En fråga till er som gått ner mycket i vikt...

kevina

Trådstartare
Jag började för en tid sedan ta tag i min vikt och har gått ner en del i vikt redan och vill gå ner en del till. Jag gör det för min egen skull- jag vill börja rida igen samt att jag har stor risk att bli sjuk annars med min övervikt. Jag blev överviktig då jag åt mycket socker och kolhydrater som känsloätare, sockerberoende, när jag var uttråkad åt jag etc.
Men nu känner jag att jag hittat rätt sätt att göra det på med maten etc och det känns bra.

Det jag dock funderar på är hur man ska ha rätt balans och inte bli för påverkad. Tex tänkte jag från början att jag inte skulle fokusera på vikten och max väga mig en gång i veckan. Det blev dock att jag vägde mig en gång om dagen och sen blev det fem gånger om dagen. Jag känner också att det kan komma tankar om att "om jag inte äter middag så går jag ner ännu mer" fastän jag motar bort dessa tankar och säger åt mig själv att jag ska äta mina mål.
Visst man kan säga att sluta väg dig men samtidigt är det en sak som motiverar mig. Så om jag tar bort vågen tror jag att jag blir mindre motiverad. Jag gillar att se att jag kommer närmare mitt mål om att börja rida.
Sen tycker jag det är jobbigt med folks kommentarer. Flera gånger i veckan får jag kommentarer om att jag gått ner i vikt och "nu har du blivit så snygg." "du var ju väldigt stor förut" och såna kommentarer. Jag har sagt till mina bekanta att jag inte vill ha såna kommentarer men ibland är det folk som jag bara träffat en gång som kommenterar. De vill säkert bara vara positiva men det känns inte helt bra.
Jag har tagit kontakt med en terapeut som just är specialiserad på ätstörningar och vi ska träffas om ett tag. När jag var ung alltså för 20 år sen ca hade jag problem med att vissa dagar hetsäta och andra inte äta alls.

Men- är det någon annan som gått ner mycket i vikt och som har något tips på hur man ska förhålla sig? Dvs hur ska man göra för att inte bli helt besatt och inte sluta äta? Hur ska jag lyckas hålla det på en normal nivå?

Suck.. varför ska det vara så svårt... Känner att jag var på rätt väg men så börjar andra tankar komma krypande...
 
Jag har gått ner en del i vikt, dock är jag inte färdig än. När jag klev in på förlossningen för 14 månader sen vägde jag nästan 40 kg mer än vad jag gör idag (ja jo barnet väger ju en del men resten va fett) och ska ner 15 kg till är tanken.
Det som funkar bäst för mig är att inte hålla mig till någon speciell diet. Jag köper dock nutrilett/naturdiet färdigblandade shake från matsmart och har i kylskåpet. Har jag ätit onyttigt någon dag försöker jag byta ut ett eller två mål dagen efter mot en shake. Dom färdigblandade är rätt goda :)
Jag väljer att inte ha förbud, jag får äta onyttigt men i mindre mängd. Förut kunde jag köpa 200 gram coklad och äta upp i bilen påvägen hem från affären. Jag ”får” fortfarande köpa choklad men jag väljer en mindre chokladbit.
Jag väljer också att inte få dåligt samvete om det blivit för onyttigt en helg eller så, när jag får dåligt samvete så funkar min hjärna så att då kan jag lika gärna fortsätta äta onyttigt.
Jag vill ju helst gå ner de sista 15 kilona till imorgon, men eftersom jag väljer att inte vara helt strikt så får det ta lite tid. När jag tidigare gått ner (har jobobantat en del, dock aldrig ”bantat” så mycket/längr som nu) snabbt med någon diet har jag gått upp igen så fort jag slutat banta.

Det låter som en klysha men tror det är bäst att försöka hitta en livsstil som passar en själv och något som motiverar en (rida i ditt fall, i mitt fall är det att vara en bra förebild för mitt barn) att hitta just livsstilen.
 
En till som gått ner efter förlossning, -39 kg på 2 år.

Jag tyckte det kom sig rätt naturligt, när jag var färdig så åt jag också normalt. Bara lite annorlunda än innan. Men jag hade inte heller dem här hetsen. Jag äger ingen våg, jag hade ett väldigt långsiktigt mål som jag råkade nå tidigare. Så jag tycker du gör mycket klokt i att kontakta vården redan nu, INNAN det blivit problem. Det kan ju också vara en idé att luska ut varför man åt för mycket innan om man inte vet det.
 
Det jag dock funderar på är hur man ska ha rätt balans och inte bli för påverkad. Tex tänkte jag från början att jag inte skulle fokusera på vikten och max väga mig en gång i veckan. Det blev dock att jag vägde mig en gång om dagen och sen blev det fem gånger om dagen. Jag känner också att det kan komma tankar om att "om jag inte äter middag så går jag ner ännu mer" fastän jag motar bort dessa tankar och säger åt mig själv att jag ska äta mina mål.
Ställ vågen i förrådet. Ska vi väga dig måste du gå ner i förrådet först, vilket innebär att du inte väger dig så mycket och då kommer du sluta hetsa lite om den saken också.

Jag känner dock igen mig i mycket av det du skriver. Jag behöver gå ner typ 10 kg nu, i alla fall 5 kg, så det är ju inte jättemycket, men jag tänker i liknande banor som du. Om jag svälter går det dessutom fortare än om jag försöker hålla det på en lagom nivå.
 
Ställ vågen i förrådet. Ska vi väga dig måste du gå ner i förrådet först, vilket innebär att du inte väger dig så mycket och då kommer du sluta hetsa lite om den saken också.

Jag känner dock igen mig i mycket av det du skriver. Jag behöver gå ner typ 10 kg nu, i alla fall 5 kg, så det är ju inte jättemycket, men jag tänker i liknande banor som du. Om jag svälter går det dessutom fortare än om jag försöker hålla det på en lagom nivå.
Ja det där att ställa vågen på något krångligt ställe kanske är något.. Inte orkar jag gå ut i förrådet fem gånger per dag.. :D
 
@kevina jag har gått ner mycket i vikt för min hälsa och min egen skull. Jag bestämde mig för att väga mig en gång i veckan på samma tid. För mig blev det innan frukost på fredagar. Det är när man väger sig vid samma tidpunkt varje vecka som vågen ger mest rättvisande resultat. Under en dag kan vikten variera beroende på en mängd saker som t.ex. vätskan i kroppen. Bra att du tar hjälp om du känner dig för fixerad vid detta. Jag bestämde mig redan att är jag bortbjuden äter jag av det som bjuds men tar lagom stora portioner och tar mindre eller inget alls av t.ex. feta såser.
 
@kevina jag har gått ner mycket i vikt för min hälsa och min egen skull. Jag bestämde mig för att väga mig en gång i veckan på samma tid. För mig blev det innan frukost på fredagar. Det är när man väger sig vid samma tidpunkt varje vecka som vågen ger mest rättvisande resultat. Under en dag kan vikten variera beroende på en mängd saker som t.ex. vätskan i kroppen. Bra att du tar hjälp om du känner dig för fixerad vid detta. Jag bestämde mig redan att är jag bortbjuden äter jag av det som bjuds men tar lagom stora portioner och tar mindre eller inget alls av t.ex. feta såser.

Jag väger mig också fredag morgon innan frukost!
 
Ja det där att ställa vågen på något krångligt ställe kanske är något.. Inte orkar jag gå ut i förrådet fem gånger per dag.. :D
Att väga sig 5 ggr om dagen är ju inte så konstruktivt heller - jag menar, ett stort glas vatten och vips har vikten gått upp några hekto! Bestäm dig, om det är "nödvändigt", att väga dig en gång i veckan, och då på morgonen före frukost. Då får du en mer rättvis vikt och en bättre fingervisning dessutom. Jag valde en "neutral" veckodag, i allmänhet en torsdag (inte efter en glad helg med familjemiddagar etc). Jag blev inte lika stressad då som om jag skulle vägt mig varje dag.

I övrigt - jättebra att prata med en terapeut! Lycka till!
 
Att väga sig 5 ggr om dagen är ju inte så konstruktivt heller - jag menar, ett stort glas vatten och vips har vikten gått upp några hekto! Bestäm dig, om det är "nödvändigt", att väga dig en gång i veckan, och då på morgonen före frukost. Då får du en mer rättvis vikt och en bättre fingervisning dessutom. Jag valde en "neutral" veckodag, i allmänhet en torsdag (inte efter en glad helg med familjemiddagar etc). Jag blev inte lika stressad då som om jag skulle vägt mig varje dag.

I övrigt - jättebra att prata med en terapeut! Lycka till!
Tack.
Ja och det är ju det jag vet- att det inte är konstruktivt men där är det ju ätstörningsbeteende som talar.
Och det är det jag funderar över- hur man ska kunna hålla sin ätstörda hjärna i schack när man samtidigt försöker gå ner i vikt.
 
Jag har i hela mitt liv fått hålla koll på min figur. Har som mest vägt 20 kg för mycket efter graviditeter. Jag väger mig aldrig utan köper / tar fram en kjol eller ett par byxor som är för små. Sedan håller jag igen tills plagget sitter bra! På så vis blir fokus inte på vågen och antal kg utan på en ok storlek. I mitt fall en strl 40. Som ett alternativ kan man mäta midjan. Ett hälsosamt midjemått mätt vid naveln ska inte vara över hälften av din längd. Jag är 167 cm och känner mig lagom om midjan är 80 cm ...Om jag sedan väger 71 eller 73 spelar mindre roll ...
 
Tack.
Ja och det är ju det jag vet- att det inte är konstruktivt men där är det ju ätstörningsbeteende som talar.
Och det är det jag funderar över- hur man ska kunna hålla sin ätstörda hjärna i schack när man samtidigt försöker gå ner i vikt.

Jag var rätt svårt ätstörd som yngre. Jag hade rakt av slutat med viktminskningen om jag hade fått sådana symtom som du har. Jag hade många år efter min sjukdomstid då jag inte ens vågade kontrollera vikten. Vägde mig inte under kanske 20 år.

För några år sen gick jag ner några kilo, välmotiverat, men då var jag försiktig.
 
Jag var rätt svårt ätstörd som yngre. Jag hade rakt av slutat med viktminskningen om jag hade fått sådana symtom som du har. Jag hade många år efter min sjukdomstid då jag inte ens vågade kontrollera vikten. Vägde mig inte under kanske 20 år.

För några år sen gick jag ner några kilo, välmotiverat, men då var jag försiktig.
Ja jag förstår din tanke.
I mitt fall känner jag att jag behöver gå ner lite mer i vikt pga hälsoskäl men också för att kunna börja rida.
Men jag är medveten om att det är en balans som inte är lätt.
Jag känner ju att väga sig triggar den gamla ätstörda hjärnan.
Jag har ställt undan vågen nu så jag inte ska se den lika lätt och har inte vägt mig idag eller igår tex.
 
Jag har i hela mitt liv fått hålla koll på min figur. Har som mest vägt 20 kg för mycket efter graviditeter. Jag väger mig aldrig utan köper / tar fram en kjol eller ett par byxor som är för små. Sedan håller jag igen tills plagget sitter bra! På så vis blir fokus inte på vågen och antal kg utan på en ok storlek. I mitt fall en strl 40. Som ett alternativ kan man mäta midjan. Ett hälsosamt midjemått mätt vid naveln ska inte vara över hälften av din längd. Jag är 167 cm och känner mig lagom om midjan är 80 cm ...Om jag sedan väger 71 eller 73 spelar mindre roll ...
Att mäta mage fungerar kanske om man inte är svullen av och till. Mitt midjemått varierar lätt en dm beroende på hur magen mår. Sist jag mätte var jag en bra bit över 80 cm fast min vikt är hälsosam (ca 60 kg). Även vikten varierar, 2 kg upp och ner har alltid varit normalt för mig.

Sen måste man vara medveten om att viktnedgång inte sker enligt någon jämn kurva. Det går lite hackigt, ibland kan man t o m gå upp lite fast man har ”skött sig”. Det är den långsiktiga trenden som är viktig.

Ja en sak till som hjälper mig i mitt tänk; jag gör upp en översiktlig gottebudget i huvudet. Den rymmer inte några mängder, och blir jag t ex sugen på choklad så köper jag en liten 25 g kaka, för då finns det lite utrymme kvar om man t ex blir bjuden på något gott. I gottebudgeten lägger jag också extra fet mat och alkohol. Om jag käkar en pommes och dricker öl till så kanske jag får skippa den där chokladen. Men den vanliga maten snålar jag inte på! Man behöver äta för att fungera.
 
Att mäta mage fungerar kanske om man inte är svullen av och till. Mitt midjemått varierar lätt en dm beroende på hur magen mår. Sist jag mätte var jag en bra bit över 80 cm fast min vikt är hälsosam (ca 60 kg). Även vikten varierar, 2 kg upp och ner har alltid varit normalt för mig.

Sen måste man vara medveten om att viktnedgång inte sker enligt någon jämn kurva. Det går lite hackigt, ibland kan man t o m gå upp lite fast man har ”skött sig”. Det är den långsiktiga trenden som är viktig.

Ja en sak till som hjälper mig i mitt tänk; jag gör upp en översiktlig gottebudget i huvudet. Den rymmer inte några mängder, och blir jag t ex sugen på choklad så köper jag en liten 25 g kaka, för då finns det lite utrymme kvar om man t ex blir bjuden på något gott. I gottebudgeten lägger jag också extra fet mat och alkohol. Om jag käkar en pommes och dricker öl till så kanske jag får skippa den där chokladen. Men den vanliga maten snålar jag inte på! Man behöver äta för att fungera.
Om man är svullen om magen pga gaser eller annat varierar givetvis midjemåttet. Men du kan ha en ok vikt, vara spinkig om armar och ben men ha ohälsosamt fett på buken - därför måste midjemått kombineras med bmi för att få en rättvisande bild.
Jag är lite tvärt om - har alltid ett relarivt högt bmi ( kraftiga ben och breda axlar) fast jag varit vältränad och smal om midjan. Med stigande ålder har muskler i ben mm minskat och midjemåttet ökat fast bmi inte ökat så mkt - inte helt hälsosamt eftersom bukfett inte är så bra att ha ...
 
Om man är svullen om magen pga gaser eller annat varierar givetvis midjemåttet. Men du kan ha en ok vikt, vara spinkig om armar och ben men ha ohälsosamt fett på buken - därför måste midjemått kombineras med bmi för att få en rättvisande bild.
Jag är lite tvärt om - har alltid ett relarivt högt bmi ( kraftiga ben och breda axlar) fast jag varit vältränad och smal om midjan. Med stigande ålder har muskler i ben mm minskat och midjemåttet ökat fast bmi inte ökat så mkt - inte helt hälsosamt eftersom bukfett inte är så bra att ha ...
Är det inte ganska ovanligt att kvinnor med normalt BMI har ohälsosamt mycket bukfett? Det är väl mest överviktiga män som har problem med det?
 
Är det inte ganska ovanligt att kvinnor med normalt BMI har ohälsosamt mycket bukfett? Det är väl mest överviktiga män som har problem med det?
Efter klimakteriet minskar ju östrogenet i kroppen och då kan fettet omfördelas även stress kan bidra till bukfett. Men sedan ser ju kroppar olika ut från början även kvinnor kan få farligt bukfett och smala ben och armar.
 
Är det inte ganska ovanligt att kvinnor med normalt BMI har ohälsosamt mycket bukfett? Det är väl mest överviktiga män som har problem med det?

Det är väldigt vanligt bland PCOS-drabbade kvinnor att drabbas av dels övervikt generellt, men även i högre utsträckning sk "manlig fetma" med mest bukfettansamlingar. Jag är en som har PCOS av dem som har mest övervikt samlat runt buken.
 
Senast ändrad:
Är det inte ganska ovanligt att kvinnor med normalt BMI har ohälsosamt mycket bukfett? Det är väl mest överviktiga män som har problem med det?
Tyvärr inte när man kommit i klimateriet ...
Då flyttar sig det som förut satte sig på lår och höfter fram på magen ...Man blir väl liksom mer maskulin när östeogenet minskar antar jag
 

Liknande trådar

Kropp & Själ 40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
9 761
Senast: SiZo
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 891
Senast: Whoever
·
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 388
Senast: cewe
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
902
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Löss
  • Betäckningar 2023 och föl 2024

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp