Dejtingtråden del 13

Status
Stängd för vidare inlägg.
Eller så vill du bara inte ha en frukostkille?
jag försökte ta ett vuxet jobb, ett där man arbetar lagom mycket, tjänar lagom mycket och skulle lägga lagom mycket energi. Jag fick krupp och bytte tillbaka till ett kaosjobb efter 1,5 år.
Man är den man är.

Tänkte på det här igår. Jag tror att det är ganska vanligt att man ser personer som dras till struliga relationer som destruktiva, men om man dras till ett kaosjobb eller ett rotlöst liv i form av att exempelvis leva på resande fot så sägs det oftare att det är spännande och att "det är så hen är som person". I förbifarten så såg jag en kort snutt av en intervju av en politiker som berättade att livet i "hetluften" i form av valkampanjer och snabba beslut, ingen dag är den andra lik osv. nästan kan vara beroendeframkallande. Han tyckte att det var stimulerande. Min vän som är sjuksyrra säger samma sak. Vad tror ni, kan det vara så att lite struligare kärleksrelationer helt enkelt kan vara mer spännande och stimulerande för vissa. Eller är det alltid någon form av destruktivitet som ligger bakom?
 
Tänkte på det här igår. Jag tror att det är ganska vanligt att man ser personer som dras till struliga relationer som destruktiva, men om man dras till ett kaosjobb eller ett rotlöst liv i form av att exempelvis leva på resande fot så sägs det oftare att det är spännande och att "det är så hen är som person". I förbifarten så såg jag en kort snutt av en intervju av en politiker som berättade att livet i "hetluften" i form av valkampanjer och snabba beslut, ingen dag är den andra lik osv. nästan kan vara beroendeframkallande. Han tyckte att det var stimulerande. Min vän som är sjuksyrra säger samma sak. Vad tror ni, kan det vara så att lite struligare kärleksrelationer helt enkelt kan vara mer spännande och stimulerande för vissa. Eller är det alltid någon form av destruktivitet som ligger bakom?
Jag har hittills inte varit i kontakt med någon som haft en strulig kärleksrelation utan att det varit självdestruktivt på något vis. Däremot har jag full förståelse för om det där "lugna, trygga, vanliga sambolivet" blir för enformigt för många och om det enda synliga alternativet är just en strulig relation... Jag skulle i alla fall utan tvekan välja det struliga (och har så gjort flera gånger) just för att det ska hända något.

Jag gillar tanken på att ha det lugnt och tryggt, på att ha någon ganska lugn och stabil sambo som det nästan alltid är enkelt med, där allt kan vara lugnt och fint och alla är glada och så lever vi någon form av "Svenssonliv" tillsammans. Men alltså, bara av att skriva just det precis nu så hann jag nästan somna av uttråkning och kunde inte fortsätta beskriva det som jag så gärna hade gillat :angel:

Det är också därför jag passar så perfekt ihop med den man jag träffat ett tag. Han är som mig och vi båda är otroligt lättuttråkade, han är dock snäppet värre än mig på sådant. Innan jag träffade honom så visste jag inte att det kunde vara så enkelt att umgås med någon, men just det där lättuttråkade som vi båda har gör att vi får full förståelse för varandras behov. Sedan gör det ju också att vi lever så olika liv som är svårkombinerade... Det är mindre kul och någon form av parförhållande har vi inte. Men samtidigt, alla andra män jag nu får kontakt med framstår som så tråkiga...

Kanske är det likadant för dig, att du bara behöver hitta någon trevlig, respektfull men lite lätt rastlös person? :p
 
Tänkte på det här igår. Jag tror att det är ganska vanligt att man ser personer som dras till struliga relationer som destruktiva, men om man dras till ett kaosjobb eller ett rotlöst liv i form av att exempelvis leva på resande fot så sägs det oftare att det är spännande och att "det är så hen är som person". I förbifarten så såg jag en kort snutt av en intervju av en politiker som berättade att livet i "hetluften" i form av valkampanjer och snabba beslut, ingen dag är den andra lik osv. nästan kan vara beroendeframkallande. Han tyckte att det var stimulerande. Min vän som är sjuksyrra säger samma sak. Vad tror ni, kan det vara så att lite struligare kärleksrelationer helt enkelt kan vara mer spännande och stimulerande för vissa. Eller är det alltid någon form av destruktivitet som ligger bakom?

Tror inte det behöver vara struligt men jag fastnar inte för en man som är "enkel" så att säga. Det krävs lite mer komplex personlighet för att jag ska fastna. Likadant med mina vänner, de går sällan att stoppa i ett fack.
 
Jag har hittills inte varit i kontakt med någon som haft en strulig kärleksrelation utan att det varit självdestruktivt på något vis. Däremot har jag full förståelse för om det där "lugna, trygga, vanliga sambolivet" blir för enformigt för många och om det enda synliga alternativet är just en strulig relation... Jag skulle i alla fall utan tvekan välja det struliga (och har så gjort flera gånger) just för att det ska hända något.

Jag gillar tanken på att ha det lugnt och tryggt, på att ha någon ganska lugn och stabil sambo som det nästan alltid är enkelt med, där allt kan vara lugnt och fint och alla är glada och så lever vi någon form av "Svenssonliv" tillsammans. Men alltså, bara av att skriva just det precis nu så hann jag nästan somna av uttråkning och kunde inte fortsätta beskriva det som jag så gärna hade gillat :angel:

Det är också därför jag passar så perfekt ihop med den man jag träffat ett tag. Han är som mig och vi båda är otroligt lättuttråkade, han är dock snäppet värre än mig på sådant. Innan jag träffade honom så visste jag inte att det kunde vara så enkelt att umgås med någon, men just det där lättuttråkade som vi båda har gör att vi får full förståelse för varandras behov. Sedan gör det ju också att vi lever så olika liv som är svårkombinerade... Det är mindre kul och någon form av parförhållande har vi inte. Men samtidigt, alla andra män jag nu får kontakt med framstår som så tråkiga...

Kanske är det likadant för dig, att du bara behöver hitta någon trevlig, respektfull men lite lätt rastlös person? :p

Jag förstår precis vad du menar. Jag är lite tvådelad i detta, då singellivet är både lugn och ro och händelserikt för mig. Det jag älskar med singellivet är att jag aldrig är ledsen, och aldrig blir besviken. Det är alltid städat hemma och det är ingen som har en sen kväll med grabbarna utan att höra av sig så jag blir orolig, eller prioriterar bort att träffa min familj. Jag ser efter mig själv helt enkelt och jag gör det väl, utan störande moment. Samtidigt är det blixtar och dunder emellanåt och ingen helg är den andre lik. Jag vill ha både lugn och ro och känslomässiga blixtnedslag. Det är väl därför jag landat lite i också att jag trivs så bra själv, för jag tror inte att jag kan få båda i en relation. En karl som skapar känslostormar är förmodligen samma karl som skulle sabba min lugn och ro, och en man som skulle leva i harmoni med mitt lugn och ro skulle förmodligen inte skapa samma känslosvall i mig. Jag är lite som @Pontevecchio när det kommer till att fastna för komplexa personligheter som är lite svårare. Skär det sig lite så blir det bara intressant.
 
Alltså min kollega. Vi spelar worfeud tillsammans.

Igår kände jag inte för att spela alls mot nån.

Idag när han kom frågade jag om han fått mitt meddelande där (att det fanns bullar i min skrubb han skulle ta med)
Surt svarar han "Jaså, så du spelar nu"
Jag: Ja, jag kände inte för att spela igår alls.
Han: Nähä, varför inte? Blev du sur??
Jag: Nä varför skulle jag blivit det?
(Han har tagit bort mig från Facebook, kunde inte bry mig mindre...)
Han: Nä just det
Sen satt vi bara tysta medans jag försökte hålla mig från fnitter.. :D

Alltså jag blir bara så full i skratt. Han är så jäkla konstig!

Och nu har han avslutat båda wordfeudmatcherna. Hahahahaha
 
Finns det inga tjejer som föredrar lugn å ro ? Jag tycker komplexa personligheter låter bara jobbigt. Sen behöver man ju inte va tråkig för att man gillar lugn å ro.

Jag har iaf lite oväntat en dejt ikväll. Första på typ 3 månader.
Trodde inte att hon ville träffas då vi inte snackats så mkt senaste tiden. Vi ska ut och äta eftersom det passade bäst för oss båda. Men ingen favorit som första dejt. Tänk om det blir tyst och stelt :crazy:
 
Jag förstår precis vad du menar. Jag är lite tvådelad i detta, då singellivet är både lugn och ro och händelserikt för mig. Det jag älskar med singellivet är att jag aldrig är ledsen, och aldrig blir besviken. Det är alltid städat hemma och det är ingen som har en sen kväll med grabbarna utan att höra av sig så jag blir orolig, eller prioriterar bort att träffa min familj. Jag ser efter mig själv helt enkelt och jag gör det väl, utan störande moment. Samtidigt är det blixtar och dunder emellanåt och ingen helg är den andre lik. Jag vill ha både lugn och ro och känslomässiga blixtnedslag. Det är väl därför jag landat lite i också att jag trivs så bra själv, för jag tror inte att jag kan få båda i en relation. En karl som skapar känslostormar är förmodligen samma karl som skulle sabba min lugn och ro, och en man som skulle leva i harmoni med mitt lugn och ro skulle förmodligen inte skapa samma känslosvall i mig. Jag är lite som @Pontevecchio när det kommer till att fastna för komplexa personligheter som är lite svårare. Skär det sig lite så blir det bara intressant.

Vi är varandras raka motsatser jag och sambon. Skapar en del konflikter men det ger mig även mycket med nån som ser så totalt annorlunda på saker än jag.
 
Finns det inga tjejer som föredrar lugn å ro ? Jag tycker komplexa personligheter låter bara jobbigt. Sen behöver man ju inte va tråkig för att man gillar lugn å ro.

Jag har iaf lite oväntat en dejt ikväll. Första på typ 3 månader.
Trodde inte att hon ville träffas då vi inte snackats så mkt senaste tiden. Vi ska ut och äta eftersom det passade bäst för oss båda. Men ingen favorit som första dejt. Tänk om det blir tyst och stelt :crazy:
Var glad över att du har en dejt även om det inte är din faborit typ av dejt. Och det är väl lite ditt jobb (50% i alla fall) att det inte blir tråkigt.
 
Finns det inga tjejer som föredrar lugn å ro ? Jag tycker komplexa personligheter låter bara jobbigt. Sen behöver man ju inte va tråkig för att man gillar lugn å ro.

Jag har iaf lite oväntat en dejt ikväll. Första på typ 3 månader.
Trodde inte att hon ville träffas då vi inte snackats så mkt senaste tiden. Vi ska ut och äta eftersom det passade bäst för oss båda. Men ingen favorit som första dejt. Tänk om det blir tyst och stelt :crazy:
Ni ska ut och äta - punkt!
Gör ingen grej av det i ditt huvud så kommer det att bli bra det där.
 
Var glad över att du har en dejt även om det inte är din faborit typ av dejt. Och det är väl lite ditt jobb (50% i alla fall) att det inte blir tråkigt.
Jo, jag är himla glad att hon ville träffas såklart :).
Tänker bara tillbaka på en fika dejt som plockade fram mobilen efter 5 min... :meh:
 
Finns det inga tjejer som föredrar lugn å ro ? Jag tycker komplexa personligheter låter bara jobbigt.

Frasen "lugn och ro" i såna här sammanhang får mig att tänka på stugsittare som är fast i sin vardagslunk, som inte har någon glöd och gnista i personligheten och sällan vill gå utanför sin trygga lilla fyrkant.
Så, personligen så attraheras jag av de som är som mig i grunden, men annorlunda på andra sätt för annars skulle vi mörda varandra inom en kvart. Dvs öppna, pigga människor, spontana och nyfikna på livet, även om det inte alltid behöver hända något exceptionellt går hem här.

Om det gör mig till komplex och jobbig vet jag inte, men jag skulle inte själv beskriva mig som att ha en okomplicerad personlighet.
 
Frasen "lugn och ro" i såna här sammanhang får mig att tänka på stugsittare som är fast i sin vardagslunk, som inte har någon glöd och gnista i personligheten och sällan vill gå utanför sin trygga lilla fyrkant.
Så, personligen så attraheras jag av de som är som mig i grunden, men annorlunda på andra sätt för annars skulle vi mörda varandra inom en kvart. Dvs öppna, pigga människor, spontana och nyfikna på livet, även om det inte alltid behöver hända något exceptionellt går hem här.

Om det gör mig till komplex och jobbig vet jag inte, men jag skulle inte själv beskriva mig som att ha en okomplicerad personlighet.

Ja, det är väl lite olika vad man menar med komplexa personligheter kanske?
Med "lugn och ro" menar jag att man har en förståelse för varandra och inte behöver gnabbas om alla möjliga småsaker. Men en okomplex personlighet ser jag inte som tråkig. Dvs, en okomplex person kan va pigg, spontan och nyfiken på livet också :).
 
Ok då är vi mycket olika, Jag skulle ta det att jag är så ointresant att hon väljer telefonen över mig. Men som sagt vi är alla olika.

Nja, jag tappade intresset där och då. Personligen tycker jag att man kan väl försöka va lite trevlig även om man inte är så intresserad.
Men ja det var min sämsta dejt ever :D Hon knappade nästan hela tiden på sin mobil :p

Jag är nog mer orolig för att jag inte ska gilla den jag träffar än att hon inte ska gilla mig av nån anledning. Men så är det oftast när jag inte hunnit lärt känna personen innan så väl. Sen tittar man tillbaka så har jag bara varit på en dejt där jag gillat henne och hon inte velat träffats mer. Det brukar märkas om det finns nåt där :)
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat... 2
Svar
35
· Visningar
3 391
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med... 19 20 21
Svar
414
· Visningar
18 756
Senast: Mineur
·
Relationer Jag har funderat på en sak, i en bokserie jag läser just nu så är det ett gäng killar och ett gäng tjejer som alla "hör ihop" med en... 2
Svar
26
· Visningar
2 110
Senast: Roheryn
·
Tjatter Viktigt att stretcha när en jobbat hårt! 61 62 63
Svar
1 242
· Visningar
43 287
Senast: sthu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 31
  • Valp 2025
  • Oseriös avel 2023

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp