En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 14

[Malibu_Stacy]

Nej det är spermiekvaliten som är dålig/ för få och sambons första barn kom till på ivf. Så vi visste att det kunde behövas lite hjälp ifall vi ville ha barn

Kanske ska tilläggas att jag inte har så mycket koll på något gällande ivf

Man behöver inte ha så mycket koll, det hade inte jag heller. Man lär sig under tiden och vi fick jättemycket info från Livio innan både muntligt och skriftligt.
Man tar oftast en massa sprutor och går på ultraljud löpande under tiden, sen tar man en spruta inför ägglossning och sedan plockas äggen ut på kliniken och sedan sätter man in embryo om det blir något några dagar senare (2-5 dagar är det vanligaste). Under tiden får man ta progesteron oftast i form av vagitorier för att hjälpa livmodern att ha kvar embryot. Därefter väntar man på testdagen för att se om det tagit sig eller inte.
I korta drag

 

[Myzan87]

Man behöver inte ha så mycket koll, det hade inte jag heller. Man lär sig under tiden och vi fick jättemycket info från Livio innan både muntligt och skriftligt.
Man tar oftast en massa sprutor och går på ultraljud löpande under tiden, sen tar man en spruta inför ägglossning och sedan plockas äggen ut på kliniken och sedan sätter man in embryo om det blir något några dagar senare (2-5 dagar är det vanligaste). Under tiden får man ta progesteron oftast i form av vagitorier för att hjälpa livmodern att ha kvar embryot. Därefter väntar man på testdagen för att se om det tagit sig eller inte.
I korta drag

haha ja det var en del mer ingående än vad jag satt mej in i. Sprutorna har sambon berättat om och det blir ju han som får hjälpa till med den biten pga spritfobi
Vad har du/ni tyckt varit svårast i hela processen?

 

[Malibu_Stacy]

haha ja det var en del mer ingående än vad jag satt mej in i. Sprutorna har sambon berättat om och det blir ju han som får hjälpa till med den biten pga spritfobi
Vad har du/ni tyckt varit svårast i hela processen?

Svårast har varit den psykologiska påfrestningen med att vänta vänta vänta och att man har så lite kontroll själv.
Under IVF de första dagarna bråkade vi en del, jag trodde kanske inte att jag skulle bli så påverkad av hormonerna men jäklar alltså vad känslorna satt på utsidan! Jag kände inte alls igen mig. Jag brukar inte bli särskilt påverkad annars varken innan eller under mens så detta var lite av en överraskning för oss båda. Men bråken blev till bra samtal också. Men förbered er på att det kan bli en tuff tid och var snälla mot varandra, snälltolka osv.
Sen tyckte jag att det var skitjobbigt tiden mellan återföring och testdag/vänta på mens. Jag kände mig så gravid, hade massa symtom men de berodde ju bara på progesteronet. Jag blev verkligen lurad och kände mig lite nere dagen då mensen kom och test var negativt. Trots att jag är en ganska pragmatisk och realistisk person så lurade kroppen/medicinerna mig. Så det är nog bra att tänka på så man inte får upp hoppet för tidigt typ.

Själva sprutorna hade jag inga problem med men jag är van att ge mig själv sprutor från tidigare migränbehandling och jobbar i ett vårdyrke så hanterar sprutor dagligen. Ett tips är att köpa EMLA-salva och sätta på en timme innan du tar sprutan så är huden bedövad. Du smörjer på som en kräm och sätter sen på den medföljande kompressen som gör att krämen tas upp och inte hamnar i kläderna

 

[cherie]

haha ja det var en del mer ingående än vad jag satt mej in i. Sprutorna har sambon berättat om och det blir ju han som får hjälpa till med den biten pga spritfobi
Vad har du/ni tyckt varit svårast i hela processen?

Jag tyckte definitivt den psykologiska aspekten var det jobbigaste! Och jag skulle verkligen säga att jag är väldigt pragmatisk egentligen, i grunden inte oroligt lagd och ganska mycket jaja-vi-tar-det-som-det-kommer-person!

Men det är SÅ mycket väntan, så mycket förhoppning, så många tvära kast! När man försöker bli gravid naturligt är det typ att man har sex, sen inväntar mens och det är "enda gången" man väntar på nåt och sen kan bli besviken när mensen kommer.

Vid IVF är det liksom....

Först, väntan om att få börja och sätta igång med sprutorna. Oro för att mensen ska komma för tidigt/för sent så man tajmar in sommar- eller julledighet. Eller inom regionen kanske det är fullt den omgången så har man riktigt otur kanske man inte får börja ändå den cykeln.

Sen, när man börjar ta sprutorna är det väntan till första ultraljudet. Oro och förväntan. Hur många äggblåsor blir det? Blir det ens några? Kan man behöva avbryta försöket?

Sen, väntan till ett sannolilt andra eller kanske även ett tredje ultraljud. Hur mognar och växer äggblåsorna? Hur många blev det till slut?

Sen äggplocksdagen. Tajmat vi dagen för äggplock rätt? (Klinikerna gör oftadt bara äggplock på vardagar, även privata). Hur många äggblåsor blir det, och hur många av äggen är ens mogna?

Dagen efter äggplocksdagen. Hur många ägg blir befruktade? Blir det ens något?

Dag 2-5. Hur många ägg fortsätter att växa av de befruktade äggen? Kommer det finnas något som går att sätta in eller är hela omgången i onödan?

Insättningsdagen. Kommer de ringa oss på väg till mottagningen nu och säga att alla ägg slutat utvecklas? Kommer nåt finnas kvar att frysas?

Dagarna fram till mens. Är jag gravid? Har det fäst sig? Osv osv.

Det finns SÅ många steg där man väntar, hoppas, är orolig och KAN få negativa besked. Man är inte "säker" bara för att man tagit sig förbi första, andra, tredje eller fjärde steget osv.

Men allt annat - sprutorna, progrestronet, själva äggplocket i sig, insättningarna osv tycker jag inte var någon fara alls. Lycka till, varje resa och allas upplevelse är unik

 

[Myzan87]

Svårast har varit den psykologiska påfrestningen med att vänta vänta vänta och att man har så lite kontroll själv.
Under IVF de första dagarna bråkade vi en del, jag trodde kanske inte att jag skulle bli så påverkad av hormonerna men jäklar alltså vad känslorna satt på utsidan! Jag kände inte alls igen mig. Jag brukar inte bli särskilt påverkad annars varken innan eller under mens så detta var lite av en överraskning för oss båda. Men bråken blev till bra samtal också. Men förbered er på att det kan bli en tuff tid och var snälla mot varandra, snälltolka osv.
Sen tyckte jag att det var skitjobbigt tiden mellan återföring och testdag/vänta på mens. Jag kände mig så gravid, hade massa symtom men de berodde ju bara på progesteronet. Jag blev verkligen lurad och kände mig lite nere dagen då mensen kom och test var negativt. Trots att jag är en ganska pragmatisk och realistisk person så lurade kroppen/medicinerna mig. Så det är nog bra att tänka på så man inte får upp hoppet för tidigt typ.

Själva sprutorna hade jag inga problem med men jag är van att ge mig själv sprutor från tidigare migränbehandling och jobbar i ett vårdyrke så hanterar sprutor dagligen. Ett tips är att köpa EMLA-salva och sätta på en timme innan du tar sprutan så är huden bedövad. Du smörjer på som en kräm och sätter sen på den medföljande kompressen som gör att krämen tas upp och inte hamnar i kläderna

De där hormonerna kan nog spöka en hel del. Men det är alltid bra när någon påminner en om att de kan spöka till det.

Också jättebra att bli påmind om att ställa in sig på väntan. Lika så att man inte är den enda som gjort den resan utan att ni är flera så det finns någon att bolla med.

Tack, det ska jag ha i bakhuvudet

 

[Malibu_Stacy]

De där hormonerna kan nog spöka en hel del. Men det är alltid bra när någon påminner en om att de kan spöka till det.

Också jättebra att bli påmind om att ställa in sig på väntan. Lika så att man inte är den enda som gjort den resan utan att ni är flera så det finns någon att bolla med.

Tack, det ska jag ha i bakhuvudet

Jag tycker verkligen det har varit skönt att kunna prata med andra som gjort samma resa. Både här och IRL.

 

[Myzan87]

Jag tyckte definitivt den psykologiska aspekten var det jobbigaste! Och jag skulle verkligen säga att jag är väldigt pragmatisk egentligen, i grunden inte oroligt lagd och ganska mycket jaja-vi-tar-det-som-det-kommer-person!

Men det är SÅ mycket väntan, så mycket förhoppning, så många tvära kast! När man försöker bli gravid naturligt är det typ att man har sex, sen inväntar mens och det är "enda gången" man väntar på nåt och sen kan bli besviken när mensen kommer.

Vid IVF är det liksom....

Först, väntan om att få börja och sätta igång med sprutorna. Oro för att mensen ska komma för tidigt/för sent så man tajmar in sommar- eller julledighet. Eller inom regionen kanske det är fullt den omgången så har man riktigt otur kanske man inte får börja ändå den cykeln.

Sen, när man börjar ta sprutorna är det väntan till första ultraljudet. Oro och förväntan. Hur många äggblåsor blir det? Blir det ens några? Kan man behöva avbryta försöket?

Sen, väntan till ett sannolilt andra eller kanske även ett tredje ultraljud. Hur mognar och växer äggblåsorna? Hur många blev det till slut?

Sen äggplocksdagen. Tajmat vi dagen för äggplock rätt? (Klinikerna gör oftadt bara äggplock på vardagar, även privata). Hur många äggblåsor blir det, och hur många av äggen är ens mogna?

Dagen efter äggplocksdagen. Hur många ägg blir befruktade? Blir det ens något?

Dag 2-5. Hur många ägg fortsätter att växa av de befruktade äggen? Kommer det finnas något som går att sätta in eller är hela omgången i onödan?

Insättningsdagen. Kommer de ringa oss på väg till mottagningen nu och säga att alla ägg slutat utvecklas? Kommer nåt finnas kvar att frysas?

Dagarna fram till mens. Är jag gravid? Har det fäst sig? Osv osv.

Det finns SÅ många steg där man väntar, hoppas, är orolig och KAN få negativa besked. Man är inte "säker" bara för att man tagit sig förbi första, andra, tredje eller fjärde steget osv.

Men allt annat - sprutorna, progrestronet, själva äggplocket i sig, insättningarna osv tycker jag inte var någon fara alls. Lycka till, varje resa och allas upplevelse är unik

Skönt att få höra om andras tankar. Ingen har facit om vad som kommer hända men det speglar mina egna tankar om hela processen även innan den är påbörjad.
Det värsta är ovissheten och så känns det så overkligt på nått sätt.

Tack

 

[Acto]

Jag tyckte definitivt den psykologiska aspekten var det jobbigaste! Och jag skulle verkligen säga att jag är väldigt pragmatisk egentligen, i grunden inte oroligt lagd och ganska mycket jaja-vi-tar-det-som-det-kommer-person!

Men det är SÅ mycket väntan, så mycket förhoppning, så många tvära kast! När man försöker bli gravid naturligt är det typ att man har sex, sen inväntar mens och det är "enda gången" man väntar på nåt och sen kan bli besviken när mensen kommer.

Vid IVF är det liksom....

Först, väntan om att få börja och sätta igång med sprutorna. Oro för att mensen ska komma för tidigt/för sent så man tajmar in sommar- eller julledighet. Eller inom regionen kanske det är fullt den omgången så har man riktigt otur kanske man inte får börja ändå den cykeln.

Sen, när man börjar ta sprutorna är det väntan till första ultraljudet. Oro och förväntan. Hur många äggblåsor blir det? Blir det ens några? Kan man behöva avbryta försöket?

Sen, väntan till ett sannolilt andra eller kanske även ett tredje ultraljud. Hur mognar och växer äggblåsorna? Hur många blev det till slut?

Sen äggplocksdagen. Tajmat vi dagen för äggplock rätt? (Klinikerna gör oftadt bara äggplock på vardagar, även privata). Hur många äggblåsor blir det, och hur många av äggen är ens mogna?

Dagen efter äggplocksdagen. Hur många ägg blir befruktade? Blir det ens något?

Dag 2-5. Hur många ägg fortsätter att växa av de befruktade äggen? Kommer det finnas något som går att sätta in eller är hela omgången i onödan?

Insättningsdagen. Kommer de ringa oss på väg till mottagningen nu och säga att alla ägg slutat utvecklas? Kommer nåt finnas kvar att frysas?

Dagarna fram till mens. Är jag gravid? Har det fäst sig? Osv osv.

Det finns SÅ många steg där man väntar, hoppas, är orolig och KAN få negativa besked. Man är inte "säker" bara för att man tagit sig förbi första, andra, tredje eller fjärde steget osv.

Men allt annat - sprutorna, progrestronet, själva äggplocket i sig, insättningarna osv tycker jag inte var någon fara alls. Lycka till, varje resa och allas upplevelse är unik

Det varierar uppenbarligen men jag har gjort äggutplock på helgen. Detta på klinik i Stockholm via landstinget. Dock endast på vanliga helg. Har också fått hoppa en cykel pga dagen för äggutplock kom mitt under påskhelgen och en annan cykel pga labbet hade semesterstängt.

 

[dobbis]

Kalla fakta onsdag, kan kanske vara av intresse för er som är igång eller tänker på det.

En geniförklarad läkare och påstått revolutionerande behandlingar. På kort tid har en exklusiv IVF-klinik i Stockholms innerstad vuxit till en av landets största privata aktörer. Men bakom framgången finns uppgifter om tvivelaktiga metoder och flera allvarliga händelser. Kalla fakta granskar det privata vårdbolaget Eliva clinic.

 

[Malibu_Stacy]

Det varierar uppenbarligen men jag har gjort äggutplock på helgen. Detta på klinik i Stockholm via landstinget. Dock endast på vanliga helg. Har också fått hoppa en cykel pga dagen för äggutplock kom mitt under påskhelgen och en annan cykel pga labbet hade semesterstängt.

Livio har också börjat med äggplock och återföring på helgerna. Jag själv fick göra återföring en lördag. Men storhelger som jul hade de stängt för återföring och plock 22 december till 7 januari så jag missade tyvärr en cykel.
Vi gör också regionsfinansierad behandling.

 

[Malibu_Stacy]

Positivt utslag på ägglossningstestet igår. UL och blp på måndag för att förhoppningvis se att allt ser bra ut inför planerad återföring på tisdag. Jag känner mig hoppfull men försöker ställa in mig på att det inte fungerar för att besvikelsen ska bli mindre, men så fungerar ju inte hjärnan riktigt
Det här blir får andra återföring. Första gjordes i samband med IVF men tog sig inte, men vi fick i alla fall ett dag 5 embryo till frysen som nu behöver kämpa sig igenom en upptining till denna återföring.

 

[Malibu_Stacy]

Jag vågar knappt skriva det, men jag har plussat nu sedan en vecka tillbaka Tydlig ökning på streckens intensitet och det digitala sa idag 2-3 veckor vilket stämmer överens med dag för återföring.
Enligt vården är jag i vecka 5 (vecka 4+4) och går in i vecka 6 på fredag. Idag var officiella testdagen men fick tyvärr inte tid på Livio för första UL förrän om 4 veckor Det känns alldeles för långt för oss nojiga två så jag bokade in ett privat UL om 2 veckor.
Hoppas, hoppas det lilla livet kan få stanna där inne nu!

 

[strawberrysylt]

Grattis @Malibu_Stacy ! ❤

 

[Libbsticka]

Grattis! Så fint

 

[Glimra]

Jag vågar knappt skriva det, men jag har plussat nu sedan en vecka tillbaka Tydlig ökning på streckens intensitet och det digitala sa idag 2-3 veckor vilket stämmer överens med dag för återföring.
Enligt vården är jag i vecka 5 (vecka 4+4) och går in i vecka 6 på fredag. Idag var officiella testdagen men fick tyvärr inte tid på Livio för första UL förrän om 4 veckor Det känns alldeles för långt för oss nojiga två så jag bokade in ett privat UL om 2 veckor.
Hoppas, hoppas det lilla livet kan få stanna där inne nu!

Vad kul att höra. Grattis!

 

[McFlurry]

Jag vågar knappt skriva det, men jag har plussat nu sedan en vecka tillbaka Tydlig ökning på streckens intensitet och det digitala sa idag 2-3 veckor vilket stämmer överens med dag för återföring.
Enligt vården är jag i vecka 5 (vecka 4+4) och går in i vecka 6 på fredag. Idag var officiella testdagen men fick tyvärr inte tid på Livio för första UL förrän om 4 veckor Det känns alldeles för långt för oss nojiga två så jag bokade in ett privat UL om 2 veckor.
Hoppas, hoppas det lilla livet kan få stanna där inne nu!

Grattis

 

[niardasp]

Vad kul för er @Malibu_Stacy, grattis håller tummarna att allt går vägen!

 

[Sleepan]

Jag vågar knappt skriva det, men jag har plussat nu sedan en vecka tillbaka Tydlig ökning på streckens intensitet och det digitala sa idag 2-3 veckor vilket stämmer överens med dag för återföring.
Enligt vården är jag i vecka 5 (vecka 4+4) och går in i vecka 6 på fredag. Idag var officiella testdagen men fick tyvärr inte tid på Livio för första UL förrän om 4 veckor Det känns alldeles för långt för oss nojiga två så jag bokade in ett privat UL om 2 veckor.
Hoppas, hoppas det lilla livet kan få stanna där inne nu!

Åh grattis!

 

[cherie]

Jag vågar knappt skriva det, men jag har plussat nu sedan en vecka tillbaka Tydlig ökning på streckens intensitet och det digitala sa idag 2-3 veckor vilket stämmer överens med dag för återföring.
Enligt vården är jag i vecka 5 (vecka 4+4) och går in i vecka 6 på fredag. Idag var officiella testdagen men fick tyvärr inte tid på Livio för första UL förrän om 4 veckor Det känns alldeles för långt för oss nojiga två så jag bokade in ett privat UL om 2 veckor.
Hoppas, hoppas det lilla livet kan få stanna där inne nu!

Vilka himla fantastiska nyheter! STORT grattis Åh så roligt!! Hur mår du?

 

[Malibu_Stacy]

Vilka himla fantastiska nyheter! STORT grattis Åh så roligt!! Hur mår du?

Tack! Jag mår bra. Har molvärk som kommer och går, lite lätt ömma bröst annars inga symtom. Men det smäller säkert till om en vecka med illamående
Tiden till första UL känns som en evighet även fast det bara är två veckor.