Nä jag vet att vi tänker rätt likaAha, ja det är ju något helt annat. Hålla tal har jag inget tålamod för heller, inte heller de som ska argumentera för argumenterandets skull. Vad jag menade är saker som om en instruktör säger att man ska akta sig för att använda godis som belöning för att inte bli en godisautomat, eller att man måste trycka ner hunden så den inte klättrar i rang, osv. Då håller jag inte tyst - men jag käftar heller inte emot heeeeela tiden.
Jag kan absolut tänka mig att gå kvar på en kurs där jag inte delar instruktörens åsikter (däremot inte avsiktligt anmäla mig till en sådan kurs, men det är tyvärr inte alltid så lätt att få en instruktörs tänk helt klart för sig i förväg). Jag tror tex inte att det är omöjligt att få ut en hel del av (vissa!) praktiska övningar även om man tycker instruktören är helt ute och cyklar på vissa bitar. Sen har vi ju aspekten att man inte alltid vill låta dumheter (som man själv diagnosticerar dem då) stå oemotsagda alla gånger heller. Om jag inte minns fel så hamnade just @Blandrastik på en sorglig kurs för ett tag sedan där hon valde att gå kvar bland annat för att föregå med gott exempel för andra kursare (och förhoppningsvis ge instruktören en jobbig tanke eller två
Kan garantera att instruktören på denna kursen aldrig skulle trycka ner en hund på golvet eller liknande. Denna hundägare hade nog däremot hellre gjort det, eller helst sluppit uppfostra/utbilda sin hund alls
Har du snackat med henne nån gång utan att det är andra i närheten? Alltså om hon kommit tidigt/stannat sent, eller om ni setts utanför kurstid?
En del blir helt blockerade av "publik", och det blir så jäkla viktigt att det absolut inte existerar antydan till problem att de på fullt allvar själva tror på att det är 100% perfekt (förutom xyz - men det är ju skapat av faktorer utanför ekipaget, i en helt unik situation!
Finns inga garantier att det går att nå fram på tu man hand heller, men en möjlighet i alla fall. Och frågan är ju om du vill eventuellt lägga extra tid på att försöka prata med henne ensam utan att hon bokar (och betalar) egentid, men det hade varit min gissning på en möjlig väg framåt åtminstone.
Ja, det klart. Det är en unghundskurs och hunden är knappt ett år.
Det håller jag helt med om, det hade varit avsevärt lättare om hon kommit till mig enskilt och sökt hjälp. Nu är det 15 ekipage, på tre instruktörer som ska visa grundövningara. Man hinner inte med enskild samtal i någon större utsträckning.
. De som går tävlingskurser är mycket mer motiverade och roligare som elever. Däremot tar jag mig an problemhundar och vanliga hundar som man vill ha bättre vardagslydnad på som privatlektioner. Det upplägget fungerar bättre för mig. Jag känner att jag gör skillnad, ekipagen får den hjälp de vill ha och det är lättare att presentera en metod som man tror funkar för både hund och ägare. I kursform blir det knepigt att ha mer än en metod, deltagarna blir helt förvirrade och blandar hej vilt vilket blir pannkaka. Bara om de först försökt med "min" standardmodell provar jag något annat på just den hunden.Jag kan tänka mig att ni pratar lite olika språk; att hon inte är uppdaterad med dagens sätt att se på hunduppfostran och träning; med betoning på samarbete och glädje och positiv förstärkning etc. Så därför kanske det som är självklart för dig kanske behöver förklaras på ett mer ingående sätt - varför och hur etc.
) Det är möjligt att för andra i "omöjlig hund"-situationen skulle det vara en hjälp att se att någon annan kan, men jag tror det är riskabelt att anta att det gäller alla. För mig var det hemskt, jag tyckte redan jag var totalt misslyckad och där fick jag ännu ett bevis. Inte heller hjälpte det mig att förändra vad jag gjorde, det var ju som sagt ett helt annat ekipage.men att ts ska ta hunden själv och t ex göra ngn övning kan vara bra för att förstå hur hunden fungerar och reagerar.Det kan kanske vara bästa lösningen för en del, men för andra kan det istället vara mycket värre. Jag avskyr när instruktörer ska visa på min hund, det är vi som ekipage som ska fungera - tränaren och min hund är ett annat ekipage. Reaktionerna på saker instruktören gör blir inte samma som om jag gjort dem, och att hen kan göra si och så och få ett visst resultat ger mig noll och intet. För mig är det just tvärtom, det är det som är som om matteläraren räknar talen åt en.
Och med Monster, med de problem vi haft, var det fullständigt motivationsdödande när någon tränare tog kopplet och visade att "jo, det går visst!", ännu en påminnelse om hur usel och klantig jag var som inte kunde få det att funka... (I hans fall visades det också galna saker som bara funkade för att han var rädd för tränaren - något som snart lärde honom att anfalla först och sen var det slut på visningarna med min egen, nu ännu rabiatare hund.
.men att ts ska ta hunden själv och t ex göra ngn övning kan vara bra för att förstå hur hunden fungerar och reagerar.
visst är det otroligt irriterande när man kämpar med något, och en person bara kommer fram och gör det som om det var hur enkelt som helst.
Men man måste ibland testa själv för att förstå hur man ska kunna hjälpa. För att hitta vissa knappar på hunden som kanske sitter olika mot andra hundar
och visst är det surt när det går plätt lätt för andra, men kollar man noga så ser man att det är en själv det är fel på och inte hunden. Och då får man studera vad den andra gör för saker som blir rätt och försöka efterlikna det själv.
Jag förstår vad du menar, men det kan vara ett problem om man som instruktör på brukshundklubb erbjuder privatlektioner. Inte säkert att @Blandrastik har det problemet, men jag vet att det var så på den brukshundklubben där jag var aktiv.
