Extremister på alla sidor jublar över att hatet ökar, jag ser inget annat än att vi inom några decennier kommer ha ett rejält världskrig, och då är jag inte säker på att det kommer hjälpa att vara med (eller inte vara med) i någon allians.
Det är i den riktningen jag också tänker. Att NATO ska vara en garant för vår framtida trygghet bygger ju på tanken att NATO dels ska hålla sams, och dels att länderna som är medlemmar i organisationen styrs av vettiga ledare i en demokratisk anda. I historisk närtid har vi dock haft skäl att rikta kritik och ifrågasättande av ledningen för exempelvis USA, Ungern, Polen och nu senast är mest Turkiet i ljuset.
Och för inte allför länge sedan var vi alldeles i början av en pandemi som vi inte visste hur svår eller lång den skulle bli. Då visade det sig att inte ens ingångna avtal EU-länder emellan stod pall när rädslan för den egna befolkningen fick kraft. EU kom ju sedan tillbaka, men vem vet hur det hade gått om man inte lyckats skapa en känsla av kontroll. Och utkomsten efter pandemin är att de enskilda länderna samtidigt bygger upp egen motståndskraft, eftersom man lärde sig kollektivt att man inte bara kan förlita sig på varandra.
Det är en nödvändighet att arbeta hårt för att bevara och stärka demokratiska, öppna och tillitsfulla samhällen, det är inget vi kan ta för givet som vi gjort alldeles för länge. Lyckas vi inte med det så är vi förlorade, och en militärorganisation är då bara en sista livlina att hoppas på, men som kanske bär och kanske brister.
Men blir det ett tredje världskrig så får vi väl "börja om" igen sedan, förhoppningsvis lite mer motiverade till att sedan leva i fred...de som överlever, förstås.