Vela inte sönder något som verkar kännas bra bara!Jag vet inte alls vad jag vill. Därför blir det jobbigt när jag träffar någon jag faktiskt gillar, då backar jag hellre.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vela inte sönder något som verkar kännas bra bara!Jag vet inte alls vad jag vill. Därför blir det jobbigt när jag träffar någon jag faktiskt gillar, då backar jag hellre.
Jag vet inte alls vad jag vill. Därför blir det jobbigt när jag träffar någon jag faktiskt gillar, då backar jag hellre.
Låter som både mig och min vän-KK. Förra veckan kom det en groda från mitt håll som lät "Men hallå, vi är ju inte vänner hur mycket vi än säger att vi är det. Vi har ju känslor för varandra" och till min stora förvåning svarade han "Ja, du har rätt". Vilket vi löste genom att ha distans från varandra ett tag![]()
![]()
Vela inte sönder något som verkar kännas bra bara!
Själv känner jag mig inte ett dugg ensam som singel. Tvärtom så uppskattar jag verkligen min egen tid och lust nu längtar jag faktiskt efter att få vara ledig en dag och bara bara hemma utan att träffa en käft. Vilket inte kommer hända på ett bra tag som det ser ut nu![]()
Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.Ingen risk.
Att träffa någon och gå seriöst förhållande som mål känns inte riktigt så lockande just nu. Vill inte trassla in mig i något som bara kommer bli komplicerat.
Men visst gillar jag honom skarpt, kanske bara behöver några dagar att landa i den känslan.
Gällande ensamhet tror jag också det hänger på hur ens vänkrets ser ut. Är alla par tror jag det är enklare att känna sig ensam än om man har många singelvänner. Av den enkla anledningen att "sitta i samma båt" känslan finns där. Jag tycker att det är fantastiskt att ha singelvänner att prata om singellivet med. Dejting, skvaller, tankar om förhållande vs. inte förhållande osv. Jag är oerhört glad att jag har det. Vi firar högtider och hittar på saker på helgkvällar ihop utan att kommentaren "Jag måste bara kolla med sambon först" dyker upp (som den gör hos vissa, inte alla, par). Sen uppskattar jag mina vänner som är i förhållanden precis lika mycket, såklart. Men jag tror just singelvännerna gör att ensamhetskänslan inte finns där, i mitt fall.
Så tycker jag med det låter - och känner igen mig, vilket givetvis färgar hur jag uppfattar det.Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.
Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.
Älskar den här tråden och höra om era äventyr
Läser den ofta och sitter och småler för mig själv. Jag trivdes som singel och ibland saknar jag friheten (som jag kände att jag hade)
Nu måste jag räkna in andras känslor i mina val. Vilket ibland är svårt.
Ja, jag ville bara säga att jag uppskattar er som skriver här!
Ingen risk.
Att träffa någon och gå seriöst förhållande som mål känns inte riktigt så lockande just nu. Vill inte trassla in mig i något som bara kommer bli komplicerat.
Men visst gillar jag honom skarpt, kanske bara behöver några dagar att landa i den känslan.
Jag har funderat mycket på det där med seriöst. Ser mig som en väldigt seriös person med lite för hög moral. Men definitionen av ett seriöst förhållande för mig verkar inte vara det samma som får många andra. Jag tycker snarare deras förklaringar känns mer som "Standardförhållande 1.0 utan vidare utvecklingsmöjligheter". Liksom direkta frågan om man är kär, om det är "den man träffar nu", funderingar kring det praktiska osv. Jag känner mest att det praktiska kan dra åt pepparn.
Vill jag träffa denna människan mer? Svar ja. Vill människan träffa mig mer? Svar ja. Well, inget mer att tillägga typ. Egentligen var inte min plan alls att ta upp mer med killen jag dejtar men nu blev det så ändå, han älskar att prata känslor och det känns för mig helt obekymrat att göra det med honom. Men vi landade ändå i just det ovan.
Ja men precis. Vi pratade ju om det igår och det är just det där standardförhållandet som inte lockar.
Håller helt medNu när det vankas jul ser jag verkligen fram emot att få köpa julgran och klä den, dekorera hemmet och julbaka ensam. Jag har planerat en nyårsbrunch för mina vänner, men funderar på att spendera kvällen ensam med hunden. Kanske köpa en hummer och ett flaska champagne och kolla gamla filmer
Gällande ensamhet tror jag också det hänger på hur ens vänkrets ser ut. Är alla par tror jag det är enklare att känna sig ensam än om man har många singelvänner. Av den enkla anledningen att "sitta i samma båt" känslan finns där. Jag tycker att det är fantastiskt att ha singelvänner att prata om singellivet med. Dejting, skvaller, tankar om förhållande vs. inte förhållande osv. Jag är oerhört glad att jag har det. Vi firar högtider och hittar på saker på helgkvällar ihop utan att kommentaren "Jag måste bara kolla med sambon först" dyker upp (som den gör hos vissa, inte alla, par). Sen uppskattar jag mina vänner som är i förhållanden precis lika mycket, såklart. Men jag tror just singelvännerna gör att ensamhetskänslan inte finns där, i mitt fall.
Tror också vänkretsens status påverkar. Jag har inte en enda singelvän. Inte en enda! Även bland kollegorna ser det nästan likadant ut. Känner mig verkligen som en överflödig alien i de flesta sammanhang.
JA, jag borde verkligen skaffa nya vänner. Men det vet ju alla hur lätt det är i vuxen ålder...
Tror också vänkretsens status påverkar. Jag har inte en enda singelvän. Inte en enda! Även bland kollegorna ser det nästan likadant ut. Känner mig verkligen som en överflödig alien i de flesta sammanhang.
JA, jag borde verkligen skaffa nya vänner. Men det vet ju alla hur lätt det är i vuxen ålder...
+ bison.Jag tycker det handlar lite om hur ens "parvänner" behandlar än också. På min arbetsplats är jag den enda singeln, men inte en enda kollega frågar om mitt dejtande eller om jag "inte vill träffa någon". De tycker att min relationsstatus är helt ointressant, mer än att de ibland blir lite avundsjuka när jag reser ensam eller har en helt ledig helg för mig självÄven min familj, där alla är i parrelation, behandlar mig jämbördigt. Ingen frågar om "när jag ska träffa en kille". Jag och mamma var på spa i helgen och hon berättade att hon läst en krönika en kvinna som lever ensam och älskade livet utan partner. Hon tyckte att det lät fantastiskt. I somras sa hon att jag såg lyckligare ut än någonsin, vilket jag verkligen är. Så jag tycker att det till stor del handlar om hur man behandlas. Hade jag haft folk runtom mig som gick och förväntade sig att jag ska skaffa pojkvän snart så hade jag blivit fullkomligt tokig.