Den bittra hästflickan

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jsg sitter i soffan och kollar på sporten och läser alla uppdateringar på Facebook och Instagram. Arg och bitter över det jag läser och ser. Jerringpriset delades ut igår och precis som alla hästmänniskor förutsett så röstades vår idol fram till vinnaren. Vi är alla stolta över Peder och hans fantastiska hästhållning och prestationer för året. Han är en jättebra förebild för alla!
Ärligt talat så ville jag egentligen att Sarah Sjöström skulle vinna, men är väldigt glad över att Peder får ett välförtjänt pris. Men sen kommer den bittra eftersmaken. Nu ska vi behöva försvara oss för att vi tycker att Peder är en idrottsman. För det är inte så andra människor ser honom, de ser en överrik man som enkelt tar och hoppar några fjuttiga hinder. "Hur svårt kan det vara? Det är hästen som gör jobbet, den borde få medaljen!"
När folk frågar ifall jag tränar något brukar jag säga att jag har häst, är i stallet mellan 3-5 timmar per dag, (förutom de dagar min medryttare har hästen) tränar för tränare 2-3 gånger i veckan och ÄNDÅ får jag kommentaren om "ja men TRÄNAR du nåt?" Öh, va? Vad är träning om inte det? Sen visst kör jag bålstyrka hemma men de gör väl var och varannan idiot också? Vi är så himla vana vid att få försvara vår passion att vi gör det per automatik utan att reflektera. För ridning är en passion, och det är konditionsträning, och det är en muskelträning. Sen kan man åka häst på en ponny i en park men det är väl inte så Peder tog sitt OS-silver? Det är som att jämföra fotbollslandslaget med mig och mina barn när vi bollar på planen. Det är ju inte jobbigt alls, hur kan då fotbollsspelare anses vara idrottsmän?
 

Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp