En sak som hände (jag skriver av mig).

[Zinfernia]

Det har jag funderat på nu i väldigt många år, hur kan så många bli så j-a dåliga?

Ja menar om man läser till kurator så måste det väl finnas ett driv i personen som då läser till kurator att hjälpa, förstå utsatta och ta tag i problem?, att hela tiden utvecklas o bli bättre?

Strida för att det ska bli rätt. Vad fattas så många? har de ingen egen erfarenhet av mobbning utan att de varit en sådan elev som själva glidit igenom och inget råkat ut för och inget sett och förstått?, och därför finns inte problemet.

De kuratorerna i mitt barns skola har inte varit riktigt kloka. Bl a så förbjöd jag kuratorn att kalla mitt barn ensam till möte om mobbning ihop med gruppen som mobbade. Jag förklarade för kuratorn att du kan inte låta den mobbade sitta själv och mobbargruppen vara ihop och då liksom "stötta" varandra.
Ändå gjorde hon så.
Tänk er själva att tvingas sitta på ett möte och säga att man blir mobbad ( och då dra upp händelserna som det ändå fanns vittnen till)när mobbargruppen sitter ihop och försvarar sig och kuratorn bara för samtalet utan att förklara problemet?

Åh herregud, vilket stolpskott!

Jag har också undrat över kuratorer. Det finns säkert massor av bra kuratorer runt om i världen som gör ett fantastiskt jobb men jag har tyvärr inte haft turen att träffa på någon sådan.
I lågstadiet hade jag jätteproblem med en av mina lärare. Hon var direkt dryg mot mig (av oklar anledning, jag kom bra överens med alla andra lärare) och för att "lösa" problemet tyckte skolans kurator att det var en lysande idé att kalla in mig och läraren på ett hastigt påkommet möte med endast oss tre närvarande. Mina föräldrar blev inte informerade.
Jag var sju år gammal och fick sitta med två vuxna som inte aaaaaaalls förstod varför vi två inte kunde komma överens.

Nästa kurator på högstadiet var inte heller något ljus. Det blev ett storbråk mellan två tjejer i klassen, med slagsmål och hot och båda tjejerna fick sitta hos kuratorn och prata. Då väljer kuratorn att hålla den ena tjejen i handen under samtalet fastän bägge förmodligen var precis lika skyldiga

 

[clusia]

Åh blir så ledsen. cry: Hur kan vissa bli så hemska och hur han vuxna bara vända ryggen.

 

[ptr]

Tranan - du beskriver de där loftgångarna mot aulan. Var en sådan i skolan i Västertorp med. Jag vet att det går att ta sig från förstabalkong - på den våning där rektorsexpiditonen låg till stengolvet nedanför. Mins bara den sugande känslan av fallet men inte omständigheterna runtikring och varför jag valde att klättra över räcket. Men att det inte var helt frivilligt är jag helt säker på.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det har jag funderat på nu i väldigt många år, hur kan så många bli så j-a dåliga?

Ja menar om man läser till kurator så måste det väl finnas ett driv i personen som då läser till kurator att hjälpa, förstå utsatta och ta tag i problem?, att hela tiden utvecklas o bli bättre?

Strida för att det ska bli rätt. Vad fattas så många? har de ingen egen erfarenhet av mobbning utan att de varit en sådan elev som själva glidit igenom och inget råkat ut för och inget sett och förstått?, och därför finns inte problemet.

De kuratorerna i mitt barns skola har inte varit riktigt kloka. Bl a så förbjöd jag kuratorn att kalla mitt barn ensam till möte om mobbning ihop med gruppen som mobbade. Jag förklarade för kuratorn att du kan inte låta den mobbade sitta själv och mobbargruppen vara ihop och då liksom "stötta" varandra.
Ändå gjorde hon så.
Tänk er själva att tvingas sitta på ett möte och säga att man blir mobbad ( och då dra upp händelserna som det ändå fanns vittnen till)när mobbargruppen sitter ihop och försvarar sig och kuratorn bara för samtalet utan att förklara problemet?

Skriver så under på detta!
I "min historia" var det en kurator som verkade försöka "släcka elden med tändvätska" och verkligen raserade de sista lilla spillrorna av mitt mående och självförtroende. Detta bl.a. genom att erbjuda dietplaner när jag blev mobbad för att jag var "tjock" (och vägde 52 kg till mina 162 cm....) och tycka att "lite killbus får du väl ändå stå ut med, du vet ju hur killar i den här åldern är!" när jag bl.a. blivit misshandlad ett 30-tal gånger, hotad jag-vet-inte-hur-många-gånger, fått huset äggat 8 ggr, samt bilar punkterade och sönderrepade. Istället för att försöka komma till rätsida med mitt mående, som var det jag sökte hjälp för.

 

[Tranan]

Skriver så under på detta!
I "min historia" var det en kurator som verkade försöka "släcka elden med tändvätska" och verkligen raserade de sista lilla spillrorna av mitt mående och självförtroende. Detta bl.a. genom att erbjuda dietplaner när jag blev mobbad för att jag var "tjock" (och vägde 52 kg till mina 162 cm....) och tycka att "lite killbus får du väl ändå stå ut med, du vet ju hur killar i den här åldern är!" när jag bl.a. blivit misshandlad ett 30-tal gånger, hotad jag-vet-inte-hur-många-gånger, fått huset äggat 8 ggr, samt bilar punkterade och sönderrepade. Istället för att försöka komma till rätsida med mitt mående, som var det jag sökte hjälp för.

Fy fan vad skit vissa ska få ta. Jag kan bara tycka att det är tragiskt att fick uppleva detta

 

[Dressyrtjejen_97]

Fy fan vad skit vissa ska få ta. Jag kan bara tycka att det är tragiskt att fick uppleva detta

Ja, det är ju helt hemskt. Men det du råkade ut för är mångdubbelt värre än det jag råkat ut för, och det skar verkligen i hjärtat när jag läste din text i natt.

 

[ptr]

Både en och annan av de som var bland de som, även om de int aktivt var elaka, såg och samtyckte till mobbandet rentav uppmuntrade det - jobbar med barn och ungdomar på ett eller annat sätt idag.
Även om det genuint verkligen vill ta avstånd idag så tror inte jag de äger förmågan att se vad som pågår. Det vill liksom till att de som jobbar i den miljön verkligen umgås med barnen och ungdomarna för att tränga igenom den mur av lögner som döljer vad som pågår.
Den som varit tillräckligt drabbad däremot känner det ända in i ryggmärgen så fort vederbörande kommer i närheten, men är istället alltförofta inte de som mentalt orkar jobba i den miljön.

Lite moment 22 över det hela - men där är en skillnad, man förnekar inte lika hårt att där finns problem - men man vill fortfarande inte ta i dem på alvar utan mest sopa undan symtomen. Detta är dock oändligt mycket bättre än ingenting.

 

[Tranan]

Jag tänkte att skriva mer i kväll men vet inte om jag orkar.

 

[Rosett]

Tranan du är modig som berättar.

Jag har också blivit mobbad på en skola där det inte förekom mobbning.
Det var även så att jag förstod inte att jag var mobbad förrän vid 12-13 års ålder och då hade det pågått sen tredje klass åtminstone. Jag blev aldrig misshandlad men en gång försökte en annan elev sparkas.
Visst är det förresten märkligt att misshandel som är ett allvarligt brott ute i samhället kallas ”mobbning” inom skolan?

 

[Rosett]

Jag tänkte att skriva mer i kväll men vet inte om jag orkar.

Du behöver inte orka, ta det i din egen takt.

 

[ginnies]

Mobbare har alltid bra förklaringar men lite förståelse.

Det är som mobbargrupper leker en lek, mobba så mkt som möjligt så osynligt som möjligt och ha alltid bra förklaringar redo.
De är steget före.Har alltid svar på allt och ligger före, oftast även uppbackade av sina föräldrar.
Steget före lärare, kuratorer och ffa steget före den de mobbar.

Och få vuxna i skolvärden förstår det- eller så skiter de i det. Jo en stor del gör det sistnämnda, är min erfarenhet.

Jag brukar säga samma om kriminella vs polis, det måste vara skitsvårt att jobba mot personer som ägnar/ har tid att ägna dygnets alla timmar till att planera brott.

Och här är det mobbade barn som "måste" för att kunna svara för sig "tänka" vad händer härnäst och hur går jag vidare med det, hur uttrycker jag mig för att inte de som mobbar ska kunna prata ur sig det? Omöjligt.

 

[ginnies]

Ungefär detsamma hände mig. Det var jag, min kompis (som också var mobbad, men mest för att hon var min kompis så inte lika mycket som mig), en lärare som vi knappt kände, och de ca 6-7 värsta mobbarna. .

Jag ser ju dem nu. De där mobbarna som liksom mitt barn har blivit äldre.

Jag ser deras föräldrar.

Och undrar om ingen någonsin tänker på det som va?, hur känns det att bli äldre och se en vingklippt f.d klass(kamrat)?
Jag undrar om de minns den där gången min man och läraren( jo, det blev till slut en vettig lärare som såg allt, jobbade för barnet, tyvärr var hon själv mobbarbarn och orkade bara ett år och blev utbränd och jobbade aldrig som lärare mer) tog upp på ett föräldramöte om vad som hände i klassen ? där de förfasade sig över, slog ifrån sig och ja kanske barnet var mobbat förvisso men självklart bara av alla andra i klassen -inte just deras barn.
Och eftersom inget barn då mobbade så fanns det inte för dem.

 

[ginnies]

Åh herregud, vilket stolpskott!

Jag har också undrat över kuratorer. Det finns säkert massor av bra kuratorer runt om i världen som gör ett fantastiskt jobb men jag har tyvärr inte haft turen att träffa på någon sådan.

Jag har avverkat många. Anledningen är att jag blev sjukskriven för att under en period kunna hjälpa barnet.
Kravet för det var att jag var tvungen gå i terapi.???
Tänkte det kan jag väl prova med jisses vilka stolpskott det fanns, vissa var tom riktigt hemska.
Nu var jag ju inte där för att jag hade problem själv liksom men vad händer med de som går och verkligen behöver hjälp och råkar ut för en riktigt kass kurator? eller flera?
Jag kunde ju freda mig och byta och byta igen och igen men om någon mår dåligt hur orkar de?
Får de prickar i journalen? vad skriver de om dem? samarbetsproblem?, svår? introvert?
Vanliga människor som är dåliga i sin yrkesutövning som kan skriva vad som helst, berätta vad som helst i gruppmötena- jag tycker det är läskigt.


Ursäkta @Tranan för att ämnet glider ut.

 

[Silkisif]

Jag gick i sjuan ca 05 och efter mötet där rektorn sa "Jag har passerat dig många gånger sen sist, och vet du vad jag alltid slås av? Att du ser så glad ut!" så fick jag byta skola.

Jag är glad att jag slapp det du @Tranan varit med om. Usch!

 

[Tranan]

Jag gick i sjuan ca 05 och efter mötet där rektorn sa "Jag har passerat dig många gånger sen sist, och vet du vad jag alltid slås av? Att du ser så glad ut!" så fick jag byta skola.

Jag är glad att jag slapp det du @Tranan varit med om. Usch!

Illa nog att flera har råkat ut för mobbing och ingen som gör något.

 

[Amha]

Styrkan är väl svår funnen. Antar att jag överlevde.

Du hade erfarenheter och var vaken nog att snabbt dra ditt eget barn ur det! Det är riktigt bra! Min mamma var otroligt snabb med att plocka upp signaler från mig och syskonen. Hon lyckades till slut få stopp på alla fall inom familjen. Hon trodde dock inte att det skulle vara lika illa som det var när hon var liten så det tog lite längre tid innan hon fick ordning på det med mig. Jag var utsatt av läraren som drog med sig klassen, hon trodde att de där gamla asen hade pensionerats (hon var också utsatt av läraren) och att det nu var barnen som var taskiga. Däremot hängde hon jämt på skolan och var ofta väldigt arg på lärarna då dessa var nonchalanta. Vid ett tillfälle tog en lärare med sig henne till rektorn för hon var för arg och läraren behövde support

 

[Heulwen]

Det skär i mitt hjärta att det finns så svaga människor som mobbare men framför allt att andra ska behöva drabbas av dem. Menar absolut inte att det är ett dugg synd om mobbarna, de har allt ansvar för sina handlingar men de är patetiska och svaga som ger sig på andra människor. Kram till er som drabbats!

Jag har "bara" blivit utfryst i många år.

 

[ginnies]

Det skär i mitt hjärta att det finns så svaga människor som mobbare men framför allt att andra ska behöva drabbas av dem.

Jag tror inte mobbare överlag är svaga individer.

 

[Anders]

Jag tror inte mobbare överlag är svaga individer.

Kanske inte, men däremot fega!

 

[Heulwen]

Jag tror inte mobbare överlag är svaga individer.

Det beror på hur man definierar svag. Jag tycker någon som har behov av att trycka ned andra är svag.