Kropp&Själ Demens som ung

Nu vill jag inte skrämma upp någon, men demenssjukdom som debuterar tidigt måste inte vara ärftlig. Den kan komma utav förvärvade hjärnskador, vilket innebär att man t.ex. som ryttare kan utveckla demenssjukdom efter en olycklig avtrillning. Jag tror vi kommer se mycket mer av detta framöver. Vi märker redan nu ett stort inflöde av patienter med missbrukshistorik.
Ja, jag har läst en del vetenskapliga artiklar om just detta. Jag lugnade mig då, för någon behandling finns inte, så att söka hjälp kändes onödigt.

Men för mig är det väl bara en tidsfråga eftersom jag har 10-15 hjärnskakningar i bagaget.
 

ufot

Trådstartare
Nu vill jag inte skrämma upp någon, men demenssjukdom som debuterar tidigt måste inte vara ärftlig. Den kan komma utav förvärvade hjärnskador, vilket innebär att man t.ex. som ryttare kan utveckla demenssjukdom efter en olycklig avtrillning. Jag tror vi kommer se mycket mer av detta framöver. Vi märker redan nu ett stort inflöde av patienter med missbrukshistorik.
Jag var ju med om ett stort trauma i mitten av februari förra året då jag bröt käken och slog ut några tänder.
Hjälmen var trasig, hade antagligen inte överlevt utan hjälm.
Men, dem magnetröntgade hjärnan och allt såg bra ut där.
Men visst kan den olyckan vara orsaken till det hela...
 
Jag var ju med om ett stort trauma i mitten av februari förra året då jag bröt käken och slog ut några tänder.
Hjälmen var trasig, hade antagligen inte överlevt utan hjälm.
Men, dem magnetröntgade hjärnan och allt såg bra ut där.
Men visst kan den olyckan vara orsaken till det hela...
Har du haft ett sånt stort trauma, även om inte MRI visade något, så är jag inte förvånad du mår som du gör idag.

Min sambo tappade närminnet helt när han ramlade och slog i käken, visade sig han fått en knappnålstor blödning i hjärnan.
Tog nästan ett dygn för honom få tillbaka närminnet. Under tiden hade han guldfisk-minne, sa vi något var det borta efter 5 minuter (satt i tolv timmar och berättade vad som hade hänt var 5e minut)
Han kunde barnens personnummer & sin döda mormors telefonnummer men mindes inget som hänt de senaste 1,5 åren . Hade ingen aning om dag, månad eller år men kunde lista ut att det var sommar pga att han hade shorts.
Vissa jobbrelaterade saker han lärt under de 1,5 åren kom inte tillbaka utan han fick lära sig på nytt.
Han har idag 24 år senare fortfarande problem med närminnet när han blir stressad (mest saker jag säger till honom :cautious: 🤷‍♀️)
 
Jag var ju med om ett stort trauma i mitten av februari förra året då jag bröt käken och slog ut några tänder.
Hjälmen var trasig, hade antagligen inte överlevt utan hjälm.
Men, dem magnetröntgade hjärnan och allt såg bra ut där.
Men visst kan den olyckan vara orsaken till det hela...
Det är inte helt ovanligt att man får hjärntrötthet efter ett trauma även om ingen synlig skada finns vid undersökningarna. Det du beskriver är väldigt likt det jag själv upplever att hjärntröttheten skapar. Hjärntrötthet är egentligen ingen egen diagnos utan mer en beskrivning av vad som sker. Man kan få hjärntrötthet av stress, utmattning, dålig sömn under lång tid, trauma, stroke, andra långdragna sjukdomar, hjärntumörer, hjärnoperationer och en hel massa andra saker som påverkar hjärnan negativt. Om du har facebook finns det en grupp som heter "Slutenhjärntrötthetsgrupp". Du kommer med stor sannolikhet att känna igen dig i mycket av det som skrivs där. Hjärntrötthet är inte i närheten av det som friska människor kan känna efter en tuff dag utan det här är något helt annat.
 
Det är inte helt ovanligt att man får hjärntrötthet efter ett trauma även om ingen synlig skada finns vid undersökningarna. Det du beskriver är väldigt likt det jag själv upplever att hjärntröttheten skapar. Hjärntrötthet är egentligen ingen egen diagnos utan mer en beskrivning av vad som sker. Man kan få hjärntrötthet av stress, utmattning, dålig sömn under lång tid, trauma, stroke, andra långdragna sjukdomar, hjärntumörer, hjärnoperationer och en hel massa andra saker som påverkar hjärnan negativt. Om du har facebook finns det en grupp som heter "Slutenhjärntrötthetsgrupp". Du kommer med stor sannolikhet att känna igen dig i mycket av det som skrivs där. Hjärntrötthet är inte i närheten av det som friska människor kan känna efter en tuff dag utan det här är något helt annat.
Väldigt bra inlägg.

Ts, jag känner igen mig hos dig och jag gjorde nyligen en minnesutredning. Jag var med om en ridolycka som skadade hjärnan i form av svår hjärnskakning och hjärnblödning. Det är väldigt vanligt att man inte vet om den mer långvariga effekten, på akuten pratar de mer om det som följer direkt efter dvs ljuskänslighet osv. Jag hade t.ex. Enligt mig fler orsaker till att vara stressig före olyckan men då kände jag mig inte utbränd eller stressad. Men det är inte hur många stressmoment man hanterar utan HUR man hanterar dem. Efter min hjärnskada blev jag mycket mer känslig för stress och det drog upp problem med depression, ångest, minnessvårigheter, inlärningssvårigheter. Plus att jag sedan fick mer ångest att stressa över då jag enligt mig själv inte BORDE vara stressad eftersom jag hanterade mindre saker nu än förr. Summa summarum, stress är en makalös grej som kan ta sig uttryck i allt möjligt.

Min behandlingsplan är t ex. KBT och mitt minne blir mycket bättre dag för dag.

Jättebra att du tar tag i det och önskar dig lycka till vad ni än kommer fram till ❤
 
Okej här kommer en tråd jag aldrig trodde jag skulle skriva...

Jag är 34 år och har alltid haft dåligt minne. Nu pratar vi alltså om dåligt minne på riktigt, inte att glömma småsaker.

Men den senaste tiden (sista året) har det bara blivit värre och värre. Jag glömmer namn, platser, händelser. Säger fel saker osv.

Idag ringde jag samtalet jag alltid våndats över. Jag ringde vårdcentralen för att inleda en demensutredning.

Jag är livrädd. Jag lever relativt ensamt. Har inget socialt skyddsnät. Inga direkt vänner. Det är jag och katterna.

Samtidigt har jag ett socialt, välavlönat yrke. Jag möter massor av människor på arbetet i alla åldrar. Men jag börjar märka att mina arbetskamrater börjar bli irriterad på mig för att jag glömmer mycket. Har kommit till en punkt där jag märkt att det inte fungerar längre.

Nu har jag som tur att jag har ett arbete som går att anpassa väldigt mycket. Om det verkligen är demens så kommer arbetet att kunna anpassas och mina arbetskamrater kommer att förstå det hela på ett helt annat sätt.

Men jag är livrädd. Vad händer om det verkligen är demens? Jag vägrar att bli en grönsak. Jag vill kunna leva mitt liv, köpa häst och egen gård. Jag har pluggat länge och har äntligen ekonomin att förverkliga alla mina drömmar.

Först kom knäskadorna (jag kommer aldrig att bli bra i knäna) och nu kom det här. Är livet verkligen värt att leva om det nu är demens, eller förstadiet till demens?

Jag kommer aldrig att ta livet av mig. Men däremot kommer jag att åka utomlands (aktiv dödshjälp) innan det hela går för långt.

Jag har försökt söka information om demens som ung, men hittar ingenting.

Finns det någon här som har kunskap/egen erfarenhet av demens som ung? Hur ser livet ut? hur lång tid tar det innan livet inte längre är värt att leva?

Finns det hjälp och stöttning att få? Typ demensgrupper för unga, eller liknande?

Är det verkligen demens, eller är det "bara" dåligt minne? Vad är skillnaden?
Bra att du söker hjälp. Ställ dock in dig på att det kan ta tid, för att få svar. Sjukvården arbetar ju med att utesluta orsaker och det innebär oftast remisser till olika mottagningar. Till utredning inom NPF är det vanligtvis kö på ett till två år.
 
Det är inte helt ovanligt att man får hjärntrötthet efter ett trauma även om ingen synlig skada finns vid undersökningarna. Det du beskriver är väldigt likt det jag själv upplever att hjärntröttheten skapar. Hjärntrötthet är egentligen ingen egen diagnos utan mer en beskrivning av vad som sker. Man kan få hjärntrötthet av stress, utmattning, dålig sömn under lång tid, trauma, stroke, andra långdragna sjukdomar, hjärntumörer, hjärnoperationer och en hel massa andra saker som påverkar hjärnan negativt. Om du har facebook finns det en grupp som heter "Slutenhjärntrötthetsgrupp". Du kommer med stor sannolikhet att känna igen dig i mycket av det som skrivs där. Hjärntrötthet är inte i närheten av det som friska människor kan känna efter en tuff dag utan det här är något helt annat.
Precis!

Hjärntrötthet är inte riktigt känt bland allmänheten, men ack så vanligt efter olika former av trauma, i vilket jag inkluderar stress, händelser som kan ge ptsd-liknande symtom, och svåra sjukdomar som orsakar livskriser.

TBE=hjärntrötthet t.ex.
 
Det är inte helt ovanligt att man får hjärntrötthet efter ett trauma även om ingen synlig skada finns vid undersökningarna. Det du beskriver är väldigt likt det jag själv upplever att hjärntröttheten skapar. Hjärntrötthet är egentligen ingen egen diagnos utan mer en beskrivning av vad som sker. Man kan få hjärntrötthet av stress, utmattning, dålig sömn under lång tid, trauma, stroke, andra långdragna sjukdomar, hjärntumörer, hjärnoperationer och en hel massa andra saker som påverkar hjärnan negativt. Om du har facebook finns det en grupp som heter "Slutenhjärntrötthetsgrupp". Du kommer med stor sannolikhet att känna igen dig i mycket av det som skrivs där. Hjärntrötthet är inte i närheten av det som friska människor kan känna efter en tuff dag utan det här är något helt annat.
dessutom tror jag att den stressen man känner när man inser att minnet plötsligt blivit mycket sämre är svår att förstå. Jag har alltid varit vimsig men har pga sjukdom blivit glömsk på ett sätt som nästan ger mig panik ibland (jag är 34) jag har alltid haft ett bra detaljminne och kan minnas grejer folk sagt för 4 år sedan utan problem men helt plötsligt minns jag inte vad jag själv sa för 5 minuter sen. Nu vet jag med mig att detta sannolikt hänger ihop med mina sjukdomar och att jag måste hantera men det är ändå en otroligt obehaglig grej även när man vet.
 
dessutom tror jag att den stressen man känner när man inser att minnet plötsligt blivit mycket sämre är svår att förstå. Jag har alltid varit vimsig men har pga sjukdom blivit glömsk på ett sätt som nästan ger mig panik ibland (jag är 34) jag har alltid haft ett bra detaljminne och kan minnas grejer folk sagt för 4 år sedan utan problem men helt plötsligt minns jag inte vad jag själv sa för 5 minuter sen. Nu vet jag med mig att detta sannolikt hänger ihop med mina sjukdomar och att jag måste hantera men det är ändå en otroligt obehaglig grej även när man vet.
Ja det är obehagligt och trots mängder av envisa sjukdomar som hänger efter mig upplever jag ofta saknaden av min förr så briljanta hjärna som svårast. Det är på ett helt annat vis är normal glömska. Det är som när en person med t ex ME/CFS säger att hen är trött, då säger någon annan fullt frisk person, jag är också trött! Det är inte alls samma sak men det förstår inte den som är frisk.
 
Ja det är obehagligt och trots mängder av envisa sjukdomar som hänger efter mig upplever jag ofta saknaden av min förr så briljanta hjärna som svårast. Det är på ett helt annat vis är normal glömska. Det är som när en person med t ex ME/CFS säger att hen är trött, då säger någon annan fullt frisk person, jag är också trött! Det är inte alls samma sak men det förstår inte den som är frisk.
Det där känner jag igen....
 
Precis!

Hjärntrötthet är inte riktigt känt bland allmänheten, men ack så vanligt efter olika former av trauma, i vilket jag inkluderar stress, händelser som kan ge ptsd-liknande symtom, och svåra sjukdomar som orsakar livskriser.

TBE=hjärntrötthet t.ex.
Nej iallafall inte som sjukdomstillstånd utan man får höra att fullt friska människor också är helt "slut i huvudet". De har inte en susning om vad de pratar om.
 
Ja det är obehagligt och trots mängder av envisa sjukdomar som hänger efter mig upplever jag ofta saknaden av min förr så briljanta hjärna som svårast. Det är på ett helt annat vis är normal glömska. Det är som när en person med t ex ME/CFS säger att hen är trött, då säger någon annan fullt frisk person, jag är också trött! Det är inte alls samma sak men det förstår inte den som är frisk.
Antalet gånger jag hört "ja om du inte dricker kaffe så förstår jag att du är trött" som om det skulle vara jag själv som valt ME genom att vara för envis för att lära mig dricka kaffe :grin:

Jag saknar också min hjärna, fram till för 10 år sen kunde jag ändå räknas som en hyfsat smart person. Nu krävs det full koncentration för att ens läsa något på skärmen, jag tror aldrig man riktigt kommer över det faktiskt
 
Antalet gånger jag hört "ja om du inte dricker kaffe så förstår jag att du är trött" som om det skulle vara jag själv som valt ME genom att vara för envis för att lära mig dricka kaffe :grin:

Jag saknar också min hjärna, fram till för 10 år sen kunde jag ändå räknas som en hyfsat smart person. Nu krävs det full koncentration för att ens läsa något på skärmen, jag tror aldrig man riktigt kommer över det faktiskt
Herregud! Det har jag faktiskt aldrig fått höra (ME är en av de diagnoser jag dras med också och jag dricker inte kaffe heller) däremot en hel massa annat dumt. Jag undrar helt ärligt hur många som skulle säga till någon som just varit med om en olycka och ligger där helt blå och sönderslagen att hen också har ont och visa upp en sticka i fingret.... För, det är ju vad det blir när man får höra att andra också är trötta eller hel slut i huvudet de få gånger man säger något själv. För självklart kan man som frisk också vara trött och självklart kan man som frisk också vara helt slut i huvudet men man ska inte jämföra det man känner ibland som frisk med det någon som är sjuk ständigt lever med.
 
Upp