Det som har hänt....

Spirit

Trådstartare
Fick reda på att det startades en stöttningstråd för mig av moderatorn men att hon låste & tog bort den.
Jag tyckte det var bättre jag startade en egen & berättade vad som har hänt istället, då det förekom en del spekulationer vad jag kunde förstå.

Det har hänt:

Blev gravid i Juni & har hela tiden haft en normal graviditet men ändå väldigt enkel. Mådde illa i max 2 veckor sen har jag mått toppenfint. Alla värden har varit bra förrutom jag haft lite dåliga blodvärden, men det har jag alltid haft. Mot det fick jag äta Niferex järntabletter som egentligen inte hjälptenågot nämnvärt.

Runt jul gick jag av mitt arbete som tung lastbilschaufför, dels började jag få problem tt ta mig upp i hytten samt jag ville inte dra pallar & hantera mitt fordon & bli utsatt för andra i halt väglag, då man bli begränsad med en stor mage.

Blev lovad sjukskrivning av min BM redan då, men hon ändrade sig & jag fick gå hemma helt utan ersättning tills vidare.
I mitten på Januari blev jag till sist sjukskriven av min kvinnoläkare för foglossningarna som kom som en försenad julklapp.

Jag red i stort sett hela graviditeten, men innan december slutade jag galoppera & hoppa, runt den 26 jan red jag sista gången över huvudtaget. Det var en 2 dagars dressyrclini`c för min tränare som kommer 2 gånger om året. Vi jobbade bara i skritten med skolorna.

Efter det så lämnade jag över min häst helt till medryttaren & har inte ridit sedan dess.

Periodsvis har jag hoppat på kryckor pga foglossningen & i mitten på feb köpte vi en elupplåsbar luftmadrass som var 160 bred & ca 50 cm hög som jag sovit i istället, då det inte längre fungerade att sova i vanlig säng.
Den har jag sovit i tills i onsdags den 26 Mars. Kan erkänna att det var en lättnad att äntligen få sova mer än 3-4 timmar på natt, nu fick jag det stöd & avlastning jag behövde & kunde sova ganska bra.

I tisdags den 25 vid ca 22 tiden kände jag en mindre knipning i magen, satt framför datorn & pratade med en kompis & vi kom överrens att om det knep ett par gånger till så skulle jag gå & lägga mig & vila.
Mycket riktigt knep det igen & det var då ca 10 min mellan. Jag gick ned på toaletten & nattakissade & gick upp igen för att försöka sova lite.
Passa på att vila när man kan, jag visste inte vad som väntade mig.

Vid 23 tiden var dom kraftigare & nu var det ca 8 minuter mellan sammandragningarna, jag gick in till sambon & sa till han att jag hade dom var 8:e minut nu, men han kunde sova lite till.

Efter ca 10 minuter efter jag lagt mig på luftmadrassen ien så kom han in lite smågnällig på ett gulligt sätt.
- Och du tror jag kan somna om efter fått en sådant besked?? Är du helt från vettet??

Vid 00 så var sammandragningarna så pass kraftiga & var då nere på var 6:e minut, ringde BB & hörde med dom & dom bad oss avakta lite, men jag skulle ta ett varmt bad så länge.

Kröp ned i badet & låg där & flöt i ca 40 minuter innan jag var tvungen att gå upp igen, för nu blev dom kraftigare igen.

Kl 01 ringde vi BB igen, då låg jag & mer eller mindre kved i soffan under sammandragningarna, dom var nästan outhärdliga. Fick klartecken på att komma in. Och med vår vanliga ottur så snöade det kraftigt den natten så vi fick köra långsamt till Ystad.

Kan säga att den bilfärden var den värsta jag någonsin varit med om, alla gupp, hålor & ojämnheter i vägbanan skar som knivar i min kropp. Gjorde ont om sambon gasade eller bromsade, den stackaren visste knappt hur han skulle bära sig åt för att köra så snällt som möjligt.

forstättning följer
 
Sv: Det som har hänt....

Vi kom in till BB 03:15
Blev inlagd i förberedelserummet & en barnmorskar kom för att koppla på CTG & började leta hjärtljuden.
Efter ca 10 mnuters letande så gav hon upp, hämtade en annan BM som var lite äldre & mer erfaren. När inte hon iheller hittade hjärtljuden så började jag få mina misstankar & paniken började komma krypandes.

Även Bm började se orolig ut & sade ifrån om att vi skulle göra ett ultraljud.
Ca 15 minuter senare kom läkaren med ultraljudsmaskinen.
Han kletade in hela min mage & började undersöka.
Då visade det sig att hjärtat slog inte & att vårt barn troligtvis varit dött i ett par dagar redan inne i magen, han kollade skallkonturen & den hade redan börjat sjunka ihopa.

Kratastrofen var ett faktum, sambon skrek rakt ut & började gråta, jag själv låg helt paraplyserad & fattade ingenting.
Hade varit på kontroll Torsdagen innan då då slog barnets hjärta??

B-mosrkorna beklagade & vi sambon frågade vad som händer nu?
Fick besked på att vi låter förlossningen fortsätta som vanligt. Finns ingenting som dom kunde göra.
Jag sa direkt att då vill jag har kejsarsnitt, jag vägrar genomgå en förlossning med ett dött barn.

Tyvärr så var det inte möjligt pga av infektionsrisken, att ta ut död vävnad innebär alltid stora infektionsrikser samt då blir det onödigt sår på livmodern, och ville vi ha möjligheten att i framtiden få fler barn så var det bäst att det ordnades på naturlig sätt för min hälsas skull.

Sambon blev ledsen & förbannad & jag fick fullständig panik. Precis då kom min väninna in i rummet. Vi hade rint till henne innan vi åkte till BB att vi var på gång & om hon ville så fick hon gärna komma. Det var bestämt sedan tidigare då sambon har svårt att se blod, han svimmar då.
Och hon skulle vara med ifall han slocknade, så jag inte skulle vara helt ensam.

Hon var med hela tiden & var ett enormt stort stöd för oss båda, främst för sambon.

Men vi fick beskedet på att eftersom barnet var dött så kunde dom ge mig så mycket smärtstillande att min förlossning skulle bli så enkel som möjligt, dom behövde inte ta hänsyn till barnets hälsa.

Jag fick epudural & klarade mig fint på det, klarade till & med sova ca 45 minuter på det. Fick sedan påfyllning var 50:e minut för att hålla smärtorna borta.
Runt 11 tiden på onsdagsmorgonen så började krystvärkarna komma & dom fick ringa efter narkosläkaren igen för att ge mig en ny superdos för påfyllningarna räckte inte till.

Vid 13:30 tiden så försökte dom ta hål på fosterhinnan så det skulle snabbas på lite, trots nya virkenålar & även med hjälp av en kanyl så lyckades dom inte få hål på hinnan. Den var alldeles för seg.

kl 13:56 Kom lilla Jonathan till världen, välskapt på alla sätt & vis, men han var väldigt mörk i hyn & huden hade börjat flaga på honom. Han hade varit död i minst 2 dygn trodde dom då.

Han lyftes upp så jag kunde se honom efter navelsträngen klipptes, sen bars han iväg för att kontrolleras & vägas.
Dom vågade inte mäta honom då dom var rädd att han inte skulle hålla för det.
Moderkakan kom ut lätt, var hel & såg fin ut.

Efteråt var jag helt slut, alla grät. Kännde mig helt tom inombords. Fruktansvärt besviken. In i det sista hade jag hoppats på att dom hade fel & att han skulle börja skrika eller göra något tecken på att han levde. Och att alla hade haft fel ang att han skulle vara död.

Min väninna ringde våra föräldrar & berättade att vår son hade kommit & att han var välskapt.
Dom hade redan fått informationen tidigt på morgonen att han var borta.

Resten av dagen grät vi båda, jag somnade lite till & från. Men vi blev enormt väl omhändetagna av alla inblandade på BB i Ystad.
På kvällen så duschade vi tillsammans, jag & sambon.
 
Sv: Det som har hänt....

Det är så grymt, så orättvist!
Det SKA inte få hända!

Mina tankar är hos er, och jag hoppas att ni tar er igenom det här!

Massa tröstkramar
 
Sv: Det som har hänt....

jag kan inte föreställa mig hur ni känner :cry:

*Skickar mängde med styrkekramar*
 
Sv: Det som har hänt....

Grattis till Jonathan!
Sitter här och läser med tårarna rinnande! Varför skulle det sluta så för er, är så lessen för er skull!
Massor av kramar!
 
Sv: Det som har hänt....

Grattis till eran son...

Mina tankar är hos er.
Världen är en orättvis plats ibland...sånt här ska inte få hända.
Man ska inte behöva begrava sitt barn...

Miljarders tröstkramar till er alla....
Smärtan ni känner går inte att föreställa sig...
 
Sv: Det som har hänt....

Tänker på er. Kan inte tänka mig hur fruktansvärt ni måste ha det nu. :cry:
 
Sv: Det som har hänt....

Var ganska skönt, sen låg vi hela natten samma rum, fick in en extra säng till mig.

Pratade mycket, grät, sov lite till.
Kl halv 6 på morgonen så var vi klarvakna & skötersorna kom genast så fort dom märkte att vi vaknat & pratade med oss.
Hela tiden så fick vi ett enormt stöd & uppbackning från all personal.

Kändes väldigt underbart & tryggt. Under dagen kom även kuratorn upp & vi pratade med henne i ca 2 timmar, läkaren kom in & vi pratade med henne väldigt länge.
Bestämde ang obduktion av Jonathan samt vilken begravningsbyrå som skulle ha hand om hans begravning & kremering.

På kvällen fick in Jonathan på vårt rum så vi fick hälsa på honom, han var så vacker i sina små kläder som jag haft med mig till förlossningen.
Vi grät båda 2 igen & efter ca 2 timmar så fick sköterskorna köra han tillbaka till det svala rummet där han förvarades så han inte skulle åldras snabbare än nödvändigt.

På kvällen så somnade vi båda väldigt tidigt & vaknade på fredagsmorgonen vid halv 6 tiden då en kvinna i rummet brevid höll på att föda.
På något kontigt vis så har man ändå en viss sorts galghumor, jag & sambon slog vad om att hon har nog fått sitt barn ca 06:45.
Visade sig att 06:50 fick hon sitt barn. Vi fnissade lite åt det. Även det känns bizzart.

Kvinnan brevid fick ett friskt & välskapt levandes barn, vi fick inget. Men ändå kände ingen av oss någon bitterhet.
Jag blev uppriktigt glad för hennes skull.

Under fredagen så kom läkare & min förlösande BM in igen & vi pratade lite till, gick igenom papperna & våra önskemål. Våra föräldrar kom upp & vi fick in Jonathan igen så dom fick träffa honom. Alla grät & det togs en hel del bilder på honom.
Han var även lindad så jag & sambon fick chansen att hålla honom i vår famn efter våra föräldrar gått hem.

När jag höll han i famnen så kände jag en enorm ilska men stor sorg.
Han förvägrade mig rätten att få vara mamma, han snuvade mig på det jag sett fram emot i 9 månader.
Men jag blev samtidigt rädd för mina känslor.
Sambon grät floder & bar runt på honom länge & vyssade Jonathan. Tog lång tid innan han lades tillbaka i sin lilla vagn igen & kunde åka tillbaka till sitt lilla rum i väntan på begravningsentrapranören.

2 timmar senare åkte vi hem & har varit hemma sedan dess.
Alla våra vänner är informerade ang tragedin allt för att undvika sårande frågor som ställs pga dom inte kände till att vi förlorade vår son.
Allt för att spara oss...

Nu är vi båda sjukskrivan i 3 måander, våra chefer är informerade & jag skall ringa min nästa vecka & börja framtidsplanera då jag inte var väntad förrän nästa år.
Han måste få en chans att få lite framförhållning, då vi anställt en kille att köra min lastbil & vi kan inte bara sparka honom då han är lovad jobb tills nästa år.

JAg har varken rökt, druckit en enda droppe sprit, tagit en enda värktablett under hela graviditeten. Så varför vår son inte överlevde vet bara han själv & gud.
Har vi tur så hittar dom en orsak på obduktionen.

Men ifall vi skulle försöka få ett barn till så kommer jag stå under stenhård bevakning hela vägen samt dom kommer ultraljuda mig tätare & det kommer bli tidigt kejsarsnitt så snart dom vågar & barnet kommer få ligga i kuvös istället.

Jag känner mig trygg & vi kommer försöka igen, men inte just nu. Dessa fysiska & psykiska såren måste läkas först & främst.

Jag lider med alla dom andra som förlorat sitt barn.
Jag kan med gott samvete säga:

-Jag vet precis hur det känns utan att ljuga....

Stor sorg
/ Spirit
 
Sv: Det som har hänt....

Rent spontant.

Jonathan, vilket fint namn!

En fin sång som jag kom att tänka på är:

Kärleken är med Jill Johnsson.
Refrängen börjar: En ängel flög förbi...


Funderade först på att lägga in hela texten här i tråden, men väljer att istället länka.

http://hem.passagen.se/anglaringen/sangtexter.htm

Länken går både till texten till låten och till en webring där änglaföräldrar har sina hemsidor. (vill säga det, så Spirit vet om hon kanske inte vill titta på sådana sidor ännu.)

Tänker på dej Spirit och tack för du delade med dej av din berättelse.
 
Sv: Det som har hänt....

Åh, vad jag gråter när jag läser det du skrivit. Så orättvist. Vi fick en välskapt, frisk pojke den 18/3 och jag kan inte ens tänka mig in i att vara i er situation. Många varma styrkekramar.
 
Sv: Det som har hänt....

Mycket stark berättelse,man blir tårögd!
Och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur ni har det,jag kan bara ana!
Bara den som varit med om det vet!
Många många styrkekramar till Er!
 
Sv: Det som har hänt....

jag lider verkligen med er och kan inte föreställa mig eran sorg.
jag gråter nästan ALDRIG men nu gör jag det.
ta hand om er i denna tragedi.
BH-021201-01.jpg
 
Sv: Det som har hänt....

Tre utvalda bilder på vår Jonathan
Vill inte lägga ut dom andra då han är ganska åldrad. Människor kan ta illa upp.




Ledsen om jag se rlite opersonlig ut, men brösten är fulla med mjölk & dom smärtar enormt mycket. Jag får inte ta tabletterna som stoppar produktionen utan får vänta ut det på "gammalt" vis.
 
Sv: Det som har hänt....

Jag kan inte föreställa mig vad ni har gått igenom, eller hur det känns idag. Jag vill bara ge er båda en jättekram, och tala om att jag tänker på er, jag ska tända ett ljus för eran pojke ikväll.


Du är fantastisk som orkar dela det här sorgliga med oss! Tack för det!
 
Sv: Det som har hänt....

Grattis till er Jonathan!

Är så ledsen att ni förlorade honom. Att förlora sitt barn är den värsta mardröm jag kan tänka mig.

Mina tankar är hos er.
 
Sv: Det som har hänt....

Jag är hemskt ledsen. Din berättelse får tårarna att rinna, jag som aldrig gråter för andras skull. Jag kan inte ens ana vad ni går igenom, men jag är så ledsen för er skull.

Stor kram från oss! Lova att säga till om det är något du behöver hjälp med, eller annat. Jag finns ju i närheten.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 404
Senast: __sofia__
·
Hästhantering Hej! Jag har en medryttarhäst som jag haft nu i 2 år. Han är en rätt kraftig connemara, 10 år och importerad från Irland. Jag tror att...
Svar
15
· Visningar
2 878
Senast: Sel
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg. Jag har haft problem med yrsel i tre veckor nu. Jag opererade bort en godartad tumör i armhålan en vecka innan...
2
Svar
33
· Visningar
3 795
Senast: tott
·
Hästvård Hejsan! Natten till igår fick min ena häst tas bort akut pga troligtvis akut tarmvred. Är i chock & kan inte sluta gråta. Det hela...
2
Svar
21
· Visningar
5 043

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp