Egen häst eller evig medryttare?

[cambodia]

Sitter här och är förkyld och uttråkad, så tänkte se vad ni har för syn på den här saken.

Jag har haft egen häst, ett hästköp som egentligen blev fel från början och resulterade i att jag nästan tröttnade på hästeriet helt och hållet. Kort och gott köpte jag ett föl och sålde som 3-åring.

Innan dess har jag ridit på ridskola, haft sköthästar, gått gymnasie inriktning körning med häst, jobbat i trav- och galoppstall och "halvblodsstall" med avelsinriktning.

Det jag brinner för är föl och fölhantering samt pyssla med dräktiga ston.
Men det kryllar det ju inte av häromkring.

Jag är nu medryttare på en stor travare med taskiga knän. Han ska få sin "dom" på måndag. Han är jättesnäll och mysig, men jag törs inte rida... det bara låser sig. Vi promenerar istället, och han ska ju inte göra så mycket för sina knän heller.

Men jag VILL rida igen, jag tycker ju om det, men jag har blivit skrämd och törs inte längre. Det gör mig inget att bara promenera med hästen som en hund, men vill ju rida också även fast jag inte alltid erkänner det.

Jag är liten och ganska lätt, så skulle kunna ha en ponny. Och tror det är det jag vill ha, trots att jag mest hanterat storhästar. En C- eller D-ponny. Vill egentligen ha en shettis också, men som sagt, jag vill ju iaf ha möjligheten att rida.

Så frågan är, är det dumt att skaffa egen häst igen? Jag har kunskapen, även om jag är feg. Jag tänker mig en äldre, rutinerad, snäll ponny. Jag kan tycka det rätt skönt att vara medryttare, men det gäller ju att hitta rätt häst och ägare. Det är skönt att inte ha det "riktiga" ansvaret, men samtidigt jobbigt att man inte får göra allt på "sitt sätt".
Jag blir lätt nojjig och orolig för saker, speciellt när jag är trött eller nervös och tänker då att det blir fel att ta på sig ansvaret med egen häst. Att det är bättre att ha tillsammans med nån. Men å andra sidan så blev jag ju mest sådär med min förra för att allt blev så fel, för jag var rädd för henne och hon tog all min ork och glädje ifrån mig för jag inte klarade av henne...

Åh, det är så svårt!
Utan häst klarar jag inte att vara, eller snarare, det gick att vara utan häst när jag förträngde det och inte tänkte på det alls, men när jag väl fick hästlukt i näsan igen så kände jag direkt hur mycket jag saknat det!!

Som sagt, detta är nu skrivet i ett uttråkat tillstånd med viss feber och förkylning i kroppen men kom gärna med tankar och synpunkter!

Jag är för övrigt 26 år, är 155 cm och väger 55 kg, har lång hästvana, fast jobb och har råd att ha häst

 

[pulkaskurk]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Vill du ha en egen häst så köp dig en?
Du kommer säkert att klara det alldeles fin fint med rätt häst

Annars borde det väl finnas fler som söker medryttare?
Medryttare till hästar som är ridbara..

Nu har jag ju egna hästar som jag inte skulle vilja byta bort för ngt i världen, men jag har varit medryttare hos så bra människor med så fina hästar också att jag inte hade något behov av att äga en häst själv då.
Men det beror ju så mkt på hur man fungerar ihop med både häst och ägare.
Jag hade en himla tur att hitta en ägare där jag fick träna och tävla så mkt jag ville på en riktigt fin häst och det enda jag behövde betala för var träningar och tävlingar samt fixa stallet när jag var där och hästägaren ville bara lufsa i skogen någon gång i veckan och sen fick jag greja bäst jag ville själv

Så det ena behöver ju inte vara bättre än det andra och vice versa..

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Nej, precis. Det är ju det som gör det så svårt, haha!

De flesta jag varit medryttare/skötare hos har ju varit toppen. Har haft hästen som min egen i stort sett. Men det ena stallet som var perfekt har lagt ner sin avelsverksamhet, och i det andra är det lixom inga "pyssel"-hästar, de är mest mammor bara.

Och ridhästar finns det väl kanske, men alla är stora som hus och har både det ena och det andra för sig! Ponnysar finns det inte så många tror jag... (eller ja, det finns ju en hel del i det stall jag är i nu, men de rider de så pass mycket ändå).

Och det känns jätteläskigt att leta leta häst också, hur vet man att det blir rätt

 

[Bufera]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Jag var lite i samma sits som du är nu, (utan hästägar biten) och hittade efter många om och men en underbar rutinerad bombsäker äldre valack att bli medryttare på.

Jag skulle i din sits nog försöka hitta en snäll ponny/häst att vara medryttare på ett tag och se om den kan hjälpa dig att bli mindre rädd.
Det är inte roligt att få hem en häst som du sen kanske inte fungerar med, och så står du där med en häst du inte kan göra dig av med och som du är rädd för.


Lycka till!

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Ja, det ligger ju nåt i det du säger. För det är det jag är rädd för också, att det ska bli så igen om jag köper en ny häst, att den börjar testa efter ett tag och då vågar jag inte mer.

Har börjat kika runt lite då det känns lite osäkert med den här travaren jag sköter nu (med hans skada osv), även om han är trygg och snäll så känns han lite för stor för just ridningen... (även om han ju är lika stor att gå med, haha, logiskt tänkande)

Tack för pepp

 

[Simply me]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Tycker du ska försöka få tag i en annan medryttar häst under en period, finns säkert flera hästägare som skulle vara jätteglada av att få hjälp av dig. Och när det känns bra på alla sätt och du ev kommit igång med ridningen igen kan det vara dax för en egen häst eller ponny.

Jag har själv en islandsdam som jag haft länge och intresset för ridning har dalat, om det ens funnits där helt och fullt någon gång. Hästen var från början till hela familjen men ena dottern tröttnade helt och den andra har nu en "bättre" häst. Älskar min lilla tant men skulle inte klara henne utan min underbara medryttare och det låter till viss del som ni är väldigt lika för henne är hanteringen, myset osv det viktigaste och jag känner mig helt trygg när hon har hand om hästen. Jag har också haft eller har vissa problem med ridningen och då har det varit så skönt att dela på ansvaret och inte behöva ta allt själv.

Lycka till för vad du bestämmer dig att göra

 

[pulkaskurk]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Jag tycker det kryllar av ponnysar som söker medryttare!
Å de brukar vara överlyckliga om de kan hitta en liten vuxen som faktiskt kan rida, så lägg ut en annons om vad du söker så kommer du säkert att hitta ngn som kan tänkas passa

Men vet du vad, allting kan alltid hända men det finns faktiskt folk som lever på att lära upp hästar och hästfolk hur de ska bete sig.
Så om du skaffar dig en egen ponny tycker jag du ska försöka leta upp lämpliga clinics och träningar och vara med på så mkt du bara kan.
Sen kan det ju vara klokt om du kan ha hästen på ett ställe med hjälpsamma människor som kan backa upp dig när du börjar känna att Oj Oj! nu går det kanske inte längre som det är tänkt och ta tag i det på en gång istället för att vara tyst och orolig och problemet går onödigt långt för att man är rädd för att berätta att någonting inte känns riktigt bra.
Å mer eller mindre problem får man ju alltid som hästägare oavsett om man har häst för hobbyns skull eller om man är proffsryttare.

Så är det en egen ponny du vill ha tycker jag absolut att du ska våga skaffa det

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Dina svar gör mig så glad och hoppfull

Har redan några stall i åtanke här i närheten, speciellt två med ridhus (det ena som jag är i nu, och det andra som jag hade min förra häst i ) för det känns som att de skulle vara en bra idé att stå nära ridhus så man lätt kan komma till träningar och kan träna själv och känna sig trygg. I båda stallen finns folk jag känner och som är duktiga och kan hjälpa till! Det är också träningar regelbundet och om inte annat får man säkert hyra och ta dit en egen tränare skulle jag tro!

Det vore ju faktiskt underbart att ha en egen häst igen... att få känna på hur det känns att ha en egen häst som man TÖRS hantera och har roligt med. Och som man får bestämma själv över, som man längtar till...

Tittar ju på annonser titt som tätt och hittar emellanåt några jag fastnar för. Tyvärr är det fullt i båda stallen nu men det kan ju ändra sig fort.

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Tack för ditt svar!

Det är mycket att fundera på....

 

[Lager]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Hästägandet är klart överskattat - missförstå mig rätt...

Som jag ser det är medryttaren något av det bekvämaste man kan vara. Billigt, mindre ansvar, du får nästan allt det roliga men slipper alla tuffa beslut. Har du ett bra samarbete med ägaren och hästen är frisk får du säkerligen tävla och träna aktivt dessutom.

Är du det minsta osäker så köp inte.

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Jo, det är ju verkligen bekvämt

Har dock inga ambitioner att tävla eller något sådant, inte just nu iaf.

Fast måste ändå säga att "om du är det minsta osäker" ska göra att jag inte ska köpa, så lär man ju aldrig kunna köpa, för när känner man sig tvärsäker lixom? Det är ju nervöst även om man har bestämt sig

Det är ju ändå något visst med att ha en egen häst...

 

[pulkaskurk]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Tjaa jag hade helt galet mkt ångest när jag köpte mina hästar, man målar ju upp en himla massa skräckscenarion osv...
Men det blir ju väldigt sällan som i skräckscenarion som tur är, oftast går det ju alldeles utmärkt bra

Var ju enklare när föräldrarna köpte hästarna och stod för allt det ekonomiska och man inte hade vett nog att oroa sig för saker och ting...

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Ja, OM jag nu skulle köpa häst så skulle jag verkligen vara nervös! Speciellt efter alla skräckscenarion man läst om här på buke tex
Men ska försöka ta med mig någon/några kunniga när jag tittar osv.

Nu har jag ju aldrig haft såna föräldrar, dvs de är inte hästintresserade och jag red bara på ridskola när jag var liten. Men ja, allt var så mycket lättare när man var liten och andra bestämde och man inte hade vett att oroa sig så mycket!
(Även om det är just det man vill nu, bestämma själv, haha)

 

[Lavinia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Medhåll från mig!

Hade jag haft medryttarhäst hade jag kunnat rida de senaste 1.5 åren.

Är man det minsta osäker bör man se till att bli säker innan man skaffar en häst. Jag kommer inte skaffa en ny när min nuvarande försvinner (nu hoppas jag förstås att det är många år tills det händer men med vår tur kan man undra ibland) utan återgå till att vara medryttare.

Det ska bli skönt att slippa ansvaret, även om jag gissar att jag kommer ta på mig massor av sånt ändå :-)

/Lavinia

Hästägandet är klart överskattat - missförstå mig rätt...

Som jag ser det är medryttaren något av det bekvämaste man kan vara. Billigt, mindre ansvar, du får nästan allt det roliga men slipper alla tuffa beslut. Har du ett bra samarbete med ägaren och hästen är frisk får du säkerligen tävla och träna aktivt dessutom.

Är du det minsta osäker så köp inte.

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Jo, jag måste ju tänka på det här en hel del innan jag bestämmer mig.
Tänker nog göra så, till att börja med, att jag utgår lite från hur det går med travaren på måndag, har lovat att hjälpa till med honom ett tag till - men om han inte är bra/ska stå/opereras/tas bort/whatever så blir ju läget annorlunda och då blir det nog att sätta ut en annons och se om man får något intressant svar
Eller fråga ponnyägarna i nuvarande stall om dom behöver nån hjälp kanske!

Har iaf sedan länge haft koll på medryttarannonser på några sidor, och där har jag inte hittat nåt intressant, mest stora hästar, hästar som behöver rutinerade ryttare, problemhästar, unghästar osv. Trist!

Lite off topic så ska jag iaf, när jag är piggare, ut till mitt förra stall och titta på liten fölis, det bästaste som finns

 

[pulkaskurk]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Ja, OM jag nu skulle köpa häst så skulle jag verkligen vara nervös! Speciellt efter alla skräckscenarion man läst om här på buke tex
Men ska försöka ta med mig någon/några kunniga när jag tittar osv.

Nu har jag ju aldrig haft såna föräldrar, dvs de är inte hästintresserade och jag red bara på ridskola när jag var liten. Men ja, allt var så mycket lättare när man var liten och andra bestämde och man inte hade vett att oroa sig så mycket!
(Även om det är just det man vill nu, bestämma själv, haha)

Fast du får tänka att det är som med det mesta, man får ju bara höra när något är dåligt och väldigt sällan när något faktiskt är bra!
Sen är ju Lavinias otur med sina hästar något extremt och kan knappast jämföras med vanliga hästar.
Jag tror inte ens att om jag samlar ihop min otur med alla jag känners otur totalt kommer ikapp Lavinias otur..


Haha mina föräldrar är inte heller hästintresserade, de har knappt ens vetat vad mina ponnysar hetat och än mindre hur de sett ut
De var bara snälla att öppna plånboken och köpte sig fria från ansvar.

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Nej, så är det ju absolut! Man får ju bara höra skräckhistorier här! Så är det ju

Härligt med såna föräldrar, eller ja, både och förstås - man vill ju gärna har lite intresse från dem också...

För stunden ( ) har jag nog iaf bestämt mig för planen enligt ovan. Det blir nog bra

 

[Bellafjella]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Jag skulle nog också säga att en trevlig, absolut dösnäll medryttarhäst skulle vara det bästa till en början - sedan när du fått tillbaka självförtroendet och modet så kan du fundera på egen häst.

Såklart måste det kanske vara en medryttarhäst/ponny där ägaren är införstådd med att du behöver tid på dig att få upp modet och kanske till och med kan du få hjälp och stöd i början av denne?

Jag har precis nu i dagarna "klättrat" upp på hästryggen igen efter måååånga års frånfälle. Jag har ridit mycket i yngre dagar (är 52 år nu) men pga bl a att jag la på mig en massa vikt (från ca 62 kg till 106 kg) så la jag av och inte förrän nu när jag gått ner 43 kg så har jag tagit upp min ridning igen.

Jag gjorde ett försök för 25 kg sedan (85 kg) men kände mig fortfarande fruktansvärt tjock, klumpig och framförallt jätte nervös!

Jag har häst själv, en kallblodstravare på snart 19 år som dottern tyvärr inte har så mycket tid med längre pga jobb, bor i annan stad etc.

Du kan inte ana så dåligt samvete jag har haft för att han bara har gått och skrotat ett bra tag nu trots att det inte lider någon nöd på honom.

Men som sagt, nu förra fredagen kom min dotter hem och jag klev upp igen för första gången sedan jag gått ner 25 kg till och det var SÅÅÅ roligt!

Igår var det dags igen - jag var ensam på gården men vågade ändå. Blir förstås bara skritt eftersom både jag och hästen inte är igång men jag känner att för varje gång jag sitter upp och tar några rundor så blir jag säkrare och säkrare

Men tillbaks till din fråga: Det ÄR inte roligt att ha en egen häst om man är rädd och nervös, vilket hästarna definitivt känner och så blir det bara värre.

Så försök starta upp dig själv först och känn efter hur ditt självförtroende stiger för varje gång. Stort lycka till!

Fotot här nedan är från förra veckan när jag red första gången på mycket länge - min dotter sa att det var tur jag hade hjälmen som tryckte ner leendet lite annars hade jag spräckt kinderna

 

[cambodia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Tack så mycket! Och vad härlig att höra att det gått så bra för dig

Jo, jag ska satsa på det först, det är nog klokt... gäller bara att hitta den där medryttarhästen då, lättare sagt än gjort

Men jag ska sätta ut en annons sen när jag vet hur det går med travaren, annars så ÄR han ju snäll, så kanske ska prova på att rida honom igen och be om sällskap med någon i stallet också
OM han ska gå alltså, vi får ju höra vad dom säger imorgon...

Tack för pepp allihop!

 

[Lavinia]

Sv: Egen häst eller evig medryttare?

Hej igen!

Tycker det låter vettigt att hitta en vettig medishäst :-). Just för att se om du verkligen är så peppad och även för att själv bli säkrare. Kanske kan du ha turen att hitta en medishäst som senare blir till salu, så du kan köpa den?? Konstigare saker har ju hänt :-)

/Lavinia, som lärt sig massor under sina år av otur.. Tex att att även om det är 5 rader trästaket, 3 eltrådar och 2 av dem på distans så kan hästen fortfarande skadas när ponnyn på andra sidan staketet surnar till och sparkar sönder hela staketet..