Jag inser att jag nog blivit deprimerad igen och orsaken är ju den aldrig sinande strömmen av problem och oro. Det finns ingen som kan hjälpa och stötta heller. Min sius-konsulent blev jag av med och jag får nu bara halva den beviljade tiden med boendestöd. Jag har idéer om hur jag ska lösa ett av de största problemen jag har, men orken finns inte riktigt. I stället ägnar jag mycket tid åt att vila. Och ansökan om 50% sjukersättning drar ut på tiden. Det bestämdes redan i juli att jag ska ansöka om det, men kvarnarna mal så långsamt.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Kanske bara få lite medkänsla.
Men jag ska åter igen försöka ta mig samman och gå ut och jobba vidare med att lösa problem.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Kanske bara få lite medkänsla.
Men jag ska åter igen försöka ta mig samman och gå ut och jobba vidare med att lösa problem.
