Dumma jäkla hund!

[YorkWann]

Sv: Dumma jäkla hund!

Det är provat en gång, dock inte i "sängsammanhang" och tja, det hjälper inte.
En gång när hon var valp kom jag på henne med att befinna sig halvvägs inne i kattlådan hos morsan (ett sånt där "hus" som man går in i). Hade sett att hon ätit kattskit innan men aldrig tagit henne på bar gärning.

Såå, jag skrek på henne, slet ut henne, skrek mer och gjorde mitt absolut bästa för att få henne att tycka att det var så jäkla obehagligt att det inte skulle vara värt att testa igen. Hunden började skrika, blev låg, svansade efter mig ett tag och tja, hade vad jag kunde se tagit åt sig. Det varade i 5 minuter. Efter en kvart, ja då hittade jag henne på väg in till lådan igen...

Men åter igen, då är inte korrigeringen tillräcklig/bra, skrik biter uppenbarligen inte på henne. Håller med hastflicka lite, ha ögon i nacken, du ser ALLT, du finns överallt.

Edit; du ska absolut inte misshandla hunden, om nu någon skulle få för sig att jag förespråkade det

 

[Red_Chili]

Sv: Dumma jäkla hund!

Precis som du är inne på kan hunden inte skilja på bur-lakan och matte-lakan.
Lakan som lakan. De är alltså den gamla hunden som mest boar i buren?
Då har den unga alltså ingen egen bo-plats? Kan det vara så att man tager vad man haver, så får mattes säng "duga".

Utan att ha sett det, så skulle jag ha en bo-byggarkväll med lakans-marodören, om möjligt i din säng, då hunden ändå får vara där.
Varför inte riva gamla lakan tilsammans? (skulle i alla fall se kul ut)

Sen är jag också inne på din linje om bestaffning, du måste se till individ, vissa hundar svarar helt rätt på en morrning från matte, vissa svarar tillbaka, vissa bara skruvar upp sig osv.
Och man kan ju inte döda hunden för att visa sin åsikt, då får man hitta andra bestraffningsvägar.

Yes, det är den gamle som bäddar mest i buren. Unga dåren ligger i buren ibland, och då bäddar hon där osv, men hon ligger mestadels i min säng. Jag har jobbat mycket på att få unga dåren att tycka att buren är en trevlig plats att vara på, men hon har länge varit sådan som anpassat sig gaalet mycket efter gamlingen. (M.a.o har hon sett att gamlingen varit nära buren så har hon gått därifrån, för att inte råka ha något som gamlingen vill ha. Det har dock blivit mycket bättre).

Vi brukar sitta och mysa och brottas och gosa hejvilt lite överallt, men det är nog som du säger, att unga dåren också vill ha någon egen liten plats.

Jag har funderat på att köpa en plastbädd, typ sån här

för att då kunna lägga filtar m.m. i den så att unga dåren kan bädda och sova där. Burar är hon som sagt var inte helförtjust i. Hon verkar känna sig instängd i dem även när de är öppna.

Som det är nu så har de att välja på att sova i buren, på sängen, i en fåtölj eller på en mjuk dyna på golvet bredvid mitt skrivbord. Det är mjuk och skönt på alla platser, men det är helt klart bara sängen och buren som inbjuder till att bädda ner sig och göra det mysigt för sig.

Unga dåren är dessutom sådan som gärna ligger nära, nästan på mig, slickar på mig, "gnager" lite och är kort sagt vääldigt kelig och gosig av sig. Verkligen en sån där som älskar att pyssla om allt och alla. Just det gillar jag ju, men hon lär väl ta sängkläderna "för att ha något i brist på bättre"... Det har jag nog inte ens tänkt på ordentligt innan...

 

[Red_Chili]

Sv: Dumma jäkla hund!

Men åter igen, då är inte korrigeringen tillräcklig/bra, skrik biter uppenbarligen inte på henne.

Så vad ska jag göra?
Jag har (som sagt var) provat att skrika. Jag har provat att ta i nackskinnet, i öronen, att bara bestämt säga åt henne och titta surt på henne, köra iväg henne från det som hon håller på med men inte får hålla på med osv.
Under 2½ års tid har jag hunnit testa (även samma metod under längre tid för att se om det ger resultat då) många olika metoder och jag har i nuläget provat allt jag kan komma på.

Det enda som fungerar fint är "dirigera om och lära in det önskade beteendet istället", eller hur man nu ska beskriva det jag gör. Problemen kommer först när jag inte vet hur jag ska applicera det på ett problem. Dessutom är jag mer inne på spåret som Blandrastik skriver om - att hitta den bakomliggande orsaken till varför hunden beter sig som hon gör, försöka hitta vad som utlöser problemet och kolla om jag kan "dirigera om" redan där.

Att bara "strypa effekten/reaktionen" får nog inte en nöjdare hund (om det finns någon förklaring i stil med att hunden saknar något). Jag gör vad jag kan för att få en nöjd och glad hund och om det går att lösa med nya bäddar, fler tuggben, annan aktivering eller dylikt så ser jag till att fixa det.

 

[Afghanerna]

Sv: Dumma jäkla hund!

Kan du inte prova att lägga på överkastet på sängen och sedan lägga något av de gamla eller söndertuggade lakanen på så att hon kan sno in sig i det om det nu är det hon gillar? På det sättet räddar du ju i alla fall nya lakan så du slipper köpa hem fler hela tiden. Kanske till och med klippa av en bit så att hon har bara en liten del att "leka med". Kan ju tänkas att hon lär sig och nöjer sig med det?

 

[Swat]

Sv: Dumma jäkla hund!

Har jag fattat det rätt...

Den unga hunden tuggar sönder lakan, hon får ändå vara i sängen för att du har ont om plats på golvet?

Du bäddar i hundarnas bur/bädd med lakan - som du använt - så att de där får bädda med/tugga på lakanen?

Och så undrar du varför den unga hunden fortsätter med sitt "destruktiva" beteende...? ( )

Personligen hade jag portat hunden från sängen! Punkt!
Om det behövts hade jag placerat ut ett gäng små musfällor på sängen som avskräckte alla försök till "besök" då de löser ut när hunden försöker gå upp.

Sedan hade jag inrett hundarnas bäddar med HUND-filtar!! INTE dina begagnade lakan då dessa är DINA!
IKEA säljer fleecefällar för 13 kr styck! Köp ett gäng och låt det bli hundarnas bädd-material.

Jag hade även struntat högaktningsfullt i om den unga hunden "gillar" buren eller inte! Om hunden inte kan "sköta sej" i någon annan bädd så hade jag bara erbjudit buren under en tid.
Buren eller golvet = that's it!

/Swat

 

[Red_Chili]

Sv: Dumma jäkla hund!

Har jag fattat det rätt...

Den unga hunden tuggar sönder lakan, hon får ändå vara i sängen för att du har ont om plats på golvet?

Du bäddar i hundarnas bur/bädd med lakan - som du använt - så att de där får bädda med/tugga på lakanen?

Personligen hade jag portat hunden från sängen! Punkt!
Om det behövts hade jag placerat ut ett gäng små musfällor på sängen som avskräckte alla försök till "besök" då de löser ut när hunden försöker gå upp.

Sedan hade jag inrett hundarnas bäddar med HUND-filtar!! INTE dina begagnade lakan då dessa är DINA!
IKEA säljer fleecefällar för 13 kr styck! Köp ett gäng och låt det bli hundarnas bädd-material.

Jag hade även struntat högaktningsfullt i om den unga hunden "gillar" buren eller inte! Om hunden inte kan "sköta sej" i någon annan bädd så hade jag bara erbjudit buren under en tid.
Buren eller golvet = that's it!

/Swat

Hunden tuggar sönder lakan - ibland. Men får ändå vara i sängen, ja.
Jag VILL ha henne i sängen, av flera olika anledningar. Dels är det trångt här hemma och jag vill inte hindra någon från att vara någonstans, dels vill jag kunna sova på nätterna. (Jag ligger sömnlös om jag inte har sängsällskap och unga dåren är det enda sängsällskap jag har. Jag prioriterar god sömn högre än eventuella trasiga lakan.)

Ja, hundarna får in gamla lakan i sin bur. Det känns onödigt att slänga sängkläderna om de kan användas till något. Dock är unghunden i princip aldrig där. Dessutom förstår gamlingen mycket väl att man bäddar hur man vill i buren, men inte gör det i sängen. Förstår hon så borde ju även unga dåren kunna förstå det?

Att porta hunden från sängen är alltså inte ett alternativ. De nätter som hon själv väljer att ligga i tex fåtöljen så får jag inte en blund och det lär inte fungera att låta sängen vara tillåten när jag är där men inte när jag inte är där. Då är det nog lättare att lära henne att man får bädda i buren men inte i sängen.

Förövrigt undviker jag fleecematerial så mycket det går

--
Tillägg:
Dessutom - om unghunden undviker buren för att hon känner sig otrygg där, och gamlingen vill ligga i buren för att hon känner sig tryggast och mest avslappnad där, varför skulle det då bli bättre för hundarna om jag tvingade gamlingen att hålla sig borta från buren och tvingade unga dåren att vara i buren?

 

[Blandrastik]

Sv: Dumma jäkla hund!

Då skulle jag absolut köpa egen bäddplats till dåren och ha bäddkalas!

 

[paradiset]

Sv: Dumma jäkla hund!

Min hund snuttar för att lugna sig/varva ner. Det kan vara att han är understimulerad men oftast spelar det faktiskt ingen roll-han söver sig själv med att snutta! Nu tuggar han inte hål längre det gjorde han innan kastreringen och när han hade tonsillit. Men jag ogillar lägga mig och få en stor kall blöt fläck täcke på mig oxå. Så vi har gjort så att han får inte vara i sängen dagtid-så får han sova i soffan vilket han ändå mest gör dagtid. På kvällen vill han så gärna sova när minsta barnet somnar men då är täckena bortplockade och lillan har ett eget litet eller inget för hon hatar täcken ändå. När vi kommer om han vill snutta säger vi nej. Hans orsak är alltså snuttefilt. Han är en osäker hund som behöver en snutte helt enkelt. Inget jag gör kan nog ändra på det.

 

[Red_Chili]

Sv: Dumma jäkla hund!

Då skulle jag absolut köpa egen bäddplats till dåren och ha bäddkalas!

Det ska göras!
Jag har nu lagt på sängöverkast på sängen och ser till att tuggbenen alltid ligger synliga, samt berömmer Waha massor om hon tar dem. Ska se till att åka iväg nu i veckan för att fixa hundbädd (har ändå en sele som jag ska lämna tillbaka och då kan jag lika gärna byta den mot en bädd som kostar 20 spänn mer ). Jag tror att det kan bli jäkligt bra faktiskt.

 

[Snurrfian]

Sv: Dumma jäkla hund!

En fundering som har fungerat på våran soffa ialla fall, det är bara tillåtet att hoppa upp efter inbjudan från oss. Dvs samma som i dörren ut, man får inte gå ut utan ett varsegod. Då kan du både ha henne i sängen när du vill, men förbjuda den när du inte vill ha henne där.

 

[Swat]

Sv: Dumma jäkla hund!

Fast... I min värld gäller det att välja vilket problem man vill ha?!
För hundvärlden är ju tack och lov så enkel att vi får de problem vi tillåter oss att få!

Du VILL ha hunden i sängen, du VILL inte lära henne att ligga på en annan plats för att slippa problemen med lakanen...

Nej, men då kanske lakanen inte är ett så stort problem ändå?!

Om någon av mina hundar var destruktiv inne så hade jag sett till att de inte fick utlopp för det beteendet under en period! Men för att göra det så måste jag ju tycka att beteendet är jobbigt/allvarligt/farligt nog för att VILJA åtgärda det.

/Swat

 

[Milosari]

Sv: Dumma jäkla hund!

Mitt enkla (och svåra) svar blir då att då har du inte sagt åt henne ordentligt.

Låt hela jävla himlen ramla ner på henne, hon får tro att hon dör (och återuppstår ).

just den där frasen har jag hört så många gånger att jag vill kräkas. så detta är inte personligt riktat mot dig .

"säg åt hunden ordentligt" fick jag ofta höra när jag var yngre. vad folk inte visste då var att jag sagt till hunden TRE HUNDRA gånger, lika ordentligt varje gång. om jag skulle sagt till honom "mer" ordentligt så hade jag varit långt över gränsen för regelrätt misshandel, vilket dels är olagligt, dels riskerar att skada hunden och minst lika viktigt; det hade ju helt fördärvat vår relation.

med hundar som inte "tar åt sig" så är jag mer inne på linjen att man tar bort möjligheterna för hunden att utföra det oönskade beteendet. i mitt fall handlade det om att aldrig, aldrig låta hunden komma i närheten av mat när han var obevakad. i TS fall kan det handla om att plocka undan sängkläderna när det inte är natt, eller att sova i sovsäck en period. man får liksom välja sina strider, annars hamnar man lätt i den fällan att hunden bara är dum och olydig och i värsta fall oönskad.

 

[Hoppelhase]

Sv: Dumma jäkla hund!

vad folk inte visste då var att jag sagt till hunden TRE HUNDRA gånger, lika ordentligt varje gång. om jag skulle sagt till honom "mer" ordentligt så hade jag varit långt över gränsen för regelrätt misshandel, vilket dels är olagligt, dels riskerar att skada hunden och minst lika viktigt; det hade ju helt fördärvat vår relation.

Tycker det här är så intressant. När min stora hund var valp följde jag det där "säg till ordentligt första gången" och blev riktigt jävla förbannad när han gjorde något förbjudet. Och tja, han visade/visar alltid att han verkligen fattat att jag är förbannad... däremot har jag alltid känslan, som Red_Chili också skrev, att han inte riktigt fattar varför jag är förbannad.

Med valpen jag har nu har jag gjort tvärtom, börjat med minsta möjliga korrigering, oftast en liten harkling och han har hittills avbrutit direkt oavsett om det handlar om tugga på en filt, jaga småfågel eller kampa med mattes byxben. En gång har jag blivit arg och knuffat bort honom och skrikit och härjat. Och den gången tittade han på mig som att jag var dum i huvudet, ruskade på sig och gick därifrån (helt annan mentalitet så han blir inte låg som den stora), det tog dock inte länge innan han var tillbaka och gjorde vaddetnuvar igen. Jag har tänkt att min valp är så himla lätt som funkar såhär, men nu har det blivit så att jag automatiskt gjort på samma sätt med den stora och insett att en bestämd "morrning" nästan alltid får rätt effekt. Jag känner mig som en idiot som kört med "då har du inte sagt till ordentligt" och "låt hela jävla himlen ramla ner"!

Nu är det här bara baserat på mina två (sinsemellan extremt olika hundar) och mig själv, men för oss verkar det i alla fall som att less is more. Bli riktigt jävla förbannad, skrikande och dramatik gör att hundarna fattar att man bör ligga långt ett tag och fjäska för att inte dö, men jag tror inte de har en aning om varför utan enbart tror att matte blivit galen. Förmodligen för att det i deras värld är så otroligt överdrivet att bli vansinnig över att käka lite kattskit, tugga på en sko eller vad det nu är, reaktionen står helt enkelt inte i proportion till beteendet. Däremot ett lugnt men väldigt bestämt "morrande" eller "heyeyy" verkar resultera i "aha, matte vill inte att jag ska göra det här, okej då..."