Men nästa gång ska jag faktiskt respektera mina tider och planer. Inte att han ska ta för givet att jag bara kan. Tror inte han medvetet gör så utan att han faktiskt bara antar att jag är fri.

Han får självklart ställa in och jag med, det förstår jag och det är viktigt, det var bara det att jag fick en konstig känsla nu som troligtvis bara ligger hos mig men hans sms var så glatt när han skrev att han inte kunde ses. Men jag tolkar antagligen in mer än det var.

Får sluta grubbla. Sist vi sågs hade vi det jätte mysigt så inget hemskt har ju hänt.

Nä jag missade att du redan roddat runt när jag skrev. Men till nästa gång! Så du inte sitter hemma och väntar på att ett "om" ska dyka upp.

 

[the_connemara]

Tack för kloka ord, nu har jag ju redan fixat om allt så lite sent att ta tillbaka att jag sagt att jag kan ses. Men nästa gång ska jag faktiskt respektera mina tider och planer. Inte att han ska ta för givet att jag bara kan. Tror inte han medvetet gör så utan att han faktiskt bara antar att jag är fri.

Han får självklart ställa in och jag med, det förstår jag och det är viktigt, det var bara det att jag fick en konstig känsla nu som troligtvis bara ligger hos mig men hans sms var så glatt när han skrev att han inte kunde ses. Men jag tolkar antagligen in mer än det var.

Får sluta grubbla. Sist vi sågs hade vi det jätte mysigt så inget hemskt har ju hänt.

För mig är det fortfarande en balansgång. Jag brukar välja att ta upp det utanför en situation där vi just bestämt vi inte ska ses. Och då är det ändå oftast i stil med att jag behöver mer framförhållning men att jag inte vill att det ska bli en stress (för honom som har väldigt få och lösa planer, jag planerar liksom in vilken dag jag ska handla, laga mat, sova ikapp osv ). Blir alltid väldigt korta o enkla diskussioner och ibland ändrar vi något men oftast faktiskt inte. Vi är olika på den punkten och jag vet att mina behov är ganska extrema vilket jag både vill respektera men också för egen skull bli lite mjukare kring så oftast räcker det bara att prata om det. Så för mig i denna relationen är den olikheter utvecklande, jag tror det är viktigt att föröska identifiera det. Grunden bakom ens känslor liksom.

Och alla mina gilla på inlägg om att inte flytta om sina planer betyder dock inte att jag aldrig gör det. Jag gör det nog snarare mer än inte alls Men det viktiga för mig är att det ska kännas BRA att göra det. Inte att man känner sig som att man lägger sig platt som du skrev. Jag gillar liksom också den flexibiliteten (oftast handlar det om att vi bestämt att inte ses men gör det ändå, det är inte enbart positivt i mina ögon bara för att det är år det hållet) och vill inte ta bort den. Men den ska vara lika enkel att hantera och kommunicera kring som förutbestämda planer är nog mer vad jag vill uppnå.

 

[Stefffie]

Min parkbankskille har varit borta pa brollop och besok hemma hos familjen, sa det var inplanerat att det skulle bli en vecka melllan att traffas, vilket inte ens ar sarskilt lange, men sa nr vi messade igar sa fragade han om jag ville FaceTimea idag, och jag har igentligen ingen anledning till att saga nej

Kanner mig lite nervos dock da jag varit singel LANGE och vi anda traffas sa ofta, sa vill jag inte kanna att saker o ting gar far snabbt och blir seriost fort, da jag inte riktigt ar van vid den mentala bilden av att eventuellt vara i ett forhallande.
Ska ta upp detta nar vi ses for middag pa torsdag dock, kanns battre att prata om ansikte mot ansikte.

Dock ar det ju trevligt att traffa nagon som ar tydlig med sitt intresse och inte spelar nagra spel iallfall - sa jag att han gav mig en bok som present vilken vi diskuterat pa var andra dejt?

 

[Lillefrun]

För mig är det fortfarande en balansgång. Jag brukar välja att ta upp det utanför en situation där vi just bestämt vi inte ska ses. Och då är det ändå oftast i stil med att jag behöver mer framförhållning men att jag inte vill att det ska bli en stress (för honom som har väldigt få och lösa planer, jag planerar liksom in vilken dag jag ska handla, laga mat, sova ikapp osv ). Blir alltid väldigt korta o enkla diskussioner och ibland ändrar vi något men oftast faktiskt inte. Vi är olika på den punkten och jag vet att mina behov är ganska extrema vilket jag både vill respektera men också för egen skull bli lite mjukare kring så oftast räcker det bara att prata om det. Så för mig i denna relationen är den olikheter utvecklande, jag tror det är viktigt att föröska identifiera det. Grunden bakom ens känslor liksom.

Och alla mina gilla på inlägg om att inte flytta om sina planer betyder dock inte att jag aldrig gör det. Jag gör det nog snarare mer än inte alls Men det viktiga för mig är att det ska kännas BRA att göra det. Inte att man känner sig som att man lägger sig platt som du skrev. Jag gillar liksom också den flexibiliteten (oftast handlar det om att vi bestämt att inte ses men gör det ändå, det är inte enbart positivt i mina ögon bara för att det är år det hållet) och vill inte ta bort den. Men den ska vara lika enkel att hantera och kommunicera kring som förutbestämda planer är nog mer vad jag vill uppnå.

Ja alltså jag jobbar på flexibilitet men har min autism (som du också har väl?) som gör allt extra svårt. Jag vill planera, helst på minuten med saker när det gäller mig själv typ som att välja om jag ska klä på mig 14.44 eller 14.46 och det börjar jag fundera på en eller flera dagar innan om jag vet att jag har något jag ska göra och känner stark ångest inför valet och går fram och tillbaka i huvudet för att allt måste bli helt exakt rätt. Men jag tvingar mig till mer flexibilitet när jag är med andra eller lindar in mina tvång så det inte märks så väl. Men det kan bli hel fel i mitt huvud om något ändras.

Som nu när jag fick planera om torsdag då jag skulle storhandlat med mamma och vi ändrade det till imorgon känns det nästan omöjligt att handla imorgon eftersom jag ska ta blodprov och träffa en kompis innan och då blir det för mycket intryck på en dag bara det vilket leder till att jag antingen inte kan träffa min kompis eller inte kan handla mat fast det behövs.

Suck, jag är så otroligt komplicerad i allt. Vill bara att det ska vara liiiite lättare att vara jag och då skulle relationer med andra också bli lättare.

 

[_Taggis_]

Ja alltså jag jobbar på flexibilitet men har min autism (som du också har väl?) som gör allt extra svårt. Jag vill planera, helst på minuten med saker när det gäller mig själv typ som att välja om jag ska klä på mig 14.44 eller 14.46 och det börjar jag fundera på en eller flera dagar innan om jag vet att jag har något jag ska göra och känner stark ångest inför valet och går fram och tillbaka i huvudet för att allt måste bli helt exakt rätt. Men jag tvingar mig till mer flexibilitet när jag är med andra eller lindar in mina tvång så det inte märks så väl. Men det kan bli hel fel i mitt huvud om något ändras.

Som nu när jag fick planera om torsdag då jag skulle storhandlat med mamma och vi ändrade det till imorgon känns det nästan omöjligt att handla imorgon eftersom jag ska ta blodprov och träffa en kompis innan och då blir det för mycket intryck på en dag bara det vilket leder till att jag antingen inte kan träffa min kompis eller inte kan handla mat fast det behövs.

Suck, jag är så otroligt komplicerad i allt. Vill bara att det ska vara liiiite lättare att vara jag och då skulle relationer med andra också bli lättare.

Känner Så igen mig i dina beskrivningar. Jag har liknande drag. Nu har jag ju ingen diagnos på papper men har ju heller inte genomfört utredningen jag påbörjade då jag var drygt 20 år, så vem vet... men för mig är det där beteenden som blir mer extrema ju färre yttre faktorer jag har runtom mig. Vet att det är olika för alla, men när jag kan kontrollera hela tillvaron då gör jag det och blir jätteinsnöad på sådana detaljer som tex klä mig 10.23. När jag inte har den möjligheten blir jag till en början stressad, sen inser jag att det är ganska skönt att inte kunna detaljstyra allt. Detaljstyrningen blir ett tvång och en stress i sig. Därför har jag, i mitt eget fall, tolkat det som positivt att yttre faktorer rör om i grytan så att säga. Jag upplever mig mer avslappnad med känslan att allting inte alltid ska styras av mig. Tex att jag hade tänkt handla mat 13.00 för att börja jobba 14.00 men så ringer chefen och säger att jag måste börja jobba redan kl 12. Då tvingas jag ändra mina planer och handla en annan dag eftersom jag inte hinner med både handla, stallet och hundpromenad med 2 tim kortare dag... OCh ingenting blir ju katastrof av det heller. Hästen överlever en vilodag, kylskåpet kan vänta till dagen efter etc.

Kanske blir det lättare för dig om du tänker på det viset? Att det som "stör" i själva verket är ett verktyg för att lätta på din fixering?

 

[the_connemara]

Ja alltså jag jobbar på flexibilitet men har min autism (som du också har väl?) som gör allt extra svårt. Jag vill planera, helst på minuten med saker när det gäller mig själv typ som att välja om jag ska klä på mig 14.44 eller 14.46 och det börjar jag fundera på en eller flera dagar innan om jag vet att jag har något jag ska göra och känner stark ångest inför valet och går fram och tillbaka i huvudet för att allt måste bli helt exakt rätt. Men jag tvingar mig till mer flexibilitet när jag är med andra eller lindar in mina tvång så det inte märks så väl. Men det kan bli hel fel i mitt huvud om något ändras.

Som nu när jag fick planera om torsdag då jag skulle storhandlat med mamma och vi ändrade det till imorgon känns det nästan omöjligt att handla imorgon eftersom jag ska ta blodprov och träffa en kompis innan och då blir det för mycket intryck på en dag bara det vilket leder till att jag antingen inte kan träffa min kompis eller inte kan handla mat fast det behövs.

Suck, jag är så otroligt komplicerad i allt. Vill bara att det ska vara liiiite lättare att vara jag och då skulle relationer med andra också bli lättare.

Ja, jag har också ganska nydiagnosticerad autism och liknande problem som dig men betydligt mildare. Hade helt klart tagit upp just det du skriver här med din kille vid nästa lämpligt tillfälle. Inte för att han ska känna ett tvång att hålla sig till planerna men förstå konsekvenserna av att tex planera om. Jag tänker att allt sådant får ju konsekvenser för alla men i olika grad. Jag menar inte att man ska "ställa upp" eller värdera anledningarna till att boka om men man måste ju anpassa sig till förutsättningarna. En person med stort behov av att vara helt fri att planera om ofta hade ju aldrig passar tillsammans med dig och mig tex.

 

[the_connemara]

För oss blir det tex ofta att The Guy ber om ursäkt för att han önskat planera om. Först frågar han väldigt snällt. Och i efterhand antingen när vi ses eller senare på text ber han om ursäkt för omplaneringen. Och jag är tydlig med att det inte gör något. För han vet om mina svårigheter, jag är öppen med när det är jobbigt och inte, att jag uppskattar att han tar upp det men att jag inte vill att han ska få dåligt samvete.

Det låter helt krångligt med min luddiga förklaring här men det är liksom bara två meddelanden fram och tillbaka, inga negativa känslor för någon av oss och det lilla gör att jag klarar av att vara mer flexibel och bli mindre störd och ändå känns allt bra.

Hade han aldrig kommenterat det så hade det börjat göra mig illa till mods igen tror jag, för så blev det i början. Men varje gång kom denna typen av kommunikation så de känslorna lade sig med tiden.

 

[strawberrysylt]

Blev ingen dejt idag. Fullt totalt godtagbar anledning från hans sida.
Får se om det blir en annan dag eller inte.

 

[Mia_R]

Pausade mitt konto igen, har ingen lust att träffa någon för närvarande. Orkar inte.

 

[Lillefrun]

Pausade mitt konto igen, har ingen lust att träffa någon för närvarande. Orkar inte.

Förstår dig, så har jag känt i åratal. Om det tar slut med min kille nu kommer jag nog ta en paus jag också. Det är krävande att dejta.