Det här med känslor

[Klubbisen]

Går man runt och är svartsjuk i ett förhållande så kommer svartsjukan med stor sannolikhet att döda förhållandet. Kan man inte lita på sin partner finns det inget värde i förhållandet och det är inte heller sunt utan tvärtom destruktivt.

Ett verkligt exempel på svartsjuka. En person gör slut. Hen som blivit lämnad är svartsjuk och får därför för sig att ha ihjäl sitt ex för kan inte hen få exet så ska ingen annan kunna få hen heller. Enligt den svartsjuka partens åsikt är ju exet hens ägodel som ingen annan ska få ha.

Ett verkligt exempel utan svartsjuka. En person blir lämnad. Hen är ledsen, sörjer och gråter men eftersom hen inte är svartsjuk så gör hen såklart inget mot sitt ex. utan sörjer tills hen är klar och går vidare i livet. Hen har inget behov av att äga någon och vill såklart inte heller ha någon som inte vill ha hen själv. Det gör såklart ont och det är såklart jobbigt att se personen med någon annan ändå men det är en sorg över drömmar som gått i kras, ingen svartsjuka.

Ser du nu skillnaden på att vara svartsjuk och inte?

Jag jag förstår jag menade såklart det andra alternativet!

 

[Klubbisen]

Jag tänkte att det andra alternativet också var svartsjuka, tror kanske jag formulerade mig lite dåligt. Självklart kan man svartsjuk på ett extremt negativt och dåligt sätt så att det går ut på förhållandet eller andras liv. Däremot är det en sak att vara ”svartsjuk” för att man är rädd att förlora någon och en annan sak att vara svartsjuk vill äga någon. Såklart kan det förstnämnda leda till problem men jag tycker också att man ska vara rädd att förlora någon i ett förhållande, alltså bryr sig väldigt mycket om någon till en viss gräns.) Ett exempel på svartsjuka ( om det nu är det.) som jag tycker är befogat är när man går runt och är olyckligt kär i någon och ser den här personen med någon annan. Då känns det jobbigt och känns i hjärtat. Min kompis hade känslor för sin bästa kompis och såg honom kyssa en tjej på en fest. Självklart blev hon jätteledsen, men inte arg på honom eller svartsjuk på något sådant negativt sätt. Nu är dom tillsammans och hon är inte svartsjuk för fem öre. Jag tycker däremot att man kan vilja ha någon trots att den personen inte är kär i en. Man vill inte vara tillsammans med personen om den inte har känslor, men man vill mest av allt att den personen ska få tillbaka sina känslor igen. Kanske inte hälsosamt för sig självt men väldigt vanligt tror jag.

 

[TinyWiny]

Jag tänkte att det andra alternativet också var svartsjuka, tror kanske jag formulerade mig lite dåligt. Självklart kan man svartsjuk på ett extremt negativt och dåligt sätt så att det går ut på förhållandet eller andras liv. Däremot är det en sak att vara ”svartsjuk” för att man är rädd att förlora någon och en annan sak att vara svartsjuk vill äga någon. Såklart kan det förstnämnda leda till problem men jag tycker också att man ska vara rädd att förlora någon i ett förhållande, alltså bryr sig väldigt mycket om någon till en viss gräns.) Ett exempel på svartsjuka ( om det nu är det.) som jag tycker är befogat är när man går runt och är olyckligt kär i någon och ser den här personen med någon annan. Då känns det jobbigt och känns i hjärtat. Min kompis hade känslor för sin bästa kompis och såg honom kyssa en tjej på en fest. Självklart blev hon jätteledsen, men inte arg på honom eller svartsjuk på något sådant negativt sätt. Nu är dom tillsammans och hon är inte svartsjuk för fem öre. Jag tycker däremot att man kan vilja ha någon trots att den personen inte är kär i en. Man vill inte vara tillsammans med personen om den inte har känslor, men man vill mest av allt att den personen ska få tillbaka sina känslor igen. Kanske inte hälsosamt för sig självt men väldigt vanligt tror jag.

Om jag skulle gå omkring och vara rädd för att förlora min partner hade jag mått jättedåligt. Då är förhållandet inte sunt alls. Att bry sig om någon kan man göra ändå utan att gå omkring och vara rädd för att förlora hen.

Svartsjuka är aldrig någonsin befogat. Det är enbart och bara destruktivt och gör inget gott för någon part alls.

Går man och suktar efter någon som inte har de rätta känslorna för en så gör man sig själv illa. I sådana lägen får man sörja det som inte blev och fokusera på annat tills känslorna har försvunnit. Det är säkert inte ovanligt men det är verkligen inte sunt och det är inget man ska underhålla på något sätt.

 

[Klubbisen]

Om jag skulle gå omkring och vara rädd för att förlora min partner hade jag mått jättedåligt. Då är förhållandet inte sunt alls. Att bry sig om någon kan man göra ändå utan att gå omkring och vara rädd för att förlora hen.

Svartsjuka är aldrig någonsin befogat. Det är enbart och bara destruktivt och gör inget gott för någon part alls.

Går man och suktar efter någon som inte har de rätta känslorna för en så gör man sig själv illa. I sådana lägen får man sörja det som inte blev och fokusera på annat tills känslorna har försvunnit. Det är säkert inte ovanligt men det är verkligen inte sunt och det är inget man ska underhålla på något sätt.

Håller med. Man vill ju inte gå runt och vara rädd för att förlora någon. Och man mår säkert dåligt av det. Men vi är bara människor och jag skulle inte säga att varken svartsjuka, så länge den inte är farlig eller tar över ens förhållande/ liv inte endast behöver vara destruktivt. Har googlat och det finns studier på att det faktiskt till en viss gräns kan vara bra för ett förhållande att vara rädd att förlora varandra eller att vara ”svartsjuk”, för då tar man inte varandra för givet. Och ja, det bästa är bara att glömma och gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort, och det verkar som att du är en person som kanske glömmer lättare eller har lättare att släppa saker för vissa är det mycket svårare och det är även det okej, att släppa taget i sin egen takt.

 

[Klubbisen]

Det finns även psykologer som menar på att kärlek utan den minsta uns av svartsjuka inte finns.

 

[TinyWiny]

Håller med. Man vill ju inte gå runt och vara rädd för att förlora någon. Och man mår säkert dåligt av det. Men vi är bara människor och jag skulle inte säga att varken svartsjuka, så länge den inte är farlig eller tar över ens förhållande/ liv inte endast behöver vara destruktivt. Har googlat och det finns studier på att det faktiskt till en viss gräns kan vara bra för ett förhållande att vara rädd att förlora varandra eller att vara ”svartsjuk”, för då tar man inte varandra för givet. Och ja, det bästa är bara att glömma och gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort, och det verkar som att du är en person som kanske glömmer lättare eller har lättare att släppa saker för vissa är det mycket svårare och det är även det okej, att släppa taget i sin egen takt.

Man behöver inte ta varandra förgivet bara för att man inte går runt och är rädd för att förlora sin partner. Ett förhållande ska ge en positiva saker i livet, inte negativa och att man inte går runt och är rädd för att förlora sin partner innebär inte att man tar sin partner förgivet.

Vad får dig att tro att jag har lättare än andra att släppa och gå vidare? Att släppa och gå vidare är något de allra flesta får jobba hårt för att göra. Jag är inget undantag.

 

[Lovisaleonora]

Självklart kan man svartsjuk på ett extremt negativt och dåligt sätt så att det går ut på förhållandet eller andras liv.

Alltså, bara nej. Faktiskt. Menar du att det skulle finnas positiv svartsjuka? För i så fall resar jag ragg på riktigt. Och neutral svartsjuka har jag heller aldrig ens funderat över.

Svartsjuka är äganderättskänslor som härsknat, och äganderättskänslor kan aldrig vara sunt varken för en själv eller omgivningen, särskilt inte när det kommer till andra levande varelser.

Att känna att partnern är värdefull och att jag gärna vill ha henom i mitt liv har absolut NOLL med svartsjuka att göra. Varken med eller utan citationstecken.

 

[escodobe]

Det finns även psykologer som menar på att kärlek utan den minsta uns av svartsjuka inte finns.

Enligt vilka teorier då?

 

[escodobe]

Håller med. Man vill ju inte gå runt och vara rädd för att förlora någon. Och man mår säkert dåligt av det. Men vi är bara människor och jag skulle inte säga att varken svartsjuka, så länge den inte är farlig eller tar över ens förhållande/ liv inte endast behöver vara destruktivt. Har googlat och det finns studier på att det faktiskt till en viss gräns kan vara bra för ett förhållande att vara rädd att förlora varandra eller att vara ”svartsjuk”, för då tar man inte varandra för givet. Och ja, det bästa är bara att glömma och gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort, och det verkar som att du är en person som kanske glömmer lättare eller har lättare att släppa saker för vissa är det mycket svårare och det är även det okej, att släppa taget i sin egen takt.

Jag förstår inte alls hur du menar?

Att vara ledsen över att ett förhållande tar slut och att den man älskar inte känner likadant är för mig sorg, ungefär som jag känner nu när min hund har dött. Det gör ont.

Men det är inte alls samma känsla som svartsjuka, inte för mig i alla fall.

Nu är jag ju extremt lite svartsjuk, det har känts vid några få tillfällen i mitt liv. Det är mer som en form av avundsjuka om du förstår.

 

[Lovisaleonora]

Det är mer som en form av avundsjuka om du förstår.

¨
I min bok är det är en sjuka. Svartsjuka. En oro som gått i spinn och blivit sjuklig, utvecklats till svartsjuka.

Min upplevelse är att negativa känslor som får ta en nedåtgående spiral alltid tar sig sjukliga uttryck. Absolut till nackdel för känslans innehavare. Det påverkar hela livet.

 

[escodobe]

¨
I min bok är det är en sjuka. Svartsjuka. En oro som gått i spinn och blivit sjuklig, utvecklats till svartsjuka.

Min upplevelse är att negativa känslor som får ta en nedåtgående spiral alltid tar sig sjukliga uttryck. Absolut till nackdel för känslans innehavare. Det påverkar hela livet.

De få gånger har känt svartsjuka har det dock varit en "akut" känsla som gått över väldigt fort, inte något gnagande. Men det är över tjugo år sedan och drabbade ingen annan än mig själv... Det kan närmast beskrivas som en avundsjuka.

 

[Klubbisen]

La du

Alltså, bara nej. Faktiskt. Menar du att det skulle finnas positiv svartsjuka? För i så fall resar jag ragg på riktigt. Och neutral svartsjuka har jag heller aldrig ens funderat över.

Svartsjuka är äganderättskänslor som härsknat, och äganderättskänslor kan aldrig vara sunt varken för en själv eller omgivningen, särskilt inte när det kommer till andra levande varelser.

Att känna att partnern är värdefull och att jag gärna vill ha henom i mitt liv har absolut NOLL med svartsjuka att göra. Varken med eller utan citationstecken.

Fast säger du att den enda svartsjukan som finns handlar om äganderätt?

 

[Klubbisen]

Enligt vilka teorier då?

Om du vore min flickvän och flirtade med en stilig och begåvad man, kan man ju undra vad jag egentligen tyckte om dig om jag inte alls brydde mig om det. Antingen anser jag inte att du är värd särskilt mycket eller så har jag ingen kontakt med mina egna känslor, säger psykoterapeuten Lars Lindbom, som funderat mycket kring svartsjuka.

– Sund svartsjuka kan faktiskt få positiva effekter eftersom den kan leda till att man anstränger sig lite extra inför sin partner. Det visar att man verkligen tycker om henne eller honom.
Från svenska Dagbladet

 

[Klubbisen]

Alltså, bara nej. Faktiskt. Menar du att det skulle finnas positiv svartsjuka? För i så fall resar jag ragg på riktigt. Och neutral svartsjuka har jag heller aldrig ens funderat över.

Svartsjuka är äganderättskänslor som härsknat, och äganderättskänslor kan aldrig vara sunt varken för en själv eller omgivningen, särskilt inte när det kommer till andra levande varelser.

Att känna att partnern är värdefull och att jag gärna vill ha henom i mitt liv har absolut NOLL med svartsjuka att göra. Varken med eller utan citationstecken.

Okej men ifall din partner är värdefull för dig då kan det isåfall vara så att du blir rädd för att förlora din partner och det kan vara på grund av rädsla, inte äganderätt. Tycker faktiskt det är helt befängt att svartsjuka skulle vara så svart och vitt som du beskriver. Svartsjuka är också en känsla och den känslan kan komma av olika anledningar.

 

[Klubbisen]

¨
I min bok är det är en sjuka. Svartsjuka. En oro som gått i spinn och blivit sjuklig, utvecklats till svartsjuka.

Min upplevelse är att negativa känslor som får ta en nedåtgående spiral alltid tar sig sjukliga uttryck. Absolut till nackdel för känslans innehavare. Det påverkar hela livet.

Men varför målar ni upp svartsjuka så vitt och svart? Det finns absolut fall då svartsjukan kan vara riktigt jobbig och ta över ens liv men alla människor som jag pratar med som är i förhållanden har någon gång upplevt att man på något sätt känner sig lite svartsjuk, utan att det är extremt. All svartsjuka är inte samma sak som att mörda någon för att det är ens ägodel. Ifall jag önskar att jag vore med mitt ex och ser mitt ex med någon annan, önskar jag kanske att jag vore den andra personen som är med mitt ex och blir i stunden avundsjuk och det kan göra ont. För mig är det absolut inte fel att känna så men visst jobbigt.

 

[Mia_R]

Men varför målar ni upp svartsjuka så vitt och svart? Det finns absolut fall då svartsjukan kan vara riktigt jobbig och ta över ens liv men alla människor som jag pratar med som är i förhållanden har någon gång upplevt att man på något sätt känner sig lite svartsjuk, utan att det är extremt. All svartsjuka är inte samma sak som att mörda någon för att det är ens ägodel. Ifall jag önskar att jag vore med mitt ex och ser mitt ex med någon annan, önskar jag kanske att jag vore den andra personen som är med mitt ex och blir i stunden avundsjuk och det kan göra ont. För mig är det absolut inte fel att känna så men visst jobbigt.

Att önska att man fortfarande vore tillsammans är inte svartsjuka, svartsjuka är när man börjar tycka illa om den nya enbart baserat på att den "stulit" partnern, att det är dens fel att förhållandet tog slut, inte pga att partnern blev kär i någon annan eller helt enkelt inte ville vara tillsammans med en längre.

Om min partner skulle flirta med andra så skulle jag bli förbannad på honom för att han är respektlös mot mig och dumpa, den han flirtade med rår inte för att mitt blivade ex är dum i huvudet och för feg för att bryta. Om någon annan flirtade med min partner anser jag att det är min partner som ska säga ifrån, inte att det är jag som ska göra det. Kan jag inte lita på honom så är han ändå inget att ha.

Om ett förhållande är över skulle jag aldrig nedlåta mig till att försöka tvinga honom att stanna, om han vill gå så får han göra det och om jag vill gå så gör jag det. Det finns personer som hotar med att ta livet av sig om förhållandet spricker, vad är det för förhållande? Att någon stannar för att den hotas och inte av kärlek?

Jag har haft en kollega som inte fick följa med på resor i jobbet och middagar pga att jag som första kvinnliga anställd på den avdelningen skulle följa med. När han var med på jobbets jullunch och efterföljande julfest med ett par andra företag skulle hon ha skillsmässa när han kom hem. Hon hade träffat mig en gång, under en middag när jag hade min dåvarande med mig och hennes man var gammal nog att vara min pappa = totalt ointressant. Hon mådde förbannat dåligt pga sin svartsjuka.

 

[Lovisaleonora]

Men varför målar ni upp svartsjuka så vitt och svart? Det finns absolut fall då svartsjukan kan vara riktigt jobbig och ta över ens liv men alla människor som jag pratar med som är i förhållanden har någon gång upplevt att man på något sätt känner sig lite svartsjuk, utan att det är extremt. All svartsjuka är inte samma sak som att mörda någon för att det är ens ägodel. Ifall jag önskar att jag vore med mitt ex och ser mitt ex med någon annan, önskar jag kanske att jag vore den andra personen som är med mitt ex och blir i stunden avundsjuk och det kan göra ont. För mig är det absolut inte fel att känna så men visst jobbigt.

Svartsjuka är för mig svart eller vitt. Det är en sjuklig förändring i känslolivet. Det är inte vi som börjat prata om svartsjuka, det var du som tog upp det och flera av oss protesterade mot att svartsjuka skulle vara en naturlig del i ett fungerande förhållande.

Nu blandar du in avundsjuka också, och då blir det ju riktigt rörigt. För mig är det som att prata om cancer och förkylning lite svepande som sjukdomar. Det är ju skillnad.

För mig är svartsjuka en dealbreaker. Jag går ur förhållandet. Jag går däremot inte ur en relation för att min partner uttrycker bekymmer över att jag flirtar med någon annan, det är något vi diskuterar kring.

 

[tanten]

Men varför målar ni upp svartsjuka så vitt och svart? Det finns absolut fall då svartsjukan kan vara riktigt jobbig och ta över ens liv men alla människor som jag pratar med som är i förhållanden har någon gång upplevt att man på något sätt känner sig lite svartsjuk, utan att det är extremt. All svartsjuka är inte samma sak som att mörda någon för att det är ens ägodel. Ifall jag önskar att jag vore med mitt ex och ser mitt ex med någon annan, önskar jag kanske att jag vore den andra personen som är med mitt ex och blir i stunden avundsjuk och det kan göra ont. För mig är det absolut inte fel att känna så men visst jobbigt.

Kanske har du en alldeles egen definition på svartsjuka? En som vi andra inte delar?

För svartsjuka ÄR svart/vitt. Och den har med äganderätt att göra. Det finns absolut inget positivt med svartsjuka.
Den "svartsjuka" du beskriver är mer sorg och avundsjuka.

 

[Lovisaleonora]

Det är rätt intressant att se att även avundsjuka beskrivs som just sjuklig:
"Avundsjuka är en sjuklig eller plågande avund eller avundsamhet. Exempelvis avundsjuka över att andra skulle ha något vackert. Känslan av avund kan vara varaktig. Avundsjuka består ofta av en kombination av frambringade känslor som ilska, sorg och avsky."
källa: wikipedia

 

[Lovisaleonora]

Här uttalar sig coachen/terapeuten Elizabeth Kuylenstierna

"Varför tycker du inte att svartsjuka har med kärlek att göra?

– Vad finns det för kärlek i svartsjuka, skulle det vara att man visar att man bryr sig? Om du inte kan komma på andra sätt att visa din partner hur du känner, då har du andra problem och borde ta itu med dem i stället. Svartsjuka är inte kärlek. Att låta sin partner ha ett bra liv, med många möten. Det är kärlek!"