Jag är väl ett skräckexempel. Hade ridit på ridskola i tre år och mamma i två år när vi köpte våran första häst. En mycket egen och istadig halvblodsdam. Kanske ska tilläggas att jag var 10½ år då...
Min inställning är att man ska kunna rida hyfsat (kunna hantera hästen i alla gångarter) och ha sunt förnuft och inte vara rädd för att fråga. Med sunt förnuft så menar jag att man själv ska inse att hästen behöver mer än tre kilo hö och javisst måste man ringa hovslagaren och sedan är det viktigaste att man vill lära, för de stallet man står i brukar vara bra på att svara på frågor. Jag tycker att man BÖR rida för instruktör någotsånär regelbundet, fast man måste inte rida så ofta men någon gång i månaden är inte fel och då kan man också ställa massa frågor. Hästen kommer också att lära en massor om man har rätt inställning!
Viljan att lära.
Kostnaden blir ofta vad man gör den till, kollektivstall eller fullservice-stall. Träna varje vecka eller varje månad. Hovslagare och veterinär är inte diskutabelt men mycket kan man dra ner väldigt mycket på.
