Alltså vilken fantastisk hund han är, i grunden, om man ser bortom ensamhetsproblematiken. Det är som att hans trygghet dock finns i sina människor som jag skrivit förut, finns de nära är han lugn men annars nipprig.
Vi har vi varit inne i stadsmiljö, men han tog det med sån ro så vi gick vidare till stadslekparken med massa barn för att rasta 2-åriga människobarnet. Inga problem där heller. Lägger sig ner och reagerar inte alls på stök och liv. Vi mötte upp en ev kandidat för omplacering som han charmade järnet med sitt lugn och massa gos. Inte säkert det fungerar med dem ändå, då de bor i lägenhet och jag tror han kommer vakta för mycket på alla ljud. Vi får se, svårt att prova också då man inte vill att han ska hoppa runt.
Inte kräkts på ett par dagar nu heller
