En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Kilauea]

Vad tråkigt
Förstår känslokarusellen helt.

Men varierar sånt mellan landsting? Vet ett par som gör ivf nu och har tvillingar sedan innan. Världssämst om inte alla får samma vård.

Har man barn sen innan, eller inte uppfyller kraven (vilka kan variera mellan landstingen) så får man gå privat och betala själv.

 

[Blyger]

Har man barn sen innan, eller inte uppfyller kraven (vilka kan variera mellan landstingen) så får man gå privat och betala själv.

Okej, då förstår jag. Tack!

 

[soom]

Gick inte vägen den här månaden heller..
Börjar känna att jag kanske får ge upp.
Eftersom vi har ett barn innan kommer vi inte få hjälp att kolla upp om något är fel ändå och jag blir knäckt av att pendla mellan hopp och förtvivlan.
Jag är oerhört tacksam för det barn jag har, men det smärtar ändå
Var inte beredd på hur tärande det kan vara.

Åh vad jag kan relatera, där du är var jag för två-tre år sen. Det är svårt

Här får man fertilitetsutredning inom högkostnadsskydd även om man har gemensamma barn sedan innan. Vi gjorde en sådan på privat klinik men betalade bara de vanliga patientavgifterna. Vidare behandling får man bekosta själv. Vet förstås inte om det är lika överallt, detta är Skåne. (Annars så vill jag minnas att själva fertilitetsutredningen var relativt billig, kanske 5 tkr, på de kliniker jag kollade på)

 

[Linn-Nora]

Ja, det känns tufft och eftersom vi har ett barn redan, som vi är oerhört tacksamma för självklart, så kan det kännas som att det inte är riktigt tillåtet att tycka det är tufft. Jag säger inte att nån uttryckt det här, men på andra ställen. Och vi är verkligen tacksamma. Men det gör inte att sorgen när det inte går ändå inte finns där.

Aha, vi bor i ett närliggande län, men jag är osäker på hur det fungerar här. Fem tusen skulle vi ju kunna lägga själva såklart. Men det är ju en del pengar, och framförallt nu med elpriser och allt. Men jag ska nog ringa och kolla i alla fall.

 

[em-pirre]

Ja, det känns tufft och eftersom vi har ett barn redan, som vi är oerhört tacksamma för självklart, så kan det kännas som att det inte är riktigt tillåtet att tycka det är tufft. Jag säger inte att nån uttryckt det här, men på andra ställen. Och vi är verkligen tacksamma. Men det gör inte att sorgen när det inte går ändå inte finns där.

Aha, vi bor i ett närliggande län, men jag är osäker på hur det fungerar här. Fem tusen skulle vi ju kunna lägga själva såklart. Men det är ju en del pengar, och framförallt nu med elpriser och allt. Men jag ska nog ringa och kolla i alla fall.

Men vad kom de fram till i förra utredningen? Det är ju knappast nåt nytt nu?

 

[lilium]

Haft läkarsamtal… jag ska börja med trombyl men annars ingen mer åtgärd. Han sa att allt sett fint ut, både mina embryon och min livmoder. Att göra en hysteroskopi kunde orsak mer skada än nytta ansåg han eftersom dom inte sett nått avvikande. Det är ca 40% chans att lyckas vid varje återförande så hoppas att jag är på rätt sida av statistiken nästa gång. Jag känner mig lite lugnare nu. Har mer förtroende för den här läkaren på ivf-kliniken. Ska ha samtal med min ” hemmaklinik” imorgon också.
Sen är det bara att jag hör av mig när jag känner mig redo. Frågan är bara när jag gör det. Å ena sidan längtar jag och vill göra återförandet imorgon. Å andra sidan vill jag spara mitt lilla embryo så så länge det bara går och förbereda mig…

 

[Linn-Nora]

Men vad kom de fram till i förra utredningen? Det är ju knappast nåt nytt nu?

Förlåt, jag är inte riktigt med (väldigt trött)
Vi är inte utredda mer än att jag varit på ultraljud och där ser det normalt ut för min ålder sett till antal äggblåsor. Men dom kunde inte sägs nåt om kvalitén på äggen. Och min man är inte utredd heller så vi har ju ingen aning om allt är som det ska med honom..

Börjar fundera på om det är covid som gjort nåt med oss. Eller så är det bara ålder..

 

[em-pirre]

Förlåt, jag är inte riktigt med (väldigt trött)
Vi är inte utredda mer än att jag varit på ultraljud och där ser det normalt ut för min ålder sett till antal äggblåsor. Men dom kunde inte sägs nåt om kvalitén på äggen. Och min man är inte utredd heller så vi har ju ingen aning om allt är som det ska med honom..

Börjar fundera på om det är covid som gjort nåt med oss. Eller så är det bara ålder..

Men ni hawr alltså barn sen innan, och det fick ni utan hjälp?

Äggvkalitet går ju inte riktigt att säga utan att titta på dem. Spermaprov är rätt enkelt att göra, och är inte dyrt heller. Det kan ni ju prova, och om ert visar sig vara få/dåliga så funkar ju säkert en insemination ganska bra (eftersom man kan tvätta och plocka uyt bra sperma)

Jag tror att rätt mycket kvinnlig infertilitet förblir oförklarad om man har ägglossning tyvärr.

 

[Linn-Nora]

Men ni hawr alltså barn sen innan, och det fick ni utan hjälp?

Äggvkalitet går ju inte riktigt att säga utan att titta på dem. Spermaprov är rätt enkelt att göra, och är inte dyrt heller. Det kan ni ju prova, och om ert visar sig vara få/dåliga så funkar ju säkert en insemination ganska bra (eftersom man kan tvätta och plocka uyt bra sperma)

Jag tror att rätt mycket kvinnlig infertilitet förblir oförklarad om man har ägglossning tyvärr.

Ja precis. Därav får vi ingen hjälp. Nu är det fem år sen så jag misstänker att jag helt enkelt är för gammal nu.

Så är det ju. Och vi får se om vi kommer bekosta dessa test själva. Eller om vi bara ska ge upp. För visar dom något kommer vi inte ha möjlighet att bekosta vidare behandling själva ändå.

 

[em-pirre]

Ja precis. Därav får vi ingen hjälp. Nu är det fem år sen så jag misstänker att jag helt enkelt är för gammal nu.

Så är det ju. Och vi får se om vi kommer bekosta dessa test själva. Eller om vi bara ska ge upp. För visar dom något kommer vi inte ha möjlighet att bekosta vidare behandling själva ändå.

Insemination brukar inte vara så dyrt.

 

[Linn-Nora]

Insemination brukar inte vara så dyrt.

Det är ju alltid relativt

 

[Blyger]

Jag väntar på mens eller inte mens. Tror mens men vi får väl se..

 

[lilium]

Jaha… det svänger snabbt va på ny undersökning för jag berättade för min läkare att jag har haft ont i magen ända sedan FET. Fick komma på undersökning efter mycket om och men. ”Min” läkare va inte orolig men bakjouren på Gyn ville att jag skulle komma in. Som tur va fick jag komma till en erfaren gammal räv som jag inte träffat tidigare. Jag har fullt med fri vätska i buken och inflammation i äggledarna. Vet inte hur länge jag har haft det. Jag har vetat länge att det är nått mer än lågt AMH som gör att jag inte blivit gravid är glad på ett sätt för nu har jag fått en rejäl kur med antibiotika men ledsen för man kanske måste ta bort äggledaren innan nästa återföring.

 

[soom]

Ja, det känns tufft och eftersom vi har ett barn redan, som vi är oerhört tacksamma för självklart, så kan det kännas som att det inte är riktigt tillåtet att tycka det är tufft. Jag säger inte att nån uttryckt det här, men på andra ställen. Och vi är verkligen tacksamma. Men det gör inte att sorgen när det inte går ändå inte finns där.

Aha, vi bor i ett närliggande län, men jag är osäker på hur det fungerar här. Fem tusen skulle vi ju kunna lägga själva såklart. Men det är ju en del pengar, och framförallt nu med elpriser och allt. Men jag ska nog ringa och kolla i alla fall.

Jag tänker att man kan känna mer än en känsla samtidigt. Att längta efter ett barn och sörja att det inte blir är inte en motsättning till att älska det barn man har. Blir lite upprörd över att folk har mage att skuldbelägga.

Vet man att man inte kommer göra nån behandling så är det kanske inte nån större poäng med en utredning. Om man inte är som jag då och vill veta så mycket som möjligt för att få sinnesro. Ringa och kolla skadar ju inte oavsett

 

[Blyger]

Min mens är sen. Jag tror inget annat, men är ju lite irriterande. Framför allt eftersom jag inte vet om den är sen, eftersom jag inte haft mens på flera år.. och när jag inte vet går det ju inte att beräkna cykler eller annat heller.

 

[Tora]

Ja, det känns tufft och eftersom vi har ett barn redan, som vi är oerhört tacksamma för självklart, så kan det kännas som att det inte är riktigt tillåtet att tycka det är tufft. Jag säger inte att nån uttryckt det här, men på andra ställen. Och vi är verkligen tacksamma. Men det gör inte att sorgen när det inte går ändå inte finns där.

Aha, vi bor i ett närliggande län, men jag är osäker på hur det fungerar här. Fem tusen skulle vi ju kunna lägga själva såklart. Men det är ju en del pengar, och framförallt nu med elpriser och allt. Men jag ska nog ringa och kolla i alla fall.

Jag tänker att man alltid kommer att sörja de barn man önskar att man hade fått men inte fick. Oavsett om man har inga barn innan eller 10.

Däremot kanske man finner tröst i de barn man har, vilket kanske gör det hela mer uthärdligt.

 

[karamelldrottningen]

Känner mig lite frustrerad. Därför att jag känner att jag har ingen koll. Sen 2004 eller var det är har jag haft preventivmedel utan att liksom tänka så mycket på det. Sedan några månader tillbaka helt naturell. De senaste månaderna har jag försökt lägga upp en karta eller system eller vad vi nu ska kalla det. Tycker det är väldigt rörigt. Min menscykel verkar var från 28 dagar till 31 dagar. Helt olika beroende på vilken månad det är alltså.
Sen jag slutade med preventivmedel känner jag att jag har som tappat kontrollen över vad min kropp håller på med. Är det normalt att typ hata sig själv och ha skitont dagarna innan mens? Ja kanske men inget jag upplevt tidigare.
Sen alla tankar om att det är för sent. Jag är för gammal osv.
Ena stunden glad andra stunden orkar inte en sekund mer.

Och vi har ändå bara börjat vår resa. Hur ska jag stå ut!!?

 

[Blyger]

Känner mig lite frustrerad. Därför att jag känner att jag har ingen koll. Sen 2004 eller var det är har jag haft preventivmedel utan att liksom tänka så mycket på det. Sedan några månader tillbaka helt naturell. De senaste månaderna har jag försökt lägga upp en karta eller system eller vad vi nu ska kalla det. Tycker det är väldigt rörigt. Min menscykel verkar var från 28 dagar till 31 dagar. Helt olika beroende på vilken månad det är alltså.
Sen jag slutade med preventivmedel känner jag att jag har som tappat kontrollen över vad min kropp håller på med. Är det normalt att typ hata sig själv och ha skitont dagarna innan mens? Ja kanske men inget jag upplevt tidigare.
Sen alla tankar om att det är för sent. Jag är för gammal osv.
Ena stunden glad andra stunden orkar inte en sekund mer.

Och vi har ändå bara börjat vår resa. Hur ska jag stå ut!!?

Jag tycker också det är skitsvårt att veta, och mår sisådär jag med.
Vet inte hur man står ut? En omgång i taget typ.
Sist hade jag missfall också och det spökar med lite i bakhuvudet.

 

[Eloise]

Känner mig lite frustrerad. Därför att jag känner att jag har ingen koll. Sen 2004 eller var det är har jag haft preventivmedel utan att liksom tänka så mycket på det. Sedan några månader tillbaka helt naturell. De senaste månaderna har jag försökt lägga upp en karta eller system eller vad vi nu ska kalla det. Tycker det är väldigt rörigt. Min menscykel verkar var från 28 dagar till 31 dagar. Helt olika beroende på vilken månad det är alltså.
Sen jag slutade med preventivmedel känner jag att jag har som tappat kontrollen över vad min kropp håller på med. Är det normalt att typ hata sig själv och ha skitont dagarna innan mens? Ja kanske men inget jag upplevt tidigare.
Sen alla tankar om att det är för sent. Jag är för gammal osv.
Ena stunden glad andra stunden orkar inte en sekund mer.

Och vi har ändå bara börjat vår resa. Hur ska jag stå ut!!?

Ja, det kan vara ”normalt”, men du ska inte behöva ha det så. Läs lite om PDMS och ta upp det med din läkare om du känner igen dig i det
Det är också normalt att cyklerna är lite svajiga när man efter en längre tid slutat med preventivmedel.

När vi började försöka få barn loggade jag min cykel via en app som heter ”P tracker”, lättöverskådlig och enkel.

 

[McFlurry]

Känner mig lite frustrerad. Därför att jag känner att jag har ingen koll. Sen 2004 eller var det är har jag haft preventivmedel utan att liksom tänka så mycket på det. Sedan några månader tillbaka helt naturell. De senaste månaderna har jag försökt lägga upp en karta eller system eller vad vi nu ska kalla det. Tycker det är väldigt rörigt. Min menscykel verkar var från 28 dagar till 31 dagar. Helt olika beroende på vilken månad det är alltså.
Sen jag slutade med preventivmedel känner jag att jag har som tappat kontrollen över vad min kropp håller på med. Är det normalt att typ hata sig själv och ha skitont dagarna innan mens? Ja kanske men inget jag upplevt tidigare.
Sen alla tankar om att det är för sent. Jag är för gammal osv.
Ena stunden glad andra stunden orkar inte en sekund mer.

Och vi har ändå bara börjat vår resa. Hur ska jag stå ut!!?

Om din menscykel varierar från 28-31 dagar så räknas den som regelbunden. Cykeln kan variera upp till fyra dagar och ändå räknas som regelbunden.

Finns massa bra appar där man kan registrera sina menscykler och få hjälp att lära sig vart man befinner sig i cykeln. Det hjälpte mig mycket när jag började göra det för några år sedan, att få en förståelse för min cykel och kropp. Var väldigt intressant i början! Jag använder appen Maya.

Har dock ingen erfarenhet av at må så dåligt, jag får bara en mild PMS. Men du borde kunna få hjälp av en läkare för sådär dåligt ska man inte behöva må!