Ett extra ben i foten???

[ameo]

I det här fallet har vi väl en akutmottagning, sannolikt inte VC, som gjort en röntgenundersökning.
Det bästa/enklaste/mest rationella vore väl om den som beställt undersökningen kan remittera till rätt klinik, alternativt själv kontakta lämplig klinik för att diskutera?

I det här fallet var vi först till jourläkaren på vårdcentralen, som skickade oss vidare till röntgen på sjukhuset, där vi sen slussades ner till akuten för besked om vad röntgen visade och efterföljande åtgärd.

Vad gäller den vidare bedömningen, så har vi tidigare varit på barnkliniken och då besvären förvärrats har planen varit att ta en ny kontakt med dem.
Sen akuta skadan som uppstod nu är på typ samma ställe som där hon haft ont tidigare, vilket gör att vi nu har färska röntgenbilder (+ct) på området. På röntgenbilderna hittades ett extra ben i foten som bifynd.
Kontakten med barnkliniken är, som sagt, planerad redan tidigare och här finns helt enkelt en extra frågeställning till dem - om extrabenet kan ha med de ökade besvären att göra.
Att jag frågade om "väg genom vårdkedjan" var nog för att jag först tänkte att de generellt vill att man ska börja via vårdcentralen, men det känns mest rätt att gå via barnkliniken eftersom vi redan finns i rullorna där.

 

[Roxer]

Det enda 1177 sagt till mig är "Är du orolig åk till akuten". Då vid tillfällen då jag ringt för att fråga om jag behöver vara orolig. Typ barn som haft hög feber en längre tid. Eller nåt annat när man var ny förälder och var nojig över barnets feber eller liknande. "Är du orolig åk till akuten". De har aldrig bidragit med nåt annat. Kan de göra nåt annat? Kan 1177 skicka en remiss till nån mottagning eller är det bara råd?

Här i Uppsala kan 1177 boka tid på jourläkarmottagning på kväll och helg om det är saker som inte är tillräckligt akuta för akuten, men som bör kollas upp ganska omgående. I Stockholm hänvisar de istället till närakuterna, så det beror lite på hur vården i länet är uppbyggd.

 

[kryddelydd]

Jag har aldrig ringt men jag trodde poängen med 1177 var att man snabbare skulle få komma till den vårdinrättning man behövde

Nej.
1177 är en instans för rådgivning.
Och delvis för att få veta vad som är "rätt" instans.

Dessvärre är det rikstäckande, så personerna som svarar kan ha ganska dålig kunskap om lokala organisationer.

Dessutom är det bemannat av sjuksköterskor, som är tvungna att följa ett dataprogram.
Väldigt många gånger slutar det i "ska bedömas av distriktsläkare" och det är inte alltid korrekt...

 

[Snubbelfot]

Jag tycker generellt sett att svensk sjukvård ägnar sig en del åt resursslöseri om allting måste passera ett varv runt vårdcentralen. Vissa ärenden är uppenbarligen inte vårdcentralsärenden och då är det synd med den omvägen.

Hear, hear!
Utmaningen är väl att det som är uppenbart för en person inte nödvändigtvis är det för en annan.

 

[kryddelydd]

Hear, hear!
Utmaningen är väl att det som är uppenbart för en person inte nödvändigtvis är det för en annan.

Jo, fast nu tänker jag exempelvis på situationer där nog även ortopeder kan vara eniga i att det inte är ett vårdcentralsärende.

Exmpelvis (konkret, sant exempel från en arbetsplats jag hade för några år sedan) en person som tidigare brutit sig, fått inopererat lite osteosyntesmaterial, ville diskutera att ta bort materialet, kontaktade ortopedmottagningen och blev instruerad att gå till vårdcentralen för att få en remiss.

Onödig omväg, uppenbart inte vårdcentralsärende.
Bortkastad tid för både patienten och vårdcentralen.

 

[CillaW]

Tror att jag kommer till en sån via barnkliniken. Om jag fattat rätt så har de alla som är specialister på barn samlade där.

Då är det annorlunda organiserat än där jag har jobbat.
Vilket sjukhus?

 

[CillaW]

Jo, fast nu tänker jag exempelvis på situationer där nog även ortopeder kan vara eniga i att det inte är ett vårdcentralsärende.

Exmpelvis (konkret, sant exempel från en arbetsplats jag hade för några år sedan) en person som tidigare brutit sig, fått inopererat lite osteosyntesmaterial, ville diskutera att ta bort materialet, kontaktade ortopedmottagningen och blev instruerad att gå till vårdcentralen för att få en remiss.

Onödig omväg, uppenbart inte vårdcentralsärende.
Bortkastad tid för både patienten och vårdcentralen.

Jisses.

 

[dobbis]

Jisses.

Bara så du vet så är vi lika stelbenta här i länet,trots att jag har gjort MR,fått erbjudande om op,så blir jag nu tvungen att gå via VC för ryggen en gång till.

 

[ameo]

Då är det annorlunda organiserat än där jag har jobbat.
Vilket sjukhus?

Jag kan absolut ha missuppfattat det hela, men det är så jag har uppfattat det.
Från klinikens websida: "På barn- och ungdomsmottagningen tar vi emot barn och ungdomar för utredning av sjukdomar och tillstånd som kräver specialistvård."
Länssjukhuset i Kalmar

 

[CillaW]

Jag kan absolut ha missuppfattat det hela, men det är så jag har uppfattat det.
Från klinikens websida: "På barn- och ungdomsmottagningen tar vi emot barn och ungdomar för utredning av sjukdomar och tillstånd som kräver specialistvård."
Länssjukhuset i Kalmar

Jag skulle tro att de menar specialister i barnmedicin.

 

[ameo]

Jag skulle tro att de menar specialister i barnmedicin.

återstår att se...
Jag vet inte under vilken specialitet det faller, men vi var på barnkliniken för att utreda dotterns överrörlighet. (och den andra dotterns andningsbesvär utreddes delvis där)

 

[kryddelydd]

Jisses.

eller hur.

 

[Badger]

Det enda 1177 sagt till mig är "Är du orolig åk till akuten". Då vid tillfällen då jag ringt för att fråga om jag behöver vara orolig. Typ barn som haft hög feber en längre tid. Eller nåt annat när man var ny förälder och var nojig över barnets feber eller liknande. "Är du orolig åk till akuten". De har aldrig bidragit med nåt annat. Kan de göra nåt annat? Kan 1177 skicka en remiss till nån mottagning eller är det bara råd?

De kan boka tid hos närakuten. Hos oss i alla fall.

 

[Badger]

Ja men ja! Tänk om man slapp gå via vc för precis allt. Så resurskrävande helt i onödan. För att inte tala om hur jobbigt det är som patient. Jag har lite svårt att förstå varför det är så. Kommer man in på akuten får man knappast en första bedömning av en distriktsläkare/motsvarande utan en sjuksköterska anses kompetent nog att kunna bedöma vilken specialitet man behöver träffa.

Tänk så mycket resurser det skulle frigöra för vårdcentralerna om patienterna slapp ta omvägen dit när det är uppenbart att en annan specialitet krävs. Då hade kanske vårdcentralerna till och med hunnit med sitt egentliga jobb

Jag har bestämt för mig att det var en reform de gjorde med flit för 20 år sedan. Allt skulle silas genom primärvården, jag minns inte exakt varför, det skulle vara effektivare eller ngt. (vagt minne om att jag läste artiklar om det för 20 år sedan, husläkarreform och annat också, men jag kan ha fel.)

 

[Snubbelfot]

De kan boka tid hos närakuten. Hos oss i alla fall.

Boka tid på akutmottagning... är inte det en paradox i sig själv?

 

[Badger]

Boka tid på akutmottagning... är inte det en paradox i sig själv?

Tja jag vet inte jag, närakuten är ganska praktisk i alla fall så jag klagar inte. De tar alla kreti och pleti som enstaka brutna fötter och tår på ortopedakuten och ont i örat och hostar lungorna ur sig och behöver bricanyl hos barn på vanliga närakuten. Sist med barnet med öronont så tog det läkaren fem minuter att skicka oss till apoteket bara (som praktiskt nog ligger tvärs över gatan och har öppet länge). Den gången fick vi bokad tid, annars har vi hängt och väntat.

Fördelen om de bokar en tid är ju att barnet kan sitta och yla hemma över örat tills ungefär då tiden är. Jag antar att i realiteten är det jourläkaren som hänger på närakuten. Självklart kan man också dyka ned på närakuten utan bokad tid och om det inte är extra synd om en så säger de bara att man kan åka in.

Tex som när jag brutit foten. Ajaj min fot gör ont, tror du det är farligt? Åk in till ortopedakuten så får de titta- adress.... En sjuksyster, en läkare och en röntgenmaskin, väldigt bra, smätte på ett tillsvidaregips. Visste inte ens att den fanns innan.

Tycker det är ganska fantastiskt så långt att de avlastar vanliga akuten från sjuka som kan traska runt/hoppa på mellan en och två fötter. Sedan har jag inte varit på vanliga akuten på väldigt länge men det sägs ju att det ska vara lite överbelastat på många sjukhus nuförtiden.

 

[ameo]

Nu puttar jag upp den här tråden, lite frustrerad...
Det är drygt 2 månader sen dottern stukade foten och det lilla extrabenet hittades. Hon gick på kryckor i drygt 2 veckor och i ytterligare någon vecka blev det lite bättre. Men sen stannade det upp och hon har fortfarande ont, kan springa en kort sträcka (visa ponny på utställning funkade, ca 2x30m, men där är nog ungefär gränsen) och har svårt för att trampa ner ordentligt i stigbygeln med den foten om sadeln på den runda ponnyn glider på sniskan.
Så, vi kontaktade sjukvården igen och har nu varit och träffat en ortoped.
Som sa ungefär att "det kan ta rätt lång tid för en sån här stukning att läka, ca 6-8 veckor". Då replikerade jag att det redan har gått över 2 månader sen hon stukade sig. Utan större reaktion från läkaren.
Vidare tyckte läkaren att vi skulle avvakta i ett halvår och om det inte blivit bättre efter det, DÅ skulle vi höra av oss igen. (helst via remiss från vårdcentralen. )
Till saken hör att dottern hade smärta från just det området redan innan skadan...

Dottern är jättefrustrerad, för detta innebär att hon inte kommer kunna vara med ordentligt på skolidrotten (vilket skulle kunna påverka slutbetyget i idrott, hon börjar 9an nu och ligger på gränsen mellan 2 betygsnivåer...). Hon kan inte rida ordentligt och hon kan inte träna friidrott.
Jag upplevde inte att läkaren lyssnade på oss.

Frågan är - är det normalt att behöva vänta ut en sån här grej i ett halvår innan eventuell åtgärd? Jag vet ju inte om det är jag som är överkänslig eller om läkaren inte förstått problemet.
Är det läge att återkomma och be om en second opinion? Eller har läkaren vi träffade gjort en troligt korrekt bedömning?
Någon som kan hjälpa mig att komma fram till om vi ska "tiga och lida" eller fortsätta ligga på sjukvården om saken?

 

[Snurrfian]

Nu puttar jag upp den här tråden, lite frustrerad...
Det är drygt 2 månader sen dottern stukade foten och det lilla extrabenet hittades. Hon gick på kryckor i drygt 2 veckor och i ytterligare någon vecka blev det lite bättre. Men sen stannade det upp och hon har fortfarande ont, kan springa en kort sträcka (visa ponny på utställning funkade, ca 2x30m, men där är nog ungefär gränsen) och har svårt för att trampa ner ordentligt i stigbygeln med den foten om sadeln på den runda ponnyn glider på sniskan.
Så, vi kontaktade sjukvården igen och har nu varit och träffat en ortoped.
Som sa ungefär att "det kan ta rätt lång tid för en sån här stukning att läka, ca 6-8 veckor". Då replikerade jag att det redan har gått över 2 månader sen hon stukade sig. Utan större reaktion från läkaren.
Vidare tyckte läkaren att vi skulle avvakta i ett halvår och om det inte blivit bättre efter det, DÅ skulle vi höra av oss igen. (helst via remiss från vårdcentralen. )
Till saken hör att dottern hade smärta från just det området redan innan skadan...

Dottern är jättefrustrerad, för detta innebär att hon inte kommer kunna vara med ordentligt på skolidrotten (vilket skulle kunna påverka slutbetyget i idrott, hon börjar 9an nu och ligger på gränsen mellan 2 betygsnivåer...). Hon kan inte rida ordentligt och hon kan inte träna friidrott.
Jag upplevde inte att läkaren lyssnade på oss.

Frågan är - är det normalt att behöva vänta ut en sån här grej i ett halvår innan eventuell åtgärd? Jag vet ju inte om det är jag som är överkänslig eller om läkaren inte förstått problemet.
Är det läge att återkomma och be om en second opinion? Eller har läkaren vi träffade gjort en troligt korrekt bedömning?
Någon som kan hjälpa mig att komma fram till om vi ska "tiga och lida" eller fortsätta ligga på sjukvården om saken?

Ta kontakt med en sjukgymnast kanske? Det brukar ge lite bättre effekt om det är sjukgymnasten kan skicka en remiss än om man söker själv.

 

[kryddelydd]

Nu puttar jag upp den här tråden, lite frustrerad...
Det är drygt 2 månader sen dottern stukade foten och det lilla extrabenet hittades. Hon gick på kryckor i drygt 2 veckor och i ytterligare någon vecka blev det lite bättre. Men sen stannade det upp och hon har fortfarande ont, kan springa en kort sträcka (visa ponny på utställning funkade, ca 2x30m, men där är nog ungefär gränsen) och har svårt för att trampa ner ordentligt i stigbygeln med den foten om sadeln på den runda ponnyn glider på sniskan.
Så, vi kontaktade sjukvården igen och har nu varit och träffat en ortoped.
Som sa ungefär att "det kan ta rätt lång tid för en sån här stukning att läka, ca 6-8 veckor". Då replikerade jag att det redan har gått över 2 månader sen hon stukade sig. Utan större reaktion från läkaren.
Vidare tyckte läkaren att vi skulle avvakta i ett halvår och om det inte blivit bättre efter det, DÅ skulle vi höra av oss igen. (helst via remiss från vårdcentralen. )
Till saken hör att dottern hade smärta från just det området redan innan skadan...

Dottern är jättefrustrerad, för detta innebär att hon inte kommer kunna vara med ordentligt på skolidrotten (vilket skulle kunna påverka slutbetyget i idrott, hon börjar 9an nu och ligger på gränsen mellan 2 betygsnivåer...). Hon kan inte rida ordentligt och hon kan inte träna friidrott.
Jag upplevde inte att läkaren lyssnade på oss.

Frågan är - är det normalt att behöva vänta ut en sån här grej i ett halvår innan eventuell åtgärd? Jag vet ju inte om det är jag som är överkänslig eller om läkaren inte förstått problemet.
Är det läge att återkomma och be om en second opinion? Eller har läkaren vi träffade gjort en troligt korrekt bedömning?
Någon som kan hjälpa mig att komma fram till om vi ska "tiga och lida" eller fortsätta ligga på sjukvården om saken?

Troligen är det rimligt att vänta en ordentlig tid.

Det vore ju jättesynd att börja operera sådant som eventuellt inte behöver opereras, även om det innebär att man behöver vänta länge.
Resultatet efter en operation blir ju inte heller alltid perfekt även om ortopederna gör ett perfekt jobb.

Extraben - om du syftar på s.k. sesamben - är det ju vanligt att man har. Det torde inte vara farligt eller skadligt att vänta.

 

[Nevermind]

Jag stukade foten rejält (ramlade med moppen) och det tog ett år innan jag var helt smärtfri. Kunde inte hamna snett på foten, tex gå på ojämnt underlag eller hamna snett i stigbygeln, utan att foten vek sig totalt heller. Ledbanden var så uttöjda att de inte orkade hålla kvar foten i normalläge sas. Det var först efter 7-8 månader som foten var någorlunda stabil.

Det kan ta lite tid, helt enkelt