Det största beslutet i mitt liv

[snurpe]

Jag står inför mitt livs svåraste beslut.

Jag ska göra en lång historia kort. Jag hade två stycken varmblodstravare. I oktober kom dagen som förändrade allt. Jag skadades relativt allvarligt och fick ett längre ridförbud. Sedan dess har mina hästar varit avställda. Jag är idag återställd och skulle rent fysiskt kunna rida, men det finns många hinder. Kanske mest av allt mentalt. Min skada ställde till det för mina barn och jag vet inte om jag vill sätta dem i den situationen igen. Jag är inte rädd för att rida, men tanken finns hela tiden i bakhuvudet att det kan hända igen och att jag då utsätter min familj för det jobbiga igen, och det blockerar mig. Nu till saken. Den ena hästen har jag lånat ut 3 månader för senare köp och det verkar fungera jättebra mellan honom och nya tjejen Men så har jag min underbara Monte kvar. Han går just nu mest och skrotar. Han lider egentligen inte (han får ju all tänkbar vård han kan behöva) men jag ser att han är olycklig. Han saknar det som var och saknar våra ridturer. Det gör ont i mig att se honom så olycklig. Vi har försökt hitta på andra saker såsom att promenera, trickträna och dylikt men det är svårt att hinna med när man har två småbarn och jag har någon form av mental blockering jag inte kommer förbi

Hur som helst har jag lovat min fina häst att han aldrig ska behöva flytta härifrån. Han är komplicerad i hanteringen och har ett tufft förflutet och litar inte på någon. Jag kan inte lämna vidare honom till någon för jag är så rädd att han hamnar i fel händer. Det är en mycket känslig häst som är lätt att missförstå och jag skulle aldrig förlåta mig om han for illa. Ibland funderar jag över om jag ska låta honom somna in Jag kan inte ge honom den lycka han förtjänar och jag kan inte heller lämna honom vidare.

Hur ska man veta hur man ska göra? Hur ska jag kunna se min vän (som betyder allt för mig) i ögonen och berätta att vi förmodligen inte kommer ut på de ridturer han älskar igen? Någonstans vill jag, men jag kan inte.

Vet egentligen inte vad jag vill med tråden, är bara så ledsen och rådvill. Vad hade ni gjort om ni gick i mina skor?

/snurpe

 

[Elisha]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Försök hitta en medryttare som du kan övervaka i början så allt går rätt till? Om han inte är allt för komplicerad i ridningen? Det finns ju massa rutinerade ryttare som inte kan ha egen häst. Annars resonerar jag som du, hellre ta bort och veta att han inte lider än att komma i fel händer. Lider med dig och har varit i samma situation som avslutades med att jag tog bort min älskade häst.

 

[Deimion]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Försök att hitta en rutinerad medryttare ev delfodervärd som har samma rid-och hanteringssätt som du. Hoppas du hittar en bra utväg som fungerar från alla håll.

 

[Zqathan]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Är han inkörd, körning hadde kanske varit ett alternativ?

 

[Yarik]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Vilken trakig situation for bade dig och din hast. Det ar svart att saga nagot som inte later som en platityd men jag hoppas verkligen att allt loser sig.

Pa den mentala sidan sa kan jag rekommendera NLP "Neuro Linguistic Programming" det kan gora mirakel med negativa tanke processer.

 

[B070715]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Kom just på att det finns nåt som heter Rädda ryttares ring eller nåt åt det hållet. De kanske kan hjälpa dig om du vill. Eller pröva nån bra nh-tränare. För det bästa måste väl ändå vara att jobba bort rädslan, det är så svårt och jobbigt att leva med sådana rädslor. Jag önskar dig all lycka vilket beslut du än väljer. /C

 

[break_a_leg]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Nu har jag inte varit i din situation, men om jag vore du så skulle jag överväga att ta bort honom om du inte hittar någon annan lämplig lösning. Jag vet hur det är att ha små barn och häst samtidigt - och det är inte lätt även om man har en häst som man vill rida.

Beroende på hur hästen är så kan den "lida" mer av att bara gå och skrota än att man väljer att ta bort den.

 

[snurpe]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Försök hitta en medryttare som du kan övervaka i början så allt går rätt till? Om han inte är allt för komplicerad i ridningen? Det finns ju massa rutinerade ryttare som inte kan ha egen häst. Annars resonerar jag som du, hellre ta bort och veta att han inte lider än att komma i fel händer. Lider med dig och har varit i samma situation som avslutades med att jag tog bort min älskade häst.

Det är otroligt svårt att hitta medryttare här ute och landet. Monte har faktiskt haft två medryttare. Den ena ha dock flyttat till en annan del av landet. Jag har erbjudit henne hästen gratis eftersom att jag vet att de avgudar varandra, men hon har inte möjlighet. Den andra vill inte rida på honom ensam, vilket jag förstår, och ridsällskap saknas nu sedan den andra hästen flyttade.

/snurpe

 

[snurpe]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Är han inkörd, körning hadde kanske varit ett alternativ?

Han är inkörd och gick ett par år inom travet men det är efter en sulkyolycka han är lite svår (aldrig elak, men känslig och lite svår att förstå). Han är ganska bakskygg sedan detta och det vore en livsfara att sätta honom framför vagn. Tyvärr (annars hade jag gärna kört!)

/snurpe

 

[snurpe]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Kom just på att det finns nåt som heter Rädda ryttares ring eller nåt åt det hållet. De kanske kan hjälpa dig om du vill. Eller pröva nån bra nh-tränare. För det bästa måste väl ändå vara att jobba bort rädslan, det är så svårt och jobbigt att leva med sådana rädslor. Jag önskar dig all lycka vilket beslut du än väljer. /C

Tack för dina råd! Det är så galet i mitt huvud. Jag är känner liksom ingen egentlig rädsla för ridningen egentligen, men jag känner mig rädd att det ska påverka mina barn (igen), dvs någonting som egentligen inte har med ridningen att göra. Är du med?

/snurpe

 

[snurpe]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag vill också bara tacka för alla fina råd. Det är så svårt detta; jag vet varken ut eller in

/snurpe

 

[__Stilett__]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag tror inte han mår dåligt att skrota hemma i hagen bara du sysselsätter honom med ngt som ger han motion, promenader, longering eller vad som helst. Jag tycker det låter som det sitter psykiskt i dig och du har en spärr som du måste ta dig över. Att sluta rida låter lite som att ge upp, villl du det innerst inne?

 

[snurpe]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag vet inte... det är en sådan svår fråga...

Tilläggas ska ju också att jag har tre ponnyer som jag kör (iaf en av dem, en sjuk och en för ung), så jag underhåller hästeriet så att säga. Men det är någon blockering ang ridningen och träningen för övrigt och jag vet inte om den kommer att försvinna.

Usch vad svårt allt ska vara...

/snurpe

 

[ridtravare]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag är också i din situation. Har efter långvarig skada faktiskt tappat lusten för att rida, har ungefär lika långt uppehåll som du. Har också en "svår " häst. Den faller snabbt ur- kräver mycket mat, och är tyvärr inte helt lätt att rida. Den avverkar medryttare berydligt snabbare än jag karlar. Nu har jag varit ute och gått med henne några gånger och börjat erkänna för min omgivning att jag faktiskt inte vill rida mer...

Min skada var inte ridrelaterad men långvarig och jag är inte helt bra än... jag känner att jag inte kan vara borta igen vare sig för jobbet eller familjen eller för mig själv...

Nu hade jag faktiskt tänkt rida ikväll och åkte upp- hon var så fin och ville verkligen ut (nåja liiitet tjock har hon nog blivit...) men så hade hon en trasig hov så det blev en kort promenad bara och jag var lättad att jag skjutit upp ridningen igen...

Men du att ha en häst eller inte är inte det största beslutet i ditt liv - det var väl när du skaffade barnen Och vad du än bestälmmer blir faktiskt rättfärdigat just pga av dem!

Jag kommer att se hur det känns över sommaren. Om inte lusten att rida tillbaka efter dessa underbara vita nätter- ja då måste jag fundera ännu mer. Just nu försöker jag njuta av att sommarkvällarna är här, och bara vara.

 

[Scata]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag står inför mitt livs svåraste beslut.


Vet egentligen inte vad jag vill med tråden, är bara så ledsen och rådvill. Vad hade ni gjort om ni gick i mina skor?

/snurpe

Jag kan förstå att du är lessen och inte vet vad du vill, vissa saker (som en olycka t.ex) kan man aldrig råda över.

Men jag tänker fråga dig, vad vill Du?
Vill du komma upp i en sadel igen?
Isåfall så finns ju hjälp att få, KBT t.ex. Kanske en lång och jobbig resa, men den tar dig till målet (om målet är att rida igen).
Vill du lägga ridning och hästar bakom dig i ditt liv?
Isåfall så tycker jag att du gör rätt som litar på din magkänsla om din speciella häst, att ta bort han. Ja det ÄR ett jättetufft beslut. Men du känner nog själv vad som är bäst för just den hästen. Ingen utom du själv kan klandra sig för ett sådant beslut

Beslutet måste ju Du fatta, men tänk på att det finns inget rätt eller fel beslut - utan det är vad Du känner att Du vill som räknas!

 

[Tussinussen]

Sv: Det största beslutet i mitt liv

Jag tycker du ska lägga hela frågan helt åt sidan och fortsätta som du gör just nu. Herregud, låt hästen gå och sukta efter era ridturer, inte dör han väl av det - och ge dig själv mera tid. Du skadades svårt i oktober ju, alltså inte mycket mer än för ett halvår sedan. Tycker inte att du ska anklaga dig själv för någonting, och du ska sluta oroa dig för hästen! Bara ta det lugnt, njut av livet, gör inget mer än det du vill göra och må bra. Hästen klarar nog att skrota ett bra tag till ska du se.