Diffust, inte hälta men...

Sv: Diffust, inte hälta men...

jaha vi hade tydligen inte nog med action i våran tillvaro...
igår var vi ute och betade och gick sedan längs en asfaltsväg där vi brukar gå, någonstans kommer hans överskottsenergi in i bilden, kedjan går av men jag får tag på honom - YES! tänker jag och vänder tillbaka mot stallet, han taktar en del men ser förhållandevis ren ut när han rör sig.

sen när vi har ca 15 meter kvar till stalldörren avgår han upp i luften (min vän ser detta och tänker fan nu dör hon, men jag upplevde inte att han var nära mig hursomhaver och att hålla en häst ptja, det går ju inte när de är i det läget). han springer lite runt runt två rasthagar (tur det, han ville ju vara vid stallet och sprang inte bort). alla hästarna runt om blir ju uppjagade = tar lite längre stund att få tag på honom men han är absolut inte galen eller tokig, håller sig vid de andra.
tyvärr snubblar han till och fläker sig, åker kana med bakbenen rakt ut och likaså frambenen och skrapar upp sig TOTALT, får tag på honom efter ett tag och går rakt in i spolspiltan men han är så uppjagad att jag får lov att ge honom ett "låtsaslugnande" som får verka och sedan spolar och kyler jag alla såren i tur och ordning ca 20 minuter/sår och han håller sig lugn. när de är kylda och rena ser de ju självklart bättre ut också.

sen börjar jag försöka få tag på vet. vilket var lättare sagt än gjort, efter en timmes? telefonjagande får jag iaf tag på en distriktare som kommer ut, jag vågade inte chansa, ett sår på ena bakkotan såg riktigt läskigt ut och buktade inåt (här tänkte jag hejdå bakkotorna och gud vet vad). vet. kommer ut och vi får antibaktriella kompresser som ska läggas på kotan men ingenting verkar skadat och han är inte direkt öm så, bakkotan beror nog på att han landat på en sten helt enkelt, inga viktiga delar är träffade utan det ser värre ut än vad det är, skrapsåren verkar göra ondare (det vet man ju själv när man var liten och ramlade med cykeln - det SVIDER ju som fan!) men de är inga djupa eller allvarliga sår, de ska bara hållas rena och jag kan kyla om han blir svullen men vet. tror inte att de kommer medföra några problem.

får finadyne och penicillin utskrivet, väljer att ge honom det oralt eftersom med min tur just nu skulle han säkert chocka på penicillinet om jag ska spruta.
hästen är väldigt... ja ni vet, liten och bebis, sur på flugorna som håller på och ganska upprörd. sprayar på tarplaster för att han ska slippa ha flugorna ätandes på benen.

suck, det känns verkligen inte som min grej det här med hästar... jag var så frustrerad att tårarna bara sprutade, jag var ju inte arg på honom såklart, han kan inte rå för att han har överskottsenergi o.s.v., shit happens såklart! men det var så dålig tajming bara. hoppas nu att såren inte ska ge några andra komplikationer, tror inte det, ser ju oftast värre ut än vad det är.

men ja, så här kul har vi i vårat liv. ÅB är nästa vecka och han har ju inte blivit satt på något smärtstillande för att vi ska se om enbart behandlingen i frambenen och vila ska ha hjälpt.
min tränare och jag tycker att vill de se honom under ryttare kan ju vet. få rida :angel:
känns iallafall bra att allting gick så fort och enkelt, fick tag på honom, kylde och spolade rent ordentligt, vet. kom och allt sådant. allt som allt gick det väl på ca 2h men gudars skymning vad trött jag blev, har sovit 10½ h nu.

det är alltid kul med hästar?
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Men vännen!! Ska du drabbas av allt dumt som kan hända? Hoppas att ZZ skärper till sig, och jag håller med dig och din tränare.. veterinären kan få rida, jag vill gärna ha kvar dig här!

Sköt om dig också så håller jag tummarna att det är hovbroskförbeningen som spökar, det känns så jobbigt om det är något annat.

Kram
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Usch och fy stackars er :(:(:(

Igår måste det varit en otursdag. Min sparkade mig i ryggen och på låret i sina rymningsförsök på den dagliga promenaden... :mad:
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Tråkigt för dig! Men hovbroskförbening innebär inte med automatik att det är kört. (En del kan ha det hela livet utan att visa hälta öht).

Prata med vet om hur röntgenbilderna ser ut och även med någon hovslagare. Jag vet hovbroskhästar som fungerar "som vanligt" utan specialbeslag.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

:eek:! Stackars stackars dig, du behöver piggas upp :idea:! Jag har haft två hästar med hovbroskförbening, ingen togs bort p g a det. (Det händer alltid något annat :mad:)..... Hur uppigande var det?!? En hade väldigt mycket dessutom, om det växer bakåt istället för uppåt så är prognosen god, kolla med din vet, innan h*n rider då kanske :D! Skall man hantera en överpigg konvalecent så kan jag tipsa om Sedalin, kanonbra lugnande som håller både matten och pållen hela. 4 ml 30-40 min innan man leder hästen förvandlar även ett vilddjur till den fromaste lammunge.
Har inte läst exakt allt på tråden så någon annan kanske har skrivit samma sak?
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Nej det vet jag ju, anledningen till att vi dock inte känner att prognosen är alltför god är att problem redan uppkommit så pass tidigt eller hur man ska säga. Men man ska ju inte ropa hej än, känner en del hästar som har det också och inte har några problem, beror ju dels på hur det vuxit och sedan även hur pass känsliga dom är

Kryddan:han är egentligen inte alls överpigg eller så, men det slog väl över helt enkelt, jag kan ju välja att gå i stallet (stoooort stall, långa gångar) också och nu är det inte många dagar kvar tills ÅB iallafall.
dock är han ju sårhalt som en gnu och riktigt mammig sas, han blir riktigt bebis när det är synd om honom sas. dock är såren fina och inga överdrivna svullnader men med tanke på all kraft som dom ändå har var det ju en rejäl smäll rakt ner i backen för honom så han linkar sig fram. dock snäll och enkel att medicinera så det är väl alltid något!
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Fy vad tråkigt, lider verkligen med dig! Har ingen erfarenhet alls av hovbroskförbening så jag är inte mycket till hjälp... Känner igen det här med hästar som sakadas ideligen trots att man gör allt som står i ens makt för att de ska vara friska. Det är inte alls roligt. Min har varit mer eller mindre konstant skadad i två år, i juni lånade jag ut och nu har hon varit frisk :devil:. Jag hade kunnat ta om det var samma sorts skador hela tiden, då kan man ju peka på en orsak. Men just den hästen har snart gått genom hela "hästens sjukdomar", då blir man lite... uppgiven.

Massa peppkramar i alla fall, du ska se att det löser sig till det bästa! Någon gång måste ju oturen ta slut (tänker jag i alla fall och fortsätter...).
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Näe förbeningen känns ju inte som det jobbigaste nu heller (läs några inlägg högre upp så får du se om fläkskador också :p), jag är orolig för hurvida han törnat i så jävla hårt i marken igår, han rör sig riktigt illa, vilket ju inte är konstigt och är på ett sjuhelvetes humör.

Sen är jag less på att gång på gång få sådana problem som man 1) inte kan göra något åt 2) inte kan förhindra oavsett (sjukdomar, yttre traumuan, genetiska) 3) att alla mina hästar ska ha detta! Slår aldrig fel.
Jag önskar mig en ful, brun häst utan gångarter och ridbarhet - fan det måste vara det bästa!

Sen vill jag typ lite "för övrigt" bara poängtera att jag ju nu läst på mig om förbeningen och så, jag är medveten om att det absolut kan gå att hålla honom på en ridbar nivå etc etc, allt beror ju faktiskt på hur individen (oavsett skada) reagerar på det hela. Och jag är lite "negativt" inställd då han så pass tidigt reagerat som han gjort då han är så sparsamt tagen och har förändringar p.g.a. det. Jag vågar inte sia något om framtiden hursom men det är ju så som jag tänker. Sen oroar jag mig som sagt för fläkningen igår nu, förhoppningsvis är det själva smällen och såren som gör ont men man vet ju aldrig.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Ja, jag läst om fläkningsskadan och såren! Förstår att detta inte bara är problem i sig, det blir ju svårare att behandla (den eventuella?) hovbensförbroskningen också.

I våras vrickade sig min häst, en veckas boxvila skulle ha löst problemet (undersöktes och behandlades av veterinär). Det slutade dessvärre med akut besök och nästan två veckor på djursjukhuset... Det är lagen om allts jävlighet, som också ditt liv verkar lyda under.
 
Senast ändrad:
Sv: Diffust, inte hälta men...

Förbeningen är ju ett konstant problem, går inte att behandla i sig men man kan försöka mildra det onda om hästen har ont av det (vilket ju min konstaterat har) dock är han ju behandlad i o m att han visade sådan otroligt smärta på böjprov, för att se hur det gav med sig sas. Men det känns ju lixom... Haha ja, han har gått utan smärtstillande för att se om behandlingen gav någon verkan alls, så går han och smäller sig så han måste ha finadyne - varför inte.
Får ju se vad de vill göra på ÅB först o främst. Ska ringa upp på måndag morgon och förklara läget iallafall, börjar han dessutom inte röra sig bättre så känns det ju bra att åka upp och ha en tid iallafall, har man riktig otur kan han ju gjort sig illa på insidan utan att det syns med ögat, han rör sig ju så hemskt illa nu :(
Näe fan nu är det rörigt i skallen på mig må jag säga... Allt på en gång, skitkul, verkligen :p
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Men hovbroskförbeningen måste synas väldigt tydligt på röntgen? (tog f ö bort min häst med hbfb i november 2008, hon blev halt över en natt och återhämtade sig aldrig)
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Ja den syns mycket väl, kan inte svara på vart på skalan det är men uppenbarligen är han ju påverkad av den i o m hältan, som inte "fanns" innan vi åkte in och den kom fram.
Saken nu är väl att se om han kommer kunna arbetas vidare eller inte, hur pass påverkad han kommer vara av den sas. Känns hursom bläigt rakt igenom. Och efter mina andra oturskorpar blir jag lite less på att tänka positivt sas. Men vi får se hur det går helt enkelt och vad vet. säger nu när vi ska tillbaka, om vi kan göra något i o m alla sår och så, det är ju något som han är märkbart påverkad av i dagsläget.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Såg nu vad som hänt:eek: Men nu är det väl bara för mycket:crazy:

Usch, nä:eek:

Men jag känner igen att vila leder till ytterligare problem...förra hingsten började med ett litet virus och slutade med att han fick tas bort:cry: Han kunde ju inte stå, blev hingstigare, oroligare, osv, och då ledde det ena till det andra. :crazy:

Håller tummarna för er:bow:
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Jag tyckte det var jättejobbigt, det var ju ingen definitiv dom. Nu blev det snabbt det ändå för min häst blev så dålig allmänt, stod och hängde, vilket gav luftvägsproblem, ville inte röra sig alls trots att hon blev ohalt när vi skodde om med ringsko och sula på kliniken. Väl hemma så gick luften ur henne och det var ett lätt beslut att fatta (men vi involverade inte försäkringsbolaget för de ville prova en massa innan utförsäkring, så vi fick förlora livdelen).

Är inte helt säker på att man ska försöka se det positivt (rosa solglasögon), hellre realistiskt med en bra plan. Att gå och önska och önska och önska kan önska energin ur en - vet hur jag själv fungerar. Hoppas gör man ju alltid ändå, och vill att hästen ska bli bra och slippa ha ont.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Jodå - u.a. Röntgad i Kalmar 2007 och de plåtarna har även tittats på av H.G. o J.T. på Hgb. Samt Uppsala då. Dock behöver det inte ha synts när de bara röntgade rakt ner, det är ju vinklar och grejer och ser man inget brukar man ju inte ta flera bilder.
Sen kan tydligen det här komma senare ändå och en del jag pratat med som vart med om detta har röntgat underifrån också för att få en tydligare bild av det hela. Har ett stort block med hans historia + massor av frågor jag ska ställa nu i veckan.

flashlight: jag tycker inte han vart knäpp eller galen eller något men det är ju så med unga hästar med mycket energi - förr eller senare kan det mycket väl rinna över. synd som satan och nu oroar jag mig för hur pass hårt smällen tagit på honom... får hoppas att det inte är några problem iaf.

lovisaleonora: precis så känner jag! man vet ju inte - det kan gå, det kanske inte går, det kan fungera i 1 vecka, 1 år, 10 år eller inte alls, det skrämmer mig, då kan det ju bli så att hästen pang bom blir akut dålig och får ont - det vill jag inte heller, det är som att ha en häst med en sjukdom som kanske inte är påtaglig hela tiden men så blir den dålig och ingenting fungerar - i det fallet är jag en sådan person som hade valt att ta bort hästen för jag vill inte att den ska få lida i onödan.
vi får väl se vad som sägs nu men det är ingen jätteljus och fin prognos sas, det vet vi. eftersom han så här ung redan reagerat så här mycket trots att han är sparsamt tagen och inte riden mer än snart 2 år.
ang. att se saker positivt kontra negativt (som jag gör nu) har ju att göra med att jag haft problem med alla mina hästar som man inte kunnat styra över eller gjort något åt, det börjar tära på själva hästnerven i mig...

hur pass mycket förbening hade din häst?
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Såg själv plåtarna - hon hade MYCKET. Skolboksexempel. Men hon hade fungerat fint fram till den punkten, som alltså gick över en natt. Hade så klart med skoningen att göra.

Vet många hästar som fungerar med sula, som har fått många bra år efter att diagnosen är klar, men jag vet själv med mig hur jag känner mig när jag vet att det är ett problem som ligger och gnager. "Varför går han dåligt nu, känner han av xxxx?". "Har jag tagit i för mycket nu så han känner av xxx?".

Det blir en noja hos mig, och det bli ingen ridning av det hela. Hade jag inte varit och hämtat en häst nu igår så hade jag lugnt kunnat nöja mig med att rida enbart tränarens häst (ar) och strunta i att skaffa egen. Tänk att få effektiv träning på högutbildade hästar tre-fyra dagar i veckan och slippa allt som har med hästägandet att göra. Visst kostar det en slant, men å andra sidan är det inte gratis att ha egen häst heller!
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Precis så känner jag! Om vi bara antar att han enl. vet och konstens alla regler "ska" fungera, mitt huvud kommer fortf aldrig sluta ha det i bakhuvudet. Det är ju en häst med riktigt bra gång, när jag rider ordentligt i traven får vi fram en väldigt häftig mekanik och över lag är han väldigt "elektrisk", det är väl det bästa av två världar antar jag (Saigon-Briar).
Om vi helt lögnaktigt säger att han är igångsatt, jag rider en träning och vi ska göra skolor varpå hästen blir nästan ojämn (ibland blir de ju de när de saknar styrka eller kan se ojämna ut för att de går och är lite skeva i kroppen) - hur ska jag inte kunna tänka att; "fan har han ont?". Det här är min stora grej och vad som antagligen är mestadels mitt problem (med alla hästar, men som sagt hur skulle jag annars tänka efter alla dessa konstiga problem jag haft), jag kommer aldrig kunna vara lugn och ha is i magen över det, det vet jag.
Sen är det ju så att jag tänkt att det kanske finns en anledning till att han är så luftig och "elektrisk" i gången, att han är så kort och inte villig att länga på i skritten o.s.v.
Det kommer sluta med magsår för min del har jag en känsla av.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Du, jag kan säga att så funkar det att vara medveten hästägare. Det är inte bara du, det är alla jag känner som faktiskt kan och vet allt som kan inträffa med hästar. Känns det fel - då ÄR det fel. Som medveten hästägare känner du din häst bättre än någon annan, och när du får felindikation är det något som är fel. Det är inte inbillning.

Det är många som tycker jag är överdrivet känslig (äh, det är ju knappt en markering en gång, rid på och se vad som händer) men vi har ALDRIG åkt i onödan till klinik. Den gången jag fick ovanstående kommentar hade hästen dragit sönder det sista lilla av bakhasen om vi inte åkt in och fått klarlagt vad det var som syntes.

Känner man sin häst vet man när det är "en fis på tvären" och när det är fara å färde. Även om symtomen för en oinsatt kan se snarlika ut. Det handlar om mer än det man ser, det handlar om vad man känner av i energi och vad man ser i minspel och rörelse i övrigt hos hästen.

Har själv haft en massa missflyt och sett mer av klinikens insida än vad jag önskar, och det är inte förrän nu - närmare 15 år senare! - jag kan åka vägen mot Helsingborg utan att känna ångest (vi åkte väldigt mycket med min första häst, och det var bara HBG som gällde då eftersom deras utrustnign var/är unik för landsänden).

Jag tror att det enda du kan göra är att fundera på olika scenarion, vad du vill fatta för beslut om ditt händer, om datt händer. Själv kan jag inte fatta beslut på ett vettigt sätt när jag är mitt i stimmet (känslomässigt), de besluten fattar jag med torr logik och när jag sedan sitter mitt i känslostormen följer jag bara tidigare fattade beslut. Det är det enda raka för mig, annars kommer tankarna krypande - gjorde jag rätt? (om jag fattar beslut i stridens hetta med sorg och känslor upp över öronen).

Jag håller tummarna för er, det känns väldigt trist att en ung häst drabbas av detta. Min var ändå 18 år när det var slut, och hon hade fått bra år.
 
Sv: Diffust, inte hälta men...

Jag känner också så; jag har aldrig åkt in med en häst i onödan. Visst, med den förra hittade vi ingenting förräns vi obducerade men vi gav oss inte och provade verkligen allt men ingenting hjälpte (tack gode gud för försäkringsbolag...) Folk tycker ofta jag är nojjig men det har jag helt lagt ifrån mig, det får de tycka, jag kommer aldrig göra något som jag inte tror på. Som nu åkte vi ju in med väldigt "grumliga" symptom men det visade sig vara helt rätt - 1-0 till mig - igen. Tyvärr såklart! Det är inte roligt men jag blev glad att någon sa det till mig att om hästen haft en mindre känslig ägare hade denne kanske inte kännt av något alls och inte tittat och sen hade hästen fått lida ännu mer, jag lever lite på den karamellen fortfarande sas.

Jag har ju lixom min plan på något vis klart i huvudet, han ska ju självklart få en chans nu och vi får väl prova med sjukbeslag eller liknande men håller han inte för det jag faktiskt vill göra; träna, tävla och utvecklas med min ändå fina häst, ja då fungerar ju inte det jag köpte honom för. Han är en underbar individ med underbart psyke, gångarter, ridbarheten - lixom allt finns där och det finns ju en anledning till att jag köpte just honom, jag tror han skulle kunna bli riktigt bra och vi fungerar otroligt bra ihop (nervösa och lite larviga men vi gillar varandra).
Sen har jag ju bara en häst, jag har inte råd med fler o.s.v. och då ska den rent krasst fungera för vad jag vill göra, hur mycket jag än älskar honom. Jag skulle aldrig kunna nöja mig med att bara lulla runt lite och ta det lugnt, det kommer både han och jag bli lidande av i längden. Han älskar att arbeta och allt sådant. Det gör ju att det känns ännu surare, han verkligen älskar att arbeta, han tycker om att vara duktig det riktigt märks på honom.
Det är en underbar häst och jag hoppas på det bästa men jag vägrar ta ut något i förskott just nu. Idag är det enda vi satsar på att han ska vara glad och snäll på box och självklart att han rör sig bättre i o m alla såren och stelheten.

Måste bara tacka för dina inlägg, det är skönt att veta att det finns andra som tänker likadant :bow:
 

Liknande trådar

Hästvård Hej, Hästen fullt frisk i övrigt men emellanåt de sista dagarna har han svullnat upp o blivit hård vid kinden.Ej öm. Se bild. Ingen...
Svar
8
· Visningar
1 335
Senast: FUNNY
·
Hästvård Jag behöver lite hjälp med att fundera. I september fick jag en känsla att en av mina hästar mådde dåligt. Det fanns inget mer än...
2 3
Svar
44
· Visningar
6 507
Hästvård Jag har fått röntgenbilder på en häst som jag är intresserad av. Fick dem idag så kan inte fråga någon veterinär. Om någon är lite...
Svar
16
· Visningar
2 425
Senast: Nevermind
·
Hästvård Hej! Jag har en häst som har förslitningsskada på gaffelbandet och griffelbenet, diagnosen ställdes i december men han har visat hälta...
Svar
7
· Visningar
1 225
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Hur få stilla händer?

Omröstningar

Tillbaka
Upp