Sv: Den värsta mardrömmen...
*kl*
Tack för all omtanke! Dagen har minst sagt varit omtumlande, och jag är lättad nu när det är över. Men ceremonin blev jättefin, alldeles lagom liksom. Och hans föräldrar stal inte showen utan det blev helt rätt med att folk gick runt kistan och sen via mig och Alice för att visa sin respekt. Alice stal showen ibland

Speciellt när hon ställde sig i mitt knä och torkade mina tårar

Sen viskade hon till mig att hon ville ha hamburgare
Minnesstunden blev också bra. Mingel och tårta och framförallt så mycket kärlek! Jag hade allas era ord bakom mig och Birdie-familjen var där och höll mig uppe på nåt sätt. Min familj tog hand om Alice och allt det praktiska så att jag kunde gå runt bland alla som värdinna. När det bara var de närmaste vännerna kvar satte jag mig ner och insåg hur trött jag var...
Nu på kvällen har vi fått i oss mat och sen åkt en sväng till kapellet igen för att titta på blommorna och ta hem de hjärtan som var mitt och Alice. Resten blir rådjurssnacks

Det var otroligt mycket blommor, till och med våra grannar och hans gamla lärare hade skickat blommor. Jag kommer ju få en lista sen av begravningsbyrån + att en av mina vänner som är fotograf var där och tog bilder både före, under och efter.
Det känns bra att ha det här gjort nu, det var ett stort och viktigt steg i sorgearbetet. Imorgon har jag inga måsten kvar, inga telefonsamtal som måste göras innan nåt och så, jag har lite att ringa men ingen panik utan jag ska bara vara och åka till stallet och pussa på den finaste mulen som finns!
