Sv: Driva över våran mark? *jakt*
Jag har haft diskussioner med jägarna om detta flera gånger, då det för en del år sedan var mer regel än undantag att större jakthundar irrade sig in på vår gård. Ibland ända upp på gårdsplanen där våra hundar alltid går lösa och ofta drev de inne i hagarna bland hästarna.
Även fast våra hästar är vana med hundar som följer med när vi rider och som alltid går lösa här på gården, kunde de bli väldigt upphetsade av skällande drivande jakthundar i hagen. Det var inte så att jakthunden/hundarna verkligen förföljde ett vilt in på vår gård och genom hästarnas hagar, utan snarare att de "scannade" av området för att hitta något vilt. Hade jakthundarna i upphetsningen följt ett vilt som sprungit in på gården hade jag ju kunnat förstå det hela lite bättre, men samtidigt fattar jag ju att hunden inte kan veta var gränserna går.
Det var där jägarnas och min uppfattning gick isär. Jag tyckte att det var deras skyldighet att inte släppa sina hundar så nära gränsen att hundarna fann det naturligt att även jaga här. Enligt jägarna hade jag ingen rätt att förbjuda detta, utan de tyckte jag skulle ta in hästarna "om de nu var så känsliga" under jakttiden

(som varar i princip hela vintern).
Ang att jakthundarna, ibland enl.jägarna och ofta enligt oss, "förirrade" sig in på vår gård, stödde sig jägarna på
32 § i Jaktlagen som säger följande:
"Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde".
Dvs. de tolkade det så att om inte drevet
huvudsakligen gick över min mark, (det fick allstå lagligt gå över vår mark bara det inte var "huvudsakligen") eller även om det gjorde det och de inte kunnat
förutse detta, var det alltså OK för jakthundarna att vilt skällande springa kors och tvärs över hela vår gård. Trots att det alltid går hästar i hagarna då vi har lösdrift och att vi har egna hundar.
Det var definitivt inte populärt att göra som vi gjorde några gånger

, dvs stänga in jakthunden. Hade det funnits tel.nr på halsbandet hade vi ringt direkt, men det fanns aldrig. Vid dessa tillfällen såg vi inget annat val, då jakthunden inte gav sig härifrån alls utan virrade runt en timme eller mer. Vi kunde inte ha våra egna hundar ute och behövde kanske ta in uppskrämda hästar från hagen varav en del dräktiga ston. Samtidigt blev det ju bevisat att hunden verkligen varit här och vi fick också chans att försöka prata med jägaren när denne kom och frågade om vi sett hunden.
För att slippa fortsatt irritation från bägge håll, löste vi det hela med att vi barrikaderade

oss. Dvs såg till att vi har elstaket längs hela gränsen mot skogen. Samt satte ytterligare ett elband längst ner i bef.staket och en grind på vägen mot skogen som vi kan öppna från hästryggen. På köpet kan vi lättare ha våra egna hundar lösa på hela gården och slipper påhälsning i hagarna av vildsvinen som annars går fram som jordfräsar i beteshagarna och förstör

.
Det är känsligt det här med jakt. Vi vill ha goda relationer till jägarna och håller oss t.ex. gärna ur vägen i skogen när vi rider, om vi vet att de jagar. Det är inget som det kan bli tvister om lika lätt som just jakten.