Ensamhetsträning?

Har ju nu förstått att hunden inte bara har ensamhetsoron, utan just seoarationsångest. Han blir stressad och orolig när vi lämnar honom hos hundvakt och även om jag går trots övriga är hemma. Han skäller och gnyr. Kan också visa samma tendenser om tex min partner och dotter tar annan sväng på promenaden och jag går vidare med hunden, då gnyr han och blir lite olycklig när familjen går olika håll.

Känns än mer komplicerat. Men han får ju träna på separationer hela tiden för i vår familj kommer och går vi ju hela tiden, rör oss in och ut i trädgården, över våningsplan etc.

Idag arbetar jag hemifrån och vet ni! Han har valt själv att lägga sig ute i sin barnhage med ett ben. Det står öppet men han har varit där nu i över 30 min. Största framsteget hittills.

Försöker generellt få honom att stanna kvar och vänta när jag går tex på toa, hämtar vatten etc men tar det mer än några minuter följer han ändå efter.
Tips vid lämnande hos hundvakt: Låt honom lämna er istället för att ni lämnar honom? Dvs möts ute så de går ifrån er etc, jag tycker det funkar på en del hundar. Det blir inte samma upplevelse för dem då.
 
Tips vid lämnande hos hundvakt: Låt honom lämna er istället för att ni lämnar honom? Dvs möts ute så de går ifrån er etc, jag tycker det funkar på en del hundar. Det blir inte samma upplevelse för dem då.

Ja, vi har gjort så några gånger och det fungerade bättre första gången men sedan har det resulterat i samma beteende. Nu lämnar jag aktiveringsleksak och det går ändå bättre för varje gång, nu senast "bara" 15 min sporadiskt gnällande och skällande innan det avtog. Men kanske ska prova att de går ifrån mig och jag lämnar aktiveringsleksak också, kanske hade varit bra kombo.

Uppskattar era tips så mycket, tack!
 
Jag har en 8 mån valp här hemma, som också tycker ensamhet är jobbigt. Vi har en barngrind mellan kök-/vardagsrumsdelen av huset och badrum-/sovrumsdelen. Primärt för att valpen i fråga ska låta bli kattlådan som står utanför badrummet, men har också fördelen att valpen "tvingas" vara ensam när jag går på toa, till exempel. Jag tänker att det är rätt bra träning utan att bli "för mycket" (vilket jag anser att det blivit om han börjar skälla).

Ja... Det hade varit bra om vi kunnat lösa det på nåt liknande sätt, men tyvärr har vi väldigt öppen planlösning. Skulle nog dock kunna gå att sätta upp någon avgränsare iaf mot sovrummen och badrummen relativt enkelt, om jag hittar nåt så brett. Och i trappen. Kompostgaller är ju så instabilt bara och vår korridor väldigt bred. Men nåt ska väl gå att hitta . Ska prova det, tack.
 
Ja... Det hade varit bra om vi kunnat lösa det på nåt liknande sätt, men tyvärr har vi väldigt öppen planlösning. Skulle nog dock kunna gå att sätta upp någon avgränsare iaf mot sovrummen och badrummen relativt enkelt, om jag hittar nåt så brett. Och i trappen. Kompostgaller är ju så instabilt bara och vår korridor väldigt bred. Men nåt ska väl gå att hitta . Ska prova det, tack.
Har också en öppen planlösning med stor yta. Jag har satt ihop flera kompostgaller så gallren längst ut fungerar som stöd. Jag har sjuuukt mycket galler :angel:
 
Ja... Det hade varit bra om vi kunnat lösa det på nåt liknande sätt, men tyvärr har vi väldigt öppen planlösning. Skulle nog dock kunna gå att sätta upp någon avgränsare iaf mot sovrummen och badrummen relativt enkelt, om jag hittar nåt så brett. Och i trappen. Kompostgaller är ju så instabilt bara och vår korridor väldigt bred. Men nåt ska väl gå att hitta . Ska prova det, tack.
Vi köpte en barngrind för några hundralappar. Nu har vi bara en vanlig dörröppning, men denna är möjlig att expandera till 1.35 - väldigt smidig! :)
 
Har också en öppen planlösning med stor yta. Jag har satt ihop flera kompostgaller så gallren längst ut fungerar som stöd. Jag har sjuuukt mycket galler :angel:

Men hur fäster du dem yttersta i väggen? Jag tänker mig att hunden kommer pressa sig igenom om det inte är stabilt.
 
Men hur fäster du dem yttersta i väggen? Jag tänker mig att hunden kommer pressa sig igenom om det inte är stabilt.

Ofta tycker hundar att kompostgaller är lite otäcka för att de låter så mycket när de trillar. Inte alltid men det är hyfsat vanligt.
 
En vän postade precis länk till ett gratis webinar där det ska pratas om just separationsångest hos hund. Det är på engelska, men kanske kan vara intressant?

Här är länk till där man ska anmäla sig: https://us02web.zoom.us/webinar/reg...O7GsMiHdUQt1rL_kNzyztoIK_plhEgsmIIqxrnEB7rbbY

På facebook kan man läsa följande:
"In this webinar dog behaviourist Daniel Shaw CDBC discusses some of the common symptoms and causes of separation anxiety in dogs. He also shares some tips on preventing separation anxiety and finding support if you think your dog is suffering from the condition. This webinar is followed by a Q&A."
 
Nu måste ni hjälpa mig tänka här...

Det största problemet är att hunden blir jätteledsen när jag går, även när min partner är hemma.

Partnern går ut med honom så det är inte jag som lämnar huden utan han lämnar mig. Vi har aktivitetsleksak han får. Hunden skäller och gnäller ändå nonstop och min partner som sitter i möten får väldigt svårt att jobba.

Vi har utökat hur mkt min partner gosar, klappar, ger mat, godis, leker etc men hunden övrig tid. Jag försöker tvärtom backa och inte ge hunden så mkt uppmärksamhet, iaf inte när han söker den med mig utan ger isf när han är lugn och en bit ifrån. Min partner har tagit övervägande delarna av promenaderna sen start. Ändå tyr han sig knappt nåt till min partner, igår tex gick hunden inte ens och hälsade när han kom hem (men blir extremt glad/stressad när jag kommer hem).

Vad mer kan vi göra? Bad min partner stänga in hunden på kontoret med honom tillsammans med ben/aktivitetsleksak, så det blir mindre yta och han inte kan sitta vid ytterdörren eller gå runt i huset.
 
Nu måste ni hjälpa mig tänka här...

Det största problemet är att hunden blir jätteledsen när jag går, även när min partner är hemma.

Partnern går ut med honom så det är inte jag som lämnar huden utan han lämnar mig. Vi har aktivitetsleksak han får. Hunden skäller och gnäller ändå nonstop och min partner som sitter i möten får väldigt svårt att jobba.

Vi har utökat hur mkt min partner gosar, klappar, ger mat, godis, leker etc men hunden övrig tid. Jag försöker tvärtom backa och inte ge hunden så mkt uppmärksamhet, iaf inte när han söker den med mig utan ger isf när han är lugn och en bit ifrån. Min partner har tagit övervägande delarna av promenaderna sen start. Ändå tyr han sig knappt nåt till min partner, igår tex gick hunden inte ens och hälsade när han kom hem (men blir extremt glad/stressad när jag kommer hem).

Vad mer kan vi göra? Bad min partner stänga in hunden på kontoret med honom tillsammans med ben/aktivitetsleksak, så det blir mindre yta och han inte kan sitta vid ytterdörren eller gå runt i huset.
Oj vilket tålamod och engagemang ni har! Måste verkligen berömma er. Och ni gör allt rätt. Nu är det nog bara tid som kan avgöra om hunden kommer att gå att ha ensam. Ni får inte glömma att känna efter när er gräns är nådd. Det ska vara kul att ha hund och inte bli en belastning :heart
 
Oj vilket tålamod och engagemang ni har! Måste verkligen berömma er. Och ni gör allt rätt. Nu är det nog bara tid som kan avgöra om hunden kommer att gå att ha ensam. Ni får inte glömma att känna efter när er gräns är nådd. Det ska vara kul att ha hund och inte bli en belastning :heart

Tack för de snälla orden ❤️

Ja, vi får se när gränsen är nådd. Håller fortfarande på med omplaceringsarbetet, men parallellt går ju tankarna om vi inte kan behålla honom. Jag märker själv hur fantastiskt jag tycker det är att ha djur hemma igen. Jag tänker på om det inte vore kul gå nosework-kurs med honom etc. Men jag vet inte om det är realistiskt att han bor hos oss, särskilt inte när problemen är så omfattande. Partnern har dryftat tanken om att behålla honom, ge honom tid, träna honom i separationsoron och sen ska min partner arbeta mycket hemifrån framöver så det skulle kunna gå. Men när han inte ens kan vara hemma med min partner utan att få så mycket ångest, ja, då blir det svårt. Nu är det som jag försöker låta tiden utvisa lite åt vilket håll det går, som du skriver.. Sen är min partner ingen djurmänniska i botten och har ingen erfarenhet av hund. Jag tycker synd om honom också när han lämnas hemma att hantera både stressigt jobb och sen uppepå det en stressad, skällande hund. Så jag tror han allt mer också känner att det kanske blir svårt att behålla hunden.

Det blir ju också svårare för mig att hitta honom ett gott hem när jag märker allt mer hur omfattande problematiken är. Samtidigt tror jag vårt liv stressar honom. Vi kommer, går, ibland är jag hemma, ibland min partner, sen går någon av oss med lillan, sen åker vi allihop i bilen och sen lämnar någon bilen, kommer tillbaka, sen får han vara hos svärföräldrarna ibland etc. Det är många separationer från olika människor och inte alls förutsägbart. Kanske skulle stressen och problemen inte alls bli lika framträdande i tex en pensionärshem för rutinerna är likadana ut varje dag. Jag har några såna par jag ska försöka hinna ringa i helgen.

Vad har ni för tips på bra aktiveringsleksaker? Och vilka ben är de allra gottigaste? Utan att vara för tuffa för magen, som är lite känslig på honom.
 
Oj vilket tålamod och engagemang ni har! Måste verkligen berömma er. Och ni gör allt rätt. Nu är det nog bara tid som kan avgöra om hunden kommer att gå att ha ensam. Ni får inte glömma att känna efter när er gräns är nådd. Det ska vara kul att ha hund och inte bli en belastning :heart

Tack för de snälla orden ❤️

Ja, vi får se när gränsen är nådd. Håller fortfarande på med omplaceringsarbetet, men parallellt går ju tankarna om vi inte kan behålla honom. Jag märker själv hur fantastiskt jag tycker det är att ha djur hemma igen. Jag tänker på om det inte vore kul gå nosework-kurs med honom etc. Men jag vet inte om det är realistiskt att han bor hos oss, särskilt inte när problemen är så omfattande. Partnern har dryftat tanken om att behålla honom, ge honom tid, träna honom i separationsoron och sen ska min partner arbeta mycket hemifrån framöver så det skulle kunna. Men när han inte ens kan vara hemma med min partner utan att få så mycket ångest, ja, då blir det svårt. Nu är det som jag försöker låta tiden utvisa lite åt vilket håll det går, som du skriver..

Det blir ju också svårare för mig att hitta honom ett gott hem när jag märker allt mer hur omfattande problematiken är. Samtidigt tror jag vårt liv stressar honom. Vi kommer, går, ibland är jag hemma, ibland min partner, sen går någon av oss med lillan, sen åker vi allihop i bilen och sen lämnar någon bilen, kommer tillbaka, sen får han vara hos svärföräldrarna ibland etc. Det är många separationer från olika människor och inte alls förutsägbart. Kanske skulle stressen och problemen inte alls bli lika framträdande i tex ett pensionärshem där rutinerna ser likadana ut varje dag. Jag har några såna par jag ska försöka hinna ringa i helgen.

Vad har ni för tips på bra aktiveringsleksaker? Och vilka ben är de allra gottigaste? Utan att vara för tuffa mot magen, som är ganska känslig på honom ...

Han äter fortfarande dåligt. Kan det påverka stressnivån? Tror han alltid ätit lite men nu är det kanske mer extremt. Fundersr på att blanda ut med nytt, kanske godare foder.
 
Vad har ni för tips på bra aktiveringsleksaker? Och vilka ben är de allra gottigaste? Utan att vara för tuffa för magen, som är lite känslig på honom.
Ett tips är att fylla en Kong (röd leksak som man kan köpa i de flesta djuraffärer) med våtfoder och sedan lägga i frysen och ta fram som en "isglass" och ge när man ska åka. Det är lugnande för hunden att slicka och det frusna fodret tar tid att slicka loss. Då kan du också välja ett våtfoder som är snällt för magen om du vill. Min hund gillar vanliga råhudsben, helst rullade. Annars finns det ju ben med torkat lamm etc på (undvik de med kyckling, kycklingen är ofta från Kina och associerad med akuta njurskador även om det inte är helt kartlagt), och torkad matstrupe från nöt, grisöron, tjurmuskel mm. Det brukar de flesta gilla! Man får ju prova i små mängder först med tanke på magen bara. Det är väldigt individuellt hur känsliga hundar reagerar. I er hunds fall har kanske stressen en stor roll i den känsliga magen också?

Hunden har sån tur som har hamnat hos er :heart
 
Ett tips är att fylla en Kong (röd leksak som man kan köpa i de flesta djuraffärer) med våtfoder och sedan lägga i frysen och ta fram som en "isglass" och ge när man ska åka. Det är lugnande för hunden att slicka och det frusna fodret tar tid att slicka loss. Då kan du också välja ett våtfoder som är snällt för magen om du vill. Min hund gillar vanliga råhudsben, helst rullade. Annars finns det ju ben med torkat lamm etc på (undvik de med kyckling, kycklingen är ofta från Kina och associerad med akuta njurskador även om det inte är helt kartlagt), och torkad matstrupe från nöt, grisöron, tjurmuskel mm. Det brukar de flesta gilla! Man får ju prova i små mängder först med tanke på magen bara. Det är väldigt individuellt hur känsliga hundar reagerar. I er hunds fall har kanske stressen en stor roll i den känsliga magen också?

Hunden har sån tur som har hamnat hos er :heart

Tack för tips! Ska åka till veterinärkliniken idag och köpa (först receptfria) lugnande nu, efter inrådan från dem. Både halsband och kapslar. Borde nog gjort det tidigare. Men då ska jag kolla efter en Kong också, el åka vidare till djurbutiken. Jättebra tips allihop, tack!

Jag önskar så att han bara kan bli trygg med min partner också, det skulle underlätta vardagen men också min partners känsla kring hunden såklart (han är inte avigt inställd, men ni fattar, då blir det ju lättare för alla oss att tänka att detta blir möjligt och det positiva med hunden överväger).
 
@cherie
Min nuvarande hund kom till mig när han var sju månader. Han hade då kommit tillbaka till uppfödaren en månad tidigare. Hans separationsångest var total. Gick jag ut och sambon var inne grät han tills jag kom in. Han kom till mig i mitten av april och jag förstod omgående att ensamhetsträningen hade varit en total katastrof vilket jag några månader senare fick bekräftat av uppfödaren som då erkände att hen hade ljugit om i stort sett allt.

I juli började jag ensamhetsträna och då med kamera. Rutinerna var superviktiga. Alltid lämna på samma sätt och han behövde kunna ha full koll i fönstren annars blev det katastrof. I slutet av augusti blev han av orsaker som inte gick att rå på lämnad själv i fem timmar istället för en. Min stressnivå var extremt hög och jag var jätterädd att jag skulle komma hem till en hund som var totalförstörd men efter det var det som om polletten hade trillat ner. Istället för att springa fram och tillbaka sov han lugnt i min säng tills vi kom hem.

Vad jag vill säga med detta är att ta det lugnt med ensamhetsträningen. Låt honom bli ledsen och låt honom själv söka trygghet i den som är hemma. Dvs. erbjud trygghet men tvinga den inte på honom. Ibland behöver man få vara ledsen och sålänge tryggheten finns att få så tror inte jag att det är farligt.

Av det du har gjort hitills tror jag att ni är på rätt väg. Han söker själv tryggheten i barnhagen och även om det är jobbigt med en gråtande hund så kan det vara något han behöver få göra just nu. Jag önskar er all lycka till :heart
 
Nu har jag laddat upp med ännu fler sorters tuggben, tack för tips. Och Kong var en superhit (provade nu först med icke-frusen mat så han förstod grejen ordentligt och blev förstärkt snabbt). Kongen höll honom sysselsatt riktigt bra och han brydde sig inte alls att jag gick mellan våningarna etc när han höll på med den.

Nu har han också fått adaptil halsband och zylkene kapslar. Tycker mig se att han vilat och sovit lite mer nu på em än vanligt, men tveksamt om det har så snabb inverkan och är kanske mer troligt pga all stress under hela förmiddagen.

Imorgon ska jag iväg heldag till Stockholm så jag hoppas partnern får en bättre dag med hunden för nu ska han också ha hand om lillan samtidigt.... överväger att kanske låta svärföräldrarna ha hunden istället, tror det kan bli lugnare för alla parter. Planen är också att partnern gosar järnet med hunden ikväll i TV-soffan 😊
 
En fråga.

Jag har en intressent här i stan som jag ska träffa. Jag tänker ju att det vore fint att ha honom i närheten och kanske kunna vara hundvakt vid behov. Men idag sa min bror att han inte tror det är en bra idé då huden är så fäst vid mig, att det bara skulle bli jobbigt för hunden att ha det så. Jag hade inte tänkt på det sättet. Är det så? Eller hur ska man tänka? Om man verkligen låter hunden komma till plats i nya hemmet, vore det skadligt att jag som har en nära relation med hunden då har honom/träffar honom ibland? Vill ju såklart det bästa för hunden och om det innebär att klippa alla band, så får det ju bli så...

Än så länge hypotetiskt fråga, men kan ju bli aktuellt.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hejsan Har en mellan pudel kille på 11 månader som har en otrolig stress nivå. Han har sen han var liten valp följt med mig till mitt...
Svar
14
· Visningar
644
Senast: Tonto
·
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 452
Senast: Hedinn
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 898
Senast: Snurrfian
·
  • Artikel
Dagbok Hej! Jag har fått veta en sak som kommer göra denhär sommaren till den bästa på flera flera år! Och jag ville verkligen få ha en dagboks...
2
Svar
25
· Visningar
1 957
Senast: Nox
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp