Emaljmuggar

Har två stycken från 50 talet som jag ärvt från mormor, rejäl tjock emalj in och utvändigt. Vita med blå rand runt kanten. Håller värmen lagom länge utan att värmen tränger genom till handtag och utsida..

De få nya jag sett i affärerna har oftast inte tjockare emalj en någon 10. dels millimeter och då är det ju självklart att de släpper värmen snabbare samt blir varma utvändigt.
 
Håller för evigt?

I så fall är modernare emalj tåligare. Jag har vuxit upp med kantstött emalj. Fanns inte ett emaljföremål som inte var kantstött.
Precis. Förstår inte detta med att de skulle vara så bra ute i skog och mark? De blir ju kantstötta och sedan rostar de.

Eller är det annan metallkvalitet under i nya saker?
Eller har folks uppfattning om vad som är lång hållbarhet förändrats?
 
Vi köpte en i Berlin. Den används inte utan hänger med resten av våra souvenirmuggar på en hylla i köket.
Vi har gjort det till en grej att köpa en mugg och en kylskåpsmagnet när vi är på semester nånstans (oftast när vi är utomlands, men Öland, Stockholm och Härjedalen har fått åka med på ett hörn)
 
Jag har en som jag använder i trädgården, jag är klumpig och ska vara "snabb" ibland och då åker koppen i marken så då vill jag ha en som inte går sönder så lätt. Tycker inte plast är mysigt att dricka ur och en termokopp håller kaffen för varm. Hade gärna haft en liten mindre servise från Kockums, till picknick och turgåing ist för plast ☺️
 
Jag tycker mest de är knepiga att dricka ur, den där rullkanten sluter liksom inte tätt.... Eller är det jag som har dålig teknik? :confused:
 
Precis. Förstår inte detta med att de skulle vara så bra ute i skog och mark? De blir ju kantstötta och sedan rostar de.

Eller är det annan metallkvalitet under i nya saker?
Eller har folks uppfattning om vad som är lång hållbarhet förändrats?

För min del så fattar jag inte hur de skulle bli kantstötta, såvida man inte låter nåt småbarn dänga dom mot en stenhäll upprepade gånger.

Porslin vill man ju inte ha med sig ut i naturen. Träkosor som är nog stora och många för hela familjen kan vara svårt/dyrt att få tag i + kräver mer vård.

Och plast är vi många som har slutat med.
 
Jag tycker mest de är knepiga att dricka ur, den där rullkanten sluter liksom inte tätt.... Eller är det jag som har dålig teknik? :confused:

Jag tycker att just rullkanten gör dem mycket skönare än andra muggar. Vi dricker nog på olika sätt. :D

För min del så fattar jag inte hur de skulle bli kantstötta, såvida man inte låter nåt småbarn dänga dom mot en stenhäll upprepade gånger.

Porslin vill man ju inte ha med sig ut i naturen. Träkosor som är nog stora och många för hela familjen kan vara svårt/dyrt att få tag i + kräver mer vård.

Och plast är vi många som har slutat med.

Jag har inte minsta märke på mina, trots att de är den nya varianten som mest är till för att vara snygga och har ett par år på nacken nu. Använder min fina vreskåsa också, och andra, lättare muggar om jag ska vara ute länge, men det är ju lite olika typ av uteliv. Träkåsorna är definitivt inte mer praktiska eller tåliga, mest otroligt vackra. :love:
 
För min del så fattar jag inte hur de skulle bli kantstötta, såvida man inte låter nåt småbarn dänga dom mot en stenhäll upprepade gånger.

Porslin vill man ju inte ha med sig ut i naturen. Träkosor som är nog stora och många för hela familjen kan vara svårt/dyrt att få tag i + kräver mer vård.

Och plast är vi många som har slutat med.
Jag har nog inte stött på några emaljerade kärl som inte varit mer eller mindre kantstötta efter viss användning. Men det är å andra sidan mest hinkar, grytor, lock, baljor, kaffepannor osv. I rätt liten utsträckning muggar.

Beror nog på om man ser det som ersättning för porslin eller som ett alternativ bland flera slagtåliga material.
Jag förstår att emalj var ett bra val när alternativet främst var förnicklat. Men jag ser det knappast som ett val av hållbarhetsskäl idag när det finns t.ex. rostfritt.

Jag tänker att om man ser det som tåligare än plast t.ex. så måste man utgå från en rätt dålig plast? Men kanske finns det så många dåliga plastmuggar idag att det är en relevant tanke om man inte sållar bland dem? Jag har samma plastmuggar som för 30 år sedan och de är typ outslitliga så länge man inte råkar ställa dem för nära värme.
 
Jag har nog inte stött på några emaljerade kärl som inte varit mer eller mindre kantstötta efter viss användning. Men det är å andra sidan mest hinkar, grytor, lock, baljor, kaffepannor osv. I rätt liten utsträckning muggar.

Beror nog på om man ser det som ersättning för porslin eller som ett alternativ bland flera slagtåliga material.
Jag förstår att emalj var ett bra val när alternativet främst var förnicklat. Men jag ser det knappast som ett val av hållbarhetsskäl idag när det finns t.ex. rostfritt.

Jag tänker att om man ser det som tåligare än plast t.ex. så måste man utgå från en rätt dålig plast? Men kanske finns det så många dåliga plastmuggar idag att det är en relevant tanke om man inte sållar bland dem? Jag har samma plastmuggar som för 30 år sedan och de är typ outslitliga så länge man inte råkar ställa dem för nära värme.

När det gäller grytor och fat håller jag helt med, sånt blir också mycket lättare kantstött tycker jag. Men jag har hittills inte hittat en metallmugg som jag tycker är lika skön att dricka ur, så ur den synvinkeln vinner emaljmuggen. Våra gamla scoutkåsor i plast är ungefär lika gamla som mig (dvs runt 40), och har förvisso ett högt affektionsvärde men de ger definitivt inte samma estetiska värde som emaljmuggen eller vreskåsan. Ska jag dricka kaffe på balkongen vinner alltså emaljmuggen.

(Jag gillar inte termosmuggar för att det tar sju evigheter innan det är svalt nog att dricka. För tjocka porslinsmuggar går också bort av samma anledning.)
 
Jag har en i stallet. Inte för att den är praktisk, utan för att den är rolig.
IMG_1920.jpeg
 
Precis. Förstår inte detta med att de skulle vara så bra ute i skog och mark? De blir ju kantstötta och sedan rostar de.

Eller är det annan metallkvalitet under i nya saker?
Eller har folks uppfattning om vad som är lång hållbarhet förändrats?
För mig är de mina enda muggar med platt botten vilket gör störst skillnad i utomhusanvändbarheten. Porslinsmugg med botten stor som en femkrona känns som typiskt dålig kampingattiralj.

Kantstötthet på en problematisk eller funktionssänkande nivå har jag nog aldrig sett på en emaljmugg, dock på andra kärl av emalj. Att kantstötta en emaljmugg så den blir obrukbar kräver sin person skulle jag vilja säga.

Kul kuriosa: köpte två nya kockumsmuggar för några år sedan som hade två pyttiga hål i emaljen under den övre kanten (antagligen där de hållits under emaljeringen). Reklamerade och har nu fyra likadana, med samma minimala fel i emaljeringen. Ja, kanske var jag övernitisk? Felet har inte förändrats alls sedan inköpet.
 
När det gäller grytor och fat håller jag helt med, sånt blir också mycket lättare kantstött tycker jag. Men jag har hittills inte hittat en metallmugg som jag tycker är lika skön att dricka ur, så ur den synvinkeln vinner emaljmuggen. Våra gamla scoutkåsor i plast är ungefär lika gamla som mig (dvs runt 40), och har förvisso ett högt affektionsvärde men de ger definitivt inte samma estetiska värde som emaljmuggen eller vreskåsan. Ska jag dricka kaffe på balkongen vinner alltså emaljmuggen.

(Jag gillar inte termosmuggar för att det tar sju evigheter innan det är svalt nog att dricka. För tjocka porslinsmuggar går också bort av samma anledning.)
Jag dricker så långsamt och ur så stora muggar att tjockt porslin är en tillgång. :)
Är man bara på tomten utanför huset använder jag samma porslinsmuggar som inne. För mig räknas inte det som ett behov av ökad hållbarhet. Men då är det inte direkt tunnaste finporslinet jag har från början heller.

För mig är de mina enda muggar med platt botten vilket gör störst skillnad i utomhusanvändbarheten. Porslinsmugg med botten stor som en femkrona känns som typiskt dålig kampingattiralj.
Botten som en femkrona klassas hos mig som så ofunktionellt att det inte är påtänkt för inomhusbruk heller. :D
 
Jag dricker så långsamt och ur så stora muggar att tjockt porslin är en tillgång. :)
Är man bara på tomten utanför huset använder jag samma porslinsmuggar som inne. För mig räknas inte det som ett behov av ökad hållbarhet. Men då är det inte direkt tunnaste finporslinet jag har från början heller.


Botten som en femkrona klassas hos mig som så ofunktionellt att det inte är påtänkt för inomhusbruk heller. :D
Måste jag (till mitt försvar) lägga till att det är gamla femkronor? Jag har typ inte vistats i samhället sedan deras tid. :rofl:
 
Jag har nog inte stött på några emaljerade kärl som inte varit mer eller mindre kantstötta efter viss användning. Men det är å andra sidan mest hinkar, grytor, lock, baljor, kaffepannor osv. I rätt liten utsträckning muggar.

Beror nog på om man ser det som ersättning för porslin eller som ett alternativ bland flera slagtåliga material.
Jag förstår att emalj var ett bra val när alternativet främst var förnicklat. Men jag ser det knappast som ett val av hållbarhetsskäl idag när det finns t.ex. rostfritt.

Jag tänker att om man ser det som tåligare än plast t.ex. så måste man utgå från en rätt dålig plast? Men kanske finns det så många dåliga plastmuggar idag att det är en relevant tanke om man inte sållar bland dem? Jag har samma plastmuggar som för 30 år sedan och de är typ outslitliga så länge man inte råkar ställa dem för nära värme.

Det är inte det det handlar om. Det har med plastbantning att göra. Vi är många som försöker hålla antalet plastgrejer i hushållet lågt, speciellt i köket.
 
Det är inte det det handlar om. Det har med plastbantning att göra. Vi är många som försöker hålla antalet plastgrejer i hushållet lågt, speciellt i köket.
Fast det var kommentarerna om att skälet att använda emalj var dess hållbarhet som var det jag ställde mig frågande till.
Jag har liksom inte ifrågasatt valet av emalj i sig, bara inte förstått delar av de motiveringar som givits.
 
Jag dricker så långsamt och ur så stora muggar att tjockt porslin är en tillgång. :)
Är man bara på tomten utanför huset använder jag samma porslinsmuggar som inne. För mig räknas inte det som ett behov av ökad hållbarhet. Men då är det inte direkt tunnaste finporslinet jag har från början heller.

Ja, gillar man tjockt gods och värmehållningsförmåga är ju emalj helt fel. :D

Så här ser mina temuggar ut; tunt gods, många detaljer som klåfingriga katter eller blåsig balkong skulle göra katastrof av på nolltid. Omöjligt att få tag på en precis likadan om favoriten går sönder, alla drakar är unika. Används bara i soffan. :love:

20240307_134816.jpg
 

Liknande trådar

Fritid Ja, som rubriken säger... Jag är inte jägare, och är den där stadsbon som på sin höjd varit ute på svampplockning som barn (:p). Så...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
3 537
Senast: skogaliten
·
Hemmet En anhörig till mig har idag en ca 20 år gammal "dum"-TV och en DVD-spelare med inspelningsbar hårddisk inkopplad via HDMI. Hen streamar...
Svar
3
· Visningar
332
Senast: lytesout95
·
Kropp & Själ Hej alla! Jag har tänkt höra med vården också, men kan ju fråga om ev personliga erfarenheter först... Jo, jag har vissa månader...
2
Svar
20
· Visningar
1 089
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Detta är verkligen den värsta och längsta så kallade vintern jag någonsin har varit med om. Det har regnat och blåst konstant sedan i...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
5 141
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp