Det här med att läsa ens barn sms

[Tora]

Flera av mina bekanta har sagt att de regelbundet läser igenom alla SMS-konversationer och liknande för att se vad som har skrivits. Har även läst det här att folk gör det.

Nu menar jag inte när man misstänker att något är fel utan bara rakt av som en vardaglig kontroll.

Hela min inre rättskänsla skriker högt av upprördhet och tycker att detta är extremt kränkande och integritetsöverskridande. Dessutom kan man ju radera konversationer och på det sättet dölja eventuella fel.

Hur gör ni? Är det jag som är för känslig? Blir lite ambivalent när det verkar vara så vanligt att på rutin kolla sina barns telefoner.

 

[Krålus]

Jag kan inte ens hennes kod. Hon kan min däremot.

 

[LadyCovergirl]

Jag gör inte det. Hon har rätt till ett privatliv precis som att jag har det.

 

[Skrottiskrott]

Jag är mellanstadielärare och jisses vad 10-12-åringar skriver fruktansvärda saker till varandra (inte sms utan meddelanden och kommentarer i diverse sociala medier, gruppchattar osv.). Ger man sina såpass unga barn en smartphone och tillgång till sociala medier och/eller sådana chattar så borde man verkligen som förälder ha koll.

Såå många gånger har jag varit med om att en elev kommer till mig och är ledsen över något en annan elev har skrivit, ibland har de tagit skärmdumpar och visar mig. Jag är så less på att som lärare behöva lägga tid på det där, hade jag fått bestämma hade de absolut inte fått använda sociala medier eller dessa chattar. Men det är föräldrarna som bestämmer och sedan kommer konflikterna i skolan för det är där barnen ses IRL. När jag sedan ringer till föräldern till eleven som har skrivit något elakt så är det oftast ren förnekelse: "Nä, hon har inte ens den appen" eller "Jag har koll på vad han skriver!" och när då en skärmdump kan visas upp är föräldrarna helt i chock. De hade aldrig kunnat tro att deras barn skulle skriva något sådant.

Ännu värre är det ju med hur oerhört lätt barnen kan bli kontaktade och lurade av vuxna som inte vill dem väl. Usch.

Nu pratar jag som sagt om barn i mellanstadieåldern, det är oftast värst i fyran och femman, jag tänker att föräldrarna kan släppa kontrollen mer och mer ju äldre barnen blir. Men åldersgränserna på sociala medier finns av en anledning och jag är själv med i en "föräldrapakt" där vi är ett helt gäng som gått samman och stöttar varandra i att avvakta med smartphone till våra barn.

Tråden kanske bara handlade om sms, och därmed om de barn som inte har tillgång till sociala medier? Då är i alla fall risken för grooming betydligt mindre.

 

[julgrisen]

Nu är mina barn fortfarande små och har inga telefoner, jag vill gärna vänta så länge det går med det, men för mig är det stor skillnad på att läsa en tioårings sms och säg typ en 14-årings.

 

[jeennnnyy]

Flera av mina bekanta har sagt att de regelbundet läser igenom alla SMS-konversationer och liknande för att se vad som har skrivits. Har även läst det här att folk gör det.

Nu menar jag inte när man misstänker att något är fel utan bara rakt av som en vardaglig kontroll.

Hela min inre rättskänsla skriker högt av upprördhet och tycker att detta är extremt kränkande och integritetsöverskridande. Dessutom kan man ju radera konversationer och på det sättet dölja eventuella fel.

Hur gör ni? Är det jag som är för känslig? Blir lite ambivalent när det verkar vara så vanligt att på rutin kolla sina barns telefoner.

Jag läser absolut, men förstår att jag kommer behöva sluta med det när barnet blir äldre.. mitt barn fyller strax 10 och jag tycker egentligen det var för tidigt med telefon men blev så av flera anledningar. Jag har massor av föräldrarkontroller på hens telefon, hen kan varken kontakta/bli kontaktad av nån jag inte lagt till i hens telefonbok (hen kan inte lägga till kontakter själv..), har inga sociala medier eller liknande appar och jag kollar regelbundet igenom sms, besökta sidor etc. Säker intigritetskränkande men känner starkt att det är mitt ansvar att hålla lite koll och guida hen när hem är så ung.

Har inte hittat något anmärkningsvärt alls, hen och hens kompisar skickar typ inget till varandra mer än en och annan emoji

 

[Tora]

Det gäller konversationer i alla sociala medier.

Vi pratar rätt mycket hemma om hur man ska vara mot varandra på sociala medier samt vilka risker det finns och det är en ständigt pågående konversation. Jag är helt övertygad om att mina barn inte är några änglar. De kan säkert hitta på både det ena och det andra…….

 

[Tora]

Jag läser absolut, men förstår att jag kommer behöva sluta med det när barnet blir äldre.. mitt barn fyller strax 10 och jag tycker egentligen det var för tidigt med telefon men blev så av flera anledningar. Jag har massor av föräldrarkontroller på hens telefon, hen kan varken kontakta/bli kontaktad av nån jag inte lagt till i hens telefonbok (hen kan inte lägga till kontakter själv..), har inga sociala medier eller liknande appar och jag kollar regelbundet igenom sms, besökta sidor etc. Säker intigritetskränkande men känner starkt att det är mitt ansvar att hålla lite koll och guida hen när hem är så ung.

Har inte hittat något anmärkningsvärt alls, hen och hens kompisar skickar typ inget till varandra mer än en och annan emoji

Men hur kan du veta att olämpligheter inte blir raderade?

Jag förstår varför du gör det men det känns så fel. Dessutom blir det ju att man även läser ditt barns kompisars meddelande och det känns ännu värre. Men jag förstår som sagt varför du gör det.

 

[LadyCovergirl]

Jag gör inte det. Hon har rätt till ett privatliv precis som att jag har det.

Kanske skulle ha skrivit ålder på barnet ifråga. Hon är 14 år

 

[Krålus]

Jag kan inte ens hennes kod. Hon kan min däremot.

Mitt barn är 15. Jag har aldrig läst medelanden ens när hon gick i mellanstadiet.

 

[Lingon]

Flera av mina bekanta har sagt att de regelbundet läser igenom alla SMS-konversationer och liknande för att se vad som har skrivits. Har även läst det här att folk gör det.

Nu menar jag inte när man misstänker att något är fel utan bara rakt av som en vardaglig kontroll.

Hela min inre rättskänsla skriker högt av upprördhet och tycker att detta är extremt kränkande och integritetsöverskridande. Dessutom kan man ju radera konversationer och på det sättet dölja eventuella fel.

Hur gör ni? Är det jag som är för känslig? Blir lite ambivalent när det verkar vara så vanligt att på rutin kolla sina barns telefoner.

Det är meningslöst att läsa deras sms då all kommunikation sker i Snapchat och liknande. Det känns som en virtue signalling att gå runt och säga att man läser sitt barns sms. Plus visar på okunnighet om hur barn och ungdomar kommunicerar med varandra.

 

[Lingon]

Jag tror att om barnen/ungdomarna vill kommunicera med varandra utan att meddelandena blir lästa av föräldrarna så kommer de lyckas med det. Tekniken finns och de har mycket bättre koll på den än vi tror att de har. Jag tror överhuvudtaget mycket lite på regler innan de visat sig behövas. Skulle jag upptäcka något eller om någon kommer och säger att mitt barn skrivit nåt olämpligt/elakt så införs regler då.

 

[Fille]

Sonen är 8,5. Har haft mobil i snart två år. Jag ser det som min skyldighet att läsa vad som skrivs, för att uppmärksamma felaktiga beteenden på sms. Anser att ett sjysst beteende på telefon behöver läras och att jag kan hjälpa honom med det. Likväl som jag försöker påpeka hur man pratar i telefon, att man säger hej, hejdå osv.

 

[Tora]

Sonen är 8,5. Har haft mobil i snart två år. Jag ser det som min skyldighet att läsa vad som skrivs, för att uppmärksamma felaktiga beteenden på sms. Anser att ett sjysst beteende på telefon behöver läras och att jag kan hjälpa honom med det. Likväl som jag försöker påpeka hur man pratar i telefon, att man säger hej, hejdå osv.

Men räcker det inte att ni pratar om hur man beter sig mot varandra? Sitter du och lyssnar på när ditt barn pratar i telefon med sina kompisar också? Hur vet du att ditt barn inte raderat det som har skrivits? Jag förstår som sagt varför man gör det men det känns så konstigt att faktiskt göra det.

Kan ju vara något som kompisar skriver som denne inte vill att någon vuxen ska läsa. Behöver inte vara något negativt. Det kan vara att man är kär i någon. Hur hanterar du sådant?

 

[Tora]

Det är meningslöst att läsa deras sms då all kommunikation sker i Snapchat och liknande. Det känns som en virtue signalling att gå runt och säga att man läser sitt barns sms. Plus visar på okunnighet om hur barn och ungdomar kommunicerar med varandra.

Lite så tänker jag också. Att det man läser nödvändigtvis inte visar all kommunikation samt att det faktiskt går att radera smskonversationer. Sen kanske inte alla föräldrar låter sina barn ha Snapchat. Detta har varit väldiga diskussioner om hemma om Snapchats vara eller inte vara. De två äldsta använder inte Snapchat alls (säger de i alla fall) och himlar mest med ögonen när jag frågar om de gör det eller inte. Det är tydligen mest fjortisar som gör det och inte de två som är så vuxna (15 och 17 år )

 

[Inte_Ung]

Dold kommunikation är farlig - för barnet.

Se filmen "Callgirl".
Och gärna även dokumentären om 'Kapten Klänning ".

Dessutom så är det där som de kriminella gängen rekryterar barn till olika tjänster.

 

[Fille]

Men räcker det inte att ni pratar om hur man beter sig mot varandra? Sitter du och lyssnar på när ditt barn pratar i telefon med sina kompisar också? Hur vet du att ditt barn inte raderat det som har skrivits? Jag förstår som sagt varför man gör det men det känns så konstigt att faktiskt göra det.

Kan ju vara något som kompisar skriver som denne inte vill att någon vuxen ska läsa. Behöver inte vara något negativt. Det kan vara att man är kär i någon. Hur hanterar du sådant?

Ja, i regel sitter han i vardagsrummet och pratar så jag hör vad som sägs. Inte varje telefonsamtal såklart men många!
Han vet att jag läser, men skulle någon mot förmodan skriva om någon kärlek så är jag nog tyst om det, låtsas som det regnar. Om det är en ”ofarlig” hemlighet. Det är mest dock ”vill du spela?” som skrivs.

 

[Fille]

Ja, i regel sitter han i vardagsrummet och pratar så jag hör vad som sägs. Inte varje telefonsamtal såklart men många!
Han vet att jag läser, men skulle någon mot förmodan skriva om någon kärlek så är jag nog tyst om det, låtsas som det regnar. Om det är en ”ofarlig” hemlighet. Det är mest dock ”vill du spela?” som skrivs.

Glömde skriva att barnet nog inte vet hur man raderar sms.

 

[jeennnnyy]

Men hur kan du veta att olämpligheter inte blir raderade?

Jag förstår varför du gör det men det känns så fel. Dessutom blir det ju att man även läser ditt barns kompisars meddelande och det känns ännu värre. Men jag förstår som sagt varför du gör det.

Med Apples föräldrakontroll kan man ställa in att barnen inte kan radera SMS utan att de ändå syns… Hen har inga andra appar där hen kan kommunicera via och kan heller inte ladda ner appar överhuvudtaget utan mitt godkännande.
Säkert inte vattentätt men jag tycker som sagt det känns rimligt.

Samma hantering kommer antagligen inte kännas alls rimlig om några år så jag är helt öppen för att jag kommer behöva ändra strategi. Barnet har tex noll problem med att jag kollar ibland idag, så kommer hen gissningsvis inte alltid känna och då kommer det antagligen inte alls kännas lika ok längre. De skriver som sagt typ inget nu heller så antagligen därför det inte känns som en särskilt stor grej.

 

[Mirtai]

Mitt barn är 11 och jag har dels koll på vad han skriver i sms men också inställningen att han inte kan ladda ner appar utan mitt godkännande. Därför vet jag att han inte har snap eller tiktok. Alla appar där man kan ställa in att dölja olämpligt innehåll är inställt så.

På hans skola har det upprepade tillfällen kommit upp att elever kränker varandra på snap och det är ett jävla otyg. Barnen är så små att de inte ens ska ha de där apparna. De är uppenbarligen inte mogna att hantera det.

Åldergräns på sociala medier vore toppen!

Jag gör ett tillägg: Jag fattar inte de föräldrar som ger sitt barn en smartphone med sociala medier och internet och därmed ger dem tillgång till hela världen och hela världen får dessutom tillgång till dem. Det finns så mycket skit därute som är så lätt att råka hitta och drabbas av. Det är ju så att snittåldern för att börja titta på porr är 12 år. Och då är det inte nakna bilder utan ofta grov våldsporr. Vi är så måna om våra barn och att de ska ha en trygg uppväxt men så sätter vi de här telefonerna i deras händer och ger dem full tillgång till allt och alla där ute.