Kropp&Själ Demens som ung

Jag vet inte om du försökt med något så simpelt som att minimera din skärmtid, då menar jag även TV, ha så tyst som möjligt på fritiden, bara rida i skogen, lägga dig lite tidigare... Jag menar att din hjärna kanske bara är trött. Vad det gäller mat så vet du nog vad som är bra o inte, gröna grönsaker och nyttigt fett som olivolja och nötter är toppen.
 

ufot

Trådstartare
Jag vet inte om du försökt med något så simpelt som att minimera din skärmtid, då menar jag även TV, ha så tyst som möjligt på fritiden, bara rida i skogen, lägga dig lite tidigare... Jag menar att din hjärna kanske bara är trött. Vad det gäller mat så vet du nog vad som är bra o inte, gröna grönsaker och nyttigt fett som olivolja och nötter är toppen.
Mmm, det låter inte omöjligt, det har som sagt varit mycket under en period, men lugnat ner sig nu.
Har blivit mer skärmtid sista åren också.
Tyst har jag alltid runt om mig. Lyssnar aldrig på musik och ser inte mycket på TV.
Rider mest ute i skogen och mår jag bra av det.
 
Inte adhd som I hyperaktiv, utan adhd som I svårt att komma igång, svårt att slutföra, svårt att automatisera vissa saker.
Även känt som exekutiv dysfunktion, men det är en krångligare term att komma ihåg :cautious:. Jag har stora problem med allt det nämnda och minnessvårigheter uppepå det, men så är jag också autistisk och konstant stressad bara av att leva, såatteh... :crazy: Min erfarenhet är att när det är NPF som ligger bakom så är man oftast "tankspridd" mer eller mindre jämt, sen påverkas det såklart av yttre faktorer.

Spontant tänker jag begynnande utbrändhet, eftersom det inte verkar höra till normalläget att vara såhär. Efter att ha gått in i väggen rejält två gånger så önskar jag att jag hade förstått varningssignalerna, för just minnet var bland det första som gick rätt åt skogen, och den erfarenheten är jag knappast ensam om. För mig var det också så att jag kraschade som hårdast när det väl började lugna sig med allt runtomkring, det var som att hela systemet gav sig tillåtelse att lägga av då.

For the record så konstaterades utbrändhet hos mig först efter ett helt batteri av prover för att utesluta sköldkörtel och fästingsjukdomar och en del annat, så jag är helt på tåget som tycker att TS ska få det gjort som en första åtgärd.
 
Jag var rent ut sagt dum i huvudet innan jag fick medicinera min sköldkörtel. Kom inte ihåg ord, skulle jag skriva av något så kunde jag inte komma ihåg ens den mikrosekund som det tog att flytta blicken från texten till där jag skulle skriva. Telefonnummer var ju bara kört. En siffra i taget kunde jag uppfatta. Under två år så gick det från normalsmarta jag till en korkad zombie.
 
Mmm, det låter inte omöjligt, det har som sagt varit mycket under en period, men lugnat ner sig nu.
Har blivit mer skärmtid sista åren också.
Tyst har jag alltid runt om mig. Lyssnar aldrig på musik och ser inte mycket på TV.
Rider mest ute i skogen och mår jag bra av det.
Ibland kan det också vara så att de stressrelaterade problemen kommer efteråt. Att när det är mycket så har man så fullt upp att man inte hinner må dåligt, men när det lugnar ner sig så kommer allt på en gång. Har sett det hos flera vänner, sådana som jobbat eller pluggat flitigt och så fort de blir lediga lite längre tid så blir de sjuka eller mår dåligt på annat sätt. Lite längre vila på det och att verkligen ta hand om sig har hjälpt dem.

Men som många i tråden sagt: det finns MÅNGA olika saker som kan ge dåligt minne osv. Många saker som dessutom är troligare än just demens. Så, det är jättebra att du tagit kontakt med vården. Se nu till att kolla igenom så många olika alternativ som möjligt så att ni får reda på vad som är fel, för självklart ska du få må så bra som möjligt!
 
Jag var rent ut sagt dum i huvudet innan jag fick medicinera min sköldkörtel. Kom inte ihåg ord, skulle jag skriva av något så kunde jag inte komma ihåg ens den mikrosekund som det tog att flytta blicken från texten till där jag skulle skriva. Telefonnummer var ju bara kört. En siffra i taget kunde jag uppfatta. Under två år så gick det från normalsmarta jag till en korkad zombie.
Yep, det var jag ocksa. Precis sa. Nu, 25 ar efter att jag borjade medicinera ar jag fortfarande inte lika skarp som tidigare och blir fortare trott i huvudet, nagot som gar lite upp och ner. Det ar dock oandligt mycket battre och jag har (oftast) lart mig vad det beror pa sa jag vet om jag behover andra mediciner eller bara vila lite extra ett par dagar.
 
Även känt som exekutiv dysfunktion, men det är en krångligare term att komma ihåg :cautious:. Jag har stora problem med allt det nämnda och minnessvårigheter uppepå det, men så är jag också autistisk och konstant stressad bara av att leva, såatteh... :crazy: Min erfarenhet är att när det är NPF som ligger bakom så är man oftast "tankspridd" mer eller mindre jämt, sen påverkas det såklart av yttre faktorer.

Spontant tänker jag begynnande utbrändhet, eftersom det inte verkar höra till normalläget att vara såhär. Efter att ha gått in i väggen rejält två gånger så önskar jag att jag hade förstått varningssignalerna, för just minnet var bland det första som gick rätt åt skogen, och den erfarenheten är jag knappast ensam om. För mig var det också så att jag kraschade som hårdast när det väl började lugna sig med allt runtomkring, det var som att hela systemet gav sig tillåtelse att lägga av då.

For the record så konstaterades utbrändhet hos mig först efter ett helt batteri av prover för att utesluta sköldkörtel och fästingsjukdomar och en del annat, så jag är helt på tåget som tycker att TS ska få det gjort som en första åtgärd.
Tack för förtydligandet. Jag jobbar delvis med detta. Det är många som bara tänker adhd=speedad och rastlös, medan det är mycket sånt här som folk inte vet om.

Jag känner en sexåring som hela tiden glömmer att typ torka händerna eller ta på sig skorna. Sen är hen helt förkrossad för att hen inte minns. Väldigt lugn och smart, samlad och cool unge
 
Är det verkligen demens, eller är det "bara" dåligt minne? Vad är skillnaden?
Det kan inte vara så att du håller på att bli utbränd?
När jag fick (skaffade mig) utmattningssyndrom så tappade jag minnet totalt. Om jag gick ut på promenad så var jag tvungen att hela tiden se huset för att hitta hem.
Och jag har ändå en avvikelse med exceptionellt minne.
Minnet kom tillbaka efter ungefär ett halvår av återhämtning.

Tro inte det värsta.
 

ufot

Trådstartare
jag tycker det är väldigt bra att du bokat tid hos läkaren, för unga med alzheimers misstas väldigt ofta för utbrända, den yngsta jag känner till var 33 när diagnos ställdes. Hoppas verkligen inte att du får den diagnosen men hoppas samtidigt att man tar dina symtom på allvar så att de hittar orsaken. :heart
Jo, det är det jag är rädd för...
Känns väldigt udda att "hoppas" att det är utbrändhet eller har någon annan medicinsk förklaring.
Något är fel, frågan är bara vad...
 
Många bra svar här.

Ville bara säga som andra: Vad bra att du sökt hjälp för dina problem/funderingar kring dem. Tycker inte heller du ska ta ut olika saker i förskott, men vet hur lätt det är för tankarna att gå 3,4,5 steg i förväg så att säga. Som jag förstår dig har du redan gått igenom scenarier och spelat ut det hela i huvudet flera gånger om. Du är antagligen intelligent och har lätt att tänka mycket och fort, även om det nu kanske kan låta motsatt de problem du beskriver.

Värt att komma ihåg är att utbrändhet / stress inte är att leka med heller. Jag tror själv det i princip inte finns några symptom som inte kan orsakas av stress. Stress är inte = att man jäktar och flänger runt, har svårt att hinna med. Man kan lida av problematik orsakad av stress även om man själv tänker rent objektivt att "allt är bra, jag har roligt, bra jobb, bra liv". Antagligen är allt i ditt liv inte perfekt heller, eftersom inget liv är perfekt. Men det kan vara svårt att sätta fingret på det, och lätt att räkna bort negativa tankar och känslor om man i allmänhet har en positiv inställning till saker och ting.

Men jättebra som sagt att du söker hjälp nu. Tycker heller inte du ska vara det minsta rädd för att sjukskriva dig en period om läkarna är positiva till det, just för att utreda och bearbeta. Även om det känns som du egentligen klarar av jobbet, tex.

Jag ska absolut inte uttala mig om vad det lär vara som orsakar problemen - det ska experterna inom vården göra. Ville bara ge ett perspektiv.
 
Jo, det är det jag är rädd för...
Känns väldigt udda att "hoppas" att det är utbrändhet eller har någon annan medicinsk förklaring.
Något är fel, frågan är bara vad...
Saken är den att det är väldigt ovanligt att få alzheimers som ung, detta är oftast ärftligt också. Ska kunna tas blodprov för att se om man har ärftligheten, dock är jag inte fullt så insatt längre då det var några år sedan jag läste om detta.
 

ufot

Trådstartare
Saken är den att det är väldigt ovanligt att få alzheimers som ung, detta är oftast ärftligt också. Ska kunna tas blodprov för att se om man har ärftligheten, dock är jag inte fullt så insatt längre då det var några år sedan jag läste om detta.
Vi har massa skit i släkten, de flesta ärfliga sjukdomar som finns, men INTE demens, vad jag vet.
Så då finns det kanske hopp...
 
Jag har arbetat på minnesklinik och varit administratör för just de yngre patienterna. Jobbar nu som undersköterska, på somatisk avdelning men har tidigare även arbetat på demensavdelning.

På VC kommer du få göra de basala testerna. Remitteras du vidare kommer du troligtvis göra magnetröntgen först, sedan utökade tester (tar 3-3,5 timme) och lumbalpunktion. Stå på dig så att du får hjälp, be VC att remittera dig vidare för utredning.
 
Känner igen mig i mycket..

För mig händer det ofta att jag säger fel ord, svårt att hitta orden, svårt att uttala (har till och med börjat stamma lite ibland). Händer ofta att jag tar fel på höger och vänster. Någon säger exempelvis till mig att vrida låset till höger och det tar en stund för hjärnan att förstå vilket håll som är åt höger. Plötsligt glömmer jag bort vad någon heter som jag känt i flera år, osv...
Jag har haft episoder när jag tappar ord, börjar säga en mening men kan inte slutföra den då jag tappar det jag ska säga. Svarar på frågor men kommer inte ihåg vad jag sagt eller vad jag svarade på, totalt blankt.
Upplevde mig inte stressad men det var helt klart stressutlöst.
nu kan jag märka att det kommer tillbaka, då är det bara att sakta ned, ta lite ledigt
 
Jag har aldrig hört om någon som fått en demensdiagnos i så ung ålder. Men jag tänker spontant på stress? Är du stressad och har genom att du glömmer saker blivit ännu mer stressad av att du just glömmer saker?
Det finns fall med demens ända ner i 20-årsåldern.
Men det är mycket, mycket ovanligt och jag säger absolut inte att det är demens TS har.
 
Jättebra att du söker hjälp!

Som andra redan har skrivit så finns det många andra sjukdomar än demens som ger minnesproblem. Och vissa av dem är lätta att åtgärda.

Skulle det mot förmodan vara demens så ju snabbare man får diagnosen ju mer kan man bromsa sjukdomen och hitta strategier för att hantera symptomen. Finns man på "radarn" ökar också chanserna att få adekvat stöd den dagen då man behöver det. Situationen blir mycket lättare med en diagnos.
 
Nu vill jag inte skrämma upp någon, men demenssjukdom som debuterar tidigt måste inte vara ärftlig. Den kan komma utav förvärvade hjärnskador, vilket innebär att man t.ex. som ryttare kan utveckla demenssjukdom efter en olycklig avtrillning. Jag tror vi kommer se mycket mer av detta framöver. Vi märker redan nu ett stort inflöde av patienter med missbrukshistorik.
 
Jag har både adhd och sköldkörtelpaj. Jag gick in i väggen förut pga att inget av detta medcinerades/var diagnosticerat. Jag kände inte alls igen mig. Jag brukar vara snabb i huvudet, intelligent, stort ordförråd och ha helt ok minne.
Plötsligt tappade jag ord, glömde vad jag gjorde etc etc. Jag fick vård och läkte.
Jag vet att den psykolog jag gick till då tyckte detta var mkt vanligt bland prestations-kvinnor, adhd/add, skäldkörtel etc. Och vi pratade om övningar för att träna upp minnet igen.
Nu blev jag ju bra och behövde inte göra så mkt övningar.
Men så att du vet så finns det för iaf vissa diagnoser. :)
 
Upp