Vi börjar först med en lite TW våld i nära relation
Hej från ett nytt användarnamn! Det är synd att jag inte kan skriva från mitt riktiga, men det är ju öppet för alla att läsa, och jag vet att mitt ex är och tittar här inne vad jag skriver. Och är han här och läser, så hej på dig.
I alla fall; Förra året lämnade jag honom. Det var en lång utdragen process, mest pga att han kände sig stött och han kände sig förbisedd och blev en sorts martyr. Han drog ut på det allra mesta så långt det gick men nu är vi isär. Vi hade varit ihop i många år och det jag kan säga är att det var destruktivt på flera plan. Och när jag gått tillbaka i gamla konversationer med honom och även med andra utifrån så har det varit skevt näst intill från start, men man var yngre då och hade inte samma perspektiv på saker och ting. Det började att han fysiskt skadade sig själv, övervakning vad jag gjorde på nätet, vilka vänner jag hade på Facebook osv, silent treatment när jag ”gjorde fel”, första örfilen på mig kom väl ca fem år in i förhållandet (här skulle jag lämnat) tills året innan jag lämnade då det eskalerade ännu mer där jag fick fysiska slag där det blev blodvite och märken samt att han försökte strypa mig. Då började jag checka ut mentalt från relationen.
I alla fall, han har som sagt lämnat, men martyren i honom har lämnat kvar alla sina saker i det som nu är mitt hem. jag menar precis allt. Hur länge måste jag ha kvar detta? Han har skrivit ett brev till mig att jag ska kasta allt. Men eftersom jag känner honom så vet jag att om jag gör det så kommer det komma tillbaka på mig en dag. Vad gör man? Jag har försökt kontakta hans mamma, men jag tror hon är rädd för honom för hon svarar inte på samtal eller sms. Det är ändå arvegods bland sakerna från hennes sida släkten.
Hej från ett nytt användarnamn! Det är synd att jag inte kan skriva från mitt riktiga, men det är ju öppet för alla att läsa, och jag vet att mitt ex är och tittar här inne vad jag skriver. Och är han här och läser, så hej på dig.
I alla fall; Förra året lämnade jag honom. Det var en lång utdragen process, mest pga att han kände sig stött och han kände sig förbisedd och blev en sorts martyr. Han drog ut på det allra mesta så långt det gick men nu är vi isär. Vi hade varit ihop i många år och det jag kan säga är att det var destruktivt på flera plan. Och när jag gått tillbaka i gamla konversationer med honom och även med andra utifrån så har det varit skevt näst intill från start, men man var yngre då och hade inte samma perspektiv på saker och ting. Det började att han fysiskt skadade sig själv, övervakning vad jag gjorde på nätet, vilka vänner jag hade på Facebook osv, silent treatment när jag ”gjorde fel”, första örfilen på mig kom väl ca fem år in i förhållandet (här skulle jag lämnat) tills året innan jag lämnade då det eskalerade ännu mer där jag fick fysiska slag där det blev blodvite och märken samt att han försökte strypa mig. Då började jag checka ut mentalt från relationen.
I alla fall, han har som sagt lämnat, men martyren i honom har lämnat kvar alla sina saker i det som nu är mitt hem. jag menar precis allt. Hur länge måste jag ha kvar detta? Han har skrivit ett brev till mig att jag ska kasta allt. Men eftersom jag känner honom så vet jag att om jag gör det så kommer det komma tillbaka på mig en dag. Vad gör man? Jag har försökt kontakta hans mamma, men jag tror hon är rädd för honom för hon svarar inte på samtal eller sms. Det är ändå arvegods bland sakerna från hennes sida släkten.
