Dejtingtråden del 12

[ptr]

Jag vet inte alls vad jag vill. Därför blir det jobbigt när jag träffar någon jag faktiskt gillar, då backar jag hellre.

Vela inte sönder något som verkar kännas bra bara!

 

[Singoalla]

För att flika in i diskussionen om att längta efter partner och att ha ett bra liv ensam så tror jag att det kan vara precis båda delarna där. Visst är det viktigt att bygga upp ett bra eget liv oberoende av att ha partner, och det blir destruktivt att tro att en partner kommer göra än lycklig. Men den relationen man har i ett kärleksförhållande är nog svår att ersätta med någon annan relation eller hobby, och visst kan ensamheten ibland kännas trots att man har fullt goda andra typer av relationer och sysselsättningar.

Jag känner mig väldigt sällan ensam. Jag har både vänner, familj och gott om fysisk närhet och ömhet. Men när jag mår riktigt kasst, då kan ensamheten bli påtaglig. Jag minns särskilt en gång förra året när jag fick en panikångestattack på vägen hem från en AW. Jag låg i fosterställning i sängen i flera timmar efteråt och kippade efter andan. Fy bövelen vad skönt det hade varit med någon som kunde sitta och stryka än i håret genom en sån smäll, vilket mitt ex alltid gjorde. Nu har jag underbara vänner som ser efter mig när jag får dippar, men det kommer ju aldrig vara samma sak som att ha sin kärlek som stryker än i pannan.

Gudskelov kommer dessa dippar mycket sällan, så ensamheten dyker inte upp så ofta.

 

[Singoalla]

Jag vet inte alls vad jag vill. Därför blir det jobbigt när jag träffar någon jag faktiskt gillar, då backar jag hellre.

Låter som både mig och min vän-KK. Förra veckan kom det en groda från mitt håll som lät "Men hallå, vi är ju inte vänner hur mycket vi än säger att vi är det. Vi har ju känslor för varandra" och till min stora förvåning svarade han "Ja, du har rätt". Vilket vi löste genom att ha distans från varandra ett tag

 

[Bison]

Låter som både mig och min vän-KK. Förra veckan kom det en groda från mitt håll som lät "Men hallå, vi är ju inte vänner hur mycket vi än säger att vi är det. Vi har ju känslor för varandra" och till min stora förvåning svarade han "Ja, du har rätt". Vilket vi löste genom att ha distans från varandra ett tag

Hahaha! Kan relatera

 

[Bison]

Vela inte sönder något som verkar kännas bra bara!

Ingen risk.
Att träffa någon och gå seriöst förhållande som mål känns inte riktigt så lockande just nu. Vill inte trassla in mig i något som bara kommer bli komplicerat.
Men visst gillar jag honom skarpt, kanske bara behöver några dagar att landa i den känslan.

 

[Bison]

Själv känner jag mig inte ett dugg ensam som singel. Tvärtom så uppskattar jag verkligen min egen tid och lust nu längtar jag faktiskt efter att få vara ledig en dag och bara bara hemma utan att träffa en käft. Vilket inte kommer hända på ett bra tag som det ser ut nu

Har många vänner och jag betvivlar att jag någonsin kommer bli lika nära en ev partner som jag är med min bästis. Vi är verkligen tvillingsjälar och galet tajta. Så pass att vi ofta behandlas som en enhet på jobbet istället för två personer
Är galet nöjd med mitt liv som det är nu.
Har lätt att träffa killar om jag vill. Har ytterligare två beundrare från tåget som gärna vill träffa mig utanför jobbet. Får se när jag har tid med det.

 

[Singoalla]

Själv känner jag mig inte ett dugg ensam som singel. Tvärtom så uppskattar jag verkligen min egen tid och lust nu längtar jag faktiskt efter att få vara ledig en dag och bara bara hemma utan att träffa en käft. Vilket inte kommer hända på ett bra tag som det ser ut nu

Håller helt med Nu när det vankas jul ser jag verkligen fram emot att få köpa julgran och klä den, dekorera hemmet och julbaka ensam. Jag har planerat en nyårsbrunch för mina vänner, men funderar på att spendera kvällen ensam med hunden. Kanske köpa en hummer och ett flaska champagne och kolla gamla filmer

Gällande ensamhet tror jag också det hänger på hur ens vänkrets ser ut. Är alla par tror jag det är enklare att känna sig ensam än om man har många singelvänner. Av den enkla anledningen att "sitta i samma båt" känslan finns där. Jag tycker att det är fantastiskt att ha singelvänner att prata om singellivet med. Dejting, skvaller, tankar om förhållande vs. inte förhållande osv. Jag är oerhört glad att jag har det. Vi firar högtider och hittar på saker på helgkvällar ihop utan att kommentaren "Jag måste bara kolla med sambon först" dyker upp (som den gör hos vissa, inte alla, par). Sen uppskattar jag mina vänner som är i förhållanden precis lika mycket, såklart. Men jag tror just singelvännerna gör att ensamhetskänslan inte finns där, i mitt fall.

 

[tott]

Ingen risk.
Att träffa någon och gå seriöst förhållande som mål känns inte riktigt så lockande just nu. Vill inte trassla in mig i något som bara kommer bli komplicerat.
Men visst gillar jag honom skarpt, kanske bara behöver några dagar att landa i den känslan.

Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.

 

[Frokennordberg]

Gällande ensamhet tror jag också det hänger på hur ens vänkrets ser ut. Är alla par tror jag det är enklare att känna sig ensam än om man har många singelvänner. Av den enkla anledningen att "sitta i samma båt" känslan finns där. Jag tycker att det är fantastiskt att ha singelvänner att prata om singellivet med. Dejting, skvaller, tankar om förhållande vs. inte förhållande osv. Jag är oerhört glad att jag har det. Vi firar högtider och hittar på saker på helgkvällar ihop utan att kommentaren "Jag måste bara kolla med sambon först" dyker upp (som den gör hos vissa, inte alla, par). Sen uppskattar jag mina vänner som är i förhållanden precis lika mycket, såklart. Men jag tror just singelvännerna gör att ensamhetskänslan inte finns där, i mitt fall.

Så är det definitivt. För egen del är jag den enda singeln i bekantskapskretsen och har varit så under flera år och det är ju skittråkigt att inte ha någon annan i båten!
Hade jag haft singelvänner att umgås med och gå ut och dansa med (funkar såklart jättebra med icke-singlar också, men det är inte deras tekopp tyvärr) och.. tja, allmänt inte vara så utstickande med, så hade det faktiskt varit roligare.

Känslan av att vara ensam bland vänner kan vara tuff.

 

[ptr]

Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.

Så tycker jag med det låter - och känner igen mig, vilket givetvis färgar hur jag uppfattar det.

 

[Bison]

Fast i mina öron så verkar ditt sätt att "springa undan" då det känns bra, precis som ATT du trasslar in dig.

Fast nä.
Att jag backar för att känns efter tycker jag är betydligt bättre än att storma in i något som jag inte vet om jag vill.
Ett bra dygn säger inte så mycket.

Dessutom finns det just nu många blommor i vår herres hage som jag är sugen på att plocka

 

[Nepenthe]

Älskar den här tråden och höra om era äventyr

Läser den ofta och sitter och småler för mig själv. Jag trivdes som singel och ibland saknar jag friheten (som jag kände att jag hade)
Nu måste jag räkna in andras känslor i mina val. Vilket ibland är svårt.

Ja, jag ville bara säga att jag uppskattar er som skriver här!

 

[Singoalla]

Älskar den här tråden och höra om era äventyr

Läser den ofta och sitter och småler för mig själv. Jag trivdes som singel och ibland saknar jag friheten (som jag kände att jag hade)
Nu måste jag räkna in andras känslor i mina val. Vilket ibland är svårt.

Ja, jag ville bara säga att jag uppskattar er som skriver här!

Kul att man kan roa någon

På det spåret har jag och frukostdejtkillen haft två söndagar i rad i sängen. Han har kommit över lördag natt och lämnat måndag morgon. Där emellan har vi lagat pannkakor, sexat och haft filmmarathon Två bättre söndagar i rad, med andra ord.

 

[the_connemara]

Ingen risk.
Att träffa någon och gå seriöst förhållande som mål känns inte riktigt så lockande just nu. Vill inte trassla in mig i något som bara kommer bli komplicerat.
Men visst gillar jag honom skarpt, kanske bara behöver några dagar att landa i den känslan.

Jag har funderat mycket på det där med seriöst. Ser mig som en väldigt seriös person med lite för hög moral. Men definitionen av ett seriöst förhållande för mig verkar inte vara det samma som får många andra. Jag tycker snarare deras förklaringar känns mer som "Standardförhållande 1.0 utan vidare utvecklingsmöjligheter". Liksom direkta frågan om man är kär, om det är "den man träffar nu", funderingar kring det praktiska osv. Jag känner mest att det praktiska kan dra åt pepparn.

Vill jag träffa denna människan mer? Svar ja. Vill människan träffa mig mer? Svar ja. Well, inget mer att tillägga typ. Egentligen var inte min plan alls att ta upp mer med killen jag dejtar men nu blev det så ändå, han älskar att prata känslor och det känns för mig helt obekymrat att göra det med honom. Men vi landade ändå i just det ovan.

 

[Bison]

Jag har funderat mycket på det där med seriöst. Ser mig som en väldigt seriös person med lite för hög moral. Men definitionen av ett seriöst förhållande för mig verkar inte vara det samma som får många andra. Jag tycker snarare deras förklaringar känns mer som "Standardförhållande 1.0 utan vidare utvecklingsmöjligheter". Liksom direkta frågan om man är kär, om det är "den man träffar nu", funderingar kring det praktiska osv. Jag känner mest att det praktiska kan dra åt pepparn.

Vill jag träffa denna människan mer? Svar ja. Vill människan träffa mig mer? Svar ja. Well, inget mer att tillägga typ. Egentligen var inte min plan alls att ta upp mer med killen jag dejtar men nu blev det så ändå, han älskar att prata känslor och det känns för mig helt obekymrat att göra det med honom. Men vi landade ändå i just det ovan.

Ja men precis. Vi pratade ju om det igår och det är just det där standardförhållandet som inte lockar.

 

[the_connemara]

Ja men precis. Vi pratade ju om det igår och det är just det där standardförhållandet som inte lockar.

Exakt. Så svårt att tänka utanför boxen bara känner jag. Blir liksom sambo eller särbo. Annars är man oseriös. Jag känner nog mer för att ha en seriös typ av friends with benefits relation. Drömmen hade varit en kille som har sex med någon annan men som ändå vill kramas och pyssla med lite lagom intima saker med mig. Och sova ihop För mig som inte riktigt har några killkompisar för vissa diskussioner är det också ett plus (kollegan och jag är lite för olika, men det ger ju många andra bra diskussioner). Men jag är inte oseriös för det ju.

 

[detordnarsig]

Håller helt med Nu när det vankas jul ser jag verkligen fram emot att få köpa julgran och klä den, dekorera hemmet och julbaka ensam. Jag har planerat en nyårsbrunch för mina vänner, men funderar på att spendera kvällen ensam med hunden. Kanske köpa en hummer och ett flaska champagne och kolla gamla filmer

Gällande ensamhet tror jag också det hänger på hur ens vänkrets ser ut. Är alla par tror jag det är enklare att känna sig ensam än om man har många singelvänner. Av den enkla anledningen att "sitta i samma båt" känslan finns där. Jag tycker att det är fantastiskt att ha singelvänner att prata om singellivet med. Dejting, skvaller, tankar om förhållande vs. inte förhållande osv. Jag är oerhört glad att jag har det. Vi firar högtider och hittar på saker på helgkvällar ihop utan att kommentaren "Jag måste bara kolla med sambon först" dyker upp (som den gör hos vissa, inte alla, par). Sen uppskattar jag mina vänner som är i förhållanden precis lika mycket, såklart. Men jag tror just singelvännerna gör att ensamhetskänslan inte finns där, i mitt fall.

Tror också vänkretsens status påverkar. Jag har inte en enda singelvän. Inte en enda! Även bland kollegorna ser det nästan likadant ut. Känner mig verkligen som en överflödig alien i de flesta sammanhang.
JA, jag borde verkligen skaffa nya vänner. Men det vet ju alla hur lätt det är i vuxen ålder...

 

[Singoalla]

Tror också vänkretsens status påverkar. Jag har inte en enda singelvän. Inte en enda! Även bland kollegorna ser det nästan likadant ut. Känner mig verkligen som en överflödig alien i de flesta sammanhang.
JA, jag borde verkligen skaffa nya vänner. Men det vet ju alla hur lätt det är i vuxen ålder...

Jag tycker det handlar lite om hur ens "parvänner" behandlar än också. På min arbetsplats är jag den enda singeln, men inte en enda kollega frågar om mitt dejtande eller om jag "inte vill träffa någon". De tycker att min relationsstatus är helt ointressant, mer än att de ibland blir lite avundsjuka när jag reser ensam eller har en helt ledig helg för mig själv Även min familj, där alla är i parrelation, behandlar mig jämbördigt. Ingen frågar om "när jag ska träffa en kille". Jag och mamma var på spa i helgen och hon berättade att hon läst en krönika en kvinna som lever ensam och älskade livet utan partner. Hon tyckte att det lät fantastiskt. I somras sa hon att jag såg lyckligare ut än någonsin, vilket jag verkligen är. Så jag tycker att det till stor del handlar om hur man behandlas. Hade jag haft folk runtom mig som gick och förväntade sig att jag ska skaffa pojkvän snart så hade jag blivit fullkomligt tokig.

 

[Bison]

Tror också vänkretsens status påverkar. Jag har inte en enda singelvän. Inte en enda! Även bland kollegorna ser det nästan likadant ut. Känner mig verkligen som en överflödig alien i de flesta sammanhang.
JA, jag borde verkligen skaffa nya vänner. Men det vet ju alla hur lätt det är i vuxen ålder...

Tror mer det beror på vilken typ av människor man umgås med. Jag har väldigt blandat med singlar och folk i förhållande. Umgänget skiljer sig inte särskilt mycket.

 

[detordnarsig]

Jag tycker det handlar lite om hur ens "parvänner" behandlar än också. På min arbetsplats är jag den enda singeln, men inte en enda kollega frågar om mitt dejtande eller om jag "inte vill träffa någon". De tycker att min relationsstatus är helt ointressant, mer än att de ibland blir lite avundsjuka när jag reser ensam eller har en helt ledig helg för mig själv Även min familj, där alla är i parrelation, behandlar mig jämbördigt. Ingen frågar om "när jag ska träffa en kille". Jag och mamma var på spa i helgen och hon berättade att hon läst en krönika en kvinna som lever ensam och älskade livet utan partner. Hon tyckte att det lät fantastiskt. I somras sa hon att jag såg lyckligare ut än någonsin, vilket jag verkligen är. Så jag tycker att det till stor del handlar om hur man behandlas. Hade jag haft folk runtom mig som gick och förväntade sig att jag ska skaffa pojkvän snart så hade jag blivit fullkomligt tokig.

+ bison.

Tyvärr är en de flesta av mina vänner väldigt förtjusta i att hänga hemma med sin partner och familj eller ja, över huvud taget vara hemma. De har ju sällskap när de vill ändå...

Jag har gjort massor av saker ensam, gillar det väldigt mycket men ibland hade det varit kul med variation.

Många av mina inte så speciellt många vänner har dessutom småbarn. Då får jag liksom vara nöjd om vi kan prata i telefon en kvart ostört... De umgås ju hellre med andra föräldrar än mig.