Jag har två barn som jag älskar något kopiöst. Livet har ändå inte förändrats galet mycket för mig åt det negativa hållet. Den stora skillnaden är egentligen att det finns mindre tid. Men frågar man min man så är förändringen total. Men då är jag van vid den bundenhet som djur innebär sedan jag själv var barn och jag har aldrig varit mycket för spontanäventyr, resor och dylikt. Han var van vid att kunna hoppa på vilket tåg som helst så att säga och var bara bunden av jobbet. Åt det positiva hållet är den största skillnaden att jag har fler som jag älskar.
Jag tycker inte om att vara gravid eller amma och tycker att det roliga börjar när barnet är cirka ett och ett halvt år. Rackarns vad roliga saker de säger och jag tycker att det är härligt och befriande att få vara med och inta deras perspektiv på saker och ting
. Det är häftigt att få hänga med i utkanten av deras upptäcktsresa.
Jag har inte ändrats nämnvärt och jag är lika kär i min häst som innan
.
Jag ångrar mig icke det minsta (vill dock nix pix inte en chans ha fler) men skulle ofta ge mycket för en semesterdag i mitt liv innan barnen
. Framför allt för att jag vill umgås mer på tu man hand med min man! Samtidigt känner jag att tiden med småbarn ändå rasslar på rätt fort och det kommer en tid därefter också.
Jag tycker inte om att vara gravid eller amma och tycker att det roliga börjar när barnet är cirka ett och ett halvt år. Rackarns vad roliga saker de säger och jag tycker att det är härligt och befriande att få vara med och inta deras perspektiv på saker och ting
Jag har inte ändrats nämnvärt och jag är lika kär i min häst som innan
Jag ångrar mig icke det minsta (vill dock nix pix inte en chans ha fler) men skulle ofta ge mycket för en semesterdag i mitt liv innan barnen