• Tjatter
  • Trådstartare Trådstartare Masse
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 57
  • Visningar Visningar 1 497

Bukefalos 30 år!

Masse

Trådstartare
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉
 
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉

Jag tycker du skriver enormt bra! Jag vet hur svårt det är för en dyslektiker att se vad som fattas (är dotter till en specialpedagog som diskuterade utlärningsmetoder hemma samt har särbo med svår dyslexi) och det har ju noll med ens intellektuella förmåga att göra.

Jag tycker också det är modigt av dyslektiker att skriva på forum online, alla har ju inte förståelse för hur det fungerar med dyslexi (sorgligt nog!) :heart
 
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉
Jag har aldrig märkt att du skulle skrivit fel.
Jag själv vet att jag vänder på orden i meningarna ibland, så att de kommer i fel ordning. Hur det går till vet jag inte, men det är nog så min hjärna formulerar sig bara. Jag använder också fel öh.. vad heter de nu då, ändelse på orden ibland? Jag använder också ofta dubbel negativ när jag skriver - för det är så min hjärna tänker det.

Ingen har någonsin påpekat det eller fått svårt att förstå vad jag menar, utom kanske mina dubbelnegativ, men där försööööker jag korrigera när jag upptäcker det. Men när jag läser om mina inlägg ibland så ser jag de andra felen. Läser jag om direkt så ser jag det dock inte - för då korrigerar hjärnan åt mig så jag ser inte misstagen.
 
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉
Du skriver alldeles utmärkt :up:

Min mamma som är född 1946 och dyslektiker sattes i specialklass för lågbegåvade. Hemskt uttryck.
Hon är absolut inte mindre begåvad än någon annan men på den tiden visste man antagligen inte ens vad dyslexi är. Detta påverkade henne i många år med dålig självkänsla och självförtroende.
Kan tillägga att hon idag läser böcker på löpande band vilket är fantastiskt!
 
Du skriver alldeles utmärkt :up:

Min mamma som är född 1946 och dyslektiker sattes i specialklass för lågbegåvade. Hemskt uttryck.
Hon är absolut inte mindre begåvad än någon annan men på den tiden visste man antagligen inte ens vad dyslexi är. Detta påverkade henne i många år med dålig självkänsla och självförtroende.
Kan tillägga att hon idag läser böcker på löpande band vilket är fantastiskt!

Min särbo (som är två år äldre än mig) hade tur med att hans lärarinna fattade att han inte var korkad utan att han har dyslexi :heart Hon gjorde underverk för honom, han kan skriva riktigt bra med tanke på att hans dyslexi är rätt svår.
 
Min särbo (som är två år äldre än mig) hade tur med att hans lärarinna fattade att han inte var korkad utan att han har dyslexi :heart Hon gjorde underverk för honom, han kan skriva riktigt bra med tanke på att hans dyslexi är rätt svår.

Kan tillägga att jag också än idag tycker han var enormt modig som vågade börja flörta med mig via SMS TROTS att han visste att jag är en bokslukande akademiker :heart
 
Inte dyslexi men jag har dyskalkyli som bla. gör att jag aldrig kan lära mig spela efter noter eftersom dom flugskitarna på strecken är för mig helt obegripliga. Gissa varför jag hatade allt vad matte hette i skolan, jag var typ sämst i hela skolan och jag har fortfarande skitsvårt för sammanhang om hur ekvationer fungerar, jag har klarat mig på ren intuition och fotografiskt minne. Alla är vi olika.
 
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉

Jag hade aldrig kunnat gissa! Jag är inte dyslektiker själv, men kan både stava fel och använda fel ord ibland. Buke har väldigt kort tid att redigera inlägg, så ibland får det bara vara så.
 
Inser att för er som eventuellt inte har fattat det under åren så är jag dyslektiker. Visst ibland går det att skylla på autokorrekt men i mitt fall är det bara en bråkdel av fallen.
Jag tycker att jag tar god tid på mig när när jag skriver. Jag läser igenom innan jag postar.
Men likt förbaskat när jag läser mitt inlägg senare så saknas det hela ord.

Hör till en generation där inte dyslexi eller många andra diagnoser var "uppfunna". Det ledde till att jag åkte in och ut från så kallad stödundervisning. Någon som min hjärna inte är så är det dum. Självklart fattade den att om dagens övning går ut på dubbla konsonanter. Som i mamma, pappa, trappa, kappa så är det de övningen går ut på. Det vill säga alla rätt och tillbaka till den vanliga klassen.
Jag har alltid haft lätt för berätta saker och ha bra uppsatser. Full pott på innehållet och illrött på stavningen.

Att det fanns något som hette dyslexi förstod jag inte förrän kungen i ett officiellt sammanhang råkade skriva knugen istället. När man då förklarade det inträffade fattade jag det är det jag också har.
Idag vet man mycket mer och forskar om det. Så att ha mina problem i skolan idag hade haft helt andra lösningar.

Men jag kanske indirekt ber om ursäkt för underliga inlägg ibland. Det jag helt säkert erbjuder är en förklaring och att ni har överseende. För ibland är det ju väldigt fel ord som ramlar bort t ex ett inte. 😉
En kompis har dyslexi. Han är en av de mest allmänbildade jag känner. Och intelligent! Han sågs som dum eller lat i skolan iom att man på den tiden visste för lite om dyslexi. Han fick rätt kassa gymnasiebetyg.
För kanske 5-6 år sedan fick han stöd för dyslexin, pluggade upp betygen till riktigt bra betyg, läste vidare och har nu det jobb han drömt om.
Fint att det går framåt i samhället vad gäller kunskap och stöd så att även folk med dyslexi kan få plugga vidare och bedömas mer korrekt kunskapsmässigt vid tex muntliga prov!

Jag har aldrig reagerat på att du skriver konstigt. Vet dock att jag själv ibland missar saker, trots ingen dyslexi. Sånt händer alla!
 
Inte dyslexi men jag har dyskalkyli som bla. gör att jag aldrig kan lära mig spela efter noter eftersom dom flugskitarna på strecken är för mig helt obegripliga. Gissa varför jag hatade allt vad matte hette i skolan, jag var typ sämst i hela skolan och jag har fortfarande skitsvårt för sammanhang om hur ekvationer fungerar, jag har klarat mig på ren intuition och fotografiskt minne. Alla är vi olika.
Jag tycker detta är väldigt intressant. För det är först det senaste halvåret som ens hört talas om dyskalkyli.
Men jag förstår ändå lite av hur du löser det.
För jag som då har svårt med stavningen ibland. Är en mästare på att hitta synonymer som är lättare att stava.
 
Jag tycker detta är väldigt intressant. För det är först det senaste halvåret som ens hört talas om dyskalkyli.
Men jag förstår ändå lite av hur du löser det.
För jag som då har svårt med stavningen ibland. Är en mästare på att hitta synonymer som är lättare att stava.
Ja man finner sin egen väg, och ska vi vara ärliga är det ju bara resultatet som räknas. Det var förresten Inte_Ung som satte pricken över i och ledde in mig på det spåret, och det stämmer klockrent när det gäller mitt handikapp med siffror och noter.
 
Tack så mycket för all pepp.
Jag har under många år jobbat som lärare på kvalificerad yrkesutbildning för vuxna. I början var det ett rent inre helvete att ens riskera att behöva skriva något på tavlan. Gjorde mitt bästa för att lägga upp lektioner så att det inte skulle kunna ske. Vilket givetvis gjorde att om det hände var jag osäker och gjorde ännu mer fel.
Det jag kan säga som hjälper mig mycket i det vardagliga är att släppa skammen. Som skolan lyckades ge mig istället för hjälp. Jag säger att jag är dyslektiker och blir fel när jag skriver så blir det.
Det har gjort att blir mindre fel och jag behöver inte ha panik när något ska skrivas inför andra.
 
Ja man finner sin egen väg, och ska vi vara ärliga är det ju bara resultatet som räknas. Det var förresten Inte_Ung som satte pricken över i och ledde in mig på det spåret, och det stämmer klockrent när det gäller mitt handikapp med siffror och noter.
Då får du tacka Inte_Ung och jag kungen :laugh: ;)
 
Jag har inte tänkt på din stavning, tycker du stavar bra!

Har inte dyslexi, men min hjärna är trött pga funktionsnedsättningar och ju tröttare den är desto sämre språk har jag märkt. Tappar ord, missar stor bokstav, skiljetecken och liknande. Säkert någon som märkt att mitt språk är sämre. Svårt att se det och missar att ändra i tid när det syns för mig senare.
 
Ja man finner sin egen väg, och ska vi vara ärliga är det ju bara resultatet som räknas. Det var förresten Inte_Ung som satte pricken över i och ledde in mig på det spåret, och det stämmer klockrent när det gäller mitt handikapp med siffror och noter.
Intressant, kan inte matte och kan definitivt inte förstå noter heller. Det är verkligen ett "språk" jag inte alls får till. Och mattelärarna var så trötta på mig till slut...
 
Intressant, kan inte matte och kan definitivt inte förstå noter heller. Det är verkligen ett "språk" jag inte alls får till. Och mattelärarna var så trötta på mig till slut...
Jag kan väl räkna hyfsat. Hade vid ADHD-utredning ok sån förmåga även om jag var långt över medel på tex språk och annat. Men har liksom inte fått svårt i skolan etc med matte. Men mitt arbetsminne med siffror är katastrof! Märks i att typ aldrig minns koder etc. Tar mig typ ngt år att lära mig postnummer där jag bor.
Också svårt att läsa siffror i lång följd och håller gärna för de jag redan läst om jag ska skriva ner dem.
Har en del med ADHD runt mig som har olika siffer-problem. 😅
 
Jag tycker detta är väldigt intressant. För det är först det senaste halvåret som ens hört talas om dyskalkyli.
Men jag förstår ändå lite av hur du löser det.
För jag som då har svårt med stavningen ibland. Är en mästare på att hitta synonymer som är lättare att stava.
Jag insåg att jag har odiagnostiserad dyskalkyli när jag av en slup fick en omfattande enkätundersökning som ingick i något forskningsprojekt. De förklarade i samband med frågorna vad som menades med fingerräkning och då insåg jag att det är ju det jag sysslar med. Men jag uppfann ett system för att göra det utan fingrar, och som ingen kan se att jag använder, när jag gick i typ åk 3-4.

Kan knappt multiplikationstabellen och tar ofta fram mobilen för att slå sådant som 17+5 om det är viktigt att det blir rätt. Men från gymnasiet har jag toppbetyg i naturmatten. "Mattetänk" är jag duktig på, men "räkning" är jag askass på. Miniräknaren är guds gåva till mänskligheten... ;)

Var en del andra saker i enkäten som jag också skulle ha sagt att jag "kan" om jag fått en enkel fråga (t.ex. tallinje och negativa tal, omvandling analog/digital klocktid).
Men av de detaljerade frågorna med förklaringstext så insåg jag att jag nog förstår det teoretiskt med det intellektuella tänkandet, medan det man borde ha är någon slags intuition som knappt ska kräva aktivt tänkande.
Så oftast klarar jag mig med att överförbruka tankeresurser (och tid!), dubbelkolla mig själv och därmed hålla felen på en hanterbar nivå. "kan" men inte KAN
 
Intressant, kan inte matte och kan definitivt inte förstå noter heller. Det är verkligen ett "språk" jag inte alls får till. Och mattelärarna var så trötta på mig till slut...
Eftersom jag inte var frökens gullegris utan ett mobbingoffer av den som var frökens gullegris struntade kärringen (ja det är rätt benämning på henne eftersom hon dels ignorerade mig, dels var elak) i mig totalt oavsett vad det nu var, jag fick helt enkelt ingen hjälp till att förstå något som helst matematiskt sammanhang. Vissa ska sluta och gå i pension medans tider är, inte hänga sig kvar i ett yrke dom inte passar för.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp