Det går inte, du kan inte, du har gjort fel

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan inte folk bara hålla käften och låta mig köra mitt race?

10436187_896619007037272_6066286010638617734_n.jpg
 
Senast ändrad:

Det är fortfarande bara en person och en person.
Människan i vården kanske ville föreslå en specifik medicin som skulle hjälpa din ångest, men den får man inte köra på - alltså blev hens förslag ett boende där du inte skulle behöva köra men slippa ångesten helt enkelt. Jag gissar naturligtvis bara.

Oavsett blir ingenting bättre av att sitta och fundera över vad folk sagt här och där, det ändrar ju inte på någonting.
Ja, det skulle vara min gissning. Om man gärna vill medicinera sig mycket mot ångest, men samtidigt också behöver kunna köra bil pga bostadens läge, så är ju ett alternativ att bo där man inte alltid behöver bil. Då kan man medicinera mer. Eller så medicinerar man mindre, och kan köra bil.

Jag skulle mer se det som att vården ger alternativen, och så kan man välja det som passar bäst. Min erfarenhet av vården är i alla fall att det ofta finns fler alternativ, alla med sina för- och nackdelar.
 
Det är iofs sant. Jag klarar inte allt jag vill heller, var lite väl speedad av mitt kaffe och kände mig positiv 😁 Men tanken var väl menat iaf 😊 Man klarar iaf mer än vad man tror.
Nja, eller så klarar man ungefär det man tror. Sidospår, men jag har aldrig fattat varför det där att "Du kan mer än du tror!" har blivit en sån truism. Jag tänker att många vuxna har rätt bra koll på vad de kan och orkar. Varför är utgångspunkten att alla har dåligt självförtroende och underskattar hur mycket de kan?

När folk klarar mer än vad som verkar mänskligt, t ex personliga tragedier, så är det ju ofta att det inte finns några alternativ. Det är så det är, och man fick hacka i sig det, vare sig man orkade eller inte.
 
Nja, eller så klarar man ungefär det man tror. Sidospår, men jag har aldrig fattat varför det där att "Du kan mer än du tror!" har blivit en sån truism. Jag tänker att många vuxna har rätt bra koll på vad de kan och orkar. Varför är utgångspunkten att alla har dåligt självförtroende och underskattar hur mycket de kan?

När folk klarar mer än vad som verkar mänskligt, t ex personliga tragedier, så är det ju ofta att det inte finns några alternativ. Det är så det är, och man fick hacka i sig det, vare sig man orkade eller inte.
Och varför det ska vara så himla bra att klara saker, jag klarade absolut att vara föräldraledig ensam med bebis varannan månad under pandemin utan att ibland på flera veckor träffa någon annan vuxen, men det slet ju något otroligt och det sitter fortfarande spår i mig av det trots att det gått 3 år. Det gick ju, men det var inte värt det.
 
Det finns ju enkla recept utan hacka och skala. Jag har 3 olika jag brukar variera mellan och när jag tröttnat på dem kan det bli en lasagne eller pizza jag bara behöver stoppa i ugnen.

Min favorit som jag pga omotivation till att laga mat är pasta med pesto. Det är typ 2 moment. Stoppa pastan i kastrullen när den är färdig ha i pesto.

Min andra favorit är värm ris i mikron (sånt snabbris i påse) och ha i en klick smör, kan ätas bara så eller kompletteras med skinka, salami el liknande veggo alternativ. Också typ 2 moment. Om man vill och orkar kan man koka grönsaker och ha i också eller bara öppna en burk majs och hälla i. Brukar ha i majs i peston också, kör oftast på valnötspesto.

Nr 3 är bara 1 moment, köp en påse spätzle, värm i stekpanna, färdigt! Vet dock inte om din lokala butik har det i sitt sortiment.
Färdig lasagne eller pizza är för dyrt för mig och väldigt komplicerat att laga själv.

Övriga alternativ ser tråkiga ut och kan väl knappast vara näringsriktig mat. Mest bukfylla skulle jag tro. Och vadå ris i påse? Det har jag aldrig sett.

Spätzle har jag aldrig hört talas om.

Jag upplever att det ofta funkar så med NPF, att man liksom fäller krokben för sig själv av sina egna förväntningar. Å ena sidan behövs bra planering för att man inte ska fastna på något hinder på vägen (tex att en ingrediens saknas och så hakar man upp sig på det och kan inte få resten gjort heller), å andra sidan kan det vara ännu svårare att komma igång när man har förväntningar på sig själv om att lyckas. (Och därmed lättare att sätta igång när förutsättningarna är sämre. :banghead:)

Matlagning är rätt komplext egentligen, och typiskt en sån sak som blir svårt för många. Sen finns det ju ingen coping-strategi som funkar för alla tyvärr, utan man får klura sig fram till något som funkar hyfsat för en själv.
Jag är väldigt beroende av recept. Och sen handlar jag mat när jag bestämt vad jag ska laga. Den stora stötestenen är att komma igång och genomföra.

Ja, det skulle vara min gissning. Om man gärna vill medicinera sig mycket mot ångest, men samtidigt också behöver kunna köra bil pga bostadens läge, så är ju ett alternativ att bo där man inte alltid behöver bil. Då kan man medicinera mer. Eller så medicinerar man mindre, och kan köra bil.

Jag skulle mer se det som att vården ger alternativen, och så kan man välja det som passar bäst. Min erfarenhet av vården är i alla fall att det ofta finns fler alternativ, alla med sina för- och nackdelar.
Vården har inte erbjudit mig mediciner som fungerar FÖREBYGGANDE mot ångest. De blir man inte trött av. Jag har bara fått mediciner att ta när skiten redan har hänt. Använder de förebyggande också men det är inte så de är tänkta att användas. Vore bra om jag kunde få förebyggande medicin i stället för det jag har.

Vården har alltså inte gjort sin del här.
 
Färdig lasagne eller pizza är för dyrt för mig och väldigt komplicerat att laga själv.

Övriga alternativ ser tråkiga ut och kan väl knappast vara näringsriktig mat. Mest bukfylla skulle jag tro. Och vadå ris i påse? Det har jag aldrig sett.

Spätzle har jag aldrig hört talas om.


Jag är väldigt beroende av recept. Och sen handlar jag mat när jag bestämt vad jag ska laga. Den stora stötestenen är att komma igång och genomföra.


Vården har inte erbjudit mig mediciner som fungerar FÖREBYGGANDE mot ångest. De blir man inte trött av. Jag har bara fått mediciner att ta när skiten redan har hänt. Använder de förebyggande också men det är inte så de är tänkta att användas. Vore bra om jag kunde få förebyggande medicin i stället för det jag har.

Vården har alltså inte gjort sin del här.
Beror ju helt på vad man har i, jag öser i mycket grönsaker (vill man i te ha ka finns ju färdiga frysta) och det är definitivt nyttigare än mackor eller att inte äta alls.
 
Vården har inte erbjudit mig mediciner som fungerar FÖREBYGGANDE mot ångest. De blir man inte trött av. Jag har bara fått mediciner att ta när skiten redan har hänt. Använder de förebyggande också men det är inte så de är tänkta att användas. Vore bra om jag kunde få förebyggande medicin i stället för det jag har.

Vården har alltså inte gjort sin del här.
Och du har alltså frågat efter sådana mediciner och inte fått dem?
 
Mer att det är samma inlägg från TS och samma svar som i ett oräkneligt antal trådar. Som snurrar på tills det skiter sig.
 
Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan inte folk bara hålla käften och låta mig köra mitt race?

Visa bifogad fil 137007
Jag tror man inte ska bemöta negativa människor, eller i det här fallet personer som har åsikter om hur man väljer att leva sitt liv. Förhoppningsvis förstår de inte att det uppfattas som just åsikter om ens liv, utan gör det i god tro att de försöker lösa ett problem. Jag kan helt klart sålla mig till de som säkert sagt något i en tråd som från mitt perspektiv varit ett förslag till lösning på ett problem - men som tagits emot som en kritik till bostadsort eller livssituation.
Det blir nog lite en balans där, att försöka snälltolka vart allt kommer ifrån, och att stå upp för sig själv och sina val.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 079
Senast: Wille
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok 2016 var året då jag äntligen fick ett hem. Tidigare hade jag bara haft bostäder, högst osäkra sådana och med resultatet att jag fick...
Svar
0
· Visningar
2 058
Senast: Magiana
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Varför ska vissa människor se det som din uppgift att tala om för mig hur jag skulle gjort/bör göra istället för hur jag gjort/tänker...
Svar
0
· Visningar
301
Senast: Magiana
·
Äldre Nu behöver jag er hjälp! Det handlar om ombildning av hyresrätt till bostadsrätt. Det är ett väldigt långt inlägg men jag är tacksam...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
10 332
Senast: cherie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp