Det går inte, du kan inte, du har gjort fel

Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan inte folk bara hålla käften och låta mig köra mitt race?

 

[Wille]

Folk tänker nog att utgifterna för en hyreslägenhet är mer förutsägbara än för annat boende och att det skulle ta bort en del ekonomiångest, typ. Det är ju en fast summa per månad och även när hyrorna höjs är det med relativt små summor (beroende på ort och hyresvärd förstås) och utslaget över lång tid. Det mesta som kan gå sönder fixas av hyresvärden (fick precis en ny kyl-frys tex som jag är mycket tacksam för) och det kan inte bli några plötsliga utgifter för tak, avlopp eller annat sånt.

Men det är ju också pengar i sjön om man ska vara krass eftersom jag pytsar ut pengar för något som aldrig kan ge mig nåt tillbaka i framtiden. Men jag får ju vara tacksam för att jag har tak över huvudet iaf!

Jag skulle få tömma sparkontot för att ha råd att bo i lägenhet.

Och sparkonto har jag för oförutsedda utgifter. Det var några år sen sist jag behövde ta därifrån till huset.

 

[vemsomhelst123]

Så där är det nog. Och jag garvade högt när jag läste "om huset nu är så dyrt att du knappt vet hur du ska överleva så låter det som att det vore bättre att sälja och flytta till billigare boende". Herregud. Jag kan inte hitta ett billigare boende. Visst, jag måste bekosta renoveringar själv men jag har inget som är akut och brådskande att göra. Och uppstår något så löser jag det.

Det händer att folk frågar mig om varför jag köpte det här huset. Mitt svar är att huset jag skulle ha råkade ligga just här. Och det är ju trots allt inte i obydgen. Jag har bott på ett flertal ställen med lika långt till närmaste ort. Men till större städer är det ju längre förstås.

Jag tror att många vill hjälpa, utan att riktigt förstå att de stjälper mer när de skriver såna saker. Jag vet hur det är att leva med tex ”skruttig bil” ångest, även om jag när jag hade en skruttig bil inte var beroende av den för att varken handla eller komma till jobbet och kunde i nödfall ta buss eller cykel till stallet (ca 1 mil). Mitt val var att göra av mig av med den ångesten, sälja hästen och flytta till storstaden. Och många personer kan inte se att olika val är rätt för olika personer och det är klart du skulle slippa bilstress och elpanik om du bodde som jag (nu har jag en fin bil men är inte öht beroende av den), men allt det andra som du själv vet skulle vara ”döden” för dig det vet ju du att det väger upp . Så skit i dom som säger att du borde flytta, du vet ju att det inte är sant oavsett om man ser det utifrån ett ekonomiskt eller livskvalitetsmässigt perspektiv. Sen är det helt ok att gnälla över både elpriser och bränslekostnader tycker jag. Iaf så länge elbilar är dyra alternativ, om vi inte vill urholka landsbygden helt.

 

[Sel]

Jag skulle få tömma sparkontot för att ha råd att bo i lägenhet.

Och sparkonto har jag för oförutsedda utgifter. Det var några år sen sist jag behövde ta därifrån till huset.

Fast det är det ju inte alla som vet. Jag förstår ofta helt och hållet varför förslaget kommer - förstår också att det blir tröttsamt att höra men du får försöka se det som råd i all välmening (vilket det i nästan alla fulla fall är) och inte som något slags angrepp. Det är nog enda sättet.
Jag har med åldern lyckats sluta låta andras åsikter bekymra mig så mycket, särskilt på nätet då jag helt enkelt kan ignorera folk om jag inte orkar. Man MÅSTE inte svara. Är det i verkliga livet duger det med ett "Jaha du tycker så." om man inte ids försöka övertyga någon om motsatsen.

 

[Wille]

Jag tror att många vill hjälpa, utan att riktigt förstå att de stjälper mer när de skriver såna saker. Jag vet hur det är att leva med tex ”skruttig bil” ångest, även om jag när jag hade en skruttig bil inte var beroende av den för att varken handla eller komma till jobbet och kunde i nödfall ta buss eller cykel till stallet (ca 1 mil). Mitt val var att göra av mig av med den ångesten, sälja hästen och flytta till storstaden. Och många personer kan inte se att olika val är rätt för olika personer och det är klart du skulle slippa bilstress och elpanik om du bodde som jag (nu har jag en fin bil men är inte öht beroende av den), men allt det andra som du själv vet skulle vara ”döden” för dig det vet ju du att det väger upp . Så skit i dom som säger att du borde flytta, du vet ju att det inte är sant oavsett om man ser det utifrån ett ekonomiskt eller livskvalitetsmässigt perspektiv. Sen är det helt ok att gnälla över både elpriser och bränslekostnader tycker jag. Iaf så länge elbilar är dyra alternativ, om vi inte vill urholka landsbygden helt.

Jag klarar liksom även höga elpriser. Den högsta räkning jag fått för en månad var på 3000 kronor. Den var inte rolig. Efter det stängde jag av luftvärmepumpen och körde med ved. Så jag klarar mig.

Dessutom kan jag tjäna lite pengar på mitt boende genom att hyra ut rum. Det ska bli intressant att se hur det blir när kommande högsäsong kommer för jag har inte hyrt ut under högsäsong ännu. Jag tycker det är roligt när det kommer folk.

 

[monster1]

Folk tänker nog att utgifterna för en hyreslägenhet är mer förutsägbara än för annat boende och att det skulle ta bort en del ekonomiångest, typ. Det är ju en fast summa per månad och även när hyrorna höjs är det med relativt små summor (beroende på ort och hyresvärd förstås) och utslaget över lång tid. Det mesta som kan gå sönder fixas av hyresvärden (fick precis en ny kyl-frys tex som jag är mycket tacksam för) och det kan inte bli några plötsliga utgifter för tak, avlopp eller annat sånt.

Men det är ju också pengar i sjön om man ska vara krass eftersom jag pytsar ut pengar för något som aldrig kan ge mig nåt tillbaka i framtiden. Men jag får ju vara tacksam för att jag har tak över huvudet iaf!

Det där med måttliga hyreshöjningar stämmer ju inte längre och man kan ju drabbas av påtvingade "kvalitetshöjningar" som ger en plötsligt högre hyra med. På små orter där inköpet av huset är en ganska måttlig kostnad är det många gånger mycket billigare att bo i egen ägd villa än i en betydligt mindre hyresrätt. Men det kan ju vara svårt att koppla om man tänker på vilka kostnader man har om man bor i en något större stad (typ strl 100 000 innevånare och uppåt).

 

[Wille]

Fast det är det ju inte alla som vet. Jag förstår ofta helt och hållet varför förslaget kommer - förstår också att det blir tröttsamt att höra men du får försöka se det som råd i all välmening (vilket det i nästan alla fulla fall är) och inte som något slags angrepp. Det är nog enda sättet.
Jag har med åldern lyckats sluta låta andras åsikter bekymra mig så mycket, särskilt på nätet då jag helt enkelt kan ignorera folk om jag inte orkar. Man MÅSTE inte svara. Är det i verkliga livet duger det med ett "Jaha du tycker så." om man inte ids försöka övertyga någon om motsatsen.

En person bedömde mig som fullständigt inkompetent för att bo i hus eftersom jag inte klarar av att borsta tänderna regelbundet.

En person från vården tyckte jag skulle bo i stan så jag kan vara drogad dygnet runt för i stan behöver jag inte köra bil. Tanken var väl att jag då skulle kunna åka kommunalt, men det kan jag ju inte.

 

[Sel]

En person bedömde mig som fullständigt inkompetent för att bo i hus eftersom jag inte klarar av att borsta tänderna regelbundet.

En person från vården tyckte jag skulle bo i stan så jag kan vara drogad dygnet runt för i stan behöver jag inte köra bil. Tanken var väl att jag då skulle kunna åka kommunalt, men det kan jag ju inte.

Det är fortfarande bara en person och en person.
Människan i vården kanske ville föreslå en specifik medicin som skulle hjälpa din ångest, men den får man inte köra på - alltså blev hens förslag ett boende där du inte skulle behöva köra men slippa ångesten helt enkelt. Jag gissar naturligtvis bara.

Oavsett blir ingenting bättre av att sitta och fundera över vad folk sagt här och där, det ändrar ju inte på någonting.

 

[monster1]

Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan folk bara inte hålla käften och låta mig köra mitt race?

Visa bifogad fil 137007

Grejen med mycket i livet är ju att det inte finns ett rätt och ett fel. Det finns alltså inte ett rätt sätt att göra något på och därmed inte heller ett fel sätt. Folk (jag själv inkluderat) har väldigt mycket åsikter och synpunkter och tips (jättemånga tips) men de kommer ju från deras synvinkel utifrån hur de känner och vad de vill ha ut av sitt liv. Det de säger handlar mer om de själva än om din situation. Man får liksom lägga det i någon form av "Jaha, du tänker så". Det den här tanten säger handlar inte om mig och min trädgård det handlar om hennes inställning till myror och växter som sprider sig själva.

Dessutom så gör inte proffsen som proffsen när de är hemma heller. Jag är jobbar ju med grönytor till vardags planering och odyl. På jobbet gör jag på ett sätt som är rationellt och ordnat, jag köper många växter av en hög kvalitet som kommer och planteras i en väl förberedd yta och vattnas och pysslas om enligt en skötselplan som jag tagit fram. Hemma köper jag växten först för att jag gillade den eller den var billig eller jag fick växten av någon för att jag råkade säga den var fin. Där står den i sin kruka, alldeles för länge för jag vet inte vart jag ska sätta den eller så gräver jag bara ner den på slumpartad plats för att den inte ska bli stående i sin kruka för länge och sedan dö frysdöden. Eller så gräver jag ett halvt land för jag har bestämt vart den ska stå, men det tar för långtid att gräva hela landet och jag har andra växter som jag bestämt var de ska stå och de behöver också ha hål på helt andra platser i trädgården så då har jag 75 olika på påbörjade land lite här och där. Men det gör inget för det blommar oftast ändå och tillslut blir jag klar och en del dör men så får det vara. På jobbet kan jag såklart inte ha den inställningen för att de grönytorna fyller ett annat syfte än min trädgård, min trädgård handlar om att göra MIG glad, den odlar jag för mig (och katten och diverse andra kryp och djur som hälsar på) men primär för mig själv.

Så ditt odlande är för dig i första hand, allt annat är bara en trevlig bieffekt (pun intended). Om du inte gillade att odla skulle ju inte trädgården vara något alls. Så grunden är att du gillar att odla och allt annat är bonus, trädgårdens främsta syfte är att göra dig glad och tillfreds, allt utöver det är ringar på vattnet. Men du är stenen som skapar ringarna, så...

Mitt (oombedda tips) är att försöka skaffa sig ett runt arkiv i huvudet där du kan lägga sådana här åsikter som tantens. Lite; "Tack för din åsikt och dina råd, jag lägger dom här bland dom andra i den här runda förvaringsmöbeln för oombedda råd och synpunkter".

 

[Wille]

Grejen med mycket i livet är ju att det inte finns ett rätt och ett fel. Det finns alltså inte ett rätt sätt att göra något på och därmed inte heller ett fel sätt. Folk (jag själv inkluderat) har väldigt mycket åsikter och synpunkter och tips (jättemånga tips) men de kommer ju från deras synvinkel utifrån hur de känner och vad de vill ha ut av sitt liv. Det de säger handlar mer om de själva än om din situation. Man får liksom lägga det i någon form av "Jaha, du tänker så". Det den här tanten säger handlar inte om mig och min trädgård det handlar om hennes inställning till myror och växter som sprider sig själva.

Dessutom så gör inte proffsen som proffsen när de är hemma heller. Jag är jobbar ju med grönytor till vardags planering och odyl. På jobbet gör jag på ett sätt som är rationellt och ordnat, jag köper många växter av en hög kvalitet som kommer och planteras i en väl förberedd yta och vattnas och pysslas om enligt en skötselplan som jag tagit fram. Hemma köper jag växten först för att jag gillade den eller den var billig eller jag fick växten av någon för att jag råkade säga den var fin. Där står den i sin kruka, alldeles för länge för jag vet inte vart jag ska sätta den eller så gräver jag bara ner den på slumpartad plats för att den inte ska bli stående i sin kruka för länge och sedan dö frysdöden. Eller så gräver jag ett halvt land för jag har bestämt vart den ska stå, men det tar för långtid att gräva hela landet och jag har andra växter som jag bestämt var de ska stå och de behöver också ha hål på helt andra platser i trädgården så då har jag 75 olika på påbörjade land lite här och där. Men det gör inget för det blommar oftast ändå och tillslut blir jag klar och en del dör men så får det vara. På jobbet kan jag såklart inte ha den inställningen för att de grönytorna fyller ett annat syfte än min trädgård, min trädgård handlar om att göra MIG glad, den odlar jag för mig (och katten och diverse andra kryp och djur som hälsar på) men primär för mig själv.

Så ditt odlande är för dig i första hand, allt annat är bara en trevlig bieffekt (pun intended). Om du inte gillade att odla skulle ju inte trädgården vara något alls. Så grunden är att du gillar att odla och allt annat är bonus, trädgårdens främsta syfte är att göra dig glad och tillfreds, allt utöver det är ringar på vattnet. Men du är stenen som skapar ringarna, så...

Mitt (oombedda tips) är att försöka skaffa sig ett runt arkiv i huvudet där du kan lägga sådana här åsikter som tantens. Lite; "Tack för din åsikt och dina råd, jag lägger dom här bland dom andra i den här runda förvaringsmöbeln för oombedda råd och synpunkter".

Haha, ja jag är ju också utbildad inom trädgård men gör ändå ungefär som du när jag är hemma. Och min trädgårdslärare var tvungen att köpa tujor för att de var billiga. Tror inte det var planerat.

Jag skrev faktiskt ett litet inlägg om det här på min blogg om krav, förväntningar och förhållningssätt till trädgården.

 

[monster1]

Haha, ja jag är ju också utbildad inom trädgård men gör ändå ungefär som du när jag är hemma. Och min trädgårdslärare var tvungen att köpa tujor för att de var billiga. Tror inte det var planerat.

Jag skrev faktiskt ett litet inlägg om det här på min blogg om krav, förväntningar och förhållningssätt till trädgården.

Jag läste det nu, jättebra ju, det är ju precis så det är. Nu får du läsa det när du behöver påminnas .

 

[ptr]

Detta med vad som påstås växa var är det mycket konstigheter med. Hadde nån krydda som skulle ha så magert men soligt och varmt, satte den intill husgrunden, men brännässlorna tog över. Backsippa skulle ha sol sa experterna, varav det hjälptes till med avverkning av björken i hagen hos markägaren, men se då försvann backsippan då den inte längre rådde på gräset. Djuren betade hellre under björkarna som var kvar tills där bara var svart jorden kvar.

Så nä, bara för att någon säger något så innebär det inte att det stämmer för dig i din trädgård. Det roliga är väl dessutom när man lyckas få något att växa där det inte ska. Änne roligare blir det sen om man kan föröka och upptäcka att det inte alls trivs där det påstås att det skulle trivas. Då har man rentav lyckats med lite förädlingsarbete med, sådär av bara farten.

Hus, trädgård och mark är en massa arbete, här blir inget gjort. Men att göra sig av med alla möjligheter - och sen då. För de som har så roligt på jobbet att de inte behöver hemmet till mer än att sova i några timmar om dygnet så fungerar det kanske. Men det är få förunnat. Dessutom får man ändå rätt mycket bende för pengarna av att äga egen fastighet. Bara det att det är tyst och lugnt och man kan pissa på gräsmattan uten klagomål är en livskvallité. Men då lägenhetsboende personer inte provat sådan lyxtillvaro så vet de inte vad de missar!

Känns det bra att bo i huset och du har råd och möjlighet så ska du göra det - ge upp går alltid att göra senare om förhållandena ändras.
Folk har gärna idéer, det har jag med. Försöker att vara noga att säga att det är tankar - gör vad du vill med dem.

 

[Hippocampus]

Jo, jag vet. Men det är jättesvårt. Jag blir liksom bara ledsen och arg.

Det är svårt! Men man lär sig att sluta älta och låta det ta energi av en. Gäller att öva och träna. Jag har tränat mycket på det och nu kommer oftast tanken ”jaja” och sen rinner det av.

 

[Freazer]

Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan inte folk bara hålla käften och låta mig köra mitt race?

Visa bifogad fil 137007

Klart du klarar allt du vill Man kan aldrig komma undan folks åsikter, bara välja hur man bemöter dem.

 

[Wille]

Klart du klarar allt du vill Man kan aldrig komma undan folks åsikter, bara välja hur man bemöter dem.

Det är väl inte 100% sant att jag klarar allt jag vill. Vissa saker har jag jobbat med hela livet utan att lyckas. Som autist så är begåvningen ojämn. För det finns också saker som jag är väldigt bra på.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är väl inte 100% sant att jag klarar allt jag vill. Vissa saker har jag jobbat med hela livet utan att lyckas. Som autist så är begåvningen ojämn. För det finns också saker som jag är väldigt bra på.

Det finns nog ingen som klarar allt den vill. Kan vara bra att ha med sig. Jag tycker ofta att du ställer orimliga krav på prestation på dig själv. Jag tror att det bottnar i en slags övertro kring vad andra människor klarar. Du jämför dig själv med en utopisk målbild som inte existerar.

 

[Wille]

Det finns nog ingen som klarar allt den vill. Kan vara bra att ha med sig. Jag tycker ofta att du ställer orimliga krav på prestation på dig själv. Jag tror att det bottnar i en slags övertro kring vad andra människor klarar. Du jämför dig själv med en utopisk målbild som inte existerar.

Det är rätt många som klarar av att laga mat regelbundet, diska och städa. Det gör inte jag. Trots att jag vill och försöker. Jag klarar inte ens av att borsta tänderna regelbundet.

 

[Gimlan]

Det är rätt många som klarar av att laga mat regelbundet, diska och städa. Det gör inte jag. Trots att jag vill och försöker. Jag klarar inte ens av att borsta tänderna regelbundet.

Fast jättemånga klarar inte av det

 

[vemsomhelst123]

Det finns nog ingen som klarar allt den vill. Kan vara bra att ha med sig. Jag tycker ofta att du ställer orimliga krav på prestation på dig själv. Jag tror att det bottnar i en slags övertro kring vad andra människor klarar. Du jämför dig själv med en utopisk målbild som inte existerar.

Nä det gör man ju inte. Och du
@Wille klarar ju jättemycket som många andra inte klarar (eller inte har försökt utan bara utgått ifrån att man inte kan/vågar). Jag vågar tex inte bo i skogen fast min rationella sida säger att det är farligare i stan, vågar knappt ens tänka tanken att köpa hus. Men jag klarar andra saker som faktiskt inte är så imponerande, tex sitta framför att dator hela dagen. Jag precis som du gillar inte heller att köra bil långa sträckor själv (eller med barn) framförallt inte på vintern/i mörkret och kan vara lite avundsjuk på de som inte tycker det är jobbigt alls/inte oroar sig före. Ja, du kanske ha en diagnos, men alla människor har saker de inte klarar/inte gillar/ skapar ångest. De som inte har det har garanterat en diagnos.

 

[vemsomhelst123]

Det är rätt många som klarar av att laga mat regelbundet, diska och städa. Det gör inte jag. Trots att jag vill och försöker. Jag klarar inte ens av att borsta tänderna regelbundet.

Det är rätt många som inte gör det också, jag är asdålig på att laga mat när jag är helt själv hemma. Diskar gör jag (har diskmaskin) när berget blir stort eller jag ska ha besök. Städa får robotdammsugaren sköta efter förmåga.

 

[SiZo]

Jag har haft sådana människor i mitt liv. Men jag vägrar ha det numera. Är det någon som är sån så vänder jag på klacken, går därifrån och tar aldrig kontakt med den personen igen.

Inte alltid så lätt i stunden, men oj så mycket lättare livet blir i längden. Och ärligt talat, vad ska man med sådana människor till i sitt liv?